Varför ska låga ungdomslöner vara förbehållet offentlig sektor?

För någon dag sedan skrev jag ett inlägg på FB där jag är kritisk till att en feriearbetare fyllda 18 år får 55 kr i timlön hos kommunen. I vår bransch får samma person 95,94 kr i timmen enligt vårt kollektivavtal. En del av de argument som framkom vill jag här reda ut, måhända jag var oklar i min FB-status men så här ser jag på saken.

Under flera år har näringslivet, allianspolitiker och företagarorganisationer efterlyst lägre ingångslöner för unga och nyanlända för att dessa grupper fortare ska komma in i arbetslivet och inte hamna i utanförskap. Läs nu rätt – INGÅNGSLÖNER. Kritikstormen har inte låtit vänta på sig från de rödgröna och deras fackliga kompisar. Annie Lööf blev anklagad för att ta till apartheidmetoder, det skulle skapa nya underklasser, det skulle sänka lönerna för alla, arbetslösheten bland nyanlända beror på företagens rasism, företagen utnyttjar anställda och stoppar pengar i egna fickor, villkoren kan knappast bli sämre för anställda. Ja fördomarna och de förutfattade meningarna är många, många fler än de jag räknar upp. Så pass att om man som småföretagare för det på tal så blir ofta svaret: Går det dåligt för din verksamhet? Behöver du gratis arbetskraft? Lägg ner om du inte kan betala! Du kan väl ändå leva gott? I ganska hårda ord. Det är synen på småföretagare som de rödgröna politikerna och de fackliga  LO-anslutna organisationerna för vidare till allmänheten i sina kampanjer och. Så blev jag även bemött i mitt FB-inlägg. 

Till att börja med vill jag bestämt hävda att det är ett gott samarbete vi har med vår kommun och det är toppen att ungdomar, både svenska och nyanlända får en möjlighet att göra en period av feriearbete på en arbetsplats. DET ÄR TOPPENBRA! 

(Trots det goda samarbetet så kommer vi inte ta emot fler PRAO eller feriearbetare där vi inte har det ekonomiska ansvaret för skatter och arbetsgivaravgifter ,eftersom lagen om personalliggare kan ge oss böter på 15000 kr för detaljfel i liggaren. )

Så här fungerar det med kommunens feriearbetande ungdomar: Kommunen som har resurser att fånga upp de som behöver få in en fot i arbetslivet gör det och kontaktar oss i det privata näringslivet för att fråga om det finns möjlighet till feriearbete. Kommunen betalar lönen och står för anställningsavtalet och ungdomen får 3 veckors jobb hos oss eller annat företag i kommunen. Företaget väljer inte vem som ska få jobbet, det gör kommunens kontaktpersoner. Ungdomen har handledare och arbetsuppgifter utifrån ålder som brukar vara mellan 15-18 år. Det privata företaget ställer alltså upp med tid, handledning, allt ansvar vad gäller t ex arbetsmiljö men har även då skyldighet att föra personalliggare för denna person.

I flera fall har vi fortsatt anställa ungdomen vid behov för enklare arbetsuppgifter som diskning, gräsklippning, bädda sängar på hotellet, dammsuga etc. Med andra ord – enklare jobb.

Varför är jag då kritisk till kommunens låga löner till ungdomar? Det är ju egentligen inte det jag i grunden är kritisk till utan mitt inlägg handlar om att man i offentlig sektor kan sätta oerhört låga löner för att få in unga i jobb. Men när näringslivet efterfrågar samma sak så blir det ramaskri, trots att syftet är detsamma. Varför ska detta vara förbehållet offentlig sektor? I det här fallet så har offentlig sektor enbart det ekonomiska ansvaret medan privata företaget tar allt annat ansvar. Då är vi bra, då tar vi ansvar, då kan vi handleda. Men alltså inte om vi själva står för att betala ingångslöner som skulle vara lägre än dagens avtalade ungdomslöner för att ge ungdomar och nyanlända en möjlighet att prova på, få in en fot och få en referens? Då kan vi inte, då gör vi allt för att stoppa pengar i egen ficka och utnyttja folk.

Jag anser fortfarande att 55kr i timmen i lön för en 18-åring är ovärdig lön, även för ett sommarjobb. Som kommentar till det så fick jag även igår ett argument att våra villkor är sämre än kommunens vilket visar på den faktaresistens som gör att man ser inte skogen för alla träd.

