Det är inte lika enkelt att skapa vinst!

2017 går jag in på mitt 23:e år som företagare och det har ju varit en fantastisk tid på många sätt. Det val jag gjorde den där dagen när chefen på det stora företaget undervärderade min kompetens och erbjöd mig ett jobb långt under vad min erfarenhet och kompetens kunde erbjuda. För att jag hade småbarn hemma som kunde bli sjuka. Ja, det kunde de ju, men de har ju en pappa också. Det örat lyssnade inte den mannen på. Då startade jag eget företag just för att ingen skulle bedöma min kompetens utifrån hur gamla och ev sjuka mina barn var.

Det finns en frihet med att vara sin egen chef, friheten att själv bestämma riktning och färdsätt, friheten att själv bestämma vem man vill arbeta med, vilka kunder man riktar sig till, vilken kompetens som ska tillföras i företaget. Det är fantastiskt att få möjlighet att bygga upp något från noll till en verksamhet som äntligen kan generera en vettig lön även till mig.

Det finns också en stor osäkerhet med att vara företagare och det handlar inte minst om politiken som ändrar spelregler med kort varsel. Jag minns en vän vi har som köpte en 10-årskalender för att kunna planera många år framåt. Det kan man inte som småföretagare då förutsättningarna gör att jag måste rita om kartan med jämna mellanrum. Som tur är så finns det idag digitala kalendrar där det är enkelt att sudda och skriva nytt, tack vare något innovativt företag ju!

Vadå spelregler? ”Du har ju själv valt att vara företagare” hör jag ofta, men ärligt talat inte lika ofta nu som för ett antal år sedan då ingen pratade om oss. Vi fanns ju liksom bara, drev våra företag, anställde folk, betalade skatter, arbetsgivaravgifter, moms, kontrollavgifter, tillsynsavgifter, exporterade och importerade, tillverkade tjänster och produkter och inte minst tog vara på nya idéer. Vi rullade vårt land framåt, men mycket i det tysta. Något har hänt, vi är inte så tysta längre, vi syns och hörs i debatterna, vi vågar kliva fram och ta ställning för att vi ska få ett företagsklimat som gör det möjligt att utveckla våra företag vilket i sin tur gör att du som inte driver företag har större möjlighet att finna ett jobb och har möjlighet att i flera branscher välja arbetsgivare. För det går liksom hand i hand. Du har väl inte undgått siffran 4 av 5 jobb skapas i småföretagen.

Det har inte vår nuvarande S/Mp styrda regering förstått. Med stort inflytande av vänsterpartiet så stormar de socialistiska värderingarna in över Sverige, där vi företagare inte skall ta plats, vi giriga företagare ska förintas genom att förutsättningar för privat företagande skall göra det mycket svårt att fortsätta att utveckla våra verksamheter. Jag tänker även på dig som är anställd i dessa privata verksamheter, hur känner du dig när regeringen spottar på det jobb du utför för att du själv valt arbetsgivare? Idag vill regeringen strypa välskötta företag som med samma peng som de offentliga verksamheterna får visar på tillväxt, vinst, kundnöjdhet och ett mycket stort antal anställda som själva har valt sin arbetsgivare. Vi har under senare år gått igenom smutskastningskampanjer om bl a restaurangmoms, arbetsgivaravgifter, vinster i välfärd, RUT och ROT där man gör allt för att förvrida sanningen i utredning efter utredning där företagare framstår som lögnare och giriga människor utan empati och kompetens. Det är inte att skapa ett gott företagsklimat, det är att sänka sig till en sandlådenivå där man med mörkröda spadar skyfflar undan innovativa entreprenörers företagsidéer och glädje att skapa lönsamma och växande företag. För som rubriken i dagens SVD  säger ”Vilken klåpare som helst kan göra förlust” så är det verkligen inte lika enkelt att skapa vinst. Det kräver hårt arbete, långsiktig planering och mål!

Vårt land måste bereda plats för ännu fler företagare som satsar sin tid, idérikedom och egna pengar i välskötta, vinstskapande, jobbskapande verksamheter, det är dags att våga satsa!

