Gästgivardagboken fredag 21 juli

En företagares dagbok med vardag och verklighet

07.30 Nej, jag är ingen morgonmänniska. Punkt.

En mörk morgon, regn från skyarna och jag runt i matsalen och tänder ljus precis som i adventstider. Någon går och hämtar en kofta att lägga över axlarna, det är lite råkallt ute, det tar sig genom väggarna i den gamla gården. Jag svarar på en hotellrecension, den här gången en 10-poängare! De blir man så glad av 🙂

Livet är skört och döden kan vara plötslig. Nås av besked att en FB-vän hastigt lämnat jordelivet, en vän som jag aldrig träffat IRL, utan enbart haft underbara diskussioner och resonemang med under flera års tid på Facebook. Jag skänker dig tankar och vila i frid, skänker din familj många tankar och önskan om att de hittar styrkan att gå vidare. ❤

Igår meddelade vår portugisiske kock att han kommer att gå vidare till en restaurang i England som har några stjärnor i den berömda guiden. Spännande för honom, synd för oss. Jag ska nu återigen börja söka efter ny personal i köket för hösten och det är inte enkelt eftersom vår bransch lider stor brist på kockar, åtminstone med kompetens. Samtidigt som det är svårt att finna den kompetens man eftersöker så finns det stjärnbeströdda krogar inte bara i Sverige men överallt som tar in gratis arbetskraft, hur många som helst. Och unga förmågor gör allt för att få en rad från dessa krogar på sitt CV. Det är att utnyttja. Snälla folk, sluta jobba gratis! 

13.45 Jag kom aldrig riktigt ur köket efter frukosten så nu är det bara att slänga sig genom en dusch och på med andra omgången kökskläder. Kort om personal i servicen ikväll så köket behöver vara topptrimmat så vi kan stötta restaurangen. Gick ner i jordgubbslandet och hittade en märklig gubbe.

IMG_1440

22.15 Nästan alla hade bokat bord till 19.30 – 20.00 så det blev en kväll med ”ingenting, ingenting, alltingpåengång”. Under ”ingenting”-tiden tog jag en paus, sittande paus, och hamnade i en diskussion på FB om kurser för nyanlända i kommunen. Ägare av tråden ville nog mer ha en diskussion om invandrares vara eller icke vara. Synd att så många inte ser dessa människor som ett viktigt humankapital och en arbetskraft som också är med och bidrar. Ja, en initialkostnad men om systemen skulle ändras så inte människor hamnar i bidrassnurran direkt så kanske integrationen skulle gå smidigare. När man kommer till Sverige som flykting så får man automatiskt bidrag och man måste ansöka om att få arbeta och betala skatt. Borde rimligtvis vara tvärtom! Nu har jag lämnat över städet för kvällen, hunden är rastad av sonen. Jag tar en god ost och sista skvätten av förrgårdagens misstag, en Netflixserie och sen kudde.

Dagens fundering: Vi har en säkerhetsskandal i Sverige via Transportstyrelsen. Statsminister Löfven är tyst. Jag tycker han tar för mycket semester.

Tack för idag, dag 26 av 69 i detta arbetspass. (Jag förlängde ju arbetspasset igår då jag la ut nya öppettider fram t o m 2 sep)

Annonser

Gästgivardagboken fredag 07 juli

Dag 1 En företagares veckodagbok.

07.30 ringer klockan. Jag sover så länge jag kan, kanske jag t o m snoosar en stund. Men nej. På med kläder och iväg till köket som ligger på andra sidan dörren om vår lägenhet. Ibland är det en stor fördel med att bo på jobbet. Stekbord på, bacon och eggröra fixas till gästerna som börjar frukost kl 08.00. Maken är redan i full gång sen kl 07 med frukosten.

08.00 Tända lite ljus, kaffedoft och nybakade frallor. Nu kommer de, en efter en. Vi småpratar med gästerna.
– Har ni sovit gott?
– Vad ska ni hitta på idag?

09.00 ca Jag lämnar matsalen och går hem till hunden och fixar lite mat till henne. Hon är en sömntuta som gillar att snooza länge. Vi tar en vända ut i växthuset där tomater, chili, paprika, gurka, citron, lime, melon och bönor står på tillväxt. Tjuvar lite tomatblad och vattnar. Jag passar på att sätta mig där en stund och njuta av den tropiska värmen under tomatplantorna samtidigt som jag går igenom mailboxen. Svara på bokningsförfrågningar av hotellrum och bord, kollar bankkontot och fakturor som ska betalas.

