Gästgivardagboken måndag 17 juli

En företagares dagbok med vardag och verklighet

07.30 Ni vet när man sover så där hårt så att man inte vet var man är när man vaknar. Då vill man gärna bara vända sig om och slänga mobilsignalerna som väcker en ut genom fönstret. Hunden öppnar ENA ögat och sneglar på mig. Ska hon gå upp eller ska hon vända sig om? tycks hon tänka. Hunden stänger ögat och vänder sig om. Jag får stå för uppstigningen.

09.00 När frukosten är avklarat går jag min vanliga andra matrunda. Hunden. Grannens katter. Växthuset. Där har det nog knakat under natten för jösses vad det växer. Jag måste möblera om och hänga upp flera band i taket för alla gurkor to be. Surrar med några hotellgäster under tiden. De verkar trivas bra här!

11.00 Vi har ju ett gäng med bärbuskar också så jag tar en timme och plockar in hallon, gula hallon, krusbär, svarta vinbär och några fina mörkröda jordgubbar. Funderar på en sylt med hallon, svarta vinbär och jordgubbar. Kan det bli gott? Krusbären blir en chutney med sting iallafall.

 

14.00 Sylt och chutney kokad och burkad. Kvällspersonal i köket anländer och vi planerar för kvällen. Jag måste komplettera mina varubeställningar, det går åt en del råvaror så här års, man behöver verkligen inte vara rädd att något blir gammalt!

Häromkvällen när jag var ute och gick med vår hund mötte jag ett par som jag kände igen från hotellet, en av kvällarna då vi hade sjukt mycket att göra och en hundpromenad är en lisa för själen. Jag träffar ju inte alla som bor här eftersom jag mest står i köket, det händer att jag är ute i matsalen och presenterar mat, hämtar dricka osv. Jag vet att jag hade stött på paret i matsalen och de hade berömt maten, vilket jag tackade så mycket för. Alltid härligt att gäster är nöjda. Men så mötte jag dem på promenaden och de hade en liten hund med sig. Vi tillåter inte hundar på hotellet så jag frågade lite försiktig.
– Bor inte ni på hotellet? Tänkte eftersom ni har hund med er.
– Jo, men vi fick tillåtelse när vi checkade in.
– Aha, dåså, svarade jag.

När jag senare frågade Johan så visade  det sig att de anlände sent och då kunde inte Johan skicka iväg paret så han gjorde ett undantag. Men glömde i all stress att berätta för mig. Men mitt möte under promenaden med paret var egentligen de enda meningar som utbyttes mellan oss under deras 2-dagarsvistelse, förutom att jag tackade för berömmet. Deras recension på bokningssajten lyder ”Frun i värdparet,väldigt dryg och otrevlig! Mannen väldigt trevlig.” Så nu känner jag mig som i Black Mirror där allt man gör, hur man säger, om man ler eller inte ska betygsättas. Är inte den utveckligen ganska läskig? Jag blev i iallafall väldigt ledsen, jag tar det personligt. Vi gör verkligen allt vi förmår för att våra gäster ska trivas, sen kanske vi inte når alla till 100%.

På FB kom ett minne från några år tidigare som är lite kul. 🙂
Gästen som precis har checkat in:
– Kan ni ta den här soppåsen?
– Ja, visst ok. Vi lägger den i vår soptunna.
– Men det är gammal mat i som jag haft i bilen, så ni kan ju sopsortera först!

Dagens fundering: På måndagskvällen går jag och lägger mig med en mycket nedstämd känsla. Ska alla människor vara exakt lika för att vi går omkring och betygsätter varandra? Det är som sagt väldigt enkelt att skriva på internet.

Tack för idag, dag 22 av 56 i detta arbetspass.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s