Jag känner mig rik och målinriktad

Vi har tagit oss igenom en fantastisk sommarsäsong i år! Jag kan bara bocka och tacka alla härliga gäster som besökt oss, ätit, vilat, bott, provat viner och öl. Vi har jobbat jääääättemycket denna sommar men nu kommer belöningen.

Som företagare så sätter man hela tiden mål som ska uppnås. Det är de morötterna som driver en att ibland uträtta det omöjliga. Vi kliver hela tiden över olika målstreck och varje gång så känns det som att guldmedaljerna borde hänga där på väggen i en lång rad, det gör de också, i mitt eget huvud. I år nådde vi ett mål som vi strävat efter i många år, men vi tog det, vi satte det och vi är otroligt stolta! Vi suger på karamellen några dagar och sen utbrister vi båda två nästan samtidigt: – Vad är nästa mål? Jodå, vi har satt de målen och det ska jag kanske berätta om senare, inte nu. Vi måste komma närmare målet först.

Vi är entreprenörer och det är ett särskilt folk som tar möjligheter och gör bra av, klart det finns hinder men om vi hade vägrat vid hindren så hade vi inte kommit runt banan, det är nog lite det som driver oss också, att klara av, att få gjort, att göra bättre, att aldrig ge upp! Som jag sagt tidigare, man får träna mer så blir man bättre.

September kommer snart, det är för oss en riktig lågsäsong, men då kan vi unna oss lite kortare dagar och semester framförallt. Semester för oss kan vara allt från en härlig resa, vänner på besök som vi verkligen hinner umgås med, ta hunden och kaffetermos ner till stranden, njuta av septembervärmen på verandan med världens bästa rosévin. Snart är den tiden här. Den som spar han har!

Jag har denna sommar blivit med växthus och jisses vad det växer! Vi var dock lite sena med plantering så mognaden av diverse grönsaker och frukter låter dröja på sig. Idag har jag haft nöjet att plocka in denna rikedom! Ja, jag känner mig rik när jag kan plocka in ett helt fat med självodlade grönsaker.

img_1498.jpg

Belöningen med nådda mål, semester och rikedom med ett fyllt grönsaksfat, då är det värt allt jobb!

Annonser

När vi äntligen har pengarna så finns inte kompetensen

Gästgivardagboken måndag 7 aug – En företagares vardag och verklighet

Jag hinner inte delge er varje dag längre, vi har så mycket att göra att varje ledig stund går åt till att vila. Kroppen och huvudet har gått på högvarv i kanske något för många och framförallt långa dagar. Men det finns lite ironi i det hela.

Vår 15:e säsong som ägare av en av Skånes äldsta gästgivaregårdar är vi inne i nu. Det har varit en resa som har krävt blod, svett, tårar och kronor. Vi köpte en mycket sliten gammal gård som hade standard av ett enklare vandrarhem, ryktet var uselt och traditionen av skräpmat och ölpump var ett faktum vi blev varse, myndigheternas krav har från köpedagen varit tuffa och mycket varierande. Blandat med egna önskemål om att göra om och göra bättre tillsammans med myndigheters krav har varit en lång balansgång för att få ekonomin att hamna rätt. Det har verkligen inte varit en dans på rosor. De höga lönekostnaderna för att anställa har satt sina gränser vilket naturligtvis resulterat i att vi själva gjort oerhört mycket av det löpande jobbet själva. Personalen har jobbat under topparna.

I år ser det då annorlunda ut. När vi äntligen efter 15 år har en riktigt bra utveckling av både hotelldelen och restaurangdelen så hittar vi inte den kompetens som är nödvändig för att växla upp. Vi har ett stort problem i vår bransch och det är att det saknas kompetenta kockar till våra kök. Det kryllar av människor som söker jobb för att de gillar mat, men det är inte det som eftersöks. För att kunna växla upp hos oss behövs en till ”jag”, som kan planera, se framåt, ha idéer, kunskap, ta ansvar, delegera och inte minst ha en förmåga till logistik då det rullar på med beställningar. De personerna har vi inte haft lyckan att ha här i år. I år när vi har den ekonomiska möjligheten. Sånt moment 22 det blir.

Vi måste få igång fler utbildningar med kvalitet där näringslivet och skolor samarbetar och hittar de kravspecar som behövs. Vi behöver ha fler utbildningar som har bättre närkontakt med näringslivet i form av lärlingstid och någon form av gesällbrev där kunskaper i olika grader ska klaras för att få kalla sig kock. I annat fall är du köksbiträde. Vi behöver förbättra och snabba på valideringar av nyanlända människor i Sverige, där måste det ju finnas potential!

Sverige och inte minst Skåne är ett matland, där vi får mycket beröm för våra lokala anknytningar, vår hemlagade mat med smakupplevelser som fokus. Inte enbart magfyllnad. Vi kan inte slänga bort detta bara för att vi inte har utbildad personal utan måste anlita utbildade kockar från södra Europa.

Nu lämnar vår portugisiske kock oss nästa lördag och jag står helt utan annan lösning. Han har varit bra tillgång, men inte självgående. Behöver några års träning för att bli det. Arbetsförmedlingen ser inte heller någon lösning, de pratar bara rekrytering från södra Europa. Jag pusslar med timmar av andra kockar i området som har annan anställning, men det är ingen bra lösning när man vill växla upp.

Fattar ni ironin, när vi äntligen har möjligheten så finns inte kompetens att uppbringa? Nej, vi är definitivt inte ensamma om det här problemet så utbilda er till kockar, där finns det jobb!

Tack för idag, dag 44 av 69 i detta arbetspass.

 

En gästbok är en glädjens bok.

Gästgivardagboken söndag 30 juli – En företagares vardag och verklighet

Tänkte också ta lite vila en stund idag. Planen var att lägga sig på en solstol på verandan, surfa runt bland hotell till septembersemestern och längta lite. Det jag brukar kalla att semesterträna. När man inte har så mycket ledigt så får man träna på det också, för det är en konst att koppla av och njuta av en vecka, släppa jobb och måsten. Så planen var att semesterträna.

Nu satte Thor stopp för det, någon släppte ner hur mycket vatten som helst från himlen och det dundrade och blixtrade om vartannat mest hela dagen. Ett förfärligt oväsen.

Men jag vilade i alla fall. Mellan kl 10 – 12, sen var det full rulle i köket för mig själv då alla andra var lediga och allt i princip tog slut kvällen innan. Men jag är ganska rask och har ju gjort detta några år, sådär 14, så köket var tipptopp igång kl 18 när vi söndagsöppnade. Det har visat sig vara god idé att skippa lunchöppet på söndagen som vi hade förut och istället ha några timmar matservice för framförallt våra hotellgäster som checkar in.

Jag väntar med spänning på den här månadens siffror som kommer om några dagar, jag har svårt att se att vi kan öka så mycket mer än vi gjort förut men lite mer blir det nog. Eller mycket 😉 Samtidigt så kan jag inte låta bli att läsa i gästboken lite emellanåt, det är verkligen en glädjens bok och den funkar alltid när man känner att energin inte räcker till riktigt. Jag har läst den flera gånger den här veckan.

 

Dagens fundering: När kommer sommaren?

Tack för idag, dag 36 av 69 i detta arbetspass.

Beslutsfattare, ta er tid att förstå oss!

Gästgivardagboken lördag 29 juli – En företagares vardag och verklighet

Vi är halvvägs i vårt maratonpass, nu börjar andra halvleken. Lite tröttare i benen, lite ömmare i kroppen, lite mer längtan efter vila på bänken men ack så segersugna! Segern som jag menar är att gå i mål, med en fantastisk säsong som vi hoppas kunna summera som en äkta vinst. Ingen ska kunna säga att bedriften av vinst är ett resultat av ”bidrag från staten” som de där föraktfulla människorna menar och som är anledningen till att jag delar med mig av vår vardag, vår verklighet och mina tankar till er, på ett ganska närgånget sätt. De som bidrar är företagarna.

