Lagbrytare flera gånger varje dag – nya lagen om personalliggare

En vecka har gått sen den nya lagen om personalliggare trädde i kraft. Lagen där jag som ägare av mitt företag som befinner sig i fastigheten som jag äger privat ska registrera mig med namn och personnummer varje verksam sekund.

Jag blev företagare 1994. Sen den dagen har skatter, arbetsgivaravgifter och moms betalats in varje månad på dagen och deklarerats enligt gängse regler. Varje år har deklaration för mig, maken och företaget lämnats i tid och varje år har ett revisorsreviderat bokslut lämnats in. Vi har inga betalningsanmärkningar vare sig på oss privat eller på företaget.

Det första företaget jag hade tillsammans med min man var en affärsresebyrå. Det var ganska smärtfritt att driva resebyrå med tanke på regelverket i Sverige. Den dagen 2002 då vi bytte från att vara resebyråföretagare till hotell- och restaurangföretagare i egen  (300-årig fastighet) har i princip varje steg, förändring, moment, ja kalla det vad du vill – kontrollerats av en myndighet. Det har varit en jämn kamp mot de godtyckliga inspektioner som bedömts olika av varje inspektör. Som jag skrivit förr, det är lätt att göra fel men omöjligt att göra rätt.

Men vi har gjort som de sagt, ibland har det tagit mer tid att ändra då kostnaderna överstigit våra tillgångar. Kan nämnas att när fastigheten köptes så hade man alltid bedrivit hotell- och restaurangverksamhet här, sedan 1680- talet. Självklart såg vi att mycket behövde fixas och renoveras men aldrig kunde vi drömma om krav på brandskydd för en miljon bara några veckor efter att vi tillträtt fastigheten. Detta trots ett protokoll ett år innan från räddningstjänsten som visade att det fanns en dörr som behövde bytas och en kontrollerande kontakt från mig till samma myndighet att detta var som det skulle. Innan vi köpte. Vi hade aldrig köpt detta om vi visste vad som skulle komma några veckor senare. Men vi löste det med mycket tårar och envishet.

Nu har vi drivit detta i 16 säsonger, fixat, renoverat, brandskyddat i omgångar och skött vår ekonomi.

För en vecka sen blev jag en ständig lagbrytare. Ungefär 3-4 gånger om dagen. Trots en stor opinion, remissyttranden, personliga möten, utskottsutfrågningar i riksdag, debattartiklar, verklighetsbeskrivningar, ja listan kan göras lång, mot införandet av denna lag om personalliggare för företagaren så har man ändå genomdrivit denna. Och gjort oss seriösa företagare till ständiga lagbrytare i den mening att vem i hela fridens namn har fokus på att registrera sig i sitt företag när det är högsäsong och arbetsdagarna varierar från 12-18 timmar?

Förra sommaren skrev jag en dagbok här på bloggen. Om du läser lite i den så förstår du kanske vad jag menar. Känslan av att göra allt rätt, försöka illa fall, men falla på att glömma registrera sitt namn och personnummer är faktiskt motbjudande. Det borde vara rena högkonjunkturen för Skatteverket om de gör sina kontroller mot företagaren nu. För personalliggaren har fortfarande ingenting med våra inbetalda skatter att göra utan är enbart en närvarokontroll, en motbjudande sådan.

Länk till dagboken första dagen, sen kan du bläddra framåt. 

Annonser

Tänk om vi alla lägger ner våra företag då?

Turismen. Världens snabbast växande bransch. Den bransch vårt företag är verksamt i sen 15 år tillbaka. Ryckiga säsonger, väderberoende, konjunkturkänslig, personalintensiv, regeltyngd bransch som står för en otroligt stor jobbmotor.

Jag är åter tillbaka till klumpen i magen efter det otroliga företagarföraktet jag upplevde häromdagen, nåja det har pågått länge men det blev väldigt påtagligt nu. En särskilt återkommande kommentar är ungefär ”om ni inte får verksamheten att gå runt och betala löner så lägg ner”.  Det är ju inte så enkelt och för oss handlar det inte om att det inte ska gå, för det SKA gå.

