Det här kommer Jonas Sjöstedt inte att tala om

I mitt FB-flöde får jag länkat en artikel i ETC som handlar om vad Annie Lööf inte kommer att ta upp i sitt tal. Artikeln gör mig förbannad då den enbart tar upp saker som att anställda i vår bransch inte får gå på toa p g a tidsbrist, att arbetsgivare talar illa om sin sjukskrivna personal, att arbetsplatser utnyttjar personal som skickas från arbetsförmedlingen. Skribenten har uppenbarligen också befunnits sig i samma rum som arbetsgivare då hon återger samtal från denne till arbetsförmedlingen. Ja, detta är ju inget annat än vänsterns och fackets smutskastning av arbetsgivare, som om vi alla vore slavdrivare som inte bryr oss ett skit om vem vi har som jobbar i våra lokaler. Att som företrädare för en facklig part driva en sådan propaganda mot sina medlemmars arbetsgivare, är förvånansvärt vad det fortfarande är ok idag i Sverige. Jag ser dessa beskrivningar hela tiden från den sidan. Vi vet alla att det förekommer saker på arbetsplatser som inte alls är ok, dum vore jag väl annars att påstå att allt är guld och gröna skogar på den sidan.

Jag är dock säker på att merparten av de arbetsgivare som finns i Sverige inte känner igen sig i beskrivningen ovan avseende hantering av personal. Jag är även säker på att de flesta anställda inte heller känner igen sin arbetsgivare beskriven så som ovan.

Men anta att jag skulle skriva en artikel om anställda som inte passar tider, som inte gör sitt jobb, som sätter sig på en stol och sover på arbetstid, som stjäl från köket, som är måndagssjuka en gång i veckan, som maskar, som är elaka med kollegor. Förmodligen skulle jag behöva gå under jorden då. Men ser ni artiklar om detta? Vi vet alla att dessa anställda också finns men jag är även säker på att merparten inte fungerar så, dock så går arbetsgivarens skyldigheter långt liksom en anställds rättigheter, här finns en obalans. Merparten sköter sitt jobb, sprider glädje på jobbet, är hemma bara när man är riktigt sjuk och kan skilja på mitt och ditt och jag är säker på att de flesta arbetsgivare ser sina anställda så och behandlar de därefter.

Men är detta något som Jonas Sjöstedt kommer att tala om under sitt Almedalstal?  Eller kommer han liksom skribenten och partikollegan tala om hur vi företagare söker sinnesfrid och mer pengar i plånboken utan att ta hänsyn till de som driver vårt företag framåt, våra anställda? Kommer han också att dra alla arbetsgivare över en kant och dra skrönan om de subventioner vi arbetsgivare åtnjuter, hur vi låter folk slita för att vi ska se vinst i plånboken och nu vill vi sänka lönerna också? Eller kommer Jonas Sjöstedt att tala om att vi småföretagare som idag står för 4 av 5 jobb behöver bättre förutsättningar och lägre lönekostnader för att kunna möta de människor som behöver jobb istället för bidrag och utanförskap? Det återstår att se men jag tror mig veta vilket Jonas Sjöstedt inte kommer att tala om.

De konstruktiva förslag som Annie Lööf levererar för att möta den mängd människor om ca 1 miljon (regeringens egna siffror) som inom kort kommer att hamna i ett utanförskap förtjänar allt annat än att hånas som subventioner till företagen som företagaren stoppar i egen ficka. De förslagen förtjänar att tas på allvar eftersom det är en allvarlig situation då vi kommer att se fler människor i bidragssnurran än någonsin om vi inte tar krafttag för att fler ska jobba och få bidra till välfärden. Ett lågt bidrag kan du aldrig förhandla om, en ingångslön som är högre än bidraget kan du förhandla om och du hamnar dessutom med en fot in på arbetsmarknaden. Hur kan man håna såna förslag? Hur kan man håna en vilja att få fler i arbete och färre i bidrag?

Att slänga ägg på varandra i ett läge som detta skapar ingen framtid att önska för någon, att smutskasta företagare som dagarna i ända sliter sitt hår för att få verksamheter att hamna på rätt sida om strecket leder inte till något annat än motsättningar när vi i en tid som denna behöver mötas.

