Flickan i balettkjol har slutat leka.

Jag ser ett torgmöte. Städat och lugnt och helt legalt enligt de lagar vi har. Det strömmar till rätt mycket folk, även fast mötet hålls på den lilla orten. Unga, gamla, kvinnor, män och en hel del barn.

Barnen springer omkring med ballonger i olika färger, blåa och vita med text på, de skrattar och har roligt, äter lite grillat, springer och jagar varandra och busar i folkmängden. Små, lycklig barn.

Det är Sverigedemokraterna som håller möte. Ni vet, de vars partiledare sjunger Ultima Thule på sina torgmöten och sommartal, vars partiledare önskar en folkomröstning om invandring, vars partiledare skyller övriga politiska partier på döden i Medelhavet. Ni vet, partiet som har en nolltolerans. Nolltoleransen kan inte vara annat än mot invandring i alla former.

På den lilla orten där torgmötet hålls finns nästan inte en enda invandrare, än mindre flyktingar. På orten finns däremot lediga bostäder. Jag tänker på de barnen som springer omkring på torgmötet, där det finns hur mycket möjligheter till lek som helst. Vad säger de vuxna på torgmötet till de barnen därhemma när tusentals människor drunknar på flykt undan krig? Vad säger man till de barnen när de ser detta på TV eller sociala medier? Vad säger man om flickan i balettkjol som drunknat i medelhavet? För i den världen bland människorna på torget fick inte flickan ändå plats i Sverige. Hon var ändå ett hot mot vår så välförtjänta välfärd. Hon hade krävt massor med kostnader för sjukvård, skola, bostad och mat. Hon skulle istället skickas tillbaka till kriget hon kom ifrån, vårt land skulle stänga gränserna för sådana som henne.

Men hon hade kunnat få ett liv, hon hade också kunnat få springa omkring på ett torg med en ballong i handen och leka med de andra barnen. Om vi hade haft lagliga vägar för flickan att ta sig till ett EU-land vill säga. Om hon inte hade blivit offer för människosmugglare vars enda mål var pengar, inte hjälp. Om vi inte bara tittat på utan agerat. Öppnat våra sinnen, hjärtan och hem.

Nu har flickan i balettkjolen slutat leka, hon har slutade leva i medelhavet när hon var på väg bort från kriget och terrorn, någon saknar henne någon annanstans i världen. Barnen på torget i den lilla orten växer upp med begränsad syn på världen och dess världsmedborgare, där vi bygger murar i stället för broar. Vilken värld föredrar du, den med murar eller den med broar?

flicka i balettkjol

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s