Först måste man förstå att vi som är entreprenörer och driver företag är envisa. Vi kan inte bara låsa dörren och gå hem och sjukskriva oss eller för den delen heller säga upp oss om vi skulle tröttna en dag. Som företagare har du för det mesta investerat ditt kapital, mängder av tid som inte ännu betalat sig och du kanske även äger fastigheten där verksamheten bedrivs eller sitter på långa hyreskontrakt. Det går inte bara att lägga av då. Nej, de flesta av oss besitter drivkrafter som heter jävlaranamma och så kavlar vi upp ärmarna och kör.

Att få lönsamhet i ett litet företag är en konst, speciellt i hotell- och restaurangbranschen där jag tror att snittnettovinsten fortfarande ligger på 2-3%. Det är inte många kronor att spela på, det behövs inte många regniga dagar, förhöjda kontrollavgifter eller uteblivna bokningar när man står med personal för att den procenten ska minska. En verklighet.

”Höj priserna” skriker de som föraktar försöken från oss jobbskapare att få fler människor i jobb och stabilare företag. Det är inte heller så bara att höja priser, europaturisterna tycker redan att våra öl- och vinpriser är på tok för höga, likaså våra matpriser och hotellrum. Balansgången mellan att ha rätt pris för att vara attraktiv och ändå få siffror på rätt sida trots de alltför höga personalkostnaderna är en konst som kräver ett visst mått av is i magen. För höga priser skrämmer bort de så viktiga turisterna och det har Sverige inte råd med! Besöksnäringen är en oerhört viktig part för att skapa jobb och tillväxt.

Ni som så föraktar företagare, se dig omkring på orten, frisören, matbutiken, taxibilen, bilverkstan, kvarterskrogen, hotellet, puben, klädbutiken – de är alla företagare som gör att orten lever, staden lever, landsbygden lever. Gå in på allabolag.se och se hur deras ”mångmiljonvinster” och direktörslöner ser ut. Hur skulle vårt land se ut om vi alla småföretagare gjorde som ni sa – lägger ner istället för att kämpa för bättre förutsättningar? Hur skulle det se ut om vi alla företagare inklusive våra anställda promenerar in på arbetsförmedlingen och vill ha jobb, vill att nån annan skaffar jobb till oss? Fundera på det.

Notera: Personalkostnader inkluder mer än lön.

Följ min ”En företagares veckodagbok” här på bloggen

Det är inte lika enkelt att skapa vinst!

2017 går jag in på mitt 23:e år som företagare och det har ju varit en fantastisk tid på många sätt. Det val jag gjorde den där dagen när chefen på det stora företaget undervärderade min kompetens och erbjöd mig ett jobb långt under vad min erfarenhet och kompetens kunde erbjuda. För att jag hade småbarn hemma som kunde bli sjuka. Ja, det kunde de ju, men de har ju en pappa också. Det örat lyssnade inte den mannen på. Då startade jag eget företag just för att ingen skulle bedöma min kompetens utifrån hur gamla och ev sjuka mina barn var.

Det finns en frihet med att vara sin egen chef, friheten att själv bestämma riktning och färdsätt, friheten att själv bestämma vem man vill arbeta med, vilka kunder man riktar sig till, vilken kompetens som ska tillföras i företaget. Det är fantastiskt att få möjlighet att bygga upp något från noll till en verksamhet som äntligen kan generera en vettig lön även till mig.

Det finns också en stor osäkerhet med att vara företagare och det handlar inte minst om politiken som ändrar spelregler med kort varsel. Jag minns en vän vi har som köpte en 10-årskalender för att kunna planera många år framåt. Det kan man inte som småföretagare då förutsättningarna gör att jag måste rita om kartan med jämna mellanrum. Som tur är så finns det idag digitala kalendrar där det är enkelt att sudda och skriva nytt, tack vare något innovativt företag ju!

Vadå spelregler? ”Du har ju själv valt att vara företagare” hör jag ofta, men ärligt talat inte lika ofta nu som för ett antal år sedan då ingen pratade om oss. Vi fanns ju liksom bara, drev våra företag, anställde folk, betalade skatter, arbetsgivaravgifter, moms, kontrollavgifter, tillsynsavgifter, exporterade och importerade, tillverkade tjänster och produkter och inte minst tog vara på nya idéer. Vi rullade vårt land framåt, men mycket i det tysta. Något har hänt, vi är inte så tysta längre, vi syns och hörs i debatterna, vi vågar kliva fram och ta ställning för att vi ska få ett företagsklimat som gör det möjligt att utveckla våra företag vilket i sin tur gör att du som inte driver företag har större möjlighet att finna ett jobb och har möjlighet att i flera branscher välja arbetsgivare. För det går liksom hand i hand. Du har väl inte undgått siffran 4 av 5 jobb skapas i småföretagen.