Man ropar från regeringen att näringslivet ska ta ansvar. Det gör vi, vi skapar jobben och politiken skapar förutsättningarna. Just nu är inte förutsättningarna gynnsamma, se till att ändra på det! Det tjänar vi alla på!

Men detta kommer inte Jonas Sjöstedt att tala om. Han kommer att tala från sin bubbla.

 

 

 

 

Annonser

Sjukt förslag på obegränsad tid

Nej, vet ni vad, Strandhälls sjukskatt kan ni kasta i soporna. Bums! Varför? Jo det ska jag berätta.

Vid nästa anställningsintervju kommer jag vara oerhört noggrann med att säkerställa vad personen sysslar med på fritiden. Motorsport, alpina sporter, hästsport, dykning, bergsklättring och andra riskfyllda fritidssysslor gör att personen åker av listan. Nästa fråga är vad det finns för sjukdomshistoria. Kroniska sjukdomar, ärftliga sjukdomar eller olycka som gett men, värk, svagt hjärta, psykiska problem? Kan jag få ett intyg från försäkringskassan kanske på personens sjukskrivningshistoria? För det kommer att vara nödvändigt för att kunna avgöra om hen ska stå kvar på listan eller inte. Jag kommer att vara mycket mer frågvis än vanligt och anställningsintervjun kommer i det närmaste likna en hälsokontroll. Jag kanske måste kräva en riktig hälsokontroll? Kanske jag är så frågvis att den person med mest kompetens petas av listan redan här. Kanske så frågvis så att den som mest behöver jobbet, som har levt längst i utanförskap kommer att bli kvar där. På obegränsad tid.

Det låter hårt och hjärtlöst. Men det är så här att varje företag vi startar har vi satsat egna pengar i, våra egna tjänade och skattade pengar. Vi satsar ofantligt mycket tid och energi på att driva ett företag, att bygga upp en lönsamhet och skapa en framtid med investeringar och jobb för flera. Att starta ett nytt företag är ännu mer riskfyllt då du inte kan leva på din historia. Vi sover få timmar per dygn periodvis, vi tar semester när det blir möjligt både med tanke på kassa och tid, våra barn har i princip vuxit upp i våra företag, vi är de som kommer först på morgonen och går sist på kvällen, vi är de som står här när de andra är sjuka.

Att riskera att hamna i en situation där företaget ska under en obegränsad, observera detta OBEGRÄNSAD, tid betala 25% av en persons sjukpenning, det är fullständigt uteslutet. För att personen skadat sig på fritiden, fått en obotlig sjukdom, fått utbrott av en ärftlig obotlig sjukdom. Ska det också vara mitt ansvar under kanske en livslång tid? Lägg detta på hög och anta att företaget råkar ut för den här typen av sjuklöneansvar flera gånger, ja då kanske vi står här med sjuklöner för fyra sjuka personer som inte är på jobbet. PÅ OBEGRÄNSAD TID!!! Företaget ska ju dessutom betala deras vikaries löner.

Strandhälls sjukskatt kommer också att knäppa igen dörren för de som aldrig ens kommit in på arbetsmarknaden. De har ingen referens, de har ingen som kan intyga att detta är en person som inte är långtidssjuk. De är i utanförskap. På obegränsad tid.

Glöm inte att vi företagare redan tar ansvaret för de första 14 dagarna av de anställdas sjukdom, vi betalar redan till socialförsäkringen genom arbetsgivaravgiften och vi har långtgående ansvar för arbetsmiljön.

Om det är någon som tror att långtidssjukskrivningarna kommer att minska för att någon annan betalar så tror ni fel. Varför skulle en cancersjuk bli frisk fortare för att jag betalar 25%? Eller varför skulle en ärftlig obotlig sjukdom inte bryta ut för att jag betalar 25%? Eller varför skulle den offentliga sektorns sjukskrivningar minska för att jag som småföretagande arbetsgivare ska betala 25%? Den offentliga sektorn får väl ändå sina budgethål stoppade någonstans. DET FÅR INTE JAG. Det är ju även känt att det är i den offentliga sektorn som de stora sjukskrivningsproblemen finns. Inte hos oss.

Det här förslaget är inget annat än ett sätt för regeringen att gömma en statlig utgift, då kan de visa sig duktiga i budgetsammanhangen. Sanningen är ju en helt annan. Folk blir ju inte friskare.

Nånannanismen tar vid igen så kasta det här förslaget där det här hemma – i soptunnan!