Annonser

Det här kommer Jonas Sjöstedt inte att tala om

I mitt FB-flöde får jag länkat en artikel i ETC som handlar om vad Annie Lööf inte kommer att ta upp i sitt tal. Artikeln gör mig förbannad då den enbart tar upp saker som att anställda i vår bransch inte får gå på toa p g a tidsbrist, att arbetsgivare talar illa om sin sjukskrivna personal, att arbetsplatser utnyttjar personal som skickas från arbetsförmedlingen. Skribenten har uppenbarligen också befunnits sig i samma rum som arbetsgivare då hon återger samtal från denne till arbetsförmedlingen. Ja, detta är ju inget annat än vänsterns och fackets smutskastning av arbetsgivare, som om vi alla vore slavdrivare som inte bryr oss ett skit om vem vi har som jobbar i våra lokaler. Att som företrädare för en facklig part driva en sådan propaganda mot sina medlemmars arbetsgivare, är förvånansvärt vad det fortfarande är ok idag i Sverige. Jag ser dessa beskrivningar hela tiden från den sidan. Vi vet alla att det förekommer saker på arbetsplatser som inte alls är ok, dum vore jag väl annars att påstå att allt är guld och gröna skogar på den sidan.

Jag är dock säker på att merparten av de arbetsgivare som finns i Sverige inte känner igen sig i beskrivningen ovan avseende hantering av personal. Jag är även säker på att de flesta anställda inte heller känner igen sin arbetsgivare beskriven så som ovan.

Men anta att jag skulle skriva en artikel om anställda som inte passar tider, som inte gör sitt jobb, som sätter sig på en stol och sover på arbetstid, som stjäl från köket, som är måndagssjuka en gång i veckan, som maskar, som är elaka med kollegor. Förmodligen skulle jag behöva gå under jorden då. Men ser ni artiklar om detta? Vi vet alla att dessa anställda också finns men jag är även säker på att merparten inte fungerar så, dock så går arbetsgivarens skyldigheter långt liksom en anställds rättigheter, här finns en obalans. Merparten sköter sitt jobb, sprider glädje på jobbet, är hemma bara när man är riktigt sjuk och kan skilja på mitt och ditt och jag är säker på att de flesta arbetsgivare ser sina anställda så och behandlar de därefter.

Men är detta något som Jonas Sjöstedt kommer att tala om under sitt Almedalstal?  Eller kommer han liksom skribenten och partikollegan tala om hur vi företagare söker sinnesfrid och mer pengar i plånboken utan att ta hänsyn till de som driver vårt företag framåt, våra anställda? Kommer han också att dra alla arbetsgivare över en kant och dra skrönan om de subventioner vi arbetsgivare åtnjuter, hur vi låter folk slita för att vi ska se vinst i plånboken och nu vill vi sänka lönerna också? Eller kommer Jonas Sjöstedt att tala om att vi småföretagare som idag står för 4 av 5 jobb behöver bättre förutsättningar och lägre lönekostnader för att kunna möta de människor som behöver jobb istället för bidrag och utanförskap? Det återstår att se men jag tror mig veta vilket Jonas Sjöstedt inte kommer att tala om.

De konstruktiva förslag som Annie Lööf levererar för att möta den mängd människor om ca 1 miljon (regeringens egna siffror) som inom kort kommer att hamna i ett utanförskap förtjänar allt annat än att hånas som subventioner till företagen som företagaren stoppar i egen ficka. De förslagen förtjänar att tas på allvar eftersom det är en allvarlig situation då vi kommer att se fler människor i bidragssnurran än någonsin om vi inte tar krafttag för att fler ska jobba och få bidra till välfärden. Ett lågt bidrag kan du aldrig förhandla om, en ingångslön som är högre än bidraget kan du förhandla om och du hamnar dessutom med en fot in på arbetsmarknaden. Hur kan man håna såna förslag? Hur kan man håna en vilja att få fler i arbete och färre i bidrag?

Att slänga ägg på varandra i ett läge som detta skapar ingen framtid att önska för någon, att smutskasta företagare som dagarna i ända sliter sitt hår för att få verksamheter att hamna på rätt sida om strecket leder inte till något annat än motsättningar när vi i en tid som denna behöver mötas.

Man ropar från regeringen att näringslivet ska ta ansvar. Det gör vi, vi skapar jobben och politiken skapar förutsättningarna. Just nu är inte förutsättningarna gynnsamma, se till att ändra på det! Det tjänar vi alla på!

Men detta kommer inte Jonas Sjöstedt att tala om. Han kommer att tala från sin bubbla.