Företagarföraktet som jag möter ganska ofta, i och med att jag lyfter frågorna som rör framförallt småföretagarna, måste ju rimligtvis vara ett resultat av fullständig okunskap om vad som bygger ett företags lönsamhet och framgång. Det finns flera faktorer som man missar i föraktskommentarerna. När ett behov uppstår i samhället så finns det entreprenörer, alltså de med idéer och mod, som gör verklighet av behovet. Innan det ens skapats någon affär i verksamheten så kan det gå lång tid, en tid då entreprenören kanske har annat jobb för att få inkomst alternativt lever på ingenting för att så snabbt som möjligt få igång verksamheten. Det kan ju också visa sig att idén inte håller och stannar där, som en idé, men någon har vågat tanken att göra något själv och inte vänta på att någon annan fixar.

När då företaget är startat och premiärdagen kommer så ramlar ju inte inkomsterna in från dag ett, kunderna står inte automatiskt och knackar på dörren. Det kan gå lång tid då personal ska ha lön, hyror ska betalas, marknadsföringspengen skjuter i höjden, felberäkningar kommer i kapp och inkomsterna är blygsamma. Men en sak ska ni veta och det är att det här med att ”ge upp”, ”lägga ner” eller ”stänga igen” är den allra sista utvägen för en sann entreprenör. Vi tar oss igenom dalarna, avgiftshöjningar, skattehöjningar, regeländringar, myndighetskrångel, personaladministrationen, nödvändiga renoveringar och roliga renoveringar, pappershögarna, vi gör det för 42 kr i timmen och vi ser bara segern framför oss. Målet. Likt en elitidrottare som satsar allt så satsar vi våra pengar, vår tid och vår energi för att vi tror att det ska gå att komma i mål. Vi gör det varje år, slutresultatet varierar men ju mer man tränar desto bättre blir det. Vi lär oss vilka kostnader vi inte ska ge oss in på, vi lär oss vilka kunder vi ska satsa på, vi lär oss vad våra kunder har för prioriteringar och önskemål.

Att vi inte räcker till alla gånger är bara en mänsklig faktor, olusten när otillräckligheten infinner sig är en oskön känsla, irriterande. Det är de gångerna jag står bakom kakelväggarna i köket och allt brister, tårarna kommer och i den stunden begriper jag inte var ny kraft ska komma ifrån. Men den kommer alltid någonstans ifrån, tanken på målet och slutresultatet, precis som när jag var ung och idrottade.

Dagens fundering: Om fler beslutsfattare, politiker och myndigheter, skulle ta sig tid att uppleva vår verklighet, lyssna på våra många erfarenheter, förstå hur vi gör och tänker så tror jag att vi skulle komma närmare ett företagsklimat i Sverige som vore mer gynnsamt. Det är väl det klimat som borde få en ordentlig uppvärmning. Jag tror att om myndigheter och politiker i alla läger skulle se värdet av oss när det gäller jobb och tillväxt så skulle företagarföraktet för övrigt svalna, för det är ju de människorna som har makten och besluten som sätter agendan.

Tack för idag, dag 35 av 69 i detta arbetspass.

Småföretagare är ett folk för sig

Gästgivardagboken fredag 28 juli – En företagares vardag och verklighet

Som sagt, det brast lite i början av veckan, arbetsbördan blev för stor och sömnen för lite, men det har hänt förr och det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta. Vi, jag och Johan växeldrar en del under den här perioden och det var väl det som vi inte hade haft möjlighet till heller, vi körde på båda två i 180. Det gör vi fortfarande.

Jag fattar egentligen inte var man hittar kraften att dag efter dag ta dessa nya tag, trycket blir högre ju längre säsongen lider. När man tror att detta är vad vi klarar att hantera, så blir det än mer nästa dag. Men vi har en helt otrolig säsong! Vi ökar omsättningen ganska rejält utifrån våra mått sett och det gör vi samtidigt som kundnöjdheten ökar från 7,6 till 8,3 – då jobbar man bra på alla fronter! Och jag vet vad som ger kraft, det är alla härliga människor man möter, vår underbara personal och vetskapen om att semester med fullständig vila kommer i september!

