När vi äntligen har pengarna så finns inte kompetensen

Gästgivardagboken måndag 7 aug – En företagares vardag och verklighet

Jag hinner inte delge er varje dag längre, vi har så mycket att göra att varje ledig stund går åt till att vila. Kroppen och huvudet har gått på högvarv i kanske något för många och framförallt långa dagar. Men det finns lite ironi i det hela.

Vår 15:e säsong som ägare av en av Skånes äldsta gästgivaregårdar är vi inne i nu. Det har varit en resa som har krävt blod, svett, tårar och kronor. Vi köpte en mycket sliten gammal gård som hade standard av ett enklare vandrarhem, ryktet var uselt och traditionen av skräpmat och ölpump var ett faktum vi blev varse, myndigheternas krav har från köpedagen varit tuffa och mycket varierande. Blandat med egna önskemål om att göra om och göra bättre tillsammans med myndigheters krav har varit en lång balansgång för att få ekonomin att hamna rätt. Det har verkligen inte varit en dans på rosor. De höga lönekostnaderna för att anställa har satt sina gränser vilket naturligtvis resulterat i att vi själva gjort oerhört mycket av det löpande jobbet själva. Personalen har jobbat under topparna.

I år ser det då annorlunda ut. När vi äntligen efter 15 år har en riktigt bra utveckling av både hotelldelen och restaurangdelen så hittar vi inte den kompetens som är nödvändig för att växla upp. Vi har ett stort problem i vår bransch och det är att det saknas kompetenta kockar till våra kök. Det kryllar av människor som söker jobb för att de gillar mat, men det är inte det som eftersöks. För att kunna växla upp hos oss behövs en till ”jag”, som kan planera, se framåt, ha idéer, kunskap, ta ansvar, delegera och inte minst ha en förmåga till logistik då det rullar på med beställningar. De personerna har vi inte haft lyckan att ha här i år. I år när vi har den ekonomiska möjligheten. Sånt moment 22 det blir.

Vi måste få igång fler utbildningar med kvalitet där näringslivet och skolor samarbetar och hittar de kravspecar som behövs. Vi behöver ha fler utbildningar som har bättre närkontakt med näringslivet i form av lärlingstid och någon form av gesällbrev där kunskaper i olika grader ska klaras för att få kalla sig kock. I annat fall är du köksbiträde. Vi behöver förbättra och snabba på valideringar av nyanlända människor i Sverige, där måste det ju finnas potential!

Sverige och inte minst Skåne är ett matland, där vi får mycket beröm för våra lokala anknytningar, vår hemlagade mat med smakupplevelser som fokus. Inte enbart magfyllnad. Vi kan inte slänga bort detta bara för att vi inte har utbildad personal utan måste anlita utbildade kockar från södra Europa.

Nu lämnar vår portugisiske kock oss nästa lördag och jag står helt utan annan lösning. Han har varit bra tillgång, men inte självgående. Behöver några års träning för att bli det. Arbetsförmedlingen ser inte heller någon lösning, de pratar bara rekrytering från södra Europa. Jag pusslar med timmar av andra kockar i området som har annan anställning, men det är ingen bra lösning när man vill växla upp.

Fattar ni ironin, när vi äntligen har möjligheten så finns inte kompetens att uppbringa? Nej, vi är definitivt inte ensamma om det här problemet så utbilda er till kockar, där finns det jobb!

Tack för idag, dag 44 av 69 i detta arbetspass.

