Otrygga företag kan inte skapa högre sysselsättning

Fredagen den 26 juni går vi in i bubblan, arbetsbubblan. Vi kommer ut någon gång i slutet på augusti, bleka, trötta och förhoppningsvis nöjda efter en bra säsong. Ett 60-dagarspass med 15-timmarsdagar, något som är vardag för en småföretagare. Säsong 13 som ägare av en 300-årig gästgivaregård har verkligen varit en berg- och dalbana, inte minst när det gäller vilka förutsättningar man ska förhålla sig till. Det gäller att upprätthålla sin envisa entreprenörsanda och vara uppfinnare på sin egen gård.

Vi är på väg in i en avtalsrörelse och redan nu skallar kraven på att de otrygga anställningarna ska bort, taket på A-kassan ska höjas, och skatterna på jobb och företag når en nivå som är förödande. Naturligtvis vill ingen leva i otrygghet, vi vill alla kunna ha någon slags ekonomisk täckning för våra utgifter även då vi inte har jobbinkomst, men alla reformer man skallar om handlar om de anställda i vårt samhälle, det är så allting är uppbyggt en gång i tiden, och så fortsätter det.

En tillvaro som småföretagare innebär inte sällan att jobba för två, eller fler då man ofta får kliva in och göra jobbet själv när någon blir sjuk. Om du själv blir långvarigt sjuk och behöver ta det lugnt får du väga detta mot både privat inkomstbortfall som företagets verksamhet. Vikarie för dina många arbetstimmar till marknadsmässig lön är inte att tänka på. Då småföretagaren ofta har en lön som ligger långt under de anställdas kollektivavtal så blir även sjukpenningen därefter samtidigt som verksamheten riskerar att tappa farten. En enorm otrygghet.

I min bransch, hotell- och restaurangbranschen jobbar vi med säsonger. Inte minst alla vi som driver verksamhet på landsbygden. En högsäsong då vi ska tjäna ihop pengar för att överleva lågsäsong.Att som företagare bli sjuk under högsäsong kan verkligen vara förödande för verksamheten. Kniven på strupen med andra ord för det är ju inte så att du som småföretagare kan stämpla de dagar som företaget inte har några inkomster, vilket är grunden för att företaget ska betala ut lön. Nu skallar ropen om att visstidsanställningar ska bort, det är otryggt. Ja, kanske det, men nödvändigt för att vår bransch överhuvudtaget ska finnas. Som småföretagare i vår bransch bestäms ditt liv och din verksamhet utifrån så många yttre faktorer såsom väder, valutor, konjunkturer, turistströmmar och inte minst skatter, avgifter och tillstånd. Det svänger, kraftigt, från månad till månad, från vecka till vecka, från den ena dagen till den andra. Då är det nödvändigt att också ha en flexibel personalstab. För det är väl inte så att alla ni som har semester i juli vill byta till januari, eller ni som äter lunch kl 12 vill äta kl 15 för att vi skulle få ett jämt flöde av gäster hela året dygnet runt? Nej, ni vill ha er trygghet.

Som småföretagare med en hotell- och restaurangrörelse så känner du av varje svängning i omsättning men det är inte det som räknas egentligen utan det är bara ett mått. Ett annat ännu viktigare mått är vad siffran längst ned säger efter att kostnaderna dragits av. Den sk vinsten eller förlusten. Politikers dribblande med momsen, arbetsgivaravgifter, bolagskatter, tillståndsavgifter, energiskatter ger direkta effekter både till viljan, modet och inte minst möjligheten att skapa tillväxt och jobb. Svängningar och otrygghet som detta skapar skulle ingen anställd i vårt land acceptera, men när det drabbar småföretagen så skiter man fullständigt i det från regeringens håll. Vi är inte viktiga. Att hävda att det är fel på affärsidén, som många vänsteranhängare hävdar när en småföretagare har synpunkter på den jobbdödande politiken, är tunna argument då i sådana fall större delen av restaurangbranschen, handeln och inte minst samtliga landsbygdsföretagare skulle drivas med felaktig affärsidé. Men så är ju inte naturligtvis inte fallet, företagarna är inget kollektiv med samma förutsättningar utan istället envisa entreprenörer som vill förverkliga idéer, skapa tillväxt och jobb till sig själv och till andra. Se det istället.