Det har inte vår nuvarande S/Mp styrda regering förstått. Med stort inflytande av vänsterpartiet så stormar de socialistiska värderingarna in över Sverige, där vi företagare inte skall ta plats, vi giriga företagare ska förintas genom att förutsättningar för privat företagande skall göra det mycket svårt att fortsätta att utveckla våra verksamheter. Jag tänker även på dig som är anställd i dessa privata verksamheter, hur känner du dig när regeringen spottar på det jobb du utför för att du själv valt arbetsgivare? Idag vill regeringen strypa välskötta företag som med samma peng som de offentliga verksamheterna får visar på tillväxt, vinst, kundnöjdhet och ett mycket stort antal anställda som själva har valt sin arbetsgivare. Vi har under senare år gått igenom smutskastningskampanjer om bl a restaurangmoms, arbetsgivaravgifter, vinster i välfärd, RUT och ROT där man gör allt för att förvrida sanningen i utredning efter utredning där företagare framstår som lögnare och giriga människor utan empati och kompetens. Det är inte att skapa ett gott företagsklimat, det är att sänka sig till en sandlådenivå där man med mörkröda spadar skyfflar undan innovativa entreprenörers företagsidéer och glädje att skapa lönsamma och växande företag. För som rubriken i dagens SVD  säger ”Vilken klåpare som helst kan göra förlust” så är det verkligen inte lika enkelt att skapa vinst. Det kräver hårt arbete, långsiktig planering och mål!

Vårt land måste bereda plats för ännu fler företagare som satsar sin tid, idérikedom och egna pengar i välskötta, vinstskapande, jobbskapande verksamheter, det är dags att våga satsa!

Det här kommer Jonas Sjöstedt inte att tala om

I mitt FB-flöde får jag länkat en artikel i ETC som handlar om vad Annie Lööf inte kommer att ta upp i sitt tal. Artikeln gör mig förbannad då den enbart tar upp saker som att anställda i vår bransch inte får gå på toa p g a tidsbrist, att arbetsgivare talar illa om sin sjukskrivna personal, att arbetsplatser utnyttjar personal som skickas från arbetsförmedlingen. Skribenten har uppenbarligen också befunnits sig i samma rum som arbetsgivare då hon återger samtal från denne till arbetsförmedlingen. Ja, detta är ju inget annat än vänsterns och fackets smutskastning av arbetsgivare, som om vi alla vore slavdrivare som inte bryr oss ett skit om vem vi har som jobbar i våra lokaler. Att som företrädare för en facklig part driva en sådan propaganda mot sina medlemmars arbetsgivare, är förvånansvärt vad det fortfarande är ok idag i Sverige. Jag ser dessa beskrivningar hela tiden från den sidan. Vi vet alla att det förekommer saker på arbetsplatser som inte alls är ok, dum vore jag väl annars att påstå att allt är guld och gröna skogar på den sidan.

Jag är dock säker på att merparten av de arbetsgivare som finns i Sverige inte känner igen sig i beskrivningen ovan avseende hantering av personal. Jag är även säker på att de flesta anställda inte heller känner igen sin arbetsgivare beskriven så som ovan.

Men anta att jag skulle skriva en artikel om anställda som inte passar tider, som inte gör sitt jobb, som sätter sig på en stol och sover på arbetstid, som stjäl från köket, som är måndagssjuka en gång i veckan, som maskar, som är elaka med kollegor. Förmodligen skulle jag behöva gå under jorden då. Men ser ni artiklar om detta? Vi vet alla att dessa anställda också finns men jag är även säker på att merparten inte fungerar så, dock så går arbetsgivarens skyldigheter långt liksom en anställds rättigheter, här finns en obalans. Merparten sköter sitt jobb, sprider glädje på jobbet, är hemma bara när man är riktigt sjuk och kan skilja på mitt och ditt och jag är säker på att de flesta arbetsgivare ser sina anställda så och behandlar de därefter.