 

Annonser

Det här kommer Jonas Sjöstedt inte att tala om

I mitt FB-flöde får jag länkat en artikel i ETC som handlar om vad Annie Lööf inte kommer att ta upp i sitt tal. Artikeln gör mig förbannad då den enbart tar upp saker som att anställda i vår bransch inte får gå på toa p g a tidsbrist, att arbetsgivare talar illa om sin sjukskrivna personal, att arbetsplatser utnyttjar personal som skickas från arbetsförmedlingen. Skribenten har uppenbarligen också befunnits sig i samma rum som arbetsgivare då hon återger samtal från denne till arbetsförmedlingen. Ja, detta är ju inget annat än vänsterns och fackets smutskastning av arbetsgivare, som om vi alla vore slavdrivare som inte bryr oss ett skit om vem vi har som jobbar i våra lokaler. Att som företrädare för en facklig part driva en sådan propaganda mot sina medlemmars arbetsgivare, är förvånansvärt vad det fortfarande är ok idag i Sverige. Jag ser dessa beskrivningar hela tiden från den sidan. Vi vet alla att det förekommer saker på arbetsplatser som inte alls är ok, dum vore jag väl annars att påstå att allt är guld och gröna skogar på den sidan.

Jag är dock säker på att merparten av de arbetsgivare som finns i Sverige inte känner igen sig i beskrivningen ovan avseende hantering av personal. Jag är även säker på att de flesta anställda inte heller känner igen sin arbetsgivare beskriven så som ovan.

Men anta att jag skulle skriva en artikel om anställda som inte passar tider, som inte gör sitt jobb, som sätter sig på en stol och sover på arbetstid, som stjäl från köket, som är måndagssjuka en gång i veckan, som maskar, som är elaka med kollegor. Förmodligen skulle jag behöva gå under jorden då. Men ser ni artiklar om detta? Vi vet alla att dessa anställda också finns men jag är även säker på att merparten inte fungerar så, dock så går arbetsgivarens skyldigheter långt liksom en anställds rättigheter, här finns en obalans. Merparten sköter sitt jobb, sprider glädje på jobbet, är hemma bara när man är riktigt sjuk och kan skilja på mitt och ditt och jag är säker på att de flesta arbetsgivare ser sina anställda så och behandlar de därefter.

Men är detta något som Jonas Sjöstedt kommer att tala om under sitt Almedalstal?  Eller kommer han liksom skribenten och partikollegan tala om hur vi företagare söker sinnesfrid och mer pengar i plånboken utan att ta hänsyn till de som driver vårt företag framåt, våra anställda? Kommer han också att dra alla arbetsgivare över en kant och dra skrönan om de subventioner vi arbetsgivare åtnjuter, hur vi låter folk slita för att vi ska se vinst i plånboken och nu vill vi sänka lönerna också? Eller kommer Jonas Sjöstedt att tala om att vi småföretagare som idag står för 4 av 5 jobb behöver bättre förutsättningar och lägre lönekostnader för att kunna möta de människor som behöver jobb istället för bidrag och utanförskap? Det återstår att se men jag tror mig veta vilket Jonas Sjöstedt inte kommer att tala om.

De konstruktiva förslag som Annie Lööf levererar för att möta den mängd människor om ca 1 miljon (regeringens egna siffror) som inom kort kommer att hamna i ett utanförskap förtjänar allt annat än att hånas som subventioner till företagen som företagaren stoppar i egen ficka. De förslagen förtjänar att tas på allvar eftersom det är en allvarlig situation då vi kommer att se fler människor i bidragssnurran än någonsin om vi inte tar krafttag för att fler ska jobba och få bidra till välfärden. Ett lågt bidrag kan du aldrig förhandla om, en ingångslön som är högre än bidraget kan du förhandla om och du hamnar dessutom med en fot in på arbetsmarknaden. Hur kan man håna såna förslag? Hur kan man håna en vilja att få fler i arbete och färre i bidrag?

Att slänga ägg på varandra i ett läge som detta skapar ingen framtid att önska för någon, att smutskasta företagare som dagarna i ända sliter sitt hår för att få verksamheter att hamna på rätt sida om strecket leder inte till något annat än motsättningar när vi i en tid som denna behöver mötas.

Man ropar från regeringen att näringslivet ska ta ansvar. Det gör vi, vi skapar jobben och politiken skapar förutsättningarna. Just nu är inte förutsättningarna gynnsamma, se till att ändra på det! Det tjänar vi alla på!

Men detta kommer inte Jonas Sjöstedt att tala om. Han kommer att tala från sin bubbla.

