Varför ska låga ungdomslöner vara förbehållet offentlig sektor?

För någon dag sedan skrev jag ett inlägg på FB där jag är kritisk till att en feriearbetare fyllda 18 år får 55 kr i timlön hos kommunen. I vår bransch får samma person 95,94 kr i timmen enligt vårt kollektivavtal. En del av de argument som framkom vill jag här reda ut, måhända jag var oklar i min FB-status men så här ser jag på saken.

Under flera år har näringslivet, allianspolitiker och företagarorganisationer efterlyst lägre ingångslöner för unga och nyanlända för att dessa grupper fortare ska komma in i arbetslivet och inte hamna i utanförskap. Läs nu rätt – INGÅNGSLÖNER. Kritikstormen har inte låtit vänta på sig från de rödgröna och deras fackliga kompisar. Annie Lööf blev anklagad för att ta till apartheidmetoder, det skulle skapa nya underklasser, det skulle sänka lönerna för alla, arbetslösheten bland nyanlända beror på företagens rasism, företagen utnyttjar anställda och stoppar pengar i egna fickor, villkoren kan knappast bli sämre för anställda. Ja fördomarna och de förutfattade meningarna är många, många fler än de jag räknar upp. Så pass att om man som småföretagare för det på tal så blir ofta svaret: Går det dåligt för din verksamhet? Behöver du gratis arbetskraft? Lägg ner om du inte kan betala! Du kan väl ändå leva gott? I ganska hårda ord. Det är synen på småföretagare som de rödgröna politikerna och de fackliga  LO-anslutna organisationerna för vidare till allmänheten i sina kampanjer och. Så blev jag även bemött i mitt FB-inlägg. 

Till att börja med vill jag bestämt hävda att det är ett gott samarbete vi har med vår kommun och det är toppen att ungdomar, både svenska och nyanlända får en möjlighet att göra en period av feriearbete på en arbetsplats. DET ÄR TOPPENBRA! 

(Trots det goda samarbetet så kommer vi inte ta emot fler PRAO eller feriearbetare där vi inte har det ekonomiska ansvaret för skatter och arbetsgivaravgifter ,eftersom lagen om personalliggare kan ge oss böter på 15000 kr för detaljfel i liggaren. )

Så här fungerar det med kommunens feriearbetande ungdomar: Kommunen som har resurser att fånga upp de som behöver få in en fot i arbetslivet gör det och kontaktar oss i det privata näringslivet för att fråga om det finns möjlighet till feriearbete. Kommunen betalar lönen och står för anställningsavtalet och ungdomen får 3 veckors jobb hos oss eller annat företag i kommunen. Företaget väljer inte vem som ska få jobbet, det gör kommunens kontaktpersoner. Ungdomen har handledare och arbetsuppgifter utifrån ålder som brukar vara mellan 15-18 år. Det privata företaget ställer alltså upp med tid, handledning, allt ansvar vad gäller t ex arbetsmiljö men har även då skyldighet att föra personalliggare för denna person.

I flera fall har vi fortsatt anställa ungdomen vid behov för enklare arbetsuppgifter som diskning, gräsklippning, bädda sängar på hotellet, dammsuga etc. Med andra ord – enklare jobb.

Varför är jag då kritisk till kommunens låga löner till ungdomar? Det är ju egentligen inte det jag i grunden är kritisk till utan mitt inlägg handlar om att man i offentlig sektor kan sätta oerhört låga löner för att få in unga i jobb. Men när näringslivet efterfrågar samma sak så blir det ramaskri, trots att syftet är detsamma. Varför ska detta vara förbehållet offentlig sektor? I det här fallet så har offentlig sektor enbart det ekonomiska ansvaret medan privata företaget tar allt annat ansvar. Då är vi bra, då tar vi ansvar, då kan vi handleda. Men alltså inte om vi själva står för att betala ingångslöner som skulle vara lägre än dagens avtalade ungdomslöner för att ge ungdomar och nyanlända en möjlighet att prova på, få in en fot och få en referens? Då kan vi inte, då gör vi allt för att stoppa pengar i egen ficka och utnyttja folk.

Jag anser fortfarande att 55kr i timmen i lön för en 18-åring är ovärdig lön, även för ett sommarjobb. Som kommentar till det så fick jag även igår ett argument att våra villkor är sämre än kommunens vilket visar på den faktaresistens som gör att man ser inte skogen för alla träd.

Den bransch jag är verksam i, besöksnäringen, har ett oerhört stort behov, nu och i framtiden, av arbetskraft. Branschen växer men utbildningarna blir färre och håller inte måttet. Besöksnäringen är en enormt stor jobbmotor som växer för varje år men dagens politik och de usla attityderna mot företagen sätter allt högre hinder och fler snubbeltrådar för att göra det möjligt för framförallt de små företagen att växa. Det är oerhört mycket som är fel i systemet och som med rätt attityd mot företagen skulle skapa fler möjligheter till människor att få jobb istället för att leva på bidrag som styrs av myndigheter. Rätten att kunna försörja sig själv borde stå högst på den politiska agendan och vad är då nödvändigt för att det ska bli verkligt? Jo, fler och växande företag med en lägre regelbörda, lägre skattetryck och bättre förutsättningar att anställa fler.

