Småföretagarkollegor – det är vår tur att ta ton!

När en småföretagarkollega stöttar en annan då är det attack på den fackliga rörelsen. När facket stöttar sina fackliga kollegor då är det sympati.

När en småföretagare stöttar en annan småföretagare i kris och ”attackerar” det fackförbund som gör allt för att krossa. Då tar sympatin från andra förbund över och hotar med att ”Vi har massor av medlemmar som kan gå in och trasha dina oseriösa arbetsgivarkollegor.”

När en anställd tjänar för lite enligt den svenska modellens avtal då går facket in och krossar företaget. När en företagare tjänar för lite då går skatteverket till attack.

När ett småföretag inte gör vinst från dag ett då har dess existensberättigande förbrukats och ”rätten” att anställa någon likaså. ”Lösningen är att de företag som inte klarar av att betala lägstalönerna i avtalen inte ska vara kvar och företag med låg produktivitet måste bort om vi ska ha den levnadsstandard vi har nu.”, anser ytterligare sympatiagerande fackfolk.

När ett företag har anställda och ekonomin inte tillåter det mer då måste de anställda gå. Då krossar fackföreningen. Trots att ett avtal är påskrivet.

…och så här fortsätter det. Detta är en del av de diskussioner jag både sett och själv deltagit i de senaste dagarna och upprinnelsen är såklart Ingeborgs Bageri & Konditori och den konflikt de har med Livsmedelsarbetareförbundet. Men jag har sett det förut, jag har hört det förut. Alltför många gånger. Krossa. Hata. Hota. Förminska. Vart tog dialogen vägen? Varför detta enkelspåriga arbete med att göra så mycket som möjligt för att utrota viljan till företagsamma människor att förverkliga idéer, skapa företag och jobb?

Att starta ett företag kräver kapital, ofta egna sparade pengar eller så tar banken hängslen och livrem runt ditt hus och företag för att låna pengar till överränta och tuffa villkor. Det är inga 40-timmarsveckor eller 8-timmarsdagar man går in i, ofta det dubbla. Lönen till ägaren variera ofta beroende på inkomster i företaget. Blir du sjuk en längre tid så har du förmodligen inget jobb att återgå till, såvida inte fler i familjen ingår i företaget eller goda vänner som gör ditt jobb. Och hear, hear – kunderna står sällan och knackar på dörren dag 1 och ger klirr i kassan! Men skyll dig själv sägs det – och, ja det gör vi för det är så förbaskat kul att driva sitt eget företag, se hur det växer fram!

Om vi alla skulle lyssna till den fackliga lösningen att företag som inte klarar av att betala lägstalönerna eller är lågproduktiva inte ska vara kvar, ja säg då hur många småföretag kommer vi ha i Sverige i framtiden? Glöm inte nu att småföretagen står för 4 av 5 jobb i Sverige…Glöm inte heller att de flesta  företag en gång startats som småföretag, med förutsättningar som ovan. När så en konflikt av det här slaget drabbar ett litet familjeföretag, man skriver på, man försöker rädda företaget och säger upp den anställde – då kommer en stämning på 650 000 kr från facket. Resultatet kanske blir att företaget går i konkurs och alla blir utan jobb. Vem är nöjdast då? Är det då så konstigt att Sveriges småföretagare frågar efter F-skattesedel när man behöver arbetskraft? Mindre risk att företaget krossas.

Föreställningen av utsugande företagare, slavdrivande arbetsgivare och stenrika småföretagare måste få ett slut. Likaså föreställningen att alla företag gräver guld från dag ett, att vinster hamnar i ägarnas fickor och att de anställda har sämst villkor, det måste få ett slut. Vi behöver inte partipolitiska fackförbund som öser sina socialistiska slagord i ansiktet både på oss och våra anställda. Det måste få ett slut. Har sagt det förut men säger det igen – jag vill se ett alternativ till förbund att skriva avtal med, ett förbund som inte är partipolitiskt, som inte uppmanar sina medlemmar, våra anställda att bilda socialistföreningar. Det är inte demokrati.

Jag vill vara verksam i ett land där varje människas jobb är värdefullt, även en småföretagares. Ett land där vi kan föra vettiga dialoger om olika lösningar då olika förutsättningar såsom t ex stad eller landsbygd, bransch, kapital och kompetensbehov spelar stor roll i den möjliga tillväxten.

Så småföretagarkollegor – när är det vår tur att ta ton, ta fram alla de goda exemplen, visa på de utmaningar vi utkämpar och alla de fantastiska jobben vi utför, tillsammans med våra anställda och kollegor? För ni vet att vi är ruskigt många småföretagare i vårt land, så du är inte ensam – vi måste fortsätta stötta varandra utan att det ska kallas för attack mot den store Goliat!

Annonser

2 thoughts on “Småföretagarkollegor – det är vår tur att ta ton!

  1. Bra!! Jag har haft eget – för tjugo år sedan – och ser inte att politiker och fack gör något åt småföretagen. Enda jobb som räknas är visst heltidsanställning och 40-timmarsvecka. Bakåtsträvande!

  2. Det finns tre hårda bromsar för Svenska småföretagare i dag. Det är det lokala Facket, som jag anser har spelat ut sin roll. Det är de Röd/Grönas beskattningsiver på små företag samt avsaknad för Lansbyggds intresse. Samt LO som även de har spelat ut sin roll. Vad sysslar de med? Det finns ju inga arbetare kvar. Alla är ju minst tjänstemän.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s