 

 

 

 

LO – se företagarna som har modet att skapa jobb.

LO borde städa i sina egna skåp. Istället så utför man kampanjen ”smutskasta näringslivet så mycket vi kan”. Vad Lemne har i lön påverkar inte hur mycket min kallskänk får i lön, lika lite som att Thorwaldssons lön skulle påverka min lön som småföretagare.

Vi kunde igår läsa Rebecca Uvells artikel ”LO-sluta vilseleda om VD-lönerna” där hon beskriver verkligheten utifrån ett annat perspektiv. Att majoriteten av Sveriges VD:ar tjänar mindre än den högst betalda industriarbetaren. Det säger en del om LO:s felaktiga fokus. Jag tycker det är så ledsamt, när man inte kan se fakta utan att sprida vilseledande argument.

Näringslivets VD:ar, ja, vad är det för ena figurer egentligen? Man kan om man läser LO:s rapporter tro att det är ett kollektiv av människor som alla är likadana, tjänar ofantliga summor med pengar medans deras anställda knappt klarar hyran. Jag ska berätta en annan version.

I 22 år har jag drivit företag, småföretag, oftast med anställda på olika poster, med olika villkor och med olika löner. De som för det mesta står längst ned på lönelistan, dvs de som har den lägsta lönen, ja det är jag och min man. Vi har under många år gett många ungdomar en första fot in på arbetsmarknaden med sommarjobb och säsongsjobb, de har fått lära sig ett yrke, ja även servitör och servitris är ett yrke i mina ögon, ett viktigt serviceyrke som kan utföras på samma sätt nästan var du än kommer i världen. För dagens globala ungdomar är det en fantastisk möjlighet. Är du t ex 20 år, har ingen utbildning eller erfarenhet från restaurangjobb så är ingångslönen  20 220 kr.

”Härmed avses arbete där förkunskaper inte är något krav och introduktion och utbildning normalt sker på arbetsplatsen. Någon formell utbildning är i sig inte en förutsättning för att klara arbetsuppgifterna.” Så står det i avtalet. Det innebär naturligtvis att jag som arbetsgivare har ett stort ansvar i att utbilda och introducera den nyanställde oerfarne på sin arbetsplats. Det tar tid och kostar pengar. Om du har gymnasial yrkesutbildning och 6 års yrkesvana så kan din lön hamna på 22 839 kr, lönespannet är alltså mycket snävt. Min egen lön har under mina 22 år inte överstigit någon av dessa.

”Skyll dig själv”, ”har du inte bättre lönsamhet så du inte kan ta ut eller betala ”riktiga” löner så har ditt företag inget existensberättigande” osv, osv. Det är mycket vanliga argument från bl a fackliga företrädare, socialdemokratiska politiker, vänsterpolitiker överhuvudtaget till oss småföretagare som dag efter dag jobbar dubbelskift, skapar jobb till andra, betalar löner, skatt, arbetsgivaravgifter och försäkringar och ska samtidigt skapa lönsamhet. Småföretagens lönsamhet är inte sällan beroende av vilka skatter och andra pålagor våra beslutsfattare skickar som ett brev på posten, ofta med kort varsel på förändringar. Någon långsiktighet anses kanske inte att det behövs i näringslivet. Att vi står upp och kämpar för bättre förutsättningar bemöts inte sällan från fackligt håll med ”giriga företagare som ska tjäna pengar på lågavlönade”, ”vi har massor av medlemmar som kan gå in och trascha dig och dina arbetsgivarkollegor”. Det är en skrämmande  attityd och argument som generaliserar företagsamhetens entreprenörer som ett kollektiv som utnyttjar. Men så är ju er bild av världen i stort. Att vi har kollektivavtal med organisationer med attityder som dessa är beklagligt.

Jobben tar inte slut, däremot så blir trösklarna så höga så de jobb som finns utförs av färre människor, inte sällan vi som själva driver företagen. 