Jag är en småföretagare som har tröttnat på att vi enbart ska svälja, ta emot trista attityder och vara tysta. Vi kämpar för våra företag och anställda och vårt mål är att ha en fortsatt lönsam verksamhet så vi kan fortsätta att skapa jobb till människor, service till kunder och en levande landsbygd. Vi är en resurs!

Så, om du fortfarande har företagsfientliga attityder, ser oss som elaka människor som utnyttjar folk med låga löner, är rasister och bidragstokiga – LÄS EN GÅNG TILL!

Annonser

Lagbrytare flera gånger varje dag – nya lagen om personalliggare

En vecka har gått sen den nya lagen om personalliggare trädde i kraft. Lagen där jag som ägare av mitt företag som befinner sig i fastigheten som jag äger privat ska registrera mig med namn och personnummer varje verksam sekund.

Jag blev företagare 1994. Sen den dagen har skatter, arbetsgivaravgifter och moms betalats in varje månad på dagen och deklarerats enligt gängse regler. Varje år har deklaration för mig, maken och företaget lämnats i tid och varje år har ett revisorsreviderat bokslut lämnats in. Vi har inga betalningsanmärkningar vare sig på oss privat eller på företaget.

Det första företaget jag hade tillsammans med min man var en affärsresebyrå. Det var ganska smärtfritt att driva resebyrå med tanke på regelverket i Sverige. Den dagen 2002 då vi bytte från att vara resebyråföretagare till hotell- och restaurangföretagare i egen  (300-årig fastighet) har i princip varje steg, förändring, moment, ja kalla det vad du vill – kontrollerats av en myndighet. Det har varit en jämn kamp mot de godtyckliga inspektioner som bedömts olika av varje inspektör. Som jag skrivit förr, det är lätt att göra fel men omöjligt att göra rätt.

Men vi har gjort som de sagt, ibland har det tagit mer tid att ändra då kostnaderna överstigit våra tillgångar. Kan nämnas att när fastigheten köptes så hade man alltid bedrivit hotell- och restaurangverksamhet här, sedan 1680- talet. Självklart såg vi att mycket behövde fixas och renoveras men aldrig kunde vi drömma om krav på brandskydd för en miljon bara några veckor efter att vi tillträtt fastigheten. Detta trots ett protokoll ett år innan från räddningstjänsten som visade att det fanns en dörr som behövde bytas och en kontrollerande kontakt från mig till samma myndighet att detta var som det skulle. Innan vi köpte. Vi hade aldrig köpt detta om vi visste vad som skulle komma några veckor senare. Men vi löste det med mycket tårar och envishet.

Nu har vi drivit detta i 16 säsonger, fixat, renoverat, brandskyddat i omgångar och skött vår ekonomi.

För en vecka sen blev jag en ständig lagbrytare. Ungefär 3-4 gånger om dagen. Trots en stor opinion, remissyttranden, personliga möten, utskottsutfrågningar i riksdag, debattartiklar, verklighetsbeskrivningar, ja listan kan göras lång, mot införandet av denna lag om personalliggare för företagaren så har man ändå genomdrivit denna. Och gjort oss seriösa företagare till ständiga lagbrytare i den mening att vem i hela fridens namn har fokus på att registrera sig i sitt företag när det är högsäsong och arbetsdagarna varierar från 12-18 timmar?

Förra sommaren skrev jag en dagbok här på bloggen. Om du läser lite i den så förstår du kanske vad jag menar. Känslan av att göra allt rätt, försöka illa fall, men falla på att glömma registrera sitt namn och personnummer är faktiskt motbjudande. Det borde vara rena högkonjunkturen för Skatteverket om de gör sina kontroller mot företagaren nu. För personalliggaren har fortfarande ingenting med våra inbetalda skatter att göra utan är enbart en närvarokontroll, en motbjudande sådan.

Länk till dagboken första dagen, sen kan du bläddra framåt. 

Det är dags att jaga kostnader i offentlig sektor istället för att belasta företagen!