Pst! Det här med tillsvidareanställningar som vi hade tänkt i vårt nya företag till hösten, det blir nog inte så. Och det är inte för att vi är hjärtlösa.

Grattis Syed, du är en förebild och vi hyllar din företagsamhet!

Ja, så borde de svenska myndigheterna ha hyllat Syed Latif. Istället slängs han nu ut från Sverige.

Syed kom till Sverige för 6 år sedan, han hade sparat ihop pengar för sina studier och kostade inte vårt system en krona. När han var klar sökte han jobb, fortfarande i Sverige. ”I Sverige använder alla arbetsförmedlingen, där finns svaren till ditt framtida jobb! ”Ja, det är vad våra statliga myndigheter tycks tro i allafall. Men Syed var inte myndighetsskadad utan tänkte lite själv, han sökte jobb via det mycket mer moderna LinkedIn, som når långt fler än vad arbetsförmedlingens och EU:s platsdatabas EURES tjänst gör och som har flera hundra gånger mer anslutna arbetsgivare. Känns som ett naturligt val. Jag som arbetsgivare ser det som ett fullständigt klokt val då arbetsförmedlingen inte lever upp till vad arbetsgivare efterlyser.

Bra där Syed, företagsamhet lönar sig – jobbet blev ditt! Det här är ett strålande exempel på förebilder, människor som är företagsamma, som inte lever på ”nånannanismen”, dvs tron att någon annan fixar. Det är ett fullständigt korrekt sätt att skapa sig ett eget liv i ett nytt land, en inkomst för att leva, skaffa bostad och kanske även spara en slant. Det är ett utmärkt exempel på en förebild för andra människor som nu i den flyktingström anlänt till Sverige, hur de kan studera, lära språk och själv söka det jobb man vill.

Myndigheterna borde stå upp och göra vågen!  Syed har inte kostat vårt samhälle något, istället har han tillfört skattepengar under sina år här, han har hjälpt andra nyanlända genom att starta ett språkcafé i Skurup för att de ska så snabbt som möjligt lära sig språket i sitt nya land och möta de människor som bor här, vilket är en förutsättning för många jobb.

”Tack för att du fixar själv, tack för ditt skattebidrag till vår välfärd, såna som du vill vi absolut ha kvar i vårt land. Vi behöver dig!” Det är vad myndigheterna BORDE ha sagt.

Men Syed straffas med en utvisning för sin företagsamhet. Han gick förbi den statliga kolossen arbetsförmedlingen och uträttade något på egen hand. Han utvisas för att arbetsgivaren erbjöd honom jobb trots att det inte annonserat i EURES, han utvisas för att han inte kan bevisa att Linked In nått hela EU. Han får inte ens 2 månader på sig att packa ihop sitt liv för att sedan bli eskorterad av migrationsverket över Öresundsbron. Är detta ett rättsövergrepp där rättssäkerheten är hotad? Ja, orimligheten är stor i att dömas till utvisning p g a föråldrade paragrafer som skrevs 2008. Alla vi andra tycks veta att de internetbaserade portalerna har utvecklats sen dess, inte minst LinkedIn (som dessutom Migrationsverket själva använder sig av)

Jag. Skäms. Över. Mitt. Land. Sverige.

Igår, lördag 7 maj, hade vi lite avsked för Syed på Språkcafé Skivarp som anordnas här på gästgivaregården. Vi har kramat honom, vi hyllar honom, jag tror de flesta i vårt land skulle göra detsamma. Förutom de ryggradslösa betongklossarna som utvisar Syed. Jag kan inte ens kalla dem paragrafryttare eftersom detta nog är ett beslut baserat både på okunskap om LinkedIns roll i jobbsökarvärlden tillika arbetsgivarvärlden, men också på en tjurskallighet och godtycklighet som saknar motstycke.

På tisdag eskorteras Syed över Öresundsbron. Syed blir inte bara utvisad, han förlorar sitt jobb och bostad, sitt nya liv. Men Sverige är också förlorare då hans bidrag till vår välfärd går förlorad, ett företag förlorar sin anställde och hans kunskap och kompetens går förlorad. Men inte minst hans engagemang.

Den bild som Sverige och migrationsverket visar nu är att det är bättre att sitta på sängkanten och få bidrag än att vara påhittig och företagsam om man vill integreras i det svenska samhället. Ja, då kommer det att kosta pengar för Sverige, för ingen vill väl riskera att bli utvisad för att de tar egna initiativ och bidrar?

Vår regering har inte lyft ett finger för att förändra systemet som skulle kunna få stopp på dessa idiotutvisningar. Centerpartiets riksdagsledamot Annika Qarlsson har ställt frågan till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson , så vi hoppas på ett svar som kan förändra, och Centerpartiets EU-parlamentariker Fredrick Federley har tagit frågan vidare till EU-komissionen. Det hjälper sannerligen inte Syed i nuläget, men om vi i framtiden ska ta vara på människor med kunskap och kompetens så måste systemet ändras och sätta människan i fokus, inte tvärtom, men det räcker inte, synsättet hos våra myndigheter måste också förändras så att de fyrkantiga betongklossarna blir mjuka månghörniga möjligheter där var sak måste prövas utifrån vad det är och var person utifrån vad de åstadkommit.

Syed kommer länge att vara ett exempel på den förebild som vi behöver. Migrationsverkets beslutsfattare kommer lika länge vara ett exempel på betongkloss som sätter system före människa, så länge som man inte är beredd att rucka på prestigen och inse att här gjorde vi fel. Låt oss inte göra om det!

Syed, vi säger inte farväl, vi säger på återseende! Lycka till under tiden, och du, tänk på att du kan vara en hett eftertraktad kompetent, kunnig och ödmjuk person i de svenska företagen som finns i Bangladesh! Vi är många som kan intyga det! Lycka till och förlåt att Sverige inte fattade bättre ❤

Länk:
Ett välkomnande Skivarp – föreningen som arrangerar Språkcafé Skivarp på Skivarps Gästgivaregård. Här kan du bl a se den hälsning som Fredrick Federley skickade till Syed (går ej att länka in här)

 

 

 

 

 

Moment 22 i ett sjukt system stoppar integration

Jag funderade på om det finns möjlighet att erbjuda någon asylsökande ungdom ett sommarjobb, inte praktik utan jobb med LÖN, i vår verksamhet så jag ville kolla vad som gäller. Då vi även kommer starta ett HVB-hem för ensamkommande ungdomar tycker jag det är en fråga som berör oss då vi gärna ser att integrationen startar från dag 1 med planer på utbildning men även jobb, sommarjobb eller helgjobb. Jag ringde till Migrationsverket för att förhöra mig om vad som gäller för asylsökande ungdomar under 18 år om de vill jobba. En mycket trevlig kvinna på kundtjänst berättade hur det skulle gå till.

När de söker asyl så får de ett sk LMA-kort och för att ha rätt att arbeta under tiden du är asylsökande måste du ha fått ett bevis om att du är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd (AT-UND). Det söker man hos migrationsverket. Sen ska den asylsökande ha ett samordningsnummer som man får hos Skatteverket, för att arbetsgivare ska kunna betala in skatt. Därefter kan man anställa den asylsökande.

Men nu kommer det stora problemet och frustrationen hos kvinnan på kundtjänst var oerhört tydlig.

När en person söker asyl så behåller migrationsverket dess ID-handlingar under ansökningstiden som kan ta upp till 2 år. Ingen bank är villig att öppna konto för en person som inte har en ID-handling. Arbetsgivaren kan därför inte betala ut lönen till ett konto.

Nästa problem som uppstår är att så länge du inte har ett personnummer (om du är över 18 år) med de 4 sista siffrorna så får du inte gå på SFI och lära dig ditt nya lands språk. De siffrorna får du när du får ditt uppehållstillstånd beviljat, alltså efter 2 år.

Jamen, herregud, är det så konstigt om folk bråkar och tjafsar med varandra på ett asylboende när vi sätter de på pottkanten i minst två år utan möjlighet till att försöka försörja sig eller lära sig språket!?

Är det så konstigt att det tar många år innan asylsökande har kommit in på arbetsmarknaden när de faktiskt inte ges en sportslig chans!?

Hur ska näringslivet kunna ”ta ansvar” som statsminister Löfven efterlyst när det gäller integrationsfrågan!?

Denna koloss till moment 22 måste lösas pronto.

Gör ett avtal med banker om speciella lönekonton för asylsökande där ett intyg från migrationsverket får verka som ID-handling för detta och gör det möjligt för människor att jobba och få ut sin lön istället för att sitta på en sängkant och hamna i passivitet vilket om något är en katalysator till att skapa problem.

Låt de som vill lära sig svenska. Det finns ingenting som är så bra som att kunna språket i det land man tänker skapa sig en framtid i och under asyltiden, ja det är ju då de har mängder med tid!

När personal på migrationsverket utbrister i en fullständig uppgivenhet för att systemet är så fyrkantigt och korkat, när de nästan skäms för att berätta hur korkat systemet är – jamen, snälla regering var god gör om och gör rätt för detta handlar enbart om politiska beslut! 

Människor som söker asyl har alltså mycket små möjligheter att skapa sin egen försörjning, klart är ju naturligtvis då att de kostar samhället en bra slant, klart att det slår tillbaka på människorna som kommer hit för att söka trygghet i form av främlingsfientlighet och att bli kallade utsugare av vår välfärdssystem när man löser DET problemet med att stänga gränser istället för att låsa upp systemen. Det är ni, regeringspolitiker- och riksdagspolitiker, som har nyckeln som kan låsa upp detta, så gör det. Sluta prata och agera istället!

 

 

 

LO – se företagarna som har modet att skapa jobb.

LO borde städa i sina egna skåp. Istället så utför man kampanjen ”smutskasta näringslivet så mycket vi kan”. Vad Lemne har i lön påverkar inte hur mycket min kallskänk får i lön, lika lite som att Thorwaldssons lön skulle påverka min lön som småföretagare.

Vi kunde igår läsa Rebecca Uvells artikel ”LO-sluta vilseleda om VD-lönerna” där hon beskriver verkligheten utifrån ett annat perspektiv. Att majoriteten av Sveriges VD:ar tjänar mindre än den högst betalda industriarbetaren. Det säger en del om LO:s felaktiga fokus. Jag tycker det är så ledsamt, när man inte kan se fakta utan att sprida vilseledande argument.

Näringslivets VD:ar, ja, vad är det för ena figurer egentligen? Man kan om man läser LO:s rapporter tro att det är ett kollektiv av människor som alla är likadana, tjänar ofantliga summor med pengar medans deras anställda knappt klarar hyran. Jag ska berätta en annan version.

I 22 år har jag drivit företag, småföretag, oftast med anställda på olika poster, med olika villkor och med olika löner. De som för det mesta står längst ned på lönelistan, dvs de som har den lägsta lönen, ja det är jag och min man. Vi har under många år gett många ungdomar en första fot in på arbetsmarknaden med sommarjobb och säsongsjobb, de har fått lära sig ett yrke, ja även servitör och servitris är ett yrke i mina ögon, ett viktigt serviceyrke som kan utföras på samma sätt nästan var du än kommer i världen. För dagens globala ungdomar är det en fantastisk möjlighet. Är du t ex 20 år, har ingen utbildning eller erfarenhet från restaurangjobb så är ingångslönen  20 220 kr.

”Härmed avses arbete där förkunskaper inte är något krav och introduktion och utbildning normalt sker på arbetsplatsen. Någon formell utbildning är i sig inte en förutsättning för att klara arbetsuppgifterna.” Så står det i avtalet. Det innebär naturligtvis att jag som arbetsgivare har ett stort ansvar i att utbilda och introducera den nyanställde oerfarne på sin arbetsplats. Det tar tid och kostar pengar. Om du har gymnasial yrkesutbildning och 6 års yrkesvana så kan din lön hamna på 22 839 kr, lönespannet är alltså mycket snävt. Min egen lön har under mina 22 år inte överstigit någon av dessa.

”Skyll dig själv”, ”har du inte bättre lönsamhet så du inte kan ta ut eller betala ”riktiga” löner så har ditt företag inget existensberättigande” osv, osv. Det är mycket vanliga argument från bl a fackliga företrädare, socialdemokratiska politiker, vänsterpolitiker överhuvudtaget till oss småföretagare som dag efter dag jobbar dubbelskift, skapar jobb till andra, betalar löner, skatt, arbetsgivaravgifter och försäkringar och ska samtidigt skapa lönsamhet. Småföretagens lönsamhet är inte sällan beroende av vilka skatter och andra pålagor våra beslutsfattare skickar som ett brev på posten, ofta med kort varsel på förändringar. Någon långsiktighet anses kanske inte att det behövs i näringslivet. Att vi står upp och kämpar för bättre förutsättningar bemöts inte sällan från fackligt håll med ”giriga företagare som ska tjäna pengar på lågavlönade”, ”vi har massor av medlemmar som kan gå in och trascha dig och dina arbetsgivarkollegor”. Det är en skrämmande  attityd och argument som generaliserar företagsamhetens entreprenörer som ett kollektiv som utnyttjar. Men så är ju er bild av världen i stort. Att vi har kollektivavtal med organisationer med attityder som dessa är beklagligt.