Att för mig anställa en person som idag befinner sig i utanförskap, en ungdom som får sitt första jobb eller nyanländ, är inte främmande. Men då jag ska betala lön som långt överstiger min egen till en person som inte har erfarenhet, kompetens eller språket så kan väl vem som helst förstå att det blir konstigt när debatten om lägre ingångslöner bemöts med apartheidargument, ”sänk inte alla löner” och jämförelser med Sveriges mest betalda VD:ar.

Skulle inte alla tjäna på om LO lägger ner den här barnsliga debatten och tar verkligheten på allvar. Många människor behöver ett jobb, en lön framför ett utanförskap och bidrag och vi har ett land där entreprenörskap och företagare har modet att skapa jobb till andra. Se det, och sluta larva er med oväsentliga jämförelser. Jag skiter fullständigt i vad Thorwaldsson har i lön, det jag bryr mig om är att vårt företag är lönsamt, att det växer och att de som jobbar här trivs, får en lön och framförallt mer kunskap. Jag bryr mig om vilka förutsättningar som ges för detta och jag och många fler småföretagare kommer att fortsätta kämpa för den saken!

 

Otrygga företag kan inte skapa högre sysselsättning

Fredagen den 26 juni går vi in i bubblan, arbetsbubblan. Vi kommer ut någon gång i slutet på augusti, bleka, trötta och förhoppningsvis nöjda efter en bra säsong. Ett 60-dagarspass med 15-timmarsdagar, något som är vardag för en småföretagare. Säsong 13 som ägare av en 300-årig gästgivaregård har verkligen varit en berg- och dalbana, inte minst när det gäller vilka förutsättningar man ska förhålla sig till. Det gäller att upprätthålla sin envisa entreprenörsanda och vara uppfinnare på sin egen gård.

Vi är på väg in i en avtalsrörelse och redan nu skallar kraven på att de otrygga anställningarna ska bort, taket på A-kassan ska höjas, och skatterna på jobb och företag når en nivå som är förödande. Naturligtvis vill ingen leva i otrygghet, vi vill alla kunna ha någon slags ekonomisk täckning för våra utgifter även då vi inte har jobbinkomst, men alla reformer man skallar om handlar om de anställda i vårt samhälle, det är så allting är uppbyggt en gång i tiden, och så fortsätter det.

En tillvaro som småföretagare innebär inte sällan att jobba för två, eller fler då man ofta får kliva in och göra jobbet själv när någon blir sjuk. Om du själv blir långvarigt sjuk och behöver ta det lugnt får du väga detta mot både privat inkomstbortfall som företagets verksamhet. Vikarie för dina många arbetstimmar till marknadsmässig lön är inte att tänka på. Då småföretagaren ofta har en lön som ligger långt under de anställdas kollektivavtal så blir även sjukpenningen därefter samtidigt som verksamheten riskerar att tappa farten. En enorm otrygghet.

I min bransch, hotell- och restaurangbranschen jobbar vi med säsonger. Inte minst alla vi som driver verksamhet på landsbygden. En högsäsong då vi ska tjäna ihop pengar för att överleva lågsäsong.Att som företagare bli sjuk under högsäsong kan verkligen vara förödande för verksamheten. Kniven på strupen med andra ord för det är ju inte så att du som småföretagare kan stämpla de dagar som företaget inte har några inkomster, vilket är grunden för att företaget ska betala ut lön. Nu skallar ropen om att visstidsanställningar ska bort, det är otryggt. Ja, kanske det, men nödvändigt för att vår bransch överhuvudtaget ska finnas. Som småföretagare i vår bransch bestäms ditt liv och din verksamhet utifrån så många yttre faktorer såsom väder, valutor, konjunkturer, turistströmmar och inte minst skatter, avgifter och tillstånd. Det svänger, kraftigt, från månad till månad, från vecka till vecka, från den ena dagen till den andra. Då är det nödvändigt att också ha en flexibel personalstab. För det är väl inte så att alla ni som har semester i juli vill byta till januari, eller ni som äter lunch kl 12 vill äta kl 15 för att vi skulle få ett jämt flöde av gäster hela året dygnet runt? Nej, ni vill ha er trygghet.

Som småföretagare med en hotell- och restaurangrörelse så känner du av varje svängning i omsättning men det är inte det som räknas egentligen utan det är bara ett mått. Ett annat ännu viktigare mått är vad siffran längst ned säger efter att kostnaderna dragits av. Den sk vinsten eller förlusten. Politikers dribblande med momsen, arbetsgivaravgifter, bolagskatter, tillståndsavgifter, energiskatter ger direkta effekter både till viljan, modet och inte minst möjligheten att skapa tillväxt och jobb. Svängningar och otrygghet som detta skapar skulle ingen anställd i vårt land acceptera, men när det drabbar småföretagen så skiter man fullständigt i det från regeringens håll. Vi är inte viktiga. Att hävda att det är fel på affärsidén, som många vänsteranhängare hävdar när en småföretagare har synpunkter på den jobbdödande politiken, är tunna argument då i sådana fall större delen av restaurangbranschen, handeln och inte minst samtliga landsbygdsföretagare skulle drivas med felaktig affärsidé. Men så är ju inte naturligtvis inte fallet, företagarna är inget kollektiv med samma förutsättningar utan istället envisa entreprenörer som vill förverkliga idéer, skapa tillväxt och jobb till sig själv och till andra. Se det istället.

Regeringens vilja att stänga ute småföretagen är synnerligen uppenbar inte minst när det gäller upphandlingsprocesser. På flera ställen kräver man nu kollektivavtal för att få delta i en upphandling. Många småföretag har inte det då det kan röra sig om familjeföretag. De blir alltså utestängda även om man skulle tänka sig att flera småföretag går ihop om en upphandling. Senaste nytt är att man ska anställa en långtidsarbetslös eller erbjuda praktik. En restaurang som vill vara med i en upphandling faller då direkt eftersom det inte är tillåtet att ha praktikanter under vissa förutbestämda tider som facket bestämt. Hur får vi ihop det här då? Och bara för att man upphandlar betyder väl inte att man behöver mer personal? Och vart tog företagets rätt att bestämma vem man vill anställa och med vilken kompetens vägen? Några exempel på okunskap som skapar både omöjliga förutsättningar och stor otrygghet hos småföretagaren.

Jag har ställt frågorna till flera av regeringens och socialdemokraternas politiker på twitter. men de svarar ALDRIG när man kommer till frågan om hur deras politik främjar småföretagens tillväxt och jobbskapande. ALDRIG ett svar på den frågan. Det måste ju betyda att regeringen anser att 4 av 5 jobb är totalt oviktiga i vårt land och bättre är att gömma arbetslösheten i statliga åtgärder än att skapa förutsättningar för småföretagen att skapa fler jobb och öka sysselsättningen.

Politiker i Sveriges regering, våga släppa kontorssolen och debattpodiet och ta möjligheten i kragen för att ta er ut i verkligheten bland småföretagarna under era semestrar för så länge ni inte förstår vad som skapar jobb i ett småföretag så kommer ni att fortsätta fatta förödande beslut för jobben och tillväxten. Så länge som politikens beslut enbart handlar om anställda, industri och ams-åtgärder så kommer inte sysselsättningen i Sverige att öka! Så länge som företagaren och dess verksamhet svävar i otrygghet med ständigt nya förödande beslut så kan ingen planera för tillväxt och jobb, det gynnar ingen.

Vi småföretagare är för snälla

Det börjar bli rutin att till frukostkaffet kolla vilka pudlar eller löftessvek som regeringen laddar medierna med var och varannan dag. Det är inte utan oro jag läser. Att idag vara småföretagare i Sverige känns oroligt då vi ständigt får nya vägvisare att anpassa oss till. Vi ska ta oss från ruta ett till två och vägen dit kan variera kraftigt och likaså kostnaden. Det blir omöjligt att planera för längre perioder. Småföretagaren är också en människa, ofta med familj, boende och räkningar som också ska betalas. Och vi sväljer och kör vidare, jobbar mer och tjänar mindre.