Då man är verksam på en liten ort så har man förmånen att få följa människor under en längre tid. Idag hade vi en minnesstund här för en härlig dam som under många år, ja sedan vi kom hit i princip 2003, tagit hela sin familj med barn och barnbarn på stor middag här på gården varje år. Nu är hon borta och vi fick äran att ordna hennes minnesstund. Önskan var också att få vår hemlagade mullbärsparfait till dessert! Samma dag får vi middagsgäster i trädgården från paret som gifte sig här för 10 år sedan. Varje bröllopsdag äter de sin middag här och varje år har de haft möjlighet att sitta ute i trädgården och bara det är en bragd det här året för de dagarna har inte varit många!

IMG_1455.JPG

 

Dagens fundering och konstaterande: Jag har försökt att följa med i regeringskrisens alla vändor med misstroendeförklaringar och bortförklaringar, avsättningar och tillsättningar. Jag tänker på hur Stefan Löfven ser på sig själv i sin roll som statsminister och utifrån det jag sett, hört och hunnit läsa de här dagarna så undrar jag om inte han har missförstått sin roll? Han är alltså inte en enväldig härskare som bestämmer, det är vår riksdag och dess folkvalda ledamöter som bestämmer. Blir mycket förvånad över en del av hans uttalanden. Men som sagt, det är ju tur att Sverige har alla sina småföretag, för vi jobbar på och ser till att hjulen snurrar vidare i landet Sverige, vi betalar snällt in våra skatter och avgifter, vi sliter håret för att hitta rätt kompetent personal att anställa, vi tar hand om turister som semestrar, vi beställer varor så andra företag kan växa. För 42 kr i timmen!

Så jag konstaterar att det är ju lyckligt för landet att vi småföretagare driver Sverige framåt, i skuggan av den regeringskris som pågår, utan reformer som påverkar vårt företagsklimat positivt. Småföretagare är ett folk för sig!

Tack för idag, dag 34 av 69 i detta arbetspass.

 

Hur säkrar vi kunskapskrav på yrkesutbildningarna?

Gästgivardagboken måndag 24 juli – En företagares vardag och verklighet

03.40 Sista gången jag tittar på klockan innan jag somnar. Så här blir jag när det är alldeles för mycket att göra. Tankar om hur det skulle rullat på bättre, det gick bra, men det kan alltid gå bättre. Jag missade att skriva lista på vad som ska göras i köket idag, vilket är dumt för då ligger jag bara och snurrar och funderar. Ryggen kunde vara i bättre skick.

07.30 Några timmars sömn. Jag orkar knappt stiga upp, men valet är enkelt för det finns inget. Jag skulle vilja ringa chefen och be att få komma några timmar senare, men jag vet att jag inte skulle godkänna det. Jag kan ju säga till chefen att jag är sjuk? Fast jag synar nog det….Så det är bara att pallra sig upp.

Som sagt så blev det lite länsat i kylarna igår, det innebär att göra om allt idag. Gnocchi med jordärtsskocka, alltså jättegott, men o så pilligt det är att hålla på med. Speciellt som det är vår storsäljare i år. Klockan två kommer förstärkning i köket och jag tar mig ner i landet för att plocka lök och ätbara blommor. Allt som växer ovan jord är ju verkligen välsköljt i år, det sköter himlen om så fint. Suck. Så här kommer en sommaräng i fullt solsken och full blom!

IMG_9957.JPG

16.00 Swedish Fika åker fram, incheckningarna startar och när jag tittar i bokningspärman så inser jag att kvällen är verkligen räddad. Helt fullbokat och dessutom fullbokad ölprovning med lokala Hönsinge hantverksbryggeri.

22.30 Om jag var slut igår så är det ingenting mot idag. Två femtontimmarspass med 4 timmars sömn emellan och på 30:e dagen nonstop. Är det värt allt detta? Hur orkar man? Ärligt? Ibland gör man inte det, ibland brister det. Det gjorde det ikväll när jag städat ur köket och allt var undanplockat. Det bara brast. Det kom några tårar.

Hur tar man sig vidare när det brister och orken sinar? Jag går in och läser i vår gästbok, det brukar vara en lisa för själen. Idag har vi även fått många fina recensioner både på Google, FB och booking.com. Då kan det kännas värt.