10.15 Jag går tillbaka till matsalen för att hjälpa till att duka undan frukosten och disken från gästerna. Jag och Johan (maken och kollegan) pratar lite om hur kvällens bokningar på hotellet ser ut. Städpersonalen A & S har anlänt och de tar vid för att iordningställa rum till nya gäster som anländer ikväll. SH anländer också och tar vid med fönstermålning som vi påbörjat. Ett 1700-talshus med 3 längor i 2 våningar har alltid nåt som ska renoveras.

11.00 Jag tar med mig 3 hinkar ner i trädgårdslandet för att plocka de bär som nu mognat. Vinbär, hallon och jordgubbar. Underbara bär! Jag väntar tålmodigt på krusbären som nog mognat om någon vecka. Vi gör sylt, chutney och saft allt vi förmår, det är så häftigt att kunna servera från det vi odlat själva.

12.15 Varuleveransen kommer. Avbryter mitt bärplockande för att ta emot varorna som ska in i kylar, frysar och torrförråd. Prickar listan för att se att allt kommit med.

13.00 Går in till kontoret för att göra dagens ”att-göra-lista” till köket. Slänger i mig en kopp kaffe till.

14.00 Kökspersonal M & E kommer. Vi går igenom vad som ska preppas inför kvällen, fördelar arbetet så att vi är klara till 17 när vi öppnar. Jag drar i gång fiskröken och lägger på de nyfiskade aborrarna som vi fick levererade direkt från Ringsjön igår. Jag tar en stund till på kontoret, svarar på lite fler mail och gästrecensioner på bokningssajterna. Kör samtidigt en tvättmaskin med kökshanddukar.

14.30 Tar på mig prommisskorna och tar med min fyrfota prickisälskling på en promenad. Jag rensar tankar, sorterar tankar och får alltid massa idéer när jag tar mina promenader. Det är ofta enda stunden på dygnet som jag lämnar gården under högsäsong.

15.30 Snabbt ombyte till vita jacka och rutiga byxor och in i köket för kvällstjänsten. Men först 2 medarbetarsamtal med en nyanställd samt en som jobbat ett tag. Mellan samtalen ska personalmaten lagas, idag blir det träning för en av de nyanställda att laga den ständiga fredagsmaten och skånska nationalrätten äggakaka. Vårt Swedish Fika till hotellgästerna ska ut också. Vi äter och samtidigt skriver jag intyget på en sommarjobbare som jobbar sista dagen, en ungdom från skolan som kommunen ordnar sommarjobb till. Ett bra sätt för ungdomarna att få en inblick i arbetslivet. Johan tar några incheckningar till hotellet, mitt i maten.

17.00 Vi öppnar för kvällen. Jag tar mig ner i trädgårdslandet för att plocka örter och ätbara blommor för dekoration av kvällens tallrikar. Fullbokat hotell så vi kan nog räkna med matgäster. Visar vår nyanställde köksbiträde hur han ska rensa de nyrökta abborrarna och rödingen. Vi går igenom så att preppen i köket är klar, att frukosttallrikar är förberedda till morgondagens frukost, att müslin, nötter och annat är påfyllt, att frukostmatsalen är påfylld med bestick och porslin, att borden är torkade och snygga. Jag själv har missat en viktig detalj. Skulle ju lägga in grissidan i ugnen i morse, det är försent nu så vi får hålla tummarna att det vi har räcker under kvällen. Lite mycket i huvudet gör att det rinner över ibland.

21.00 Köket stänger för kvällen. Grissidan räckte nätt o jämt, avskyr när det tar slut för att jag missat. Vi går igenom vad som behövs inför morgondagen. Jag har personal i köket kvar så jag överlämnar städningen med varm hand. Det finns kvällar då jag är ensam själ i köket så jag hoppar den biten ikväll. Soffan, en Netflix-serie en stund, en fotvärmare till hund. Hör redan hur kudden viskar …. och känner att de här 14 timmarsdagarna tar hårt. Nåja, bara 45 dagar till nästa lediga dag!