Vi småföretagare förutsätts att alltid kunna anpassa oss till alla de förändringar som regeringen häver ur sig. Det är höjda arbetsgivaravgifter för unga, sänkt ROT-avdrag, sänkt RUT-avdrag, och i senaste sveket flaggas för att sjuklöneansvaret inte ska minska, det kan tänkas öka. Vi ska inte glömma regeringens önskan om att att göra det omöjligt för privata skolor och välfärdsföretag att existera. Förutsättningar förändras, kostnader och risker ökar för småföretagen. Men vi kämpar på och kör vidare, jobbar mer och tjänar mindre. Företagsklimatet i Sverige kan bli bättre, men med ständiga löften om högre skatter, avgifter och ansvar och avsaknad av dialog med småföretagaren från regeringens sida så är vägen dit lång. Just nu känns den krokigare och mer avlägsen än på mycket länge.

Regeringen har inte förstått att småföretagaren satsar en större del av sitt liv, sin kunskap och kapital på sitt företag för att skapa lönsamhet och ett växande företag. Man har också missat att ett gott företagsklimat inte skapas av att negligera företagarens kunskap och erfarenhet. Man har helt enkelt inte förstått att ett gott företagsklimat med lönsamma företag är det som gör att arbetsförmedlingen får färre människor att sätta i åtgärdsprogram. Vi är många som kämpar.

Det finns i dag över 1 miljon småföretag med färre än 49 anställda och under april 2015 var 465 800 personer i Sverige företagare. Det är dumt att negligera dessa siffror.

Men regeringens ideologi genomsyras så oerhört tydligt av att småföretagaren är ohyra som ska bekämpas och det gör man bäst genom att skatta ihjäl dess företag, snabbt och effektivt ska förändringarna genomföras, i en sådan takt att företagaren inte fixar omställningen. Hur många småföretagare orkar kämpa vidare med ständigt nya försämrade förutsättningar där planer längre än 3 månader framåt får omvärderas p g a politiska beslut? Hur länge ska vi lyssna till en regering som förfasar sig över det höga antalet arbetslösa, men som gör allt för att motarbeta företagarens förmåga och mod att anställa? Antalet arbetslösa kan givetvis också bli färre på andra sätt än att jobb skapas, de kan bli färre om man ljuger om statistiken, om man utesluter tillräckligt många kategorier ur statistiken så kan arbetslösheten bli noll.

Småföretagaren är för snäll, vi måste sluta svälja alla förändringar från politiker som motarbetar oss och. Det är vi som satsat våra pengar, tid och kunskap i företagen som skapar jobben. Det är vi som står för risker, det är vi som jobbar 24-7 och det är vi som får hjulen att snurra.

Vi kan inte låta en socialistisk regering rasera allt detta för en ideologi som drömmer om ett Sverige där staten och facket äger allt. Hade jag kunnat skulle jag packa företaget och emigrerat. Jag tror dessvärre inte att jag är ensam om att ha tänkt tanken det senaste halvåret.

Regeringen tar miljarder och plåstrar om med miljoner

Vårproppen är på väg! Hurra, hurra skulle man kanske utropa men det är nog enbart för den första delen av ordet, vår. Det känns som det enda roliga med detta.

Regeringen tänker satsa hela 315 miljoner på företagsamheten – per år! Fantastiska siffror. INTE. Ett hån mot företagsamheten och Sveriges företagare då man tar miljarder och plåstrar om med miljoner. En dålig ekvation om man som Stefan Löfven säger att

”-Vi måste visa att det är allvar! …vi har inte råd att tappa mer konkurrenskraft.”

På vilket sätt visar Stefan Löfven och regeringen att det är allvar om man fullständigt ignorerar företagens verklighetsbeskrivning av vilka effekter som skattechockerna ger? På vilket sätt är det att ta ansvar och föra en politik som skapar tillväxt? På vilket sätt ökar konkurrenskraften när företagen fruktar försämrad lönsamhet p g a regeringens skattechocker?

