Att driva företag med vinst är tryggare än med förlust

Reepalus vinstutredning stormas för närvarande av remissvar enligt SVD 7 feb från oroliga och förbannade företagare i landet. Jag förstår varför. Reepalus välfärdsutredning är ett hån mot företagsamhetens drivkrafter, mot de som satsar sina timmar, sitt kapital, sin kompetens och bygger upp något som vi alla behöver. Välfärd.

Utredningen anser att dessa människor hellre ska driva sina företag med förlust eller rent av försvinna från jordens yta med sitt företag. För det blir resultatet.

Hur är det då att driva ett företag med förlust? Det vet jag.

För 14 år sedan blev jag och min man ägare av vår gästgivaregård, vi var absolut inte nya i företagarvärlden då vi var resebyråägare sen många år tillbaka. Men vi var nya i hotell- och restaurangbranschen, och även nya på att äga en så stor fastighet. Naturligtvis var tanken att verksamheten skulle gå som på räls från dag ett, det är man ju liksom för mycket entreprenör, eller kanske idiot, för att tro något annat. Men det handlar om viljan, önskan och tron på det man gör, annars skulle man inte starta en verksamhet. Nu är ju inte verkligheten helt enligt dessa parametrar alltid och vårt företag gick med brakförlust de första åren.

Att se siffrorna i fel färg på sista raden är oerhört påfrestande, magontet finns hela tiden, nätterna störs av oroliga mardrömmar och ångest. Hur ska vi lösa våra skulder? Hur ska vi betala löner och arbetsgivaravgifter? Hur ska vi själva klara oss? Många jobbiga frågor som måste få ett snabbt svar. Banken drar åt svångremmen och blir försiktiga, leverantörerna drar öronen åt sig och blir försiktiga, personalen blir ängslig och även kunder kan försvinna då ett företag som går med förlust anses oseriöst. De här åren var de värsta i mitt liv. Jag tror egentligen inte att det är möjligt att göra de arbetsinsatserna som vi, jag och maken, gjorde under de här åren för att rädda verksamheten. Vi, ägarna, är ju den allra, allra billigaste arbetskraften och med underskott på sista raden så är minskade lönekostnader det snabbaste sättet att minska detta underskott.

Det innebär färre arbetstillfällen för andra. Färre jobb.

Det tog oss flera år att vända trenden och första året som vi faktiskt visade vinst, då var känslan av stolthet övermäktig. Vi hade vänt, vi skulle klara detta och nu var det bara att köra framåt och uppåt om än massor med arbete återstod för att bygga upp en stabil verksamhet.

Idag, 14 år efter vårt inträde i branschen, så har vi ett stabilt företag, vi har med våra pengar renoverat, lagat, investerat i maskiner och behöver inte oroligt räkna varje timme personalen jobbar. Vi mår bra, vi jobbar mycket men vi jobbar oss inte sjuka. Därför att vi har vinst. Det är tryggare än förlust.

När vi nu ser en utredning om hur välfärdsföretag i Sverige ska regleras med vinsttak, som är löjligt lågt och kan lika gärna bli förlust, så är det ett hot mot dessa företag. Hur ska deras banker agera? Hur ska deras leverantörer agera? Kommer de att bli lika försiktiga som de blev mot vårt företag? Kommer antalet välfärdsföretag att minska och jobben bli färre? Ja, troligen. Men vinsttaket är även ett hot mot välfärden och dess vidare utveckling, för säg mig, hur ska den offentliga sektorn hantera alla patienter, elever och väntetider när den privata sektorn reduceras?

Varför är det fult att sträva efter ett bra resultat, få företaget att växa, investera och anställa, framför skitresultat, uppsägningar, nedläggningar eller konkurs? Vi borde i stället haft en utredning om hur offentlig verksamhet kan ta lärdom av den privata sektorn och hur de med samma peng kan göra vinst istället för den offentliga sektorns förluster som ska täckas med pengar från någon annans budget. Det är tryggare för skattkistan.

Annonser