Jobben tar inte slut, däremot så blir trösklarna så höga så de jobb som finns utförs av färre människor, inte sällan vi som själva driver företagen. 

Att för mig anställa en person som idag befinner sig i utanförskap, en ungdom som får sitt första jobb eller nyanländ, är inte främmande. Men då jag ska betala lön som långt överstiger min egen till en person som inte har erfarenhet, kompetens eller språket så kan väl vem som helst förstå att det blir konstigt när debatten om lägre ingångslöner bemöts med apartheidargument, ”sänk inte alla löner” och jämförelser med Sveriges mest betalda VD:ar.

Skulle inte alla tjäna på om LO lägger ner den här barnsliga debatten och tar verkligheten på allvar. Många människor behöver ett jobb, en lön framför ett utanförskap och bidrag och vi har ett land där entreprenörskap och företagare har modet att skapa jobb till andra. Se det, och sluta larva er med oväsentliga jämförelser. Jag skiter fullständigt i vad Thorwaldsson har i lön, det jag bryr mig om är att vårt företag är lönsamt, att det växer och att de som jobbar här trivs, får en lön och framförallt mer kunskap. Jag bryr mig om vilka förutsättningar som ges för detta och jag och många fler småföretagare kommer att fortsätta kämpa för den saken!

 

Tragedier när människor utvisas för något som facket anser.

Jag undrar hur Sverige mår egentligen? Varför jag undrar är därför att i det här landet slänger vi ut människor som har jobb, betalar skatt, driver företag och skapar jobb. Därför att någon anser så. Människor som bott här i både 2 år och 10 år vars barn har vuxit upp här och har enbart relation till det svenska samhället. Den enda relation till sina föräldrars hemland kanske är ett fotografi på byrån hemma i TV-rummet.

Häromdagen lästa jag om Sinan som ska utvisas till Turkiet efter 10 års vistelse i Sverige, gift med sin danska fru och har ett barn på 7 år som är född i Sverige. Sinan driver ett företag, en pizzeria, med 5 anställda, han betalar skatt och arbetsgivaravgifter. Hans tid är ute nu, hans tillfälliga uppehållstillstånd är historia och Sinan ska tillbaka till Turkiet. Finn fem fel? Ja, minst. Det finns väl ingenting som är positivt att denna man ska ut från landet, det är ju enbart en stor förlust att skicka ut en människa som skapar jobb till 5 andra personer, och sig själv. 

Jag minns för drygt ett år sedan när Gustavo skulle utvisas till Bolivia. Han fick 500 kr mindre i lön än vad facket ansåg vara rimligt utifrån kravet på kollektivavtal. Gustavo tjänade nästan 30000kr i månaden. Det var alltså för lite. Hur gick det med Gustavo? Det vet inte jag, men en sak vet jag och det är att detta är så fel.

Jag läser idag om familjen Shabani som utvisas till Albanien. Motiv: pappan tjänade för lite. Byggnadsfacket har bestämt att modellen ska vara 32000 kr i månaden och pappan tjänar 19500. Men var får man då 32000 kr ifrån? Jo, det är snittlönen på en byggnadsarbetare i Stockholm, det är inte lägstalönen eller ingångslön som man jämför med. Ja, jag har förstått att ni i Byggnads är livrädda för att Gustavo och Shabani ska dumpa hela löneläget i hela branschen, men jag tror ni har så otroligt fel. Tänk kompetens, tänk möjligheter, tänk utveckling och långsiktighet. Tänk om ni kanske behöver ett större lönespann (oj, nu är jag ute på farlig mark!) för att fler ska komma in på arbetsmarknaden istället för att leva på allmosor och bidrag.