Vad säger då företagarna? Ni vet de där individerna som satsar sitt kapital, sin tid, kompetens och erfarenhet och startar ett företag som skapar jobb.

När regeringens förslag om en fördubblad arbetsgivaravgift för de under 25 år blir verklighet får det stora effekter för ungdomar och näringsliv i Skåne. Det visar Svenskt Näringslivs Företagarpanel för första kvartalet 2015.

– 6 av 10 företag i Skåne drabbas när arbetsgivaravgiften höjs

De skånska företagarna anger att:
• 41 procent av företagen istället skulle välja äldre och mer erfarna personer vid nyrekrytering
• 37 procent av företagen skulle få försämrad lönsamhet
• 16 procent skulle låta bli att ersätta medarbetare som slutar
• 13 procent skulle säga upp personal som anställts när arbetsgivaravgiften var lägre.

Är det en ansvarsfull politik? Är detta att ta ansvar för en hög ungdomsarbetslöshet? Nej, detta är en politik som lever kvar i den Svenska storindustrins historia och inte har hängt med i utvecklingen som visar att 4 av 5 jobb skapas i småföretagen. De stora förlorarna. Men det är inte bara företagen som är förlorarna, det är många, många ungdomar som får det ännu tuffare att väcka intresse hos en arbetsgivare att anställa dem. De som varken har utbildningen klar eller någon arbetslivserfarenhet, de som verkligen behöver få den där första så viktiga kontakten med arbetslivet.

Så här säger företagarna i Sverige:

Skärmavbild 2015-04-13 kl. 21.02.38Försämrad lönsamhet säger många företagare.
För er, inkl Stefan Löfven och regering, som inte begriper att lönsamhet i ett företag är en förutsättning för tillväxt och jobbskapande så  finns det inte bara ett gäng utbildningar som handlar om företagsekonomi, det finns en så viktigt faktor som ett gäng livs levande företagare som lever detta just nu! Över 50% i min egen bransch fruktar att lönsamheten försämras och konsekvensen av det blir färre jobb. Kolla denna Företagarbarometer där svaren kommer från företagare. Inte ens småföretagen klarar vilket skattetryck som helst för att upprätthålla en god lönsamhet och samtidigt skapa jobb, det finns ju de som tror det tydligen. Jag är rädd att ni kommer att bli varse om en annan sanning, the hard way…..

När företagen är förlorare så blir den självklara effekten att jobben blir färre, en ekvation som man inte behöver vara smartare än en femteklassare för att förstå. Tänk om och gör rätt om ni vill ta detta på allvar och ge företagen bättre förutsättningar att skapa jobb och öka sin konkurrenskraft. Lyssna på företagen, även de minsta!

 

 

Löfven – här får du ditt sanningstal inför 1:a maj!

1:a maj, dagen då Socialdemokraternas partiledare håller tal om hur landet ska byggas i sann socialdemokratisk anda. Att landet i den andan ska byggas utan företagen och landsbygden kan vi väl vara överens om. Jag minns förra årets tal som gjorde mig klart kränkt då jag som företagare och jobbskapare varit med och byggt detta landet i över 20 år, men företagen finns inte med i dåvarande statsministerkandidatens tal. Jag skrev ett eget tal ”En kränkt företagare talar”, som bara lästes, delades och diskuterades av drygt en kvarts miljon människor. Men nu tänkte jag hjälpa statsministern på traven med 1:a maj talet. Ett sanningstal. Typ så här:

”Ärade medborgare, vårt land Sverige står inför många utmaningar och vi ska göra allt för att landet ska drivas i en sann socialdemokratisk anda, tillsammans med framförallt Vänsterpartiet. Jag kommer här att lista en rad åtgärder som alla syftar till att tömma ladorna, skapa arbetslöshet, sänka företagen, avveckla landsbygden och överföra all makt till staten.