Idag är det lördag och det är fotboll på eftermiddagen, Sverige – England i kvartsfinal, som jag tippar att Sverige kammar hem med 3 – 2, men jag tänkte även skriva en tanke med anledning av (S) löfte om pensionerna och löfte om att lägga ännu mer kostnader på företagen.
Företagens lönekostnader är oerhört stora idag, en lön på 18000r som du får i handen är en kostnad för företaget på 33000 kr. Då är inte Fora och andra försäkringar inräknat.
I arbetsgivaravgiften ingår en ”allmän löneavgift” på 10,72%. I början på 2000-talet var den drygt 2%.
Vad är då allmän löneavgift? Vad avser den att bekosta?
”Allmän löneavgift är en skatt på lön som arbetsgivare i Sverige betalar till staten. Den regleras i SFS 1994:1920 (lagen.nu) och räknas som del av arbetsgivaravgiften (egenavgifter för egenföretagare). Skatten kallas avgift, men tillfaller staten och är inte kopplad till några förmåner i socialförsäkringsystemet.”
Med andra ord enbart en skatt.
Nu lovar (S) att arbetsgivaren ska betala få ännu mer för varje anställd för att pensionen ska öka. Nä, då tycker jag att man ska använda den dolda skatten som heter ”allmän löneavgift” som idag bara betalas utan att kopplas till något. Staten behöver hushålla på ett mer effektivt sätt med företagens och de anställdas bidrag till skattkistan.
Vad kostar alla våra myndigheter t ex? Alla kontrollanter som springer omkring och kollar att företagen skriver rätt i sina personalliggare? Arbetsförmedlingen där det behövs fyra (4!!) olika handläggare för att anställa en person på nystartsjobb? Eller som när vi i början av juni sökte en extrakock till köket i juli/augusti och får ett förslag på en person som precis gått ut musikgymnasiet? Vad kostar alla dessa myndigheter som inte gör sitt jobb? För det vet ni väl alla att myndigheternas existens och de anställdas löner och betalas av skattemedel.
Så sluta jaga företagen på avgifter och skatter, sluta svartmåla företag som gör bra resultat och börja jaga kostnader i offentlig sektor. Det skulle vi alla tjäna på!
Högre lönekostnader skapar absolut inte fler jobb och det tillsammans med det alltmer komplicerade regelverk som nuvarande regering skapar ger följande effekt:
Mindre attraktivt att starta företag 
– Mindre attraktivt att växa och anställa
– Mindre attraktivt att göra rätt för sig. Man gör ändå alltid fel
Sammanfattningsvis = färre företag = färre människor i jobb = fler i bidragssnurra = mindre skatteintäkter och ökade utgifter.
Just nu är det värmebölja och torka i Sverige. Värmeböljan vore fint om den istället infann sig i företagsklimatet, där råder snarare kyla och torka. Istället för att göra det oattraktivt att starta, driva och växa företag så inser väl varje klok människa att ett gynnsamt och varmt företagsklimat skapar fler som attraheras av företagandet = fler människor i jobb = färre  i bidragssnurran = fler som bidrar till skattkistan och minskade utgifter. Inte minst så ger ökat företagande ett mer levande Sverige!
Så här fördelas de arbetsgivaravgifter som företaget betalar in på din lön:
Skärmavbild 2018-07-07 kl. 08.54.10

Nya lagen om personalliggare – ett slag i luften mot den svarta marknaden

Jag har haft lite paus i den här bloggen, man behöver det ibland. Det känns som att man är ”utskriven” och behöver samla på sig inspiration och ämnen att ta tag i. Nu har jag hittat skrivformen igen och hoppas den håller i sig. Många av er har säkert följt med i debatten kring den nya lagen om personalliggare som infaller den 1 juli. Det innebär att jag som företagare, min familj och barn mellan 0-16 år ska registreras när man anses verksam. Eftersom det är lite bråttom nu att få stopp på dessa vansinnigheter så börjar jag med att i bloggen lägga ut vad jag fick möjlighet att säga i riksdagens Skatteutskott i frågan. Vad som sades och vad som svarades kan jag inte skriva då det var ett stängt möte. Men håll till godo med vad jag försökte få ledamöter och övriga deltagare att få insikt i och låt oss nu stoppa detta!

”Lagen om personalliggare 12 juni 2018
Anförande i Skatteutskottet, Jeanette Bohman

Det är få saker i mitt företagarliv som gjort mig så förbannad som det brev jag fick från Skatteverket där det står att från och med den 1 juli ska jag som företagsledare, min familj och barn under 16 år antecknas i personalliggaren. Verksam är de personer som utför uppgifter i verksamheten, oavsett om de får lön eller inte.

Ni vill komma åt skattesmitare och osund konkurrens. Det är bra, det är inget någon seriös företagare vill konkurrera med. Men i ärlighetens namn så är det inte svårt att lära personalen att skriva sitt namn i en bok inte ens för en oseriös företagare.

Det Skatteverket gör, och har gjort hittills, är en ren närvarokontroll där böterna blir dryga om någon gjort fel i boken.

Företagare vittnar om att de fått böter för att någon skrivit in sig med fel penna, någon höll på att förlora alkoholtillståndet från kommunen då en anställd glömt att skriva ut sig och företaget fick kontrollavgift.

En annan skriver: Vi hade huset fullt med 200 pers på bröllop.

Oannonserat kontrollbesök som bestod av alkoholhandläggare, räddningstjänst, skatteverket och polis. Mitt i pågående servering krävs samtlig personal på legitimering. Ingen misstanke om skattefusk fanns innan besöket, ej heller då man lämnade lokalen. Ett bröllop ingen glömmer.

När jag själv frågar vad Skatteverket får ut av att under 1 minut göra en närvarokontroll så är svaret:

– Vi får en bild av hur många som behövs i verksamheten!

Under mina 16 år i den här branschen har jag fortfarande svårt att planera p g a säsong, veckodag etc. Hur kan ni säga att ni får en bild av hur mycket personal som krävs?

Nu ska även jag som företagare och min familj registