Baktiden

Som vinterbarn föddes jag en decemberdag för drygt 50 år sedan i Gällivare. Norrbotten var min  uppväxtort och det finns mycket djupa känslor för den nordliga naturen, människorna, kylan och midnatssolen. Jag växte till stor del upp på landet, i en liten by utanför Kalix som heter Holmträsk. Min mamma var hemmafru och pappa ägde skog och ett sågverk. Pappa var företagare. Det var långa dagar i skogen, på något husbygge eller i sågverket. Pappas envishet och uthållighet har jag ärvt, jag ärvde nog också entreprenörsgenen. På min studentdag från gymnasiet drog flyttlasset till Stockholm.

Äventyr har alltid varit lockande. När jag fyllde 18 år drog jag till Kanada och jobbade som Au-pair ett år. Inga mobiltelefoner eller internet fanns tillgängligt då så mina stackars föräldrar var alldeles utom sig av oro när jag en och en halv månad senare ringer hem. Ja, men vaddå, allt var ju bra, annars hade de väl hört av mig. Fler äventyr lockade så hem till Sverige och jobba i hemtjänst, sjukvård, SJ, resebyrå och ut på vift jorden runt i 300 dagar. Efter mitt Bungy Jump på Nya Zeeland så skickade jag hem intyget som vittnar om galenskapen, i kuvertet som kom några dagar innan fanns bilden när jag slänger mig ut från en bro 50 meter ner i vattnet. Stackars mina föräldrar vad de fått stå ut med.

Jag gifte mig med kärleken, vi bildade familj, köpte ett litet hus och startade nya företag. Mitt första företag var en resebyrå i källaren på vårt hus ute på Ingarö. 5 kvm stort kontor, en bokningsdator med 1 (en!) GB muskler, ett kassaskåp och handjagade flygbiljetter. Eftersom jobben jag blev erbjuden var långt under min kunskap och kapacitet eftersom ”det inte skulle märkas när jag var hemma med våra sjuka barn” så var alternativet att skapa mitt eget jobb. Det var strålande tider under många år och vi flyttade kontoret till Gustavsbergs hamn, anställde, växte och hade en bra tillvaro.

Våra resor under åren gav oss en dröm till att förverkliga. Vi har bott på finaste hotellen, vi har bott med ryggsäck som kudde på stranden men det som gett oss de finaste minnena är de små mysiga familjehotellen världen över. Om jag skulle göra något annat än att driva resebyrå så ville jag ha ett litet hotell, eller ett sommarcafé. På landet, med en trädgård, gäster, mat. Så en dag så stod det där framför ögonen på oss. En stor rosa bakelse, mitt i en by i södra Skåne, vars namn vi inte visste.

Det blev förälskelse vid första ögonkast, en sliten gård där heltäckningsmattan vittnade om 70-talets meny och väggarna viskade om samma epoks förfärliga mode. Vi blev ägare till en av Skånes äldsta, Skivarps Gästgivaregård anno 1680-talet. Sålde vad vi hade på Ingarö och blev krögare på heltid. Ja, mer än heltid. Sedan 2003 då vi blev stolta ägare har vi renoverat, förfinat det skabbiga rykte som fanns, skapat en miljö som är fräsch och välkomnande, fyrdubblat omsättningen och jobbat många, många timmar. Jag gjorde min hobby till yrke och blev kock. Det har varit roligt, spännande, lärorikt och fantastiskt men absolut ingen dans på rosor. Många timmar har lagts ned på diskussioner med myndigheter av alla de slag, ombyggnationer har gjorts för brandmyndighetens krav, specialfönster för byggnadskontorets krav, inspektörer som ändrat beslut som någon annan gjort – ja listan kan göras hur lång som helst.

Idag, 14 år senare jobbar vi med färska råvaror, gärna KRAV och ekologiskt där det är möjligt, helst råvaror från lokala producenter, hållbara fiskbestånd, storytelling om gården och vår resa, goda kvalitetsviner inte minst de skånska vinerna men också naturviner, lokala ölproducenter, egen odling av grönsaker, bär, frukt och blommor, säsongsmenyer, mysiga rum, bröllop, kalas, gästgivarpaket m.m och vi får fina skriverier på olika håll. Det tackar vi för!

 

Annonser