Den bransch jag är verksam i, besöksnäringen, har ett oerhört stort behov, nu och i framtiden, av arbetskraft. Branschen växer men utbildningarna blir färre och håller inte måttet. Besöksnäringen är en enormt stor jobbmotor som växer för varje år men dagens politik och de usla attityderna mot företagen sätter allt högre hinder och fler snubbeltrådar för att göra det möjligt för framförallt de små företagen att växa. Det är oerhört mycket som är fel i systemet och som med rätt attityd mot företagen skulle skapa fler möjligheter till människor att få jobb istället för att leva på bidrag som styrs av myndigheter. Rätten att kunna försörja sig själv borde stå högst på den politiska agendan och vad är då nödvändigt för att det ska bli verkligt? Jo, fler och växande företag med en lägre regelbörda, lägre skattetryck och bättre förutsättningar att anställa fler.

Jag är en småföretagare som har tröttnat på att vi enbart ska svälja, ta emot trista attityder och vara tysta. Vi kämpar för våra företag och anställda och vårt mål är att ha en fortsatt lönsam verksamhet så vi kan fortsätta att skapa jobb till människor, service till kunder och en levande landsbygd. Vi är en resurs!

Så, om du fortfarande har företagsfientliga attityder, ser oss som elaka människor som utnyttjar folk med låga löner, är rasister och bidragstokiga – LÄS EN GÅNG TILL!

Annonser

Det är dags att jaga kostnader i offentlig sektor istället för att belasta företagen!

Idag är det lördag och det är fotboll på eftermiddagen, Sverige – England i kvartsfinal, som jag tippar att Sverige kammar hem med 3 – 2, men jag tänkte även skriva en tanke med anledning av (S) löfte om pensionerna och löfte om att lägga ännu mer kostnader på företagen.
Företagens lönekostnader är oerhört stora idag, en lön på 18000r som du får i handen är en kostnad för företaget på 33000 kr. Då är inte Fora och andra försäkringar inräknat.
I arbetsgivaravgiften ingår en ”allmän löneavgift” på 10,72%. I början på 2000-talet var den drygt 2%.
Vad är då allmän löneavgift? Vad avser den att bekosta?
”Allmän löneavgift är en skatt på lön som arbetsgivare i Sverige betalar till staten. Den regleras i SFS 1994:1920 (lagen.nu) och räknas som del av arbetsgivaravgiften (egenavgifter för egenföretagare). Skatten kallas avgift, men tillfaller staten och är inte kopplad till några förmåner i socialförsäkringsystemet.”
Med andra ord enbart en skatt.
Nu lovar (S) att arbetsgivaren ska betala få ännu mer för varje anställd för att pensionen ska öka. Nä, då tycker jag att man ska använda den dolda skatten som heter ”allmän löneavgift” som idag bara betalas utan att kopplas till något. Staten behöver hushålla på ett mer effektivt sätt med företagens och de anställdas bidrag till skattkistan.
Vad kostar alla våra myndigheter t ex? Alla kontrollanter som springer omkring och kollar att företagen skriver rätt i sina personalliggare? Arbetsförmedlingen där det behövs fyra (4!!) olika handläggare för att anställa en person på nystartsjobb? Eller som när vi i början av juni sökte en extrakock till köket i juli/augusti och får ett förslag på en person som precis gått ut musikgymnasiet? Vad kostar alla dessa myndigheter som inte gör sitt jobb? För det vet ni väl alla att myndigheternas existens och de anställdas löner och betalas av skattemedel.
Så sluta jaga företagen på avgifter och skatter, sluta svartmåla företag som gör bra resultat och börja jaga kostnader i offentlig sektor. Det skulle vi alla tjäna på!
Högre lönekostnader skapar absolut inte fler jobb och det tillsammans med det alltmer komplicerade regelverk som nuvarande regering skapar ger följande effekt:
Mindre attraktivt att starta företag 
– Mindre attraktivt att växa och anställa
– Mindre attraktivt att göra rätt för sig. Man gör ändå alltid fel
Sammanfattningsvis = färre företag = färre människor i jobb = fler i bidragssnurra = mindre skatteintäkter och ökade utgifter.
Just nu är det värmebölja och torka i Sverige. Värmeböljan vore fint om den istället infann sig i företagsklimatet, där råder snarare kyla och torka. Istället för att göra det oattraktivt att starta, driva och växa företag så inser väl varje klok människa att ett gynnsamt och varmt företagsklimat skapar fler som attraheras av företagandet = fler människor i jobb = färre  i bidragssnurran = fler som bidrar till skattkistan och minskade utgifter. Inte minst så ger ökat företagande ett mer levande Sverige!
Så här fördelas de arbetsgivaravgifter som företaget betalar in på din lön:
Skärmavbild 2018-07-07 kl. 08.54.10

Lagen om personalliggare – snaran för den fria företagsamheten dras åt.