Regeringens vilja att stänga ute småföretagen är synnerligen uppenbar inte minst när det gäller upphandlingsprocesser. På flera ställen kräver man nu kollektivavtal för att få delta i en upphandling. Många småföretag har inte det då det kan röra sig om familjeföretag. De blir alltså utestängda även om man skulle tänka sig att flera småföretag går ihop om en upphandling. Senaste nytt är att man ska anställa en långtidsarbetslös eller erbjuda praktik. En restaurang som vill vara med i en upphandling faller då direkt eftersom det inte är tillåtet att ha praktikanter under vissa förutbestämda tider som facket bestämt. Hur får vi ihop det här då? Och bara för att man upphandlar betyder väl inte att man behöver mer personal? Och vart tog företagets rätt att bestämma vem man vill anställa och med vilken kompetens vägen? Några exempel på okunskap som skapar både omöjliga förutsättningar och stor otrygghet hos småföretagaren.

Jag har ställt frågorna till flera av regeringens och socialdemokraternas politiker på twitter. men de svarar ALDRIG när man kommer till frågan om hur deras politik främjar småföretagens tillväxt och jobbskapande. ALDRIG ett svar på den frågan. Det måste ju betyda att regeringen anser att 4 av 5 jobb är totalt oviktiga i vårt land och bättre är att gömma arbetslösheten i statliga åtgärder än att skapa förutsättningar för småföretagen att skapa fler jobb och öka sysselsättningen.

Politiker i Sveriges regering, våga släppa kontorssolen och debattpodiet och ta möjligheten i kragen för att ta er ut i verkligheten bland småföretagarna under era semestrar för så länge ni inte förstår vad som skapar jobb i ett småföretag så kommer ni att fortsätta fatta förödande beslut för jobben och tillväxten. Så länge som politikens beslut enbart handlar om anställda, industri och ams-åtgärder så kommer inte sysselsättningen i Sverige att öka! Så länge som företagaren och dess verksamhet svävar i otrygghet med ständigt nya förödande beslut så kan ingen planera för tillväxt och jobb, det gynnar ingen.

Annonser

Småföretagarkollegor – det är vår tur att ta ton!

När en småföretagarkollega stöttar en annan då är det attack på den fackliga rörelsen. När facket stöttar sina fackliga kollegor då är det sympati.

När en småföretagare stöttar en annan småföretagare i kris och ”attackerar” det fackförbund som gör allt för att krossa. Då tar sympatin från andra förbund över och hotar med att ”Vi har massor av medlemmar som kan gå in och trasha dina oseriösa arbetsgivarkollegor.”

När en anställd tjänar för lite enligt den svenska modellens avtal då går facket in och krossar företaget. När en företagare tjänar för lite då går skatteverket till attack.

När ett småföretag inte gör vinst från dag ett då har dess existensberättigande förbrukats och ”rätten” att anställa någon likaså. ”Lösningen är att de företag som inte klarar av att betala lägstalönerna i avtalen inte ska vara kvar och företag med låg produktivitet måste bort om vi ska ha den levnadsstandard vi har nu.”, anser ytterligare sympatiagerande fackfolk.

När ett företag har anställda och ekonomin inte tillåter det mer då måste de anställda gå. Då krossar fackföreningen. Trots att ett avtal är påskrivet.

…och så här fortsätter det. Detta är en del av de diskussioner jag både sett och själv deltagit i de senaste dagarna och upprinnelsen är såklart Ingeborgs Bageri & Konditori och den konflikt de har med Livsmedelsarbetareförbundet. Men jag har sett det förut, jag har hört det förut. Alltför många gånger. Krossa. Hata. Hota. Förminska. Vart tog dialogen vägen? Varför detta enkelspåriga arbete med att göra så mycket som möjligt för att utrota viljan till företagsamma människor att förverkliga idéer, skapa företag och jobb?

Att starta ett företag kräver kapital, ofta egna sparade pengar eller så tar banken hängslen och livrem runt ditt hus och företag för att låna pengar till överränta och tuffa villkor. Det är inga 40-timmarsveckor eller 8-timmarsdagar man går in i, ofta det dubbla. Lönen till ägaren variera ofta beroende på inkomster i företaget. Blir du sjuk en längre tid så har du förmodligen inget jobb att återgå till, såvida inte fler i familjen ingår i företaget eller goda vänner som gör ditt jobb. Och hear, hear – kunderna står sällan och knackar på dörren dag 1 och ger klirr i kassan! Men skyll dig själv sägs det – och, ja det gör vi för det är så förbaskat kul att driva sitt eget företag, se hur det växer fram!

Om vi alla skulle lyssna till den fackliga lösningen att företag som inte klarar av att betala lägstalönerna eller är lågproduktiva inte ska vara kvar, ja säg då hur många småföretag kommer vi ha i Sverige i framtiden? Glöm inte nu att småföretagen står för 4 av 5 jobb i Sverige…Glöm inte heller att de flesta  företag en gång startats som småföretag, med förutsättningar som ovan. När så en konflikt av det här slaget drabbar ett litet familjeföretag, man skriver på, man försöker rädda företaget och säger upp den anställde – då kommer en stämning på 650 000 kr från facket. Resultatet kanske blir att företaget går i konkurs och alla blir utan jobb. Vem är nöjdast då? Är det då så konstigt att Sveriges småföretagare frågar efter F-skattesedel när man behöver arbetskraft? Mindre risk att företaget krossas.

Föreställningen av utsugande företagare, slavdrivande arbetsgivare och stenrika småföretagare måste få ett slut. Likaså föreställningen att alla företag gräver guld från dag ett, att vinster hamnar i ägarnas fickor och att de anställda har sämst villkor, det måste få ett slut. Vi behöver inte partipolitiska fackförbund som öser sina socialistiska slagord i ansiktet både på oss och våra anställda. Det måste få ett slut. Har sagt det förut men säger det igen – jag vill se ett alternativ till förbund att skriva avtal med, ett förbund som inte är partipolitiskt, som inte uppmanar sina medlemmar, våra anställda att bilda socialistföreningar. Det är inte demokrati.

Jag vill vara verksam i ett land där varje människas jobb är värdefullt, även en småföretagares. Ett land där vi kan föra vettiga dialoger om olika lösningar då olika förutsättningar såsom t ex stad eller landsbygd, bransch, kapital och kompetensbehov spelar stor roll i den möjliga tillväxten.

Så småföretagarkollegor – när är det vår tur att ta ton, ta fram alla de goda exemplen, visa på de utmaningar vi utkämpar och alla de fantastiska jobben vi utför, tillsammans med våra anställda och kollegor? För ni vet att vi är ruskigt många småföretagare i vårt land, så du är inte ensam – vi måste fortsätta stötta varandra utan att det ska kallas för attack mot den store Goliat!

Vårbudgetens käftsmäll

13:e säsongen för oss här på Skivarps Gästgivaregård. Det har verkligen varit dalar och toppar men nu tänker jag ägna mig åt vad kostnader har för betydelse för ett småföretag på landsbygden.

Till att börja med så finns det de som tror att om man inte klarar alla de kostnader som företaget ställs inför, inberäknat skatter, arbetsgivaravgifter och moms så är affärsidén kass. Det finns de som tror att alla företag inom samma bransch har samma förutsättningar och borde då också kunna bära samma kostnader. Det finns de som tror att vi som driver företag tjänar grova pengar för att vi har anställda som jobbar i våra verksamheter. Det finns de som anser att lägre skatter är subventioner.