Men är detta något som Jonas Sjöstedt kommer att tala om under sitt Almedalstal?  Eller kommer han liksom skribenten och partikollegan tala om hur vi företagare söker sinnesfrid och mer pengar i plånboken utan att ta hänsyn till de som driver vårt företag framåt, våra anställda? Kommer han också att dra alla arbetsgivare över en kant och dra skrönan om de subventioner vi arbetsgivare åtnjuter, hur vi låter folk slita för att vi ska se vinst i plånboken och nu vill vi sänka lönerna också? Eller kommer Jonas Sjöstedt att tala om att vi småföretagare som idag står för 4 av 5 jobb behöver bättre förutsättningar och lägre lönekostnader för att kunna möta de människor som behöver jobb istället för bidrag och utanförskap? Det återstår att se men jag tror mig veta vilket Jonas Sjöstedt inte kommer att tala om.

De konstruktiva förslag som Annie Lööf levererar för att möta den mängd människor om ca 1 miljon (regeringens egna siffror) som inom kort kommer att hamna i ett utanförskap förtjänar allt annat än att hånas som subventioner till företagen som företagaren stoppar i egen ficka. De förslagen förtjänar att tas på allvar eftersom det är en allvarlig situation då vi kommer att se fler människor i bidragssnurran än någonsin om vi inte tar krafttag för att fler ska jobba och få bidra till välfärden. Ett lågt bidrag kan du aldrig förhandla om, en ingångslön som är högre än bidraget kan du förhandla om och du hamnar dessutom med en fot in på arbetsmarknaden. Hur kan man håna såna förslag? Hur kan man håna en vilja att få fler i arbete och färre i bidrag?

Att slänga ägg på varandra i ett läge som detta skapar ingen framtid att önska för någon, att smutskasta företagare som dagarna i ända sliter sitt hår för att få verksamheter att hamna på rätt sida om strecket leder inte till något annat än motsättningar när vi i en tid som denna behöver mötas.

Man ropar från regeringen att näringslivet ska ta ansvar. Det gör vi, vi skapar jobben och politiken skapar förutsättningarna. Just nu är inte förutsättningarna gynnsamma, se till att ändra på det! Det tjänar vi alla på!

Men detta kommer inte Jonas Sjöstedt att tala om. Han kommer att tala från sin bubbla.

 

 

 

 

LO – se företagarna som har modet att skapa jobb.

LO borde städa i sina egna skåp. Istället så utför man kampanjen ”smutskasta näringslivet så mycket vi kan”. Vad Lemne har i lön påverkar inte hur mycket min kallskänk får i lön, lika lite som att Thorwaldssons lön skulle påverka min lön som småföretagare.

Vi kunde igår läsa Rebecca Uvells artikel ”LO-sluta vilseleda om VD-lönerna” där hon beskriver verkligheten utifrån ett annat perspektiv. Att majoriteten av Sveriges VD:ar tjänar mindre än den högst betalda industriarbetaren. Det säger en del om LO:s felaktiga fokus. Jag tycker det är så ledsamt, när man inte kan se fakta utan att sprida vilseledande argument.

Näringslivets VD:ar, ja, vad är det för ena figurer egentligen? Man kan om man läser LO:s rapporter tro att det är ett kollektiv av människor som alla är likadana, tjänar ofantliga summor med pengar medans deras anställda knappt klarar hyran. Jag ska berätta en annan version.

I 22 år har jag drivit företag, småföretag, oftast med anställda på olika poster, med olika villkor och med olika löner. De som för det mesta står längst ned på lönelistan, dvs de som har den lägsta lönen, ja det är jag och min man. Vi har under många år gett många ungdomar en första fot in på arbetsmarknaden med sommarjobb och säsongsjobb, de har fått lära sig ett yrke, ja även servitör och servitris är ett yrke i mina ögon, ett viktigt serviceyrke som kan utföras på samma sätt nästan var du än kommer i världen. För dagens globala ungdomar är det en fantastisk möjlighet. Är du t ex 20 år, har ingen utbildning eller erfarenhet från restaurangjobb så är ingångslönen  20 220 kr.

”Härmed avses arbete där förkunskaper inte är något krav och introduktion och utbildning normalt sker på arbetsplatsen. Någon formell utbildning är i sig inte en förutsättning för att klara arbetsuppgifterna.” Så står det i avtalet. Det innebär naturligtvis att jag som arbetsgivare har ett stort ansvar i att utbilda och introducera den nyanställde oerfarne på sin arbetsplats. Det tar tid och kostar pengar. Om du har gymnasial yrkesutbildning och 6 års yrkesvana så kan din lön hamna på 22 839 kr, lönespannet är alltså mycket snävt. Min egen lön har under mina 22 år inte överstigit någon av dessa.

”Skyll dig själv”, ”har du inte bättre lönsamhet så du inte kan ta ut eller betala ”riktiga” löner så har ditt företag inget existensberättigande” osv, osv. Det är mycket vanliga argument från bl a fackliga företrädare, socialdemokratiska politiker, vänsterpolitiker överhuvudtaget till oss småföretagare som dag efter dag jobbar dubbelskift, skapar jobb till andra, betalar löner, skatt, arbetsgivaravgifter och försäkringar och ska samtidigt skapa lönsamhet. Småföretagens lönsamhet är inte sällan beroende av vilka skatter och andra pålagor våra beslutsfattare skickar som ett brev på posten, ofta med kort varsel på förändringar. Någon långsiktighet anses kanske inte att det behövs i näringslivet. Att vi står upp och kämpar för bättre förutsättningar bemöts inte sällan från fackligt håll med ”giriga företagare som ska tjäna pengar på lågavlönade”, ”vi har massor av medlemmar som kan gå in och trascha dig och dina arbetsgivarkollegor”. Det är en skrämmande  attityd och argument som generaliserar företagsamhetens entreprenörer som ett kollektiv som utnyttjar. Men så är ju er bild av världen i stort. Att vi har kollektivavtal med organisationer med attityder som dessa är beklagligt.

Jobben tar inte slut, däremot så blir trösklarna så höga så de jobb som finns utförs av färre människor, inte sällan vi som själva driver företagen. 

Att för mig anställa en person som idag befinner sig i utanförskap, en ungdom som får sitt första jobb eller nyanländ, är inte främmande. Men då jag ska betala lön som långt överstiger min egen till en person som inte har erfarenhet, kompetens eller språket så kan väl vem som helst förstå att det blir konstigt när debatten om lägre ingångslöner bemöts med apartheidargument, ”sänk inte alla löner” och jämförelser med Sveriges mest betalda VD:ar.

Skulle inte alla tjäna på om LO lägger ner den här barnsliga debatten och tar verkligheten på allvar. Många människor behöver ett jobb, en lön framför ett utanförskap och bidrag och vi har ett land där entreprenörskap och företagare har modet att skapa jobb till andra. Se det, och sluta larva er med oväsentliga jämförelser. Jag skiter fullständigt i vad Thorwaldsson har i lön, det jag bryr mig om är att vårt företag är lönsamt, att det växer och att de som jobbar här trivs, får en lön och framförallt mer kunskap. Jag bryr mig om vilka förutsättningar som ges för detta och jag och många fler småföretagare kommer att fortsätta kämpa för den saken!

 

Tragedier när människor utvisas för något som facket anser.

Jag undrar hur Sverige mår egentligen? Varför jag undrar är därför att i det här landet slänger vi ut människor som har jobb, betalar skatt, driver företag och skapar jobb. Därför att någon anser så. Människor som bott här i både 2 år och 10 år vars barn har vuxit upp här och har enbart relation till det svenska samhället. Den enda relation till sina föräldrars hemland kanske är ett fotografi på byrån hemma i TV-rummet.

Häromdagen lästa jag om Sinan som ska utvisas till Turkiet efter 10 års vistelse i Sverige, gift med sin danska fru och har ett barn på 7 år som är född i Sverige. Sinan driver ett företag, en pizzeria, med 5 anställda, han betalar skatt och arbetsgivaravgifter. Hans tid är ute nu, hans tillfälliga uppehållstillstånd är historia och Sinan ska tillbaka till Turkiet. Finn fem fel? Ja, minst. Det finns väl ingenting som är positivt att denna man ska ut från landet, det är ju enbart en stor förlust att skicka ut en människa som skapar jobb till 5 andra personer, och sig själv. 

Jag minns för drygt ett år sedan när Gustavo skulle utvisas till Bolivia. Han fick 500 kr mindre i lön än vad facket ansåg vara rimligt utifrån kravet på kollektivavtal. Gustavo tjänade nästan 30000kr i månaden. Det var alltså för lite. Hur gick det med Gustavo? Det vet inte jag, men en sak vet jag och det är att detta är så fel.