Läs om varför jag skriver denna dagbok

Dag 2. En företagares veckodagbok

Dag 3 En företagares veckodagbok

 

Företagarföraktet i högsommarblom

Vi är mitt i vår högsäsong och på gästgivaregården är det full aktivitet nästan dygnet runt. Jag känner det som att jag är överallt och får ingenting gjort, men så är ju naturligtvis inte. Vi jobbar hela vår vakna tid för att vår verksamhet ska utvecklas, vara lockande för besökarna, vara en bra arbetsplats och inte minst skapa lönsamhet för att utvecklas vidare. Det är ett slitsamt arbete men också oerhört fantastiskt roligt när det snurrar på.

För ett par veckor sedan gjorde jag en film på förfrågan från Svenskt Näringsliv. Det handlar om hur vi ska nå regeringens mål på 340 000 nya jobb för att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Mmmmm…tufft mål och med den politik som förs idag anser jag att det är ett omöjligt mål. Idag så sitter jag här med en klump i magen efter att ha läst alla kommentarer under filmen som ligger på FB-sidan hos Svenskt Näringsliv.

Företagarföraktet står i högsommarblom. Jag känner mig avskydd, hatad, ej önskvärd. De får det att se ut som att mitt budskap är ”mer bidrag till företagen” när jag i själva verket säger precis tvärtom. Dessutom säger jag fler jobb till folket och färre bidrag, alla ska kunna känna sig behövda. Jag är fullt medveten om att allt inte riktas mot mig personligen, men dessvärre till företagare generellt. Vi suger, ”lägg ner om det inte är lönsamt”, ”sluta gnäll”, ”skitsnack”, ”räcker 20 spänn i timmen” , ”sänk din egen lön”, ”sänk kravet på vinst”osv. Länk till filmen och FB-inlägget här (inser att föraktet inte kommer att minska då jag anses gnällig, men jag gör ett försök) https://www.facebook.com/svensktnaringsliv/videos/10155435688284376/ 

Varför är det idag helt ok att skälla på oss som har satsat vårt liv, våra pengar, vår tid, vår energi, våra idéer, vårt entreprenörskap när vi ser att samhället behöver andra reformer än bidragsreformer? Varför är det ok att förakta företagare som människor, de som skapar inte bara jobb till sig själva men även till andra och vi alla bidrar till er gemensamma välfärd? Det är sällan eller aldrig någon som säger så här till mig när vi möts på stan, nej det går bra att skriva på sociala medier när du inte står öga mot öga. Lite trollvarning kan jag tycka.

Ja, klump i magen har jag därför att varje gång en företagare går ut i media för att vara med i debatten om jobb så går drevet. Det är fantastiskt att klara av varje dag i sin verksamhet, det är fantastiskt att man kan känna sån stolthet när man under 15 år kämpat, envisats och slitit för att vara där vi är. Mångmiljonvinst? Högavlönad? Haha, nej, inget av de två alternativen men siffror på rätt sida och vi kan ta lön varje månad. Bara en sån sak!

Men följ med här, jag ska under en veckas tid skriva dagbok. Ni ska få en fullständig inblick i mitt glamourösa ”högavlönade” arbete i vårt superföretag! Sen hoppas jag att vi kan ha en vettig dialog om hur vi tillsammans kan skapa meningsfullt arbete till människor som står långt ifrån arbetsmarknaden – för jobb finns!

Följ En Företagares veckodagbok
Dag 1 Fredag 07 juli

Dag 2 Lördag 08 juli

Dag 3 Söndag 9 juli

 

Det här kommer Jonas Sjöstedt inte att tala om

I mitt FB-flöde får jag länkat en artikel i ETC som handlar om vad Annie Lööf inte kommer att ta upp i sitt tal. Artikeln gör mig förbannad då den enbart tar upp saker som att anställda i vår bransch inte får gå på toa p g a tidsbrist, att arbetsgivare talar illa om sin sjukskrivna personal, att arbetsplatser utnyttjar personal som skickas från arbetsförmedlingen. Skribenten har uppenbarligen också befunnits sig i samma rum som arbetsgivare då hon återger samtal från denne till arbetsförmedlingen. Ja, detta är ju inget annat än vänsterns och fackets smutskastning av arbetsgivare, som om vi alla vore slavdrivare som inte bryr oss ett skit om vem vi har som jobbar i våra lokaler. Att som företrädare för en facklig part driva en sådan propaganda mot sina medlemmars arbetsgivare, är förvånansvärt vad det fortfarande är ok idag i Sverige. Jag ser dessa beskrivningar hela tiden från den sidan. Vi vet alla att det förekommer saker på arbetsplatser som inte alls är ok, dum vore jag väl annars att påstå att allt är guld och gröna skogar på den sidan.