I flera av de här fallen finns det barn med i bilden. På vilket sätt tar man hänsyn till barnens bästa genom att skicka de till länder de inte känner, eller utvisa deras pappa som kanske inte kan träffa sitt barn på flera år? Hur ska en 7-åring förstå att pappa inte får vara kvar och fortsätta driva sin pizzeria? Hur ska man förklara att pappans skattepengar och företag inte har något värde för Sverige, det land han själv är född i?

Gemensamt med Shabani, Gustavo och Sinan är att det är företagsamma människor som skapar sig ett liv, de ser till att de har en inkomst och belastar inte vårt samhälle för fem öre, de bidrar på precis samma sätt som alla vi andra i det här landet med skattemedel till en gemensam välfärd. Hur kan svenska myndigheter och fackförbund vara så dumma att man gör sig av med människor av den här kalibern? Hur? Jag gråter för att det är så dumt!

Vad hade hänt om Shabani och Gustavo hade arbetat i ett restaurangkök som diskare, eller städare på ett kontor t ex. Hade de fått stanna kvar då eftersom här är löneläget betydligt lägre? Med andra ord kära invandrare, tänk på vilken bransch ni söker jobb i, det kan vara avgörande om ni får stanna i Sverige eller inte. Facket talar så varmt om schyssta villkor, men är detta schyssta villkor? Nej, enbart tragedier orsakade av att någon anser något.

Under samma år som detta händer så finns det krafter i vårt samhälle som vill värna de ”förvirrade” återvändande IS-krigarna, de ska från vår gemensamma välfärd få hjälp och stöttning med att skaffa jobb och bostad.

Hur kunde det bli så fruktansvärt fel?

Nu är tiden inne för f-skattsedel till alla!

En budget och politik som är allt annat än företagarvänligt, det är vad vi ser att den socialdemokratiska regeringen i Sverige för nu. Ingen har väl undgått att skatterna höjs både på arbete och företagande och det i en tid när vi istället behöver morötter för att fler ska anställas och fler ska jobba.  Vi ser också att nu ska mer ansvar läggas på arbetsgivaren, vad jag kan se ingen skillnad på små eller stora företag, vad gäller rehabilitering av sjukskriven personal. När småföretagen står för 4 av 5 jobb i Sverige så väljer vår regeringen att sparka benen av dessa genom att skapa högre kostnader och större risker för att anställa, dvs skapa jobb. Effekterna kan bli av varierande slag, framförallt färre anställda i framförallt de små företagens som är så sårbara, men kanske detta är vägen till fler företagare trots allt.

I Sverige är det så att arbetsgivare ska ta stort ansvar för sina anställda, de anställda har ofta bättre förmåner än företagaren själv, ett bättre skyddsnät än företagaren själv och ställer man det mot det ansvar och de skyldigheter en arbetsgivare har så blir det en obalans. Att man då för en politik från regeringens sida som innebär ytterligare skyldigheter, ansvar och kostnader så bli det än större obalans och att anställa någon blir en alldeles för stor risk.

Som småföretagare blir jag alltmer försiktig med att anställa personal, funkar det inte så kan det bli ödesdigra konsekvenser för hela verksamheten, det är helt enkelt för stora risker. Så hur löser vi det då i framtiden?

Ett sätt att lösa detta på, är vänstersidans och facken fasa – de som vill ha jobb får ha egen f-skattsedel och vi skriver ett konsultavtal. Då får de som jobbar som konsulter ta eget ansvar för att inkomsten ska komma in på kontot, de får kunskap i hur mycket av lönen som går till en själv och hur mycket som går i skatter och egenavgifter, de får själv ta ansvar för sin sjukförsäkring och rehabilitering. För hur ser egentligen fördelningen ut över sjukskrivna småföretagare och anställda? Jag förmodar att även här finns en stor obalans. En annan fördel är att du kan ha inflytande över ditt eget avtal vad gäller betalning och arbetstider, men du måste hushålla med detta själv.

För företagen blir risken minimal och kanske att vi skulle hamna på samma nivå av ansvar om ett avtal bryts.

Den största fördelen skulle dock vara att fler skulle bli medvetna om vilka usla villkor småföretagaren har i dagens Sverige och vi skulle bli fler som jobbar för en betydlig förbättring. För en anställd finns så många självklarheter som en småföretagare inte ens kan drömma om. Vi behöver förändring i stora mått.

Så det kanske är nu det är dags att införa F-skattesedel för alla, så att alla som vill jobba får ta eget ansvar!