Jag håller inte med de som tror så. Jag vet att det inte är så. Jag vet att högre skatter och avgifter självklart påverkar de antal jobb som skapas, hur stora investeringar som görs och detta är en del av tillväxten. Jag vet att förutsättningarna för olika företag i samma bransch kan stå milsvida från varandra, att driva en säsongsverksamhet på landsbygden innebär att nästan hela årets omsättning skall tas in på mindre än 4-5 månader. Sårbarheten blir så märkbar. Jag vet också att småföretagarens lön ofta ligger på gränsen till fattigdom i Sverige. Fattigdosmgränsen är 11000 kr. Handen på hjärtat småföretagare, hur ofta är ni under gränsen?

Jag vet också att lägre skatter och arbetsgivaravgifter inte är en subvention, det är stimulans till näringslivet, till företagen, till småföretagen. Ni vet de där som skapar jobb. En stimulans som skapar förutsättningar även för de minsta företagen i de lugnaste delarna av landet att vara verksamma och skapa jobb

Så kommer då vårbudgeten som en käftsmäll, kanske ingen överraskning men budskapet från högre ort är tydligt: Besöksnäringen har gjort ett fantastiskt jobb genom att ge unga människor ett första jobb, men vi gillar inte att ni gör det så därför toppar vi nu arbetsgivaravgifterna för ungdomar. De behöver inget riktigt jobb, de behöver träning på äldreomsorg! Vi toppar dessutom med att belägga de som inte har tunnelbana med högre besninskatt och etanolskatt, för varför ska vi ha en landsbygd med levande företag och människor som bor där?

Detta är med all säkerhet sista sommaren då vi nästan uteslutande har ungdomar som jobbar här på gården, för varför ska vi välja de som behöver läras upp när vi kan anställa erfaren och självgående personal för nästan samma pengar.

Ja, det låter bittert, men när man som god skattebetalare som satsat alla sina pengar, megamånga timmar och energi på att driva upp en döende verksamhet och kulturfastighet, anställt unga människor i sitt första jobb genom åren får ett straffpaket från regeringen så blir det bittert. Det känns verkligen som att backa bandet.

Förlorarna är inte bara ungdomarna och företagen, utan hela samhället där fler unga hamnar i utanförskap och behöver stöd och landsbygdens småföretag klappar igen och bidrar till landsbygdsdöden.

Varför ser man inte detta?

Regeringen tar miljarder och plåstrar om med miljoner

Vårproppen är på väg! Hurra, hurra skulle man kanske utropa men det är nog enbart för den första delen av ordet, vår. Det känns som det enda roliga med detta.

Regeringen tänker satsa hela 315 miljoner på företagsamheten – per år! Fantastiska siffror. INTE. Ett hån mot företagsamheten och Sveriges företagare då man tar miljarder och plåstrar om med miljoner. En dålig ekvation om man som Stefan Löfven säger att

”-Vi måste visa att det är allvar! …vi har inte råd att tappa mer konkurrenskraft.”

På vilket sätt visar Stefan Löfven och regeringen att det är allvar om man fullständigt ignorerar företagens verklighetsbeskrivning av vilka effekter som skattechockerna ger? På vilket sätt är det att ta ansvar och föra en politik som skapar tillväxt? På vilket sätt ökar konkurrenskraften när företagen fruktar försämrad lönsamhet p g a regeringens skattechocker?

Vad säger då företagarna? Ni vet de där individerna som satsar sitt kapital, sin tid, kompetens och erfarenhet och startar ett företag som skapar jobb.

När regeringens förslag om en fördubblad arbetsgivaravgift för de under 25 år blir verklighet får det stora effekter för ungdomar och näringsliv i Skåne. Det visar Svenskt Näringslivs Företagarpanel för första kvartalet 2015.

– 6 av 10 företag i Skåne drabbas när arbetsgivaravgiften höjs

De skånska företagarna anger att:
• 41 procent av företagen istället skulle välja äldre och mer erfarna personer vid nyrekrytering
• 37 procent av företagen skulle få försämrad lönsamhet
• 16 procent skulle låta bli att ersätta medarbetare som slutar
• 13 procent skulle säga upp personal som anställts när arbetsgivaravgiften var lägre.