3 dagar innan nya lagen om personalliggare träder i kraft kommer Skatteverkets ställningstagande och vad de kallar förtydligande av regler. Frågorna blir ännu fler och jag kan börja med att ställa frågan:

Varför vill inte vare sig regering med Magdalena Andersson i spetsen, som drivit förslaget, eller Skatteverket ta till sig av vår oro eller synpunkter på denna tandlösa lag som man då väljer att utöka? Vi har haft offentlig dialog med Skatteverket, åtskilliga debattartiklar har skrivits från företagare och organisationer, vi har haft Skatteverkets nationella samordnare och chef för södra Sverige här på ett dialogbesök. Men det är som att slå huvudet i betongvägg.

Jag ska försöka utifrån mina egna erfarenheter och verklighet, många andra företagares erfarenheter och verklighet som kontaktat mig grotta ner mig i vad detta kommer att betyda.

Vad är verksam?

Skatteverket:Vid bedömningen av om en person är verksam eller inte ska hänsyn tas till i vilken utsträckning arbetsinsatsen bidrar till näringsverksamhetens bedrivande och är av betydelse för verksamhetens arbetskrafts­behov. Är arbetsinsatsen obetydlig för verksamheten ska personen inte anses vara verksam.

En ytterligare omständighet att ta hänsyn till är var arbetet utförs. En person betraktas som verksam i detta sammanhang till den del arbetsuppgifterna utförs i den verksamhets­lokal där den personalliggarpliktiga verksamheten bedrivs.

Även omständigheter såsom t.ex. klädsel och befogenhet att ta upp beställningar och betalning är av betydelse vid bedömningen av om en person är verksam eller inte.

En samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet måste göras för att avgöra om en person är verksam eller inte”

 Detta innebär till att börja med att allt detta faller på sitt eget grepp då varje enskilt fall ska bedömas av en kontrollant huruvida en person är obetydlig eller betydlig för verksamheten under den korta tid någon gång om året som en kontroll görs? Superkontrollanter med full insikt i företagandets värld alltså. Jag småler, eller i själva verket blir jag skräckslagen.

Nästa omständighet, som det kallas, är var arbetet utförs. Den nya lagen innebär att vi som företagare ska registreras och det var då för att Skatteverket ska bedöma hur många personer som behövs i verksamheten och hur mycket arbete företagsledaren utför. Lite hjälp till oss företagare att planera verksamheten alltså? Men, då ska bara den tid räknas som jag utför i verksamhetslokalen, alltså inte den andra heltiden jag utför i annan lokal t ex hemma vid köksbordet med webblösningar för bokföring, marknadsföring, personalfrågor, skatter och annat? Det är alltså inte viktig för verksamheten?

Som företagsledare så har du ansvar att se till att verksamheten fortlöper som den ska, det innebär att ibland kasta sig i bilen för att inhandla något som personalen behöver. Om jag glömmer skriva ut mig då och det blir kontroll? Ja, då blir det böter. MEN enligt Skatteverket så får jag göra ett kortare ärende, till t ex närmsta affär. Jag ringde Skatteverket igår och frågade hur de definierar ett kortare ärende.

– ”Det måste du själv avgöra, det kan vara en halvtimme, en timme kanske är lite långt. Men i slutändan så är det kontrollanten som vid en kontroll gör en bedömning”

”Skatteverkets bedömning av ett företags arbetskraftsbehov påverkas av i vilken utsträckning näringsidkaren eller företagsledaren själv eller dennes familjemedlemmar deltar i verksamheten.”

 Jag får en ryslig känsla av att här finns det hundar begravda. Är vi på väg in i ett samhälle där man som familjemedlem inte får gå in och stötta och hjälpa sina kära utan att få lön? Tar småföretagaren med sin låga lön och familjemedlemmen som stöttar jobbet från någon annan? Ja, då kan ni själva prova på att driva ett småföretag i Sverige och ge alla inklusive dig själv och familjen marknadsmässig lön för HELA arbetsinsatsen. Sverige skulle då stå utan småföretag helt och hållet.

Hur man är klädd har också betydelse för en bedömning om man är verksam eller inte. Vad blir nästa regel? Alla i branscher med krav på personalliggare ska ha lika uniformer för att kunna urskilja vem som är verksam eller inte? Idag så kan restauranger ha väldigt vardaglig klädsel som sin arbetsklädsel, det kan vara t-shirt, jeans och bekväma gympadojor. Hur tänkte man här? Hur bedömer en kontrollant detta?

”Begreppet verksamma omfattar alltså alla personer som på grund av någon form av överenskommelse mellan den som bedriver verksamheten och den verksamma personen deltar i bedrivandet. Detta innebär bl.a. att även personal från bemanningsföretag och personer som arbetar oavlönat ska antecknas.”

