Vem ska vi lita på när det gäller brandskydd?

Bäste läsare,

En historia som inte verkar få något slut, jag hoppas du orkar läsa till slutet för detta är en sorglig historia som utspelar sig mellan myndighetens tjänstemän med stora muskler och ett par som driver ett småföretag på landet. Du får gärna dela detta då jag är övertygad om att vår historia är inte den enda i sitt slag.

För 12 år sedan köpte vi en av Skånes äldsta gästgivaregårdar, byggd på 1770-talet. En fantastisk byggnad i 2 plan med källare, inte en rak vinkel men dryga 1500 kvm historisk byggnad! Som man gjort i flera hundra år tidigare så skulle även vi driva hotell- och restaurangrörelse och ett omfattande detektivarbete påbörjades för att vi skulle få rätt på alla tillstånd för att allt skulle bli rätt från början. Myndigheterna kontaktades och bland dessa räddningstjänsten som vi talade med innan köpet gjordes, vi ville ju veta om det var några större ingrepp som behövdes göras, kunskapen var deras. Men nej, endast en dubbeldörr som skulle förses med annan öppningsfunktion, för övrigt fanns det inget som behövdes åtgärdas. Ja, vi ringde myndigheten för att få ett proffssvar och litade på detta. Köpet gjordes och vi flyttade in.

Det tog inte många veckor innan räddningstjänsten knackade på dörren och ville göra brandsyn. Det slutade med krav på brandskyddsdokument utfärdat av certifierad brandkonsult för ca 15000 kr. Brandskyddsdokumentet i sin tur blev en pärm med åtgärder som skulle innebära total ombyggnad av hotelldelen och byte av princip alla dörrar i hela huset. Att gå till banken i det läget var inte att tänka på, vi hade ju precis flyttat in. Det fick ta sin tid och 5 år senare var vi drygt 1 miljon fattigare och det mesta i pärmen var åtgärdat. Alla rum blev egna brandceller, heltäckningsmattor slängdes ut och byttes till brandsäkert, korridor avdelades med branddörrar, i princip varenda dörr i hotellet byttes ut, brandlarmet uppdaterades och testades fram till gästens kudde och detektorer installerades med radiolänk. Utrymningsplaner och egenkontroll upprättades. Ja, jag har säkert glömt vad mer som åtgärdades men en sak är ju säker och det är att hade man till att börja med berättat detta när vi ställde frågan innan köpet, så hade vi aldrig köpt. Nu var det gjort och vi hade inget val.

2008 var ombyggnad klar med allt ovanstående och en ny brandsyn gjordes. I protokollet står att ”inget finns att anmärka på fastigheten”.

2010 var det så dags igen och en ny inspektör träder in i huset. Han har synpunkter på det mesta och ”inget att anmärka” betyder inte att det är godkänt enligt honom. Myndigheten går även ut i media och sänker vår verksamhet genom att påstå att vi inte har något brandskydd överhuvudtaget och inget är gjort sedan vi köpte. En oerhörd lögn som fick våra gäster att bli tveksamma, att vi fick gå ut och replikera i tidningen och till och med visa alla dokument och protokoll struntade denna inspektör i, han hade ju dock själv bläddrat i pärmen och gått brandsyn. Problemet var bara att personen som uttalat sig i tidningen var en annan inspektör som aldrig varit här. Han vägrade be om ursäkt offentligt.

Ibland är det tur man har kvitton på var man gör av sina lånade miljoner!

Några år senare kom samma inspektör åter och nya krav ställdes. I samma veva bytte vår kommun från SÖRF ( Sydöstra Skånes Räddningstjänstförbund) som vi tillhört, till Trelleborgs räddningstjänst och vårt ärende avslutades och flyttades över.

Nu är vi där igen. Ny myndighet och ny inspektör på besök förra veckan, som ställer nya krav, denna gång krav på att brandlarmet skall kopplas med kabel till rökdetektorerna på rummen. Han påstår dessutom att det brandskyddsdokument som vi betalat mycket pengar för är felaktigt, men bara på vissa ställe, bl a det som handlar om brandlarmet. Att vi är tvingad att upprätta dokumentet och anlita en konsult tas ingen hänsyn till, att vi är hänvisade att följa dokumentet tas heller ingen hänsyn till, att vi har valt att följa dokumentet som vi är tvingade att upprätta tas inte heller någon hänsyn till.

Kanske vi borde veta bättre?