 

 

 

 

Det hade kunnat vara just du som satt på filten utanför ICA

Utanför ICA ligger en hopvikt filt. Den är blå och rätt så sliten. Bredvid står en pappmugg med några kronor i. Just nu sitter han inte där, men sen en tid tillbaka så befinner han sig sittande där på filten, varje dag, hela dagen. Han hälsar var gång man går in i affären och var gång man går ut. Han har samma kläder var dag.

En dag när det blåste nåt otroligt så blåste en hel del saker ner från stället som står utanför affären. Det var lite badleksaker inför stundande baddager i början av sommaren. Alla gick förbi och brydde sig inte. Men han reste sig från filten och plockade upp sakerna, ställde tillbaka de i stället och nickade ursäktande till mig när jag gick förbi. Han verkar varken elak eller arg på något sätt.

På 80-talet reste jag väldigt mycket både till Asien, USA och södra Europa och inslaget av tiggare fanns i större och mindre mängd överallt. Framförallt i New York där satt män, kvinnor och barn i alla åldrar och nationaliteter, i var och varannan gathörna. Det var en fattigdom som bara fanns där liksom, det var en vardag för de som tiggde och alla invånare i staden. Som turist så kändes det ovant och det väckte en känsla av hjälplöshet. Men jag såg aldrig någon sparka på tiggarna, eller spotta, än mindre kasta brandfacklor eller bomber på dem. Däremot såg jag en enorm hjälpsamhet i form av soppkök och välgörenhetsinsamligar. Och en och annan som la en slant i koppen som stod bredvid.

Han, på filten utanför ICA, är en sk EU-migrant, eller tiggare som han också kallas. Han är ett nytillkommet vardagsinslag på vår lilla ort med drygt 1100 invånare. Han väcker något, en känsla som är svår att sätta ord på, men visst handlar det om att vi får se fattigdom så påtagligt nära. Vi är inte vana vid det, vi vet inte riktigt hur vi ska hantera det. Jag struntar egentligen i om han är rom eller inte, om han är offer för organiserat tiggeri eller inte, om han tagit sig hit på egen hand eller i grupp med andra. Men jag kan inte strunta i det faktum att det är en människa, av kött och blod, som är oerhört fattig och söker få en möjlighet att överleva. Om han kan leva på de få kronor som ligger i muggen vill säga.

Jag har gett honom några kronor ibland. Jag är en nyfiken person och skulle egentligen vilja veta lite mer om honom. Vem är han? Var kommer han ifrån? Har han en familj någonstans? Varför har han sökt sig till vår lilla ort? Har han haft något jobb i sitt hemland?

Jag har inte frågat. Varför vet jag inte, men kanske jag är rädd för att svaren ska bekymra mig ännu mer än ovissheten om varför han faktiskt sitter där, varje dag. Men frågar du inte får du inga svar.

Så här ser det ut i många städer och orter i Sverige idag, vi konfronteras med en fattigdom som vi inte känner igen. Många hanterar det med ilska, aggression och ignorans samtidigt som många försöker hjälpa. Vi kan inte förbjuda fattiga att be om hjälp, vi kan inte göra skillnad på fattiga romer eller fattiga icke-romer. Vi lever i en tid när främlingsfientligheten växer sig starkare, inte bara här hemma i Sverige utan på många andra håll i världen. Vi hör dagligen att ”inget parti tar tag i integrationen och migrationen, förutom DET partiet då”, vi kan inte ”låta det svämma över med invandrare”, vi kan inte ”släppa in flera miljoner om året”, ”släng ut tiggarna”. Det finns partier som tar i frågan, Centerpartiet gör det, kolla filmen med Johanna Jönsson eller länken på Centerpartiets hemsida. Kanske det inte är ditt sätt att lösa denna utmaning, men nu kan du åtminstone ta diskussionen och inte påstå att ingen annan gör något! Det finns problem vi måste lösa, men inte genom att stänga gränserna. Sluta ducka och vänta på att ”någon annan ska”!

Jag är inte så lite rädd för de främlingsfientliga krafter som växer i samhället, de syns och hörs inte minst på de sociala medierna. En obehaglig utveckling, en utveckling som även vår historia kan vittna om, men som många har glömt. När 50 miljoner människor är på flykt undan krig och förtryck, när människor söker sig till andra länder än sina hemländer för att de inte är välkomna p g a sitt ursprung – HUR kan man stå och önska att gränsen stängs då och människor kastas ut ur landet?