Här kommer vi till kapitlet som för vår del handlar om Prao-elever och feriarbetare från kommunen. Den delen är inte ny, men hur det hanterats har blottlagts under den senaste månaden.  Företaget är inte ekonomiskt ansvarig att betala lön, skatter eller arbetsgivaravgifter för dessa personer utan ställer upp med handledning och i många fall första kontakten med arbetslivet. Om Prao-eleven går hem utan att skriva ut sig och det blir kontroll så åker företaget, alltså inte skolan eller dess arbetsgivare kommunen, på böter på minst 15000 kr. Här borde det väl ändå räcka med ett intyg från skola eller anställningsbeviset från kommunen.  Men nej, det räcker inte. Från vår sida innebär det ett omedelbart stopp för att fortsätta med denna tjänst vilket såklart är en stor konsekvens för alla ungdomar då jag är övertygad om att fler företag inte kan ta den risken.

 ”För att omfattas av dokumentationsskyldigheten måste det dock finnas någon höjd på den verksamma personens aktivitet. Det är naturligtvis uteslutet att den person som i en brick­lunchservering efter avslutad måltid ställer ut sin lunchbricka i diskvagnen skulle kunna omfattas. Detsamma gäller en person som på eget initiativ, helt utan överenskommelse – uttrycklig eller tyst – mellan näringsidkaren och personen själv, röjer några bord som använts av andra gäster. Vilka omständigheter som är avgörande för om en person ska anses verksam eller inte får avgöras i det enskilda fallet och blir ytterst en fråga för rättstillämpningen.”

 Så för guds skull, prata inte med mig om du vill hjälpa till! Det gäller bara för mig att bevisa att du stöttar utan att jag är medveten om det.

Vad var det som gällde med verksamma barn då? Likaså här så blir det än mer luddigt. Leo som plockar av ett bord tillfälligt är obetydlig för verksamhetens bedrivande. Men vad händer om Leo vill ta på sig ett förkläde för att leka serveringspersonal? Klädernas betydelse alltså!!

My (15 år i texten) som arbetar varje lördag med att plocka upp varor är då verksam eftersom det är regelbundet och anses då vara av betydelse för företaget. Men om My var 3 år och följde med pappa till jobbet varje lördag och hjälper till att plocka upp varor och dessutom kanske vill ta på sig en kockmössa – då är alltså en 3-åring verksam. Dvs barnarbete utan lön.

Vi går till punkten som handlar om kontrollen:Skatteverket får besluta om kontrollbesök för att kontrollera att den som är eller kan antas vara skyldig att föra en personalliggare fullgör sina eventuella skyldigheter. Kontrollavgift ska tas ut om Skatteverket vid kontrollbesök finner att den som är skyldig att dokumentera identifikationsuppgifter i en personalliggare inte fullgör sin skyldighet. Detsamma gäller om personalliggaren inte hålls tillgänglig för Skatteverket i verksam­hetslokalen.”

 I ett annat stycke står: ”En samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet måste göras för att avgöra om en person är verksam eller inte”.

 Finns det någon som kan se någon annan förklaring i detta än att personalliggaren är en närvarokontroll, som det har varit och kommer att fortsätta att vara? Var finns det något som visar att kontrollavgift tas ut vid misstanke om skattefusk? Ingenstans står att läsa att personalliggaren ska synkas mot utbetalda löner, skatter och arbetsgivaravgifter.

Är det någon som överhuvudtaget har fattat på vilket sätt detta skulle stävja svart arbetskraft?

Inget i det här ställningstagandet har egentligen någon betydelse då vi som jobbar i dessa branscher med kontroller från myndigheter vet att tolkningarna är lika många och godtyckliga som antalet kontrollanter i det här landet.
Politiker och myndighet har olika uppfattning om samma fråga och ger olika svar.

Om inte ni vet, hur ska vi kunna göra rätt?

Som småföretagare i en bransch där allt kontrolleras, från hur vi diskar knivar, om hotellrummen har belysning (ja, det finns protokoll från 2018 på detta!!), till säkert brandskydd och miljöarbete så ska nu även min tid som företagare kontrolleras, vilka kläder jag, vår personal och familj har på sig, vad som är betydande arbete för verksamheten, vad min familj stöttar med, hur länge jag utför ett ärende. Jag känner hur snaran för den fria företagsamheten dras åt. Den är inte så fri längre. 

 Strategin att jaga ett fåtal fuskande näringsidkare ställer till ett helvete för resten av Företagssverige så jag fortsätter att uppmana att:
– Genast slopa kravet på att företagsledaren och dess familj ska registreras i personalliggare.
– Skapa ett effektivt och träffsäkert verktyg mot svart arbetskraft
– Jaga de kriminella och oseriösa och sluta med häxjakten mot landets småföretagare
– Öka arbetet med regelförenkling och gör det möjligt att göra rätt

Hur man kan välja att utöka en lag som siktar så fel och träffar så snett är obegripligt.

När vi äntligen har pengarna så finns inte kompetensen

Gästgivardagboken måndag 7 aug – En företagares vardag och verklighet

Jag hinner inte delge er varje dag längre, vi har så mycket att göra att varje ledig stund går åt till att vila. Kroppen och huvudet har gått på högvarv i kanske något för många och framförallt långa dagar. Men det finns lite ironi i det hela.

