Gästgivardagboken tisdag 18 juli

En företagares dagbok med vardag och verklighet

06.30 Nej, känslan av nedstämdhet försvann inte under natten. Jag har fortfarande den där klumpen i mig. Jag ligger en timme i sängen och funderar, vänder och vrider och försöker rannsaka hela processen. Konstaterar att jag inte är riktigt tillfredsställd att bli bedömd utifrån, antar jag, mitt icke-leende efter många långa arbetsdagar och en fråga. Jag lämnar det nu. Punkt. Ny dag.

07.30 Det är ju väldigt kallt för säsongen, lite mörkt också. Men det myser vi till med tända ljus på buffén i matsalen, ljusen syns lite mer en mörk morgon. Jag tycker synd om turisterna som packar på sig både tjocka jackor och regnkläder. Jodå, avbokningarna når även oss från de som söker sig till varmare breddgrader och sol. Men än så länge har vi ändå fullbokat nästan varje dag.

10.00 Matrundan bland djur och växter avklarad så vi tar itu med frukostdisken. En personal mindre på städ samt en som måste gå tidigare idag så jag städar ur frukostrummet och diskrummet helt och hållet för det kommer de inte hinna med idag. Varuleverans från Martin Servera kommer. Vi får en extra låda vin på lasset. Självklart meddelar vi leverantören så det hamnar hos rätt krog. Har själva varit med om att det lastas av fel men ingen har fått fel så då står man där utan. Det kan sabba en hel helg, kalaset eller bröllopet.

11.50 Måste göra listan för kvällens köksjobb. Borde göra bokföring men det får bli onsdag när vi är en till i köket. Väntar grönsaksleverans också, måste nog gå och handla rädisor då jag glömde beställa de. Mina i trädgårdslandet har blivit jättekonstiga, avlånga, smala och helt oätliga. Vad kan det bero på?

13.00 Genom en dusch och kökskläderna åker på. Vet ni hur trött man kan bli på rutiga byxor och vit jacka? Vet ni hur mycket jag längtar efter att få ta på mig mina sommarklänningar, sitta i trädgården och sippa på ett underbart rosévin? Nej, nu får jag sluta drömma. Jobba.

17.00 Veckans ölprovning med Hönsinge Hantverksbryggeri. Otroligt populärt med dessa provningar som vi har hela sommaren. Lokala öl och lokala viner, det trodde vi aldrig skulle bli så stort och jag tycker det är så kul med de här entreprenörerna som lever sin dröm! Så här ser parkeringen ut när det är ölprovning.

IMG_1427.JPG

Ja, sen bara rasslar det till, ölprovarna är hungriga. Jättehungriga. Vi är tre i köket och det behövs eftersom alla bord är upptagna av hungriga gäster. Härligt! Så fixade vi nästan soprent i kylarna igen.

21.30 Jag överlämnar städningen i köket med varm hand till M. Min rygg säger stopp. Kramp. Har du någonsin fått kramp i ryggen? Det är oskönt. Jag tar min fyrfota prickisälskling på en långpromenad i denna sköna sommarkväll.

Det är vackert. Tyst. En lisa för själen. 

IMG_1431.JPG

Jag längtar efter att få gå på en riktigt rolig sommarfest! Bara poppar upp sådär i huvudet. Kanske för att jag längtar efter mina sommarklänningar.

Dagens fundering: Ett minne som dyker upp från paret som för några år sedan beställde EN förrätt. De blev inte mätta. En förrätt är en förrätt, alltså något man äter före huvudrätten, m a o inte så stor. Ska man dessutom dela på förrätten med någon, tja då blir det inte så mycket……hur tänkte de då?

Tack för idag, dag 23 av 56 i detta arbetspass.

Annonser

Gästgivardagboken måndag 17 juli

En företagares dagbok med vardag och verklighet

07.30 Ni vet när man sover så där hårt så att man inte vet var man är när man vaknar. Då vill man gärna bara vända sig om och slänga mobilsignalerna som väcker en ut genom fönstret. Hunden öppnar ENA ögat och sneglar på mig. Ska hon gå upp eller ska hon vända sig om? tycks hon tänka. Hunden stänger ögat och vänder sig om. Jag får stå för uppstigningen.

09.00 När frukosten är avklarat går jag min vanliga andra matrunda. Hunden. Grannens katter. Växthuset. Där har det nog knakat under natten för jösses vad det växer. Jag måste möblera om och hänga upp flera band i taket för alla gurkor to be. Surrar med några hotellgäster under tiden. De verkar trivas bra här!

11.00 Vi har ju ett gäng med bärbuskar också så jag tar en timme och plockar in hallon, gula hallon, krusbär, svarta vinbär och några fina mörkröda jordgubbar. Funderar på en sylt med hallon, svarta vinbär och jordgubbar. Kan det bli gott? Krusbären blir en chutney med sting iallafall.

 

14.00 Sylt och chutney kokad och burkad. Kvällspersonal i köket anländer och vi planerar för kvällen. Jag måste komplettera mina varubeställningar, det går åt en del råvaror så här års, man behöver verkligen inte vara rädd att något blir gammalt!

Häromkvällen när jag var ute och gick med vår hund mötte jag ett par som jag kände igen från hotellet, en av kvällarna då vi hade sjukt mycket att göra och en hundpromenad är en lisa för själen. Jag träffar ju inte alla som bor här eftersom jag mest står i köket, det händer att jag är ute i matsalen och presenterar mat, hämtar dricka osv. Jag vet att jag hade stött på paret i matsalen och de hade berömt maten, vilket jag tackade så mycket för. Alltid härligt att gäster är nöjda. Men så mötte jag dem på promenaden och de hade en liten hund med sig. Vi tillåter inte hundar på hotellet så jag frågade lite försiktig.
– Bor inte ni på hotellet? Tänkte eftersom ni har hund med er.
– Jo, men vi fick tillåtelse när vi checkade in.
– Aha, dåså, svarade jag.

När jag senare frågade Johan så visade  det sig att de anlände sent och då kunde inte Johan skicka iväg paret så han gjorde ett undantag. Men glömde i all stress att berätta för mig. Men mitt möte under promenaden med paret var egentligen de enda meningar som utbyttes mellan oss under deras 2-dagarsvistelse, förutom att jag tackade för berömmet. Deras recension på bokningssajten lyder ”Frun i värdparet,väldigt dryg och otrevlig! Mannen väldigt trevlig.” Så nu känner jag mig som i Black Mirror där allt man gör, hur man säger, om man ler eller inte ska betygsättas. Är inte den utveckligen ganska läskig? Jag blev i iallafall väldigt ledsen, jag tar det personligt. Vi gör verkligen allt vi förmår för att våra gäster ska trivas, sen kanske vi inte når alla till 100%.

På FB kom ett minne från några år tidigare som är lite kul. 🙂
Gästen som precis har checkat in:
– Kan ni ta den här soppåsen?
– Ja, visst ok. Vi lägger den i vår soptunna.
– Men det är gammal mat i som jag haft i bilen, så ni kan ju sopsortera först!

Dagens fundering: På måndagskvällen går jag och lägger mig med en mycket nedstämd känsla. Ska alla människor vara exakt lika för att vi går omkring och betygsätter varandra? Det är som sagt väldigt enkelt att skriva på internet.

Tack för idag, dag 22 av 56 i detta arbetspass.