1. Ungdomar behöver ingen egen lön. Vår avsikt är att de snabbt ska in i bidragssnurran i något av de statliga åtgärdsprogrogrammen som vi skapar, lagliga eller olagliga, det spelar mindre roll då vi får statlig kontroll över var de befinner sig. Därför höjer vi arbetsgivaravgiften för unga, med andra ord gör det dyrare för företagen att anställa och eftersom de blir utan jobb så räddar vi dem med a-kassa.

2. Vi avser att strypa hela småföretagsamheten, inte minst de som skulle kunna tänka sig att delta i en offentlig upphandling. Det gör vi genom att facket ska vara våra kontrollanter av att kollektivavtal finns. Hehe, där får vi bort familjeföretagen och soloföretagen på ett smidigt sätt.

3. Våra skattechocker kommer att slå hårt mot landsbygdens företag och service, precis som vi vill. Avveckla landsbygden, den kostar bara pengar och vi kan ju inte bygga tunnelbana till varenda håla. Vår politik riktar sig främst till de som bor i storstan och där finns ju kollektivtrafiken som vi alla är med och betalar, då kan ju alla flytta dit istället för att vi skapar förutsättningar för landsbygden. Därför har vi indexreglerat skatten på bensin, en säker dödsstöt mot verksamheterna på den onödiga lansbygden.

4. Eftersom vi avser att snabbt avveckla landsbygden så drar vi bort alla arbetstillfällen på de statliga myndigheterna och centraliserar dessa till storstadsregionerna, dit ändå alla ska flytta.

5. Vinst. Ett förbannat ord som enbart hör hemma i de statliga lotterierna. Vår utredning om vinster i välfärden kommer att fokusera på att visa på att vinst och vård inte hör ihop. Vi kommer att ta fram de värsta exemplen på missburk av våra gemensamma skattemedel, för varför ska vi lära av de som lyckats med sin verksamhet, fått ett överskott och nöjda kunder fast med samma peng som den offentliga som går med förlust. Det verkar onödig kunskap att ta till sig, jag är svetsare i grunden och någon kunskap om hur man driver företag behövs inte för att styra landet. Det har liksom inte med varandra att göra. Mitt mål är att dessa privata företag i välfärd, skola och omsorg ska beläggas med så usla förutsättningar så att de lägger ner. Det ger oss en större mängd arbetslösa att ge a-kassa och överfulla offentliga vårdinrättningar. DET kallar vi utmaningar som heter duga!

6. Valfrihet är en styggelse och ett förbannat påfund. Det ställer till det för människor då de måste fatta svåra beslut, som vilken vårdcentral de ska gå till, vilken skola deras barn ska gå i eller ännu värre vilken hemtjänst de ska välja. Vi vill förenkla för våra medborgare, vi, staten står för besluten, vi avvecklar alla svåra beslut för våra medborgare. Det beslutar vi.

7. Vi bedriver en jobblinje, den är svartfärgad. Eftersom vi idag har många arbetslösa människor i landet så gör vi det än mer svårt för företagen att skapa sk vita jobb. Att Beda 80 år som vill ha städhjälp betalar till en svartarbetande städerska utan försäkringar och kollektivavtal istället till ett RUT-företag med dessa förmåner ser vi som en naturlig utveckling med vår politik. Att det är mest kvinnor som driver dessa företag kan vi även med glädje meddela att då går vi framåt med vår sk feministiska politik. Varför ska byggfirman som finns på landsbygden finnas när vi kan flytta de jobben till storstan för att bygga bostäder till alla som nu ska urbaniseras? Vi kallar det subventioner till företag, andra kallar det jobbskapande men varför ska vi politiker skapa jobbförutsättningar hos de privata aktörerna. De ska ju ändå avvecklas.

Vi må vara färgblinda men vägen till att släcka ljuset för Sverige har bara börjat. För visst, kära medborgare, känner ni vänstervinden och återgången till det fagra 80-talet, tiden då vi slapp tänka själv, då staten drev restaurang och AMS-jobben var det man strävade efter. Det är dit vi är på väg! // Statsministern ”

Vassego, det var så lite!