Vår 15:e säsong som ägare av en av Skånes äldsta gästgivaregårdar är vi inne i nu. Det har varit en resa som har krävt blod, svett, tårar och kronor. Vi köpte en mycket sliten gammal gård som hade standard av ett enklare vandrarhem, ryktet var uselt och traditionen av skräpmat och ölpump var ett faktum vi blev varse, myndigheternas krav har från köpedagen varit tuffa och mycket varierande. Blandat med egna önskemål om att göra om och göra bättre tillsammans med myndigheters krav har varit en lång balansgång för att få ekonomin att hamna rätt. Det har verkligen inte varit en dans på rosor. De höga lönekostnaderna för att anställa har satt sina gränser vilket naturligtvis resulterat i att vi själva gjort oerhört mycket av det löpande jobbet själva. Personalen har jobbat under topparna.

I år ser det då annorlunda ut. När vi äntligen efter 15 år har en riktigt bra utveckling av både hotelldelen och restaurangdelen så hittar vi inte den kompetens som är nödvändig för att växla upp. Vi har ett stort problem i vår bransch och det är att det saknas kompetenta kockar till våra kök. Det kryllar av människor som söker jobb för att de gillar mat, men det är inte det som eftersöks. För att kunna växla upp hos oss behövs en till ”jag”, som kan planera, se framåt, ha idéer, kunskap, ta ansvar, delegera och inte minst ha en förmåga till logistik då det rullar på med beställningar. De personerna har vi inte haft lyckan att ha här i år. I år när vi har den ekonomiska möjligheten. Sånt moment 22 det blir.

Vi måste få igång fler utbildningar med kvalitet där näringslivet och skolor samarbetar och hittar de kravspecar som behövs. Vi behöver ha fler utbildningar som har bättre närkontakt med näringslivet i form av lärlingstid och någon form av gesällbrev där kunskaper i olika grader ska klaras för att få kalla sig kock. I annat fall är du köksbiträde. Vi behöver förbättra och snabba på valideringar av nyanlända människor i Sverige, där måste det ju finnas potential!

Sverige och inte minst Skåne är ett matland, där vi får mycket beröm för våra lokala anknytningar, vår hemlagade mat med smakupplevelser som fokus. Inte enbart magfyllnad. Vi kan inte slänga bort detta bara för att vi inte har utbildad personal utan måste anlita utbildade kockar från södra Europa.

Nu lämnar vår portugisiske kock oss nästa lördag och jag står helt utan annan lösning. Han har varit bra tillgång, men inte självgående. Behöver några års träning för att bli det. Arbetsförmedlingen ser inte heller någon lösning, de pratar bara rekrytering från södra Europa. Jag pusslar med timmar av andra kockar i området som har annan anställning, men det är ingen bra lösning när man vill växla upp.

Fattar ni ironin, när vi äntligen har möjligheten så finns inte kompetens att uppbringa? Nej, vi är definitivt inte ensamma om det här problemet så utbilda er till kockar, där finns det jobb!

Tack för idag, dag 44 av 69 i detta arbetspass.

 

Det här kommer Jonas Sjöstedt inte att tala om

I mitt FB-flöde får jag länkat en artikel i ETC som handlar om vad Annie Lööf inte kommer att ta upp i sitt tal. Artikeln gör mig förbannad då den enbart tar upp saker som att anställda i vår bransch inte får gå på toa p g a tidsbrist, att arbetsgivare talar illa om sin sjukskrivna personal, att arbetsplatser utnyttjar personal som skickas från arbetsförmedlingen. Skribenten har uppenbarligen också befunnits sig i samma rum som arbetsgivare då hon återger samtal från denne till arbetsförmedlingen. Ja, detta är ju inget annat än vänsterns och fackets smutskastning av arbetsgivare, som om vi alla vore slavdrivare som inte bryr oss ett skit om vem vi har som jobbar i våra lokaler. Att som företrädare för en facklig part driva en sådan propaganda mot sina medlemmars arbetsgivare, är förvånansvärt vad det fortfarande är ok idag i Sverige. Jag ser dessa beskrivningar hela tiden från den sidan. Vi vet alla att det förekommer saker på arbetsplatser som inte alls är ok, dum vore jag väl annars att påstå att allt är guld och gröna skogar på den sidan.

Jag är dock säker på att merparten av de arbetsgivare som finns i Sverige inte känner igen sig i beskrivningen ovan avseende hantering av personal. Jag är även säker på att de flesta anställda inte heller känner igen sin arbetsgivare beskriven så som ovan.