Är det en ansvarsfull politik? Är detta att ta ansvar för en hög ungdomsarbetslöshet? Nej, detta är en politik som lever kvar i den Svenska storindustrins historia och inte har hängt med i utvecklingen som visar att 4 av 5 jobb skapas i småföretagen. De stora förlorarna. Men det är inte bara företagen som är förlorarna, det är många, många ungdomar som får det ännu tuffare att väcka intresse hos en arbetsgivare att anställa dem. De som varken har utbildningen klar eller någon arbetslivserfarenhet, de som verkligen behöver få den där första så viktiga kontakten med arbetslivet.

Så här säger företagarna i Sverige:

Skärmavbild 2015-04-13 kl. 21.02.38Försämrad lönsamhet säger många företagare.
För er, inkl Stefan Löfven och regering, som inte begriper att lönsamhet i ett företag är en förutsättning för tillväxt och jobbskapande så  finns det inte bara ett gäng utbildningar som handlar om företagsekonomi, det finns en så viktigt faktor som ett gäng livs levande företagare som lever detta just nu! Över 50% i min egen bransch fruktar att lönsamheten försämras och konsekvensen av det blir färre jobb. Kolla denna Företagarbarometer där svaren kommer från företagare. Inte ens småföretagen klarar vilket skattetryck som helst för att upprätthålla en god lönsamhet och samtidigt skapa jobb, det finns ju de som tror det tydligen. Jag är rädd att ni kommer att bli varse om en annan sanning, the hard way…..

När företagen är förlorare så blir den självklara effekten att jobben blir färre, en ekvation som man inte behöver vara smartare än en femteklassare för att förstå. Tänk om och gör rätt om ni vill ta detta på allvar och ge företagen bättre förutsättningar att skapa jobb och öka sin konkurrenskraft. Lyssna på företagen, även de minsta!

 

 

Löfven – här får du ditt sanningstal inför 1:a maj!

1:a maj, dagen då Socialdemokraternas partiledare håller tal om hur landet ska byggas i sann socialdemokratisk anda. Att landet i den andan ska byggas utan företagen och landsbygden kan vi väl vara överens om. Jag minns förra årets tal som gjorde mig klart kränkt då jag som företagare och jobbskapare varit med och byggt detta landet i över 20 år, men företagen finns inte med i dåvarande statsministerkandidatens tal. Jag skrev ett eget tal ”En kränkt företagare talar”, som bara lästes, delades och diskuterades av drygt en kvarts miljon människor. Men nu tänkte jag hjälpa statsministern på traven med 1:a maj talet. Ett sanningstal. Typ så här:

”Ärade medborgare, vårt land Sverige står inför många utmaningar och vi ska göra allt för att landet ska drivas i en sann socialdemokratisk anda, tillsammans med framförallt Vänsterpartiet. Jag kommer här att lista en rad åtgärder som alla syftar till att tömma ladorna, skapa arbetslöshet, sänka företagen, avveckla landsbygden och överföra all makt till staten.

1. Ungdomar behöver ingen egen lön. Vår avsikt är att de snabbt ska in i bidragssnurran i något av de statliga åtgärdsprogrogrammen som vi skapar, lagliga eller olagliga, det spelar mindre roll då vi får statlig kontroll över var de befinner sig. Därför höjer vi arbetsgivaravgiften för unga, med andra ord gör det dyrare för företagen att anställa och eftersom de blir utan jobb så räddar vi dem med a-kassa.

2. Vi avser att strypa hela småföretagsamheten, inte minst de som skulle kunna tänka sig att delta i en offentlig upphandling. Det gör vi genom att facket ska vara våra kontrollanter av att kollektivavtal finns. Hehe, där får vi bort familjeföretagen och soloföretagen på ett smidigt sätt.