Kanske har han rätt, men hur i hela fridens namn ska vi veta vem som har rätt? Ska vi tro på SÖRF? Den inspektören som inte hade något att anmärka? Den andre inspektören? Eller kanske den inspektören som innan vi köpte såg hela fastigheten som en enda brandcell? Ska vi tro på de som installerat brandlarmet och testat decibelen in till rummen och gett tummen upp? Eller ska vi tro MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) allmänna råd? Eller ska vi tro på den senaste inspektören som vill ha kabel istället för radiolänk? Eller ska vi följa det brandskyddsdokument som vi har och som myndigheten nu förkastar?

Eller ska vi tro på de gäster som väcktes mitt i natten för en tid sedan då brandlarmet gick, vi rusade upp på hotellet, inte en själ kunde sova genom det oljud som gick loss, gäster iklädda endast underkläder kommer alla ut från sina rum och skickas ner från hotellvåningen samtidigt som vi går igenom varje rum, alla 9 rummen. Det var falskt alarm, men det fungerade alldeles utmärkt. Gästerna var lite sömniga på morgonen, men tacksamma för att larmet fungerar och att vi hanterade situationen så bra. Vårt mål är självklart att alla som bor och vistas här ska känna sig säkra!

Detta fungerande system krävs vi nu på att byta ut för stora summor pengar. Hur stora vågar jag inte tänka på.

Vi är småföretagare som driver en verksamhet där lagar och regler är vardag för oss, där en ständig malande känsla gnager och man undrar om vi gör rätt eller fel. Men hur ska vi veta? Hur ska vi känna oss säkra när de olika buden haglar? Vem ska vi fråga och vem har det rätta svaret?

När lagrummet är så luddigt och manar till ett sånt fritt tänkande som är byggs på en personlig åsikt så anser jag att vi står helt utan rättssäkerhet. Tjänstemannen har inget eget ansvar, den personen kan skriva i princip vad som helst i sina dokument och nästa tjänsteman kan vara av annan åsikt.

Ansvaret för deras personliga och godtyckliga bedömningar är i slutändan mitt, företagarens. 

Jag önskar att en lagändring sker där tydligheten får fokus, jag önskar att det fanns tydligare regler om vad som ska gälla, jag önskar att tjänstemän inom myndigheten har samsyn om vilka regler som gäller och att personliga tycken ska utgå med omedelbar verkan. Jag önskar att tjänstemannen får ansvar för sina beslut och protokoll.

Det måste bli enklare att göra rätt och svårare att göra fel – småföretagarens muskler har inte styrkan som en myndighets tjänsteman har och det finns nog få saker som avskräcker entreprenörskap så mycket som myndigheternas småpåvar som gör företagarlivet till ett helvete!

Annonser

5 thoughts on “Vem ska vi lita på när det gäller brandskydd?

  1. Jag anser att det är fel att vi är ”tvingade” att anlita brandkonsulter, för upprättande av brandskyddsdokument! Hjälpen som kanske behövs borde tillhandahållas av räddningstjänsten. Exempelvis borde det finnas en tydlig mall, som man kan följa, På så sätt slipper företagaren onödiga kostnader och det behöver inte bli diskussioner om vad som gäller. Som det fungerar just nu, hamnar företagaren mellan myndigheten och konsulten och de har ofta olika åsikter

    • Jag håller med dig Pelle! Konsultens dokument blir ju en värdelös handling om myndigheten är av annan åsikt. Vi strävar mot samma mål, en brandsäker miljö, men vägen dit är oerhört slingrig med många avfarter. Borde vara en gemensam raksträcka där vi alla vet riktningen.

  2. Oj vad jag känner igen mig, hade samma resa med mitt ställe, framförallt att man får olika svar från olika personer. Brand känns dock så viktigt och jag gjorde slutligen by the book (Boverket har varit den bästa att kontakta för att få tydligast svar). Har nu kopplat brandlarmet till SOS, vilket innebär mer årliga kostnader och kontroller, men jag sover tryggt! Fast det känns ju lite märkligt att jag som har gjort rätt, får mer kontroller på mig och man tycker ju att de skulle lägga mer energi på att kontrollera de som inte alls följer gällande regler (oftast ovetande). Här borde även Mäklarna ha informationsskyldighet att en anläggning som har drivits och varit godkänd enligt tidigare regler inte alls behöver innebära att de blir godkända som nya ägare. Gemensam raksträcka – JA TACK!

    • Ja, jag har fått en hel del reaktioner från många andra som upplever eller har upplevt precis samma sak. Det måste ju bara bli en ändring på den här personliga och godtyckliga bedömningen.

  3. ”Får och inte får göra… det bestämmer jag”. Ett allt för vanligt problem när det gäller tjänstemän som tolkar olika och vill visa sin makt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s