Men anta att jag skulle skriva en artikel om anställda som inte passar tider, som inte gör sitt jobb, som sätter sig på en stol och sover på arbetstid, som stjäl från köket, som är måndagssjuka en gång i veckan, som maskar, som är elaka med kollegor. Förmodligen skulle jag behöva gå under jorden då. Men ser ni artiklar om detta? Vi vet alla att dessa anställda också finns men jag är även säker på att merparten inte fungerar så, dock så går arbetsgivarens skyldigheter långt liksom en anställds rättigheter, här finns en obalans. Merparten sköter sitt jobb, sprider glädje på jobbet, är hemma bara när man är riktigt sjuk och kan skilja på mitt och ditt och jag är säker på att de flesta arbetsgivare ser sina anställda så och behandlar de därefter.

Men är detta något som Jonas Sjöstedt kommer att tala om under sitt Almedalstal?  Eller kommer han liksom skribenten och partikollegan tala om hur vi företagare söker sinnesfrid och mer pengar i plånboken utan att ta hänsyn till de som driver vårt företag framåt, våra anställda? Kommer han också att dra alla arbetsgivare över en kant och dra skrönan om de subventioner vi arbetsgivare åtnjuter, hur vi låter folk slita för att vi ska se vinst i plånboken och nu vill vi sänka lönerna också? Eller kommer Jonas Sjöstedt att tala om att vi småföretagare som idag står för 4 av 5 jobb behöver bättre förutsättningar och lägre lönekostnader för att kunna möta de människor som behöver jobb istället för bidrag och utanförskap? Det återstår att se men jag tror mig veta vilket Jonas Sjöstedt inte kommer att tala om.

De konstruktiva förslag som Annie Lööf levererar för att möta den mängd människor om ca 1 miljon (regeringens egna siffror) som inom kort kommer att hamna i ett utanförskap förtjänar allt annat än att hånas som subventioner till företagen som företagaren stoppar i egen ficka. De förslagen förtjänar att tas på allvar eftersom det är en allvarlig situation då vi kommer att se fler människor i bidragssnurran än någonsin om vi inte tar krafttag för att fler ska jobba och få bidra till välfärden. Ett lågt bidrag kan du aldrig förhandla om, en ingångslön som är högre än bidraget kan du förhandla om och du hamnar dessutom med en fot in på arbetsmarknaden. Hur kan man håna såna förslag? Hur kan man håna en vilja att få fler i arbete och färre i bidrag?

Att slänga ägg på varandra i ett läge som detta skapar ingen framtid att önska för någon, att smutskasta företagare som dagarna i ända sliter sitt hår för att få verksamheter att hamna på rätt sida om strecket leder inte till något annat än motsättningar när vi i en tid som denna behöver mötas.

Man ropar från regeringen att näringslivet ska ta ansvar. Det gör vi, vi skapar jobben och politiken skapar förutsättningarna. Just nu är inte förutsättningarna gynnsamma, se till att ändra på det! Det tjänar vi alla på!

Men detta kommer inte Jonas Sjöstedt att tala om. Han kommer att tala från sin bubbla.

 

 

 

 

LO – se företagarna som har modet att skapa jobb.

LO borde städa i sina egna skåp. Istället så utför man kampanjen ”smutskasta näringslivet så mycket vi kan”. Vad Lemne har i lön påverkar inte hur mycket min kallskänk får i lön, lika lite som att Thorwaldssons lön skulle påverka min lön som småföretagare.

Vi kunde igår läsa Rebecca Uvells artikel ”LO-sluta vilseleda om VD-lönerna” där hon beskriver verkligheten utifrån ett annat perspektiv. Att majoriteten av Sveriges VD:ar tjänar mindre än den högst betalda industriarbetaren. Det säger en del om LO:s felaktiga fokus. Jag tycker det är så ledsamt, när man inte kan se fakta utan att sprida vilseledande argument.

Näringslivets VD:ar, ja, vad är det för ena figurer egentligen? Man kan om man läser LO:s rapporter tro att det är ett kollektiv av människor som alla är likadana, tjänar ofantliga summor med pengar medans deras anställda knappt klarar hyran. Jag ska berätta en annan version.

I 22 år har jag drivit företag, småföretag, oftast med anställda på olika poster, med olika villkor och med olika löner. De som för det mesta står längst ned på lönelistan, dvs de som har den lägsta lönen, ja det är jag och min man. Vi har under många år gett många ungdomar en första fot in på arbetsmarknaden med sommarjobb och säsongsjobb, de har fått lära sig ett yrke, ja även servitör och servitris är ett yrke i mina ögon, ett viktigt serviceyrke som kan utföras på samma sätt nästan var du än kommer i världen. För dagens globala ungdomar är det en fantastisk möjlighet. Är du t ex 20 år, har ingen utbildning eller erfarenhet från restaurangjobb så är ingångslönen  20 220 kr.