Det hade kunnat vara ditt barn som du skickade på en båt över medelhavet. Det hade kunna vara din mamma som blev våldtagen och torterad. Det hade kunnat vara just du som satt på filten utanför ICA.

Regeringens vänsterpolitik drabbar ungdomar och företagsamheten

Vi företagare vet vad kostnaden är för att anställa en person. Vi vet också att ökade kostnader för personal leder till färre jobb. Vi är ju inte dummare än att vi ser vad de ökade arbetsgivaravgifterna för ungdomar leder till för resultat – färre jobb till ungdomar utan erfarenhet, något som nuvarande regering hävdade i sin valrörelse och nu i regeringsställning vara helt fel. Kostnadsökningen kommer inte att påverka jobben negativt menar man.

Så naivt, så fel, så mycket okunskap och så mycket ovilja att lyssna på de som är ansvariga för sin personal, företagaren. Det är ju med ett företag lika som ett hushåll, får du högre hyra så får du dra in på något annat, eller välja en mindre bostad. Det är ju ingen företagare som skiter pengar bara för att kostnaderna för personal skjuter i höjden, inte heller ramlar pengarna från himlen.

Många småföretag har bara en eller några anställda, många enbart unga anställda, de drabbas oerhört hårt, men som i allt annat som den här regeringen har framfört så räknas vi inte. Varje litet företag för sig betyder ju inte så mycket, om våra en eller två anställda inte får behålla jobbet så är det väl ingen fara. Om ett eller annat småföretag går omkull för att det inte blir lönsamt längre då man inte kan hålla den personal som är nödvändig, spelar väl inte heller så stor roll. Det är väl bara fel på affärsidén. Fel på 1.000.000 affärsidéer? Ett resonemang man kan tyda i de reformer regeringen nu vill införa. Men det drabbar nog inte bara de där en eller två anställda och några företag, det drabbar många anställda i de sammanlagt 1 miljon småföretagen med 1-9 anställda.

Men om regeringen inte tror att deras kostnadsökningar kommer att ha någon effekt på ungdomars jobb – hur kommer det sig då att man skickar in statsbidrag till kommunerna för att det inte ska bli kännbart? ”Finansministerns kortsiktiga dumhet slår mot ungdomarna”. Detta talar ett tydligt språk där man säger att företagen får bita i det sura äpplet och betala eller försvinna, alternativt återgår företagaren till långa tunga arbetsdagar själv för att klara sitt företag samtidigt som regeringen skapar en osund konkurrens med kommunerna som får statsbidrag.

När vi i dagarna förfasas över hur människor fick slå sönder murar för att bli fria i kommunistiska DDR för bara 25 år sedan så tycks många ha glömt att människors egen önskan att forma sina egna liv där inte var tillåten, än mindre att driva lönsamma privata företag. Detta är vägen som vår nuvarande regering väljer då man på många sätt gör det omöjligt att driva företag med lönsamhet, som skapar tillväxt och jobb, man väljer vägen där statsmakten tar kontrollen över vart vi ska jobba och vem som betalar lönen. Men se, har ni glömt att detta inte gick i längden, har ni glömt varför muren revs?

LO – landets självutnämnde härskare

Det har varit turbulent den senaste veckan med anledning av Max nyhetsbrev till sina medarbetare och sedan efterföljande Sillentium. Jag är riktigt nöjd med att detta kommer upp till ytan och företagen börjar berätta vilka konsekvenser som olika politiska plattformar orsakar, har orsakat och kommer att orsaka. Det är verkligen på tiden att även en arbetsgivare tar möjligheten och berättar vilka konsekvenser som olika politiska förslag ger ett företag och dess anställda.

Jag har följt debatten framförallt på Twitter och det finns många saker i debatten som jag tycker är omskakande och många gånger väldigt olustig.

Vi kan börja med att LO lägger sig i hur företag ska drivas och hur företagens vinst ska styras. Är det rätt att fackföreningsrörelsen ska tycka i den frågan? Är inte deras uppgift att ta tillvara sina medlemmars intressen oavsett om de är privat anställda eller offentligt anställda?

MAX berättar vilka konsekvenser som en höjd restaurangmoms och arbetsgivaravgift ger deras företag och dess anställda. Socialdemokraterna o Vänsterpartiet går i taket och likaså LO därför att en arbetsgivare inte ska ha en politisk agenda. Jag ser inte att man berättade vad de anställda skulle rösta, jag ser det som sjysst att berätta vad som händer efter den 14 sep om vi får ett regeringsskifte. Jag tycker de anställda har all rätt att få en möjlighet att både påverka för att deras jobb ska finnas kvar och även få reda på vad olika politiska förslag ger för effekter på den arbetsplats man är anställd på. Det är inget konstigt med det.

På twitter följer jag debatten, fackliga företrädare och politiskt aktiva spyr galla över arbetsgivarna som ger sig in i debatten, det är hårda ord från dessa, både svärord och rena personliga angrepp. ”Du ska fan inte lägga dig i” var en av de kommentarerna som kom från en högt uppsatt facklig företrädare. De menar att det inte är vår sak att ta upp vad de politiska partiernas valplattform innebär, det är ren propagande och maktövergrepp mot våra anställda. Jag menar att det är precis tvärtom. Inte sällan så är de fackliga företrädarna även öppet politiskt aktiva i både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna och driver deras politik hårt gentemot de fackliga medlemmarna.

Jag läser på LO:s hemsida där en flik heter Politiska sakfrågor. Det är ingen nyhet för mig och många andra att de sakfrågorna går i socialdemokraternas spår. Jag läser också ” LO håller valkonferens och presenterar valplattform” och känner att nu får det vara nog. Innan jag kommit till rad 6 så har texten bl a innehållit ”…kommer en politisk plattform presenteras. Sveriges löntagare behöver en ny politik och en ny regering.”

VAD ger LO rätt att trycka detta i ansiktet på mitt företags anställda som är fackanslutna? VAD ger det facket för rättighet att påstå att alla fackanslutna vill driva en röd vänster och sossepolitik, en politik som i mina ögon är allt annat än företagarvänlig och gör allt annat än skapar förutsättningar för företagen att växa och anställa?

Vi har alltså inte kommit längre i Sverige än att det enbart är arbetstagarnas part som får driva den politiska påverkansagendan, en arbetsgivare ska enbart hålla käft och betala lön, ej yppa vad som påverkar företagets vidare lönsamhet eller t o m överlevnad

” Det är en ohållbar situation om vi skulle diskutera med enskilda näringsidkare. Det ligger inte i vårat intresse” säger Socialdemokraternas presstalesman i ett inslag på SVT.

Men hur i hela friden ska de då veta vad som gör att företagen skapar jobb och tillväxt ? Vem ska de diskutera med då? Sig själva? LO som är så otroligt företagsfientliga? Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har tydligen inte förstått att lönsamhet är det som driver företagen framåt, det som gör att investeringar sker och det som gör att nya människor anställs, och det är väl så att de är rädda för sanningen, därför vill de inte möta oss.

Jag hoppas att fler företagare ställer sig upp säger sin mening, visar vilken politik som fördärvar deras företag och vilken politik som skapar bättre förutsättningar. Vi är människor, vi lever i en demokrati och vi arbetsgivare har också rätten att uttrycka vår mening, även vår politiska mening. Jag kommer iallafall att fortsätta att informera om hur vårt företag påverkas av en högre moms och en högre arbetsgivaravgift för ungdomarna.

Jag undrar slutligen varför förbudet att yttra sig bara ska gälla vissa arbetsgivare, för det är väl så att även LO har anställda (=arbetsgivare) som drillas i ett politiskt mantra?

Skitprat att privata aktörer bara tänker på vinst!

Min mamma börjar bli gammal, hon bor i sin lägenhet, en 2:a med vidunderlig utsikt över Malmö där man en klar dag ser över till grannlandet Danmark. Det är kämpigt när ens föräldrar börjar bli gamla, när man ser att hon inte klarar av det som gick som en dans när hon var yngre, allt det hon har lärt oss barn. Hon orkar inte städa själv, knappt så hon orkar diska. Hon tar sin promenad var dag ner till affären och det är för väl att hon har sin fina racerrullator som hon kan packa varorna på.

Jag bor 6 mil från mamma och stundtals så hinner jag inte hälsa på så ofta som jag vill och borde. Mamma får ta färdtjänsten och komma hit och hälsa på istället. Men jag ska berätta hur det kan kännas att besöka mamma, vilka 2 olika scenarier jag har sett.