23.30 Det kommer en dag imorgon också, en likadan som idag. Så jag hoppas John Blund är snäll och fixar natten.

Dagens fundering: Vi söker som sagt efter en kock till fr o m september och t o m december, kort period, jag vet men så är det nu. Jag är allvarligt oroad över den kompetens- och arbetskraftsbrist som råder inom yrket. Många har kökspersonal från Spanien och Portugal idag. Jag är än mer oroad över kvalitén på de grundläggande yrkesutbildningarna. Yrkesutbildningar måste säkras med kvalitet och kunskapskrav utifrån branschernas behov. Det räcker inte att gå ut med godkänt från en restaurangutbildning på gymnasienivå om man inte vet vad en vinaigrette är, hur man lagar en sås, skillnad på rädisa och rättika eller vad en 1-2-3 lag tillagas. Kravet på den nivån måste vara att baskunskaper i alla moment klaras, både teoretiskt och praktiskt. Allt annat är att lura både elever och framtida arbetsgivare. Hur ska vi lösa detta? Det är bråttom nu.

Tack för idag, dag 30 av 69 i detta arbetspass.

Som chef är du ALLTID ansvarig

Gästgivardagboken måndag 24 juli – En företagares vardag och verklighet

Det blev ett riktigt maraton idag. Först 10-timmarspass i köket, baka bröd, macarons, grissida, beställa varor, prata med AF,  hacka, skära, bryna, vispa, diska, packa om, packa in och packa ut. 5 minuter i fåtöljen för att ryggen sviktar. Sen nästa pass på 4-5 timmar.

17.00 Två stycken 2:or bokade. Ser ut att bli en lugn kväll. Köket är redo för service!

IMG_1412.JPG

17.30 Restaurangen fullbokad. Ringer in M som kan hoppa in. Fattar ni hur svårt det är att planera personal? Det är ju fullständigt omöjligt.

22.30 Helt fullständigt absolut slut! Helt fullt hela kvällen och köket gick på högsta beredskap. Nej, jag gillar inte när det blir sånt tryck, det blir en och annan tallrik som jag inte är 100% nöjd med, men där det inte finns tid att göra om och göra bättre. Mmm, så kan det bli och ibland så får man bara bita ihop och köra. Som plåster på såren så vet jag ju att jag får en likadan dag imorgon. #alltärslutikylarna Köket såg inte ut som på bilden ovan när sista bongen gått ut, det kan jag garantera 😉 Vi fick dock avsluta en mycket lång och intensiv dag med massor med goda skratt då två fd anställda kom på besök över ett glas i baren!

24.00 Genom duschen, lights out.

Dagens långa fundering, och uppmaning: Som företagare i hotell- och restaurangbranschen så har vi som bekant en uppsjö med kontroller som utförs av myndigheter varje år. Det är allt från miljö- och hälsa, brandskydd, sotning, ventilation, kassaregister, personalliggare och alkoholservering. Vi har personal som är inblandad i flera av arbetsuppgifterna som rör inspektioner. Det kan vara städning, alkoholservering, kassan och personalliggaren och naturligtvis kan det bli fel på många sätt och vis. Ansvaret ligger dock alltid hos oss, Johan och mig, att säkra att så inte sker, vi måste ha kontroll på att minderåriga ej serveras alkohol, att städningen i köket är ordentligt utförd, att livsmedel hanteras på ett säkert sätt, att allt registreras i kassan, att personalen skriver in och ut i liggaren – annars blir det böter och kontrollavgifter, väldigt höga avgifter i förhållande till verksamhetens omsättning. I vissa falla skulle vi kunna förlora serveringstillstånd på alkohol, och då skulle det vara slutet.

Vi kan aldrig komma undan vårt ansvar här, vi kan aldrig skylla på våra anställda. Som chef är du ALLTID ansvarig. Det gäller alla chefer, även ministrar. Sluta skylla på andra, ta ert ansvar – ni har hanterat människors sekretess på ett oerhört grovt felaktigt sätt! Ta ansvar!

Tack för idag, dag 29 av 69 i detta arbetspass.