”Härmed avses arbete där förkunskaper inte är något krav och introduktion och utbildning normalt sker på arbetsplatsen. Någon formell utbildning är i sig inte en förutsättning för att klara arbetsuppgifterna.” Så står det i avtalet. Det innebär naturligtvis att jag som arbetsgivare har ett stort ansvar i att utbilda och introducera den nyanställde oerfarne på sin arbetsplats. Det tar tid och kostar pengar. Om du har gymnasial yrkesutbildning och 6 års yrkesvana så kan din lön hamna på 22 839 kr, lönespannet är alltså mycket snävt. Min egen lön har under mina 22 år inte överstigit någon av dessa.

”Skyll dig själv”, ”har du inte bättre lönsamhet så du inte kan ta ut eller betala ”riktiga” löner så har ditt företag inget existensberättigande” osv, osv. Det är mycket vanliga argument från bl a fackliga företrädare, socialdemokratiska politiker, vänsterpolitiker överhuvudtaget till oss småföretagare som dag efter dag jobbar dubbelskift, skapar jobb till andra, betalar löner, skatt, arbetsgivaravgifter och försäkringar och ska samtidigt skapa lönsamhet. Småföretagens lönsamhet är inte sällan beroende av vilka skatter och andra pålagor våra beslutsfattare skickar som ett brev på posten, ofta med kort varsel på förändringar. Någon långsiktighet anses kanske inte att det behövs i näringslivet. Att vi står upp och kämpar för bättre förutsättningar bemöts inte sällan från fackligt håll med ”giriga företagare som ska tjäna pengar på lågavlönade”, ”vi har massor av medlemmar som kan gå in och trascha dig och dina arbetsgivarkollegor”. Det är en skrämmande  attityd och argument som generaliserar företagsamhetens entreprenörer som ett kollektiv som utnyttjar. Men så är ju er bild av världen i stort. Att vi har kollektivavtal med organisationer med attityder som dessa är beklagligt.

Jobben tar inte slut, däremot så blir trösklarna så höga så de jobb som finns utförs av färre människor, inte sällan vi som själva driver företagen. 

Att för mig anställa en person som idag befinner sig i utanförskap, en ungdom som får sitt första jobb eller nyanländ, är inte främmande. Men då jag ska betala lön som långt överstiger min egen till en person som inte har erfarenhet, kompetens eller språket så kan väl vem som helst förstå att det blir konstigt när debatten om lägre ingångslöner bemöts med apartheidargument, ”sänk inte alla löner” och jämförelser med Sveriges mest betalda VD:ar.

Skulle inte alla tjäna på om LO lägger ner den här barnsliga debatten och tar verkligheten på allvar. Många människor behöver ett jobb, en lön framför ett utanförskap och bidrag och vi har ett land där entreprenörskap och företagare har modet att skapa jobb till andra. Se det, och sluta larva er med oväsentliga jämförelser. Jag skiter fullständigt i vad Thorwaldsson har i lön, det jag bryr mig om är att vårt företag är lönsamt, att det växer och att de som jobbar här trivs, får en lön och framförallt mer kunskap. Jag bryr mig om vilka förutsättningar som ges för detta och jag och många fler småföretagare kommer att fortsätta kämpa för den saken!

 

Otrygga företag kan inte skapa högre sysselsättning

Fredagen den 26 juni går vi in i bubblan, arbetsbubblan. Vi kommer ut någon gång i slutet på augusti, bleka, trötta och förhoppningsvis nöjda efter en bra säsong. Ett 60-dagarspass med 15-timmarsdagar, något som är vardag för en småföretagare. Säsong 13 som ägare av en 300-årig gästgivaregård har verkligen varit en berg- och dalbana, inte minst när det gäller vilka förutsättningar man ska förhålla sig till. Det gäller att upprätthålla sin envisa entreprenörsanda och vara uppfinnare på sin egen gård.

Vi är på väg in i en avtalsrörelse och redan nu skallar kraven på att de otrygga anställningarna ska bort, taket på A-kassan ska höjas, och skatterna på jobb och företag når en nivå som är förödande. Naturligtvis vill ingen leva i otrygghet, vi vill alla kunna ha någon slags ekonomisk täckning för våra utgifter även då vi inte har jobbinkomst, men alla reformer man skallar om handlar om de anställda i vårt samhälle, det är så allting är uppbyggt en gång i tiden, och så fortsätter det.

En tillvaro som småföretagare innebär inte sällan att jobba för två, eller fler då man ofta får kliva in och göra jobbet själv när någon blir sjuk. Om du själv blir långvarigt sjuk och behöver ta det lugnt får du väga detta mot både privat inkomstbortfall som företagets verksamhet. Vikarie för dina många arbetstimmar till marknadsmässig lön är inte att tänka på. Då småföretagaren ofta har en lön som ligger långt under de anställdas kollektivavtal så blir även sjukpenningen därefter samtidigt som verksamheten riskerar att tappa farten. En enorm otrygghet.