3. Våra skattechocker kommer att slå hårt mot landsbygdens företag och service, precis som vi vill. Avveckla landsbygden, den kostar bara pengar och vi kan ju inte bygga tunnelbana till varenda håla. Vår politik riktar sig främst till de som bor i storstan och där finns ju kollektivtrafiken som vi alla är med och betalar, då kan ju alla flytta dit istället för att vi skapar förutsättningar för landsbygden. Därför har vi indexreglerat skatten på bensin, en säker dödsstöt mot verksamheterna på den onödiga lansbygden.

4. Eftersom vi avser att snabbt avveckla landsbygden så drar vi bort alla arbetstillfällen på de statliga myndigheterna och centraliserar dessa till storstadsregionerna, dit ändå alla ska flytta.

5. Vinst. Ett förbannat ord som enbart hör hemma i de statliga lotterierna. Vår utredning om vinster i välfärden kommer att fokusera på att visa på att vinst och vård inte hör ihop. Vi kommer att ta fram de värsta exemplen på missburk av våra gemensamma skattemedel, för varför ska vi lära av de som lyckats med sin verksamhet, fått ett överskott och nöjda kunder fast med samma peng som den offentliga som går med förlust. Det verkar onödig kunskap att ta till sig, jag är svetsare i grunden och någon kunskap om hur man driver företag behövs inte för att styra landet. Det har liksom inte med varandra att göra. Mitt mål är att dessa privata företag i välfärd, skola och omsorg ska beläggas med så usla förutsättningar så att de lägger ner. Det ger oss en större mängd arbetslösa att ge a-kassa och överfulla offentliga vårdinrättningar. DET kallar vi utmaningar som heter duga!

6. Valfrihet är en styggelse och ett förbannat påfund. Det ställer till det för människor då de måste fatta svåra beslut, som vilken vårdcentral de ska gå till, vilken skola deras barn ska gå i eller ännu värre vilken hemtjänst de ska välja. Vi vill förenkla för våra medborgare, vi, staten står för besluten, vi avvecklar alla svåra beslut för våra medborgare. Det beslutar vi.

7. Vi bedriver en jobblinje, den är svartfärgad. Eftersom vi idag har många arbetslösa människor i landet så gör vi det än mer svårt för företagen att skapa sk vita jobb. Att Beda 80 år som vill ha städhjälp betalar till en svartarbetande städerska utan försäkringar och kollektivavtal istället till ett RUT-företag med dessa förmåner ser vi som en naturlig utveckling med vår politik. Att det är mest kvinnor som driver dessa företag kan vi även med glädje meddela att då går vi framåt med vår sk feministiska politik. Varför ska byggfirman som finns på landsbygden finnas när vi kan flytta de jobben till storstan för att bygga bostäder till alla som nu ska urbaniseras? Vi kallar det subventioner till företag, andra kallar det jobbskapande men varför ska vi politiker skapa jobbförutsättningar hos de privata aktörerna. De ska ju ändå avvecklas.

Vi må vara färgblinda men vägen till att släcka ljuset för Sverige har bara börjat. För visst, kära medborgare, känner ni vänstervinden och återgången till det fagra 80-talet, tiden då vi slapp tänka själv, då staten drev restaurang och AMS-jobben var det man strävade efter. Det är dit vi är på väg! // Statsministern ”

Vassego, det var så lite!

Småföretagaren behöver inga fler piskor

Sveriges småföretagare är basen till vår välfärd. Det är här jobben skapas, till företagaren själv först och främst men även till utomstående, de som så småningom ska utgöra personalstyrkan. Det är ett stort steg att gå från att vara anställd till att skapa sin egen försörjning i ett företag. Förändringen förvandlar anställningstryggheten till en ovisshet om ekonomi och arbetsbelastning, men också mängder av lagar och regler man plötsligt förväntas ska kunna innan och utan. Att kasta sig ut i denna otrygga värld är något man kan fundera på om man inte bör vara lite idiot för att göra.