Jag är dock säker på att merparten av de arbetsgivare som finns i Sverige inte känner igen sig i beskrivningen ovan avseende hantering av personal. Jag är även säker på att de flesta anställda inte heller känner igen sin arbetsgivare beskriven så som ovan.

Men anta att jag skulle skriva en artikel om anställda som inte passar tider, som inte gör sitt jobb, som sätter sig på en stol och sover på arbetstid, som stjäl från köket, som är måndagssjuka en gång i veckan, som maskar, som är elaka med kollegor. Förmodligen skulle jag behöva gå under jorden då. Men ser ni artiklar om detta? Vi vet alla att dessa anställda också finns men jag är även säker på att merparten inte fungerar så, dock så går arbetsgivarens skyldigheter långt liksom en anställds rättigheter, här finns en obalans. Merparten sköter sitt jobb, sprider glädje på jobbet, är hemma bara när man är riktigt sjuk och kan skilja på mitt och ditt och jag är säker på att de flesta arbetsgivare ser sina anställda så och behandlar de därefter.

Men är detta något som Jonas Sjöstedt kommer att tala om under sitt Almedalstal?  Eller kommer han liksom skribenten och partikollegan tala om hur vi företagare söker sinnesfrid och mer pengar i plånboken utan att ta hänsyn till de som driver vårt företag framåt, våra anställda? Kommer han också att dra alla arbetsgivare över en kant och dra skrönan om de subventioner vi arbetsgivare åtnjuter, hur vi låter folk slita för att vi ska se vinst i plånboken och nu vill vi sänka lönerna också? Eller kommer Jonas Sjöstedt att tala om att vi småföretagare som idag står för 4 av 5 jobb behöver bättre förutsättningar och lägre lönekostnader för att kunna möta de människor som behöver jobb istället för bidrag och utanförskap? Det återstår att se men jag tror mig veta vilket Jonas Sjöstedt inte kommer att tala om.

De konstruktiva förslag som Annie Lööf levererar för att möta den mängd människor om ca 1 miljon (regeringens egna siffror) som inom kort kommer att hamna i ett utanförskap förtjänar allt annat än att hånas som subventioner till företagen som företagaren stoppar i egen ficka. De förslagen förtjänar att tas på allvar eftersom det är en allvarlig situation då vi kommer att se fler människor i bidragssnurran än någonsin om vi inte tar krafttag för att fler ska jobba och få bidra till välfärden. Ett lågt bidrag kan du aldrig förhandla om, en ingångslön som är högre än bidraget kan du förhandla om och du hamnar dessutom med en fot in på arbetsmarknaden. Hur kan man håna såna förslag? Hur kan man håna en vilja att få fler i arbete och färre i bidrag?

Att slänga ägg på varandra i ett läge som detta skapar ingen framtid att önska för någon, att smutskasta företagare som dagarna i ända sliter sitt hår för att få verksamheter att hamna på rätt sida om strecket leder inte till något annat än motsättningar när vi i en tid som denna behöver mötas.

Man ropar från regeringen att näringslivet ska ta ansvar. Det gör vi, vi skapar jobben och politiken skapar förutsättningarna. Just nu är inte förutsättningarna gynnsamma, se till att ändra på det! Det tjänar vi alla på!

Men detta kommer inte Jonas Sjöstedt att tala om. Han kommer att tala från sin bubbla.

 

 

 

 

Sjukt förslag på obegränsad tid

Nej, vet ni vad, Strandhälls sjukskatt kan ni kasta i soporna. Bums! Varför? Jo det ska jag berätta.

Vid nästa anställningsintervju kommer jag vara oerhört noggrann med att säkerställa vad personen sysslar med på fritiden. Motorsport, alpina sporter, hästsport, dykning, bergsklättring och andra riskfyllda fritidssysslor gör att personen åker av listan. Nästa fråga är vad det finns för sjukdomshistoria. Kroniska sjukdomar, ärftliga sjukdomar eller olycka som gett men, värk, svagt hjärta, psykiska problem? Kan jag få ett intyg från försäkringskassan kanske på personens sjukskrivningshistoria? För det kommer att vara nödvändigt för att kunna avgöra om hen ska stå kvar på listan eller inte. Jag kommer att vara mycket mer frågvis än vanligt och anställningsintervjun kommer i det närmaste likna en hälsokontroll. Jag kanske måste kräva en riktig hälsokontroll? Kanske jag är så frågvis att den person med mest kompetens petas av listan redan här. Kanske så frågvis så att den som mest behöver jobbet, som har levt längst i utanförskap kommer att bli kvar där. På obegränsad tid.