I min bransch, hotell- och restaurangbranschen jobbar vi med säsonger. Inte minst alla vi som driver verksamhet på landsbygden. En högsäsong då vi ska tjäna ihop pengar för att överleva lågsäsong.Att som företagare bli sjuk under högsäsong kan verkligen vara förödande för verksamheten. Kniven på strupen med andra ord för det är ju inte så att du som småföretagare kan stämpla de dagar som företaget inte har några inkomster, vilket är grunden för att företaget ska betala ut lön. Nu skallar ropen om att visstidsanställningar ska bort, det är otryggt. Ja, kanske det, men nödvändigt för att vår bransch överhuvudtaget ska finnas. Som småföretagare i vår bransch bestäms ditt liv och din verksamhet utifrån så många yttre faktorer såsom väder, valutor, konjunkturer, turistströmmar och inte minst skatter, avgifter och tillstånd. Det svänger, kraftigt, från månad till månad, från vecka till vecka, från den ena dagen till den andra. Då är det nödvändigt att också ha en flexibel personalstab. För det är väl inte så att alla ni som har semester i juli vill byta till januari, eller ni som äter lunch kl 12 vill äta kl 15 för att vi skulle få ett jämt flöde av gäster hela året dygnet runt? Nej, ni vill ha er trygghet.

Som småföretagare med en hotell- och restaurangrörelse så känner du av varje svängning i omsättning men det är inte det som räknas egentligen utan det är bara ett mått. Ett annat ännu viktigare mått är vad siffran längst ned säger efter att kostnaderna dragits av. Den sk vinsten eller förlusten. Politikers dribblande med momsen, arbetsgivaravgifter, bolagskatter, tillståndsavgifter, energiskatter ger direkta effekter både till viljan, modet och inte minst möjligheten att skapa tillväxt och jobb. Svängningar och otrygghet som detta skapar skulle ingen anställd i vårt land acceptera, men när det drabbar småföretagen så skiter man fullständigt i det från regeringens håll. Vi är inte viktiga. Att hävda att det är fel på affärsidén, som många vänsteranhängare hävdar när en småföretagare har synpunkter på den jobbdödande politiken, är tunna argument då i sådana fall större delen av restaurangbranschen, handeln och inte minst samtliga landsbygdsföretagare skulle drivas med felaktig affärsidé. Men så är ju inte naturligtvis inte fallet, företagarna är inget kollektiv med samma förutsättningar utan istället envisa entreprenörer som vill förverkliga idéer, skapa tillväxt och jobb till sig själv och till andra. Se det istället.

Regeringens vilja att stänga ute småföretagen är synnerligen uppenbar inte minst när det gäller upphandlingsprocesser. På flera ställen kräver man nu kollektivavtal för att få delta i en upphandling. Många småföretag har inte det då det kan röra sig om familjeföretag. De blir alltså utestängda även om man skulle tänka sig att flera småföretag går ihop om en upphandling. Senaste nytt är att man ska anställa en långtidsarbetslös eller erbjuda praktik. En restaurang som vill vara med i en upphandling faller då direkt eftersom det inte är tillåtet att ha praktikanter under vissa förutbestämda tider som facket bestämt. Hur får vi ihop det här då? Och bara för att man upphandlar betyder väl inte att man behöver mer personal? Och vart tog företagets rätt att bestämma vem man vill anställa och med vilken kompetens vägen? Några exempel på okunskap som skapar både omöjliga förutsättningar och stor otrygghet hos småföretagaren.

Jag har ställt frågorna till flera av regeringens och socialdemokraternas politiker på twitter. men de svarar ALDRIG när man kommer till frågan om hur deras politik främjar småföretagens tillväxt och jobbskapande. ALDRIG ett svar på den frågan. Det måste ju betyda att regeringen anser att 4 av 5 jobb är totalt oviktiga i vårt land och bättre är att gömma arbetslösheten i statliga åtgärder än att skapa förutsättningar för småföretagen att skapa fler jobb och öka sysselsättningen.

Politiker i Sveriges regering, våga släppa kontorssolen och debattpodiet och ta möjligheten i kragen för att ta er ut i verkligheten bland småföretagarna under era semestrar för så länge ni inte förstår vad som skapar jobb i ett småföretag så kommer ni att fortsätta fatta förödande beslut för jobben och tillväxten. Så länge som politikens beslut enbart handlar om anställda, industri och ams-åtgärder så kommer inte sysselsättningen i Sverige att öka! Så länge som företagaren och dess verksamhet svävar i otrygghet med ständigt nya förödande beslut så kan ingen planera för tillväxt och jobb, det gynnar ingen.