Det är kul när det går bra, när intäkterna överstiger kostnaderna och det blir rätt färg på siffrorna. Det är ju dock inget som kommer av sig självt, gör det det så har man klivit rakt in i en successstory och det kan vi väl vara ense om att de tillhör inte majoriteten. Nej, för att få uppleva den där känslan av att ha fixat det, att ha fått rätt färg på siffrorna trots att man tagit ut en hyfsad lön, så krävs det mycket hårt arbete, Vi pratar här om 12-timmarsdagar, 7-dagarsveckor, 52-veckors arbetsår. Ofta under flera år. Då kommer belöningen och då kanske livet tar fart som arbetsgivare också.

Att anställa en annan person i sitt lilla soloföretag kan vara en än större förändring än att starta företaget. Ansvaret blir enormt och kostnaderna likaså. Det som den anställde finner i lönekuvertet är bara en del av vad det lilla företaget betalar för till lönen kommer arbetsgivaravgifter, försäkringar och pension, kanske arbetskläder. Det som den anställde ser som en rättighet är den ensamma företagarens ansvar att kunna arbetstidslagar, semesterlagar, lönesättning och arbetsmiljö. Här finns ingen avdelning som handhar allt detta. Har du otur så är halva din styrka, din enda anställda sjuk varannan vecka. Småföretagaren är oerhört sårbar på många sätt men har ett trygghetsnät som gjort av betong. Behöver du fångas däri landar du hårt.

Det är fantastiskt kul när du har anställt din första person och det fortfarande går bra, det rullar på, färgen på siffrorna blir än mer gynnsam. Kanske du kan göra den där investeringen du drömt om? Eller utbildningen? Ja, du bestämmer själv, du äger ju företaget och är grunden till att det nu är lönsamt och bidrar till allas vår gemensamma välfärd. Även det allra minsta företaget bidrar.

Det behövs ofta inte så mycket för att sätta krokben för ett småföretags fortsatta tillväxt och lönsamhet. Ökade personalkostnader och ändrade förutsättningar räcker ofta för att siffrorna får fel färg, hamnar på fel sida om strecket och livsgnistan släcks. Småföretagens lador är inte så fulla, de har dukat sina bord själva.

Vänsterregeringen fyller ladorna med piskor och sågar benen av borden istället för att duka med morötter som skapar en aptitligare företagsvärld där småföretagen kan fortsätta att fylla sina lador och duka sina bord som fler kan ta del av. Ökade skatter på arbete och transporter och höjda arbetsgivaravgifter, inskränkningar i RUT, avskaffande av LOV och vinstförbud i privata vård, skola och omsorgsföretag är några av de ökade kostnaderna och ändrade förutsättningarna som tar död på företagsamheten och direkt hotar många företags nuvarande existens.

Som människa får du inte laglig rätt att välja skola, vård och omsorg då man begränsar möjligheten för dessa ofta mindre företagen att verka. Bara tanken att ta bort LOV, Lagen Om Valfrihetssystem är hisnande fast än mer hisnande är att vi har haft nödvändigheten att stifta en lag där vi ges rättigheten att välja.

Nej, att fylla ladorna med piskor är inget småföretagen behöver, de behöver fortsatta reformer för bättre förutsättningar till lönsamhet, tillväxt och jobb. Vi behöver ge fler möjlighet att vara lite idiot och ta risken att starta ett företag, få känna glädjen över att kunna anställa sin första person, ta beslut om sina investeringar, vi behöver fler småföretagen som kan fortsätta vara landets jobbskapare. Men på det här sättet infriar väl Miljöpartiet ett löfte. Nolltillväxten.

LO – landets självutnämnde härskare

Det har varit turbulent den senaste veckan med anledning av Max nyhetsbrev till sina medarbetare och sedan efterföljande Sillentium. Jag är riktigt nöjd med att detta kommer upp till ytan och företagen börjar berätta vilka konsekvenser som olika politiska plattformar orsakar, har orsakat och kommer att orsaka. Det är verkligen på tiden att även en arbetsgivare tar möjligheten och berättar vilka konsekvenser som olika politiska förslag ger ett företag och dess anställda.

Jag har följt debatten framförallt på Twitter och det finns många saker i debatten som jag tycker är omskakande och många gånger väldigt olustig.