Det låter hårt och hjärtlöst. Men det är så här att varje företag vi startar har vi satsat egna pengar i, våra egna tjänade och skattade pengar. Vi satsar ofantligt mycket tid och energi på att driva ett företag, att bygga upp en lönsamhet och skapa en framtid med investeringar och jobb för flera. Att starta ett nytt företag är ännu mer riskfyllt då du inte kan leva på din historia. Vi sover få timmar per dygn periodvis, vi tar semester när det blir möjligt både med tanke på kassa och tid, våra barn har i princip vuxit upp i våra företag, vi är de som kommer först på morgonen och går sist på kvällen, vi är de som står här när de andra är sjuka.

Att riskera att hamna i en situation där företaget ska under en obegränsad, observera detta OBEGRÄNSAD, tid betala 25% av en persons sjukpenning, det är fullständigt uteslutet. För att personen skadat sig på fritiden, fått en obotlig sjukdom, fått utbrott av en ärftlig obotlig sjukdom. Ska det också vara mitt ansvar under kanske en livslång tid? Lägg detta på hög och anta att företaget råkar ut för den här typen av sjuklöneansvar flera gånger, ja då kanske vi står här med sjuklöner för fyra sjuka personer som inte är på jobbet. PÅ OBEGRÄNSAD TID!!! Företaget ska ju dessutom betala deras vikaries löner.

Strandhälls sjukskatt kommer också att knäppa igen dörren för de som aldrig ens kommit in på arbetsmarknaden. De har ingen referens, de har ingen som kan intyga att detta är en person som inte är långtidssjuk. De är i utanförskap. På obegränsad tid.

Glöm inte att vi företagare redan tar ansvaret för de första 14 dagarna av de anställdas sjukdom, vi betalar redan till socialförsäkringen genom arbetsgivaravgiften och vi har långtgående ansvar för arbetsmiljön.

Om det är någon som tror att långtidssjukskrivningarna kommer att minska för att någon annan betalar så tror ni fel. Varför skulle en cancersjuk bli frisk fortare för att jag betalar 25%? Eller varför skulle en ärftlig obotlig sjukdom inte bryta ut för att jag betalar 25%? Eller varför skulle den offentliga sektorns sjukskrivningar minska för att jag som småföretagande arbetsgivare ska betala 25%? Den offentliga sektorn får väl ändå sina budgethål stoppade någonstans. DET FÅR INTE JAG. Det är ju även känt att det är i den offentliga sektorn som de stora sjukskrivningsproblemen finns. Inte hos oss.

Det här förslaget är inget annat än ett sätt för regeringen att gömma en statlig utgift, då kan de visa sig duktiga i budgetsammanhangen. Sanningen är ju en helt annan. Folk blir ju inte friskare.

Nånannanismen tar vid igen så kasta det här förslaget där det här hemma – i soptunnan!

Pst! Det här med tillsvidareanställningar som vi hade tänkt i vårt nya företag till hösten, det blir nog inte så. Och det är inte för att vi är hjärtlösa.

Grattis Syed, du är en förebild och vi hyllar din företagsamhet!

Ja, så borde de svenska myndigheterna ha hyllat Syed Latif. Istället slängs han nu ut från Sverige.

Syed kom till Sverige för 6 år sedan, han hade sparat ihop pengar för sina studier och kostade inte vårt system en krona. När han var klar sökte han jobb, fortfarande i Sverige. ”I Sverige använder alla arbetsförmedlingen, där finns svaren till ditt framtida jobb! ”Ja, det är vad våra statliga myndigheter tycks tro i allafall. Men Syed var inte myndighetsskadad utan tänkte lite själv, han sökte jobb via det mycket mer moderna LinkedIn, som når långt fler än vad arbetsförmedlingens och EU:s platsdatabas EURES tjänst gör och som har flera hundra gånger mer anslutna arbetsgivare. Känns som ett naturligt val. Jag som arbetsgivare ser det som ett fullständigt klokt val då arbetsförmedlingen inte lever upp till vad arbetsgivare efterlyser.

Bra där Syed, företagsamhet lönar sig – jobbet blev ditt! Det här är ett strålande exempel på förebilder, människor som är företagsamma, som inte lever på ”nånannanismen”, dvs tron att någon annan fixar. Det är ett fullständigt korrekt sätt att skapa sig ett eget liv i ett nytt land, en inkomst för att leva, skaffa bostad och kanske även spara en slant. Det är ett utmärkt exempel på en förebild för andra människor som nu i den flyktingström anlänt till Sverige, hur de kan studera, lära språk och själv söka det jobb man vill.

Myndigheterna borde stå upp och göra vågen!  Syed har inte kostat vårt samhälle något, istället har han tillfört skattepengar under sina år här, han har hjälpt andra nyanlända genom att starta ett språkcafé i Skurup för att de ska så snabbt som möjligt lära sig språket i sitt nya land och möta de människor som bor här, vilket är en förutsättning för många jobb.

”Tack för att du fixar själv, tack för ditt skattebidrag till vår välfärd, såna som du vill vi absolut ha kvar i vårt land. Vi behöver dig!” Det är vad myndigheterna BORDE ha sagt.

Men Syed straffas med en utvisning för sin företagsamhet. Han gick förbi den statliga kolossen arbetsförmedlingen och uträttade något på egen hand. Han utvisas för att arbetsgivaren erbjöd honom jobb trots att det inte annonserat i EURES, han utvisas för att han inte kan bevisa att Linked In nått hela EU. Han får inte ens 2 månader på sig att packa ihop sitt liv för att sedan bli eskorterad av migrationsverket över Öresundsbron. Är detta ett rättsövergrepp där rättssäkerheten är hotad? Ja, orimligheten är stor i att dömas till utvisning p g a föråldrade paragrafer som skrevs 2008. Alla vi andra tycks veta att de internetbaserade portalerna har utvecklats sen dess, inte minst LinkedIn (som dessutom Migrationsverket själva använder sig av)

Jag. Skäms. Över. Mitt. Land. Sverige.

Igår, lördag 7 maj, hade vi lite avsked för Syed på Språkcafé Skivarp som anordnas här på gästgivaregården. Vi har kramat honom, vi hyllar honom, jag tror de flesta i vårt land skulle göra detsamma. Förutom de ryggradslösa betongklossarna som utvisar Syed. Jag kan inte ens kalla dem paragrafryttare eftersom detta nog är ett beslut baserat både på okunskap om LinkedIns roll i jobbsökarvärlden tillika arbetsgivarvärlden, men också på en tjurskallighet och godtycklighet som saknar motstycke.

På tisdag eskorteras Syed över Öresundsbron. Syed blir inte bara utvisad, han förlorar sitt jobb och bostad, sitt nya liv. Men Sverige är också förlorare då hans bidrag till vår välfärd går förlorad, ett företag förlorar sin anställde och hans kunskap och kompetens går förlorad. Men inte minst hans engagemang.

Den bild som Sverige och migrationsverket visar nu är att det är bättre att sitta på sängkanten och få bidrag än att vara påhittig och företagsam om man vill integreras i det svenska samhället. Ja, då kommer det att kosta pengar för Sverige, för ingen vill väl riskera att bli utvisad för att de tar egna initiativ och bidrar?

Vår regering har inte lyft ett finger för att förändra systemet som skulle kunna få stopp på dessa idiotutvisningar. Centerpartiets riksdagsledamot Annika Qarlsson har ställt frågan till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson , så vi hoppas på ett svar som kan förändra, och Centerpartiets EU-parlamentariker Fredrick Federley har tagit frågan vidare till EU-komissionen. Det hjälper sannerligen inte Syed i nuläget, men om vi i framtiden ska ta vara på människor med kunskap och kompetens så måste systemet ändras och sätta människan i fokus, inte tvärtom, men det räcker inte, synsättet hos våra myndigheter måste också förändras så att de fyrkantiga betongklossarna blir mjuka månghörniga möjligheter där var sak måste prövas utifrån vad det är och var person utifrån vad de åstadkommit.