Jag läser idag om familjen Shabani som utvisas till Albanien. Motiv: pappan tjänade för lite. Byggnadsfacket har bestämt att modellen ska vara 32000 kr i månaden och pappan tjänar 19500. Men var får man då 32000 kr ifrån? Jo, det är snittlönen på en byggnadsarbetare i Stockholm, det är inte lägstalönen eller ingångslön som man jämför med. Ja, jag har förstått att ni i Byggnads är livrädda för att Gustavo och Shabani ska dumpa hela löneläget i hela branschen, men jag tror ni har så otroligt fel. Tänk kompetens, tänk möjligheter, tänk utveckling och långsiktighet. Tänk om ni kanske behöver ett större lönespann (oj, nu är jag ute på farlig mark!) för att fler ska komma in på arbetsmarknaden istället för att leva på allmosor och bidrag.

I flera av de här fallen finns det barn med i bilden. På vilket sätt tar man hänsyn till barnens bästa genom att skicka de till länder de inte känner, eller utvisa deras pappa som kanske inte kan träffa sitt barn på flera år? Hur ska en 7-åring förstå att pappa inte får vara kvar och fortsätta driva sin pizzeria? Hur ska man förklara att pappans skattepengar och företag inte har något värde för Sverige, det land han själv är född i?

Gemensamt med Shabani, Gustavo och Sinan är att det är företagsamma människor som skapar sig ett liv, de ser till att de har en inkomst och belastar inte vårt samhälle för fem öre, de bidrar på precis samma sätt som alla vi andra i det här landet med skattemedel till en gemensam välfärd. Hur kan svenska myndigheter och fackförbund vara så dumma att man gör sig av med människor av den här kalibern? Hur? Jag gråter för att det är så dumt!

Vad hade hänt om Shabani och Gustavo hade arbetat i ett restaurangkök som diskare, eller städare på ett kontor t ex. Hade de fått stanna kvar då eftersom här är löneläget betydligt lägre? Med andra ord kära invandrare, tänk på vilken bransch ni söker jobb i, det kan vara avgörande om ni får stanna i Sverige eller inte. Facket talar så varmt om schyssta villkor, men är detta schyssta villkor? Nej, enbart tragedier orsakade av att någon anser något.

Under samma år som detta händer så finns det krafter i vårt samhälle som vill värna de ”förvirrade” återvändande IS-krigarna, de ska från vår gemensamma välfärd få hjälp och stöttning med att skaffa jobb och bostad.

Hur kunde det bli så fruktansvärt fel?

Otrygga företag kan inte skapa högre sysselsättning

Fredagen den 26 juni går vi in i bubblan, arbetsbubblan. Vi kommer ut någon gång i slutet på augusti, bleka, trötta och förhoppningsvis nöjda efter en bra säsong. Ett 60-dagarspass med 15-timmarsdagar, något som är vardag för en småföretagare. Säsong 13 som ägare av en 300-årig gästgivaregård har verkligen varit en berg- och dalbana, inte minst när det gäller vilka förutsättningar man ska förhålla sig till. Det gäller att upprätthålla sin envisa entreprenörsanda och vara uppfinnare på sin egen gård.

Vi är på väg in i en avtalsrörelse och redan nu skallar kraven på att de otrygga anställningarna ska bort, taket på A-kassan ska höjas, och skatterna på jobb och företag når en nivå som är förödande. Naturligtvis vill ingen leva i otrygghet, vi vill alla kunna ha någon slags ekonomisk täckning för våra utgifter även då vi inte har jobbinkomst, men alla reformer man skallar om handlar om de anställda i vårt samhälle, det är så allting är uppbyggt en gång i tiden, och så fortsätter det.

En tillvaro som småföretagare innebär inte sällan att jobba för två, eller fler då man ofta får kliva in och göra jobbet själv när någon blir sjuk. Om du själv blir långvarigt sjuk och behöver ta det lugnt får du väga detta mot både privat inkomstbortfall som företagets verksamhet. Vikarie för dina många arbetstimmar till marknadsmässig lön är inte att tänka på. Då småföretagaren ofta har en lön som ligger långt under de anställdas kollektivavtal så blir även sjukpenningen därefter samtidigt som verksamheten riskerar att tappa farten. En enorm otrygghet.