Vi kan börja med att LO lägger sig i hur företag ska drivas och hur företagens vinst ska styras. Är det rätt att fackföreningsrörelsen ska tycka i den frågan? Är inte deras uppgift att ta tillvara sina medlemmars intressen oavsett om de är privat anställda eller offentligt anställda?

MAX berättar vilka konsekvenser som en höjd restaurangmoms och arbetsgivaravgift ger deras företag och dess anställda. Socialdemokraterna o Vänsterpartiet går i taket och likaså LO därför att en arbetsgivare inte ska ha en politisk agenda. Jag ser inte att man berättade vad de anställda skulle rösta, jag ser det som sjysst att berätta vad som händer efter den 14 sep om vi får ett regeringsskifte. Jag tycker de anställda har all rätt att få en möjlighet att både påverka för att deras jobb ska finnas kvar och även få reda på vad olika politiska förslag ger för effekter på den arbetsplats man är anställd på. Det är inget konstigt med det.

På twitter följer jag debatten, fackliga företrädare och politiskt aktiva spyr galla över arbetsgivarna som ger sig in i debatten, det är hårda ord från dessa, både svärord och rena personliga angrepp. ”Du ska fan inte lägga dig i” var en av de kommentarerna som kom från en högt uppsatt facklig företrädare. De menar att det inte är vår sak att ta upp vad de politiska partiernas valplattform innebär, det är ren propagande och maktövergrepp mot våra anställda. Jag menar att det är precis tvärtom. Inte sällan så är de fackliga företrädarna även öppet politiskt aktiva i både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna och driver deras politik hårt gentemot de fackliga medlemmarna.

Jag läser på LO:s hemsida där en flik heter Politiska sakfrågor. Det är ingen nyhet för mig och många andra att de sakfrågorna går i socialdemokraternas spår. Jag läser också ” LO håller valkonferens och presenterar valplattform” och känner att nu får det vara nog. Innan jag kommit till rad 6 så har texten bl a innehållit ”…kommer en politisk plattform presenteras. Sveriges löntagare behöver en ny politik och en ny regering.”

VAD ger LO rätt att trycka detta i ansiktet på mitt företags anställda som är fackanslutna? VAD ger det facket för rättighet att påstå att alla fackanslutna vill driva en röd vänster och sossepolitik, en politik som i mina ögon är allt annat än företagarvänlig och gör allt annat än skapar förutsättningar för företagen att växa och anställa?

Vi har alltså inte kommit längre i Sverige än att det enbart är arbetstagarnas part som får driva den politiska påverkansagendan, en arbetsgivare ska enbart hålla käft och betala lön, ej yppa vad som påverkar företagets vidare lönsamhet eller t o m överlevnad

” Det är en ohållbar situation om vi skulle diskutera med enskilda näringsidkare. Det ligger inte i vårat intresse” säger Socialdemokraternas presstalesman i ett inslag på SVT.

Men hur i hela friden ska de då veta vad som gör att företagen skapar jobb och tillväxt ? Vem ska de diskutera med då? Sig själva? LO som är så otroligt företagsfientliga? Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har tydligen inte förstått att lönsamhet är det som driver företagen framåt, det som gör att investeringar sker och det som gör att nya människor anställs, och det är väl så att de är rädda för sanningen, därför vill de inte möta oss.

Jag hoppas att fler företagare ställer sig upp säger sin mening, visar vilken politik som fördärvar deras företag och vilken politik som skapar bättre förutsättningar. Vi är människor, vi lever i en demokrati och vi arbetsgivare har också rätten att uttrycka vår mening, även vår politiska mening. Jag kommer iallafall att fortsätta att informera om hur vårt företag påverkas av en högre moms och en högre arbetsgivaravgift för ungdomarna.

Jag undrar slutligen varför förbudet att yttra sig bara ska gälla vissa arbetsgivare, för det är väl så att även LO har anställda (=arbetsgivare) som drillas i ett politiskt mantra?