Besöket för 1 år sedan

Jag har nästan daglig kontakt med mamma. Hon är besvärad över att hon svimmar lätt, det har hänt att hon blivit skjutsad med ambulans från affären till sjukhuset. Händer det hemma så kan hon trycka på trygghetslarmet om hon behöver, när hon vaknar. Hon orkar inte ta tag i något hemma. Hon klagar över hemtjänsten. De kommer när de tycker, ibland bara en stund för att dammsuga runt mattorna. Det är alltid olika personer och de stressar bara. Det är dyrt. Mamma betalar 1200 kr i månaden för att få städhjälp varannan vecka. Då räknar de på varje påbörjad timme. Det blir många påbörjade timmar av alla 15-minuterspass. När jag hälsar på mamma blir jag både ledsen och förbannad. 

Ingen har tömt sopor, kylskåpet behöver saneras, det är kladdigt på golvet, mattorna är skräpiga, bänken i köket är inte ren, badrummet är grisigt, halkmattan i badkaret är full av svartmögel, parfymflaskorna som står i badrumshyllan är täckta av ett tjockt lager damm, i sovrummet är dammlagret under sängen centimetertjockt, i hallen står 4 kassar med tidningar, en tavla har ramlat ner. Fönstrena är smutsiga för mamma har inte råd att köpa den extratjänsten vilket hon måste eftersom det inte ingår i avtalet med hemtjänsten. Jag blir ledsen, det är skämmigt att mamma har det så här. Hemtjänsten var där för 6 dagar sedan – och dammsög runt mattorna. Den kommunala hemtjänsten som helt finansieras av skattemedel och brukarens inbetalda avgifter.

Besöket idag

Vi bestämde att ta med oss lunch, fika och försenade julklappar och åka till mamma idag. Nya elektriska ljus och nya förskärare inköpta. Tycker inte om att mamma har levande ljus eftersom hon fortfarande svimmar lite nu och då, ingen direkt utredning på detta.

Mamma har dukat så fint med sina linneservetter och linneduk. Det är så pyssligt och mysigt, precis som när jag var liten. Golven är rena och fina, mattorna rejält dammsugna, fönstrena tvättade, nytvättade gardiner upphängda i köket, diskbänken och alla skåpluckor är rena, badrummet glänser och parfymflaskorna är avtorkade och likaså hyllan de står på, soporna är slängda och inga tidningssamlingar i hallen. Det doftar gott. Mamma är vid gott mod trots värken i ryggen och svimningsanfallen, men hon är betydligt piggare i tankarna än för ett år sedan. Jag ser att kylskåpet skulle behöva sig en omgång, men jag tyckte det var viktigare att sitta och prata med mamma idag för jag vet att om hon vill så får hon hjälp med det. Mamma betalar ca 1000 kr i månaden med RUT-avdrag för att få all den här fina hjälpen.

Den dagen för ett år sedan bestämda jag och min syster att leta reda på en privat aktör som kan hjälpa mamma. I hennes kommun finns inte LOV men kanske att en städfirma kunde vara lika bra. Jag och mamma träffade Anna, en polsk tjej med en städfirma, med ett engagemang och en sund människosyn. Anna kom på hembesök hos mamma och vi bestämde oss ganska snabbt för att prova. Det ångrar ingen av oss idag.

Idag får mamma hjälp av samma personer, de har tid, de kommer samma dag och tid, de hjälper henne att handla om hon vill trots att detta inte ingår i städning, men vad tusan gör det tycker de, är det det hon vill så gör vi det!

Så kom inte med skitprat att privata företag bara tänker på vinst i företaget! Kom inte och säg att privata företag som drivs med vinst per automatik är sämre förvaltare av skattemedlen än de offentliga aktörerna. Jag är tacksam att dessa privata aktörer finns – då kanske också de kommunala får skärpa sig för att behålla kunderna och därmed jobben. 

Vi behöver en mångfald av företagare som ger alla människor ett fritt val av vem som ska komma in i deras hem för att städa och sköta om våra gamla! Skattepengar ska hanteras varsamt vare sig det är privat eller offentlig aktör, vi behöver kontrollsystem för kvalitetssäkring både för offentliga och privata aktörer. Jag vill också kunna välja vem som ska torka mitt badrum, hjälpa mig på med kläderna och hålla mig under armen på väg till affären när jag blir gammal.

Bra vård, omsorg och skola handlar om engagemang, kreativitet och en bra ledning!