I min bransch, hotell- och restaurangbranschen jobbar vi med säsonger. Inte minst alla vi som driver verksamhet på landsbygden. En högsäsong då vi ska tjäna ihop pengar för att överleva lågsäsong.Att som företagare bli sjuk under högsäsong kan verkligen vara förödande för verksamheten. Kniven på strupen med andra ord för det är ju inte så att du som småföretagare kan stämpla de dagar som företaget inte har några inkomster, vilket är grunden för att företaget ska betala ut lön. Nu skallar ropen om att visstidsanställningar ska bort, det är otryggt. Ja, kanske det, men nödvändigt för att vår bransch överhuvudtaget ska finnas. Som småföretagare i vår bransch bestäms ditt liv och din verksamhet utifrån så många yttre faktorer såsom väder, valutor, konjunkturer, turistströmmar och inte minst skatter, avgifter och tillstånd. Det svänger, kraftigt, från månad till månad, från vecka till vecka, från den ena dagen till den andra. Då är det nödvändigt att också ha en flexibel personalstab. För det är väl inte så att alla ni som har semester i juli vill byta till januari, eller ni som äter lunch kl 12 vill äta kl 15 för att vi skulle få ett jämt flöde av gäster hela året dygnet runt? Nej, ni vill ha er trygghet.

Som småföretagare med en hotell- och restaurangrörelse så känner du av varje svängning i omsättning men det är inte det som räknas egentligen utan det är bara ett mått. Ett annat ännu viktigare mått är vad siffran längst ned säger efter att kostnaderna dragits av. Den sk vinsten eller förlusten. Politikers dribblande med momsen, arbetsgivaravgifter, bolagskatter, tillståndsavgifter, energiskatter ger direkta effekter både till viljan, modet och inte minst möjligheten att skapa tillväxt och jobb. Svängningar och otrygghet som detta skapar skulle ingen anställd i vårt land acceptera, men när det drabbar småföretagen så skiter man fullständigt i det från regeringens håll. Vi är inte viktiga. Att hävda att det är fel på affärsidén, som många vänsteranhängare hävdar när en småföretagare har synpunkter på den jobbdödande politiken, är tunna argument då i sådana fall större delen av restaurangbranschen, handeln och inte minst samtliga landsbygdsföretagare skulle drivas med felaktig affärsidé. Men så är ju inte naturligtvis inte fallet, företagarna är inget kollektiv med samma förutsättningar utan istället envisa entreprenörer som vill förverkliga idéer, skapa tillväxt och jobb till sig själv och till andra. Se det istället.

Regeringens vilja att stänga ute småföretagen är synnerligen uppenbar inte minst när det gäller upphandlingsprocesser. På flera ställen kräver man nu kollektivavtal för att få delta i en upphandling. Många småföretag har inte det då det kan röra sig om familjeföretag. De blir alltså utestängda även om man skulle tänka sig att flera småföretag går ihop om en upphandling. Senaste nytt är att man ska anställa en långtidsarbetslös eller erbjuda praktik. En restaurang som vill vara med i en upphandling faller då direkt eftersom det inte är tillåtet att ha praktikanter under vissa förutbestämda tider som facket bestämt. Hur får vi ihop det här då? Och bara för att man upphandlar betyder väl inte att man behöver mer personal? Och vart tog företagets rätt att bestämma vem man vill anställa och med vilken kompetens vägen? Några exempel på okunskap som skapar både omöjliga förutsättningar och stor otrygghet hos småföretagaren.

Jag har ställt frågorna till flera av regeringens och socialdemokraternas politiker på twitter. men de svarar ALDRIG när man kommer till frågan om hur deras politik främjar småföretagens tillväxt och jobbskapande. ALDRIG ett svar på den frågan. Det måste ju betyda att regeringen anser att 4 av 5 jobb är totalt oviktiga i vårt land och bättre är att gömma arbetslösheten i statliga åtgärder än att skapa förutsättningar för småföretagen att skapa fler jobb och öka sysselsättningen.

Politiker i Sveriges regering, våga släppa kontorssolen och debattpodiet och ta möjligheten i kragen för att ta er ut i verkligheten bland småföretagarna under era semestrar för så länge ni inte förstår vad som skapar jobb i ett småföretag så kommer ni att fortsätta fatta förödande beslut för jobben och tillväxten. Så länge som politikens beslut enbart handlar om anställda, industri och ams-åtgärder så kommer inte sysselsättningen i Sverige att öka! Så länge som företagaren och dess verksamhet svävar i otrygghet med ständigt nya förödande beslut så kan ingen planera för tillväxt och jobb, det gynnar ingen.