Syed kommer länge att vara ett exempel på den förebild som vi behöver. Migrationsverkets beslutsfattare kommer lika länge vara ett exempel på betongkloss som sätter system före människa, så länge som man inte är beredd att rucka på prestigen och inse att här gjorde vi fel. Låt oss inte göra om det!

Syed, vi säger inte farväl, vi säger på återseende! Lycka till under tiden, och du, tänk på att du kan vara en hett eftertraktad kompetent, kunnig och ödmjuk person i de svenska företagen som finns i Bangladesh! Vi är många som kan intyga det! Lycka till och förlåt att Sverige inte fattade bättre ❤

Länk:
Ett välkomnande Skivarp – föreningen som arrangerar Språkcafé Skivarp på Skivarps Gästgivaregård. Här kan du bl a se den hälsning som Fredrick Federley skickade till Syed (går ej att länka in här)

 

 

 

 

 

Moment 22 i ett sjukt system stoppar integration

Jag funderade på om det finns möjlighet att erbjuda någon asylsökande ungdom ett sommarjobb, inte praktik utan jobb med LÖN, i vår verksamhet så jag ville kolla vad som gäller. Då vi även kommer starta ett HVB-hem för ensamkommande ungdomar tycker jag det är en fråga som berör oss då vi gärna ser att integrationen startar från dag 1 med planer på utbildning men även jobb, sommarjobb eller helgjobb. Jag ringde till Migrationsverket för att förhöra mig om vad som gäller för asylsökande ungdomar under 18 år om de vill jobba. En mycket trevlig kvinna på kundtjänst berättade hur det skulle gå till.

När de söker asyl så får de ett sk LMA-kort och för att ha rätt att arbeta under tiden du är asylsökande måste du ha fått ett bevis om att du är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd (AT-UND). Det söker man hos migrationsverket. Sen ska den asylsökande ha ett samordningsnummer som man får hos Skatteverket, för att arbetsgivare ska kunna betala in skatt. Därefter kan man anställa den asylsökande.

Men nu kommer det stora problemet och frustrationen hos kvinnan på kundtjänst var oerhört tydlig.

När en person söker asyl så behåller migrationsverket dess ID-handlingar under ansökningstiden som kan ta upp till 2 år. Ingen bank är villig att öppna konto för en person som inte har en ID-handling. Arbetsgivaren kan därför inte betala ut lönen till ett konto.

Nästa problem som uppstår är att så länge du inte har ett personnummer (om du är över 18 år) med de 4 sista siffrorna så får du inte gå på SFI och lära dig ditt nya lands språk. De siffrorna får du när du får ditt uppehållstillstånd beviljat, alltså efter 2 år.

Jamen, herregud, är det så konstigt om folk bråkar och tjafsar med varandra på ett asylboende när vi sätter de på pottkanten i minst två år utan möjlighet till att försöka försörja sig eller lära sig språket!?

Är det så konstigt att det tar många år innan asylsökande har kommit in på arbetsmarknaden när de faktiskt inte ges en sportslig chans!?

Hur ska näringslivet kunna ”ta ansvar” som statsminister Löfven efterlyst när det gäller integrationsfrågan!?

Denna koloss till moment 22 måste lösas pronto.

Gör ett avtal med banker om speciella lönekonton för asylsökande där ett intyg från migrationsverket får verka som ID-handling för detta och gör det möjligt för människor att jobba och få ut sin lön istället för att sitta på en sängkant och hamna i passivitet vilket om något är en katalysator till att skapa problem.

Låt de som vill lära sig svenska. Det finns ingenting som är så bra som att kunna språket i det land man tänker skapa sig en framtid i och under asyltiden, ja det är ju då de har mängder med tid!

När personal på migrationsverket utbrister i en fullständig uppgivenhet för att systemet är så fyrkantigt och korkat, när de nästan skäms för att berätta hur korkat systemet är – jamen, snälla regering var god gör om och gör rätt för detta handlar enbart om politiska beslut! 

Människor som söker asyl har alltså mycket små möjligheter att skapa sin egen försörjning, klart är ju naturligtvis då att de kostar samhället en bra slant, klart att det slår tillbaka på människorna som kommer hit för att söka trygghet i form av främlingsfientlighet och att bli kallade utsugare av vår välfärdssystem när man löser DET problemet med att stänga gränser istället för att låsa upp systemen. Det är ni, regeringspolitiker- och riksdagspolitiker, som har nyckeln som kan låsa upp detta, så gör det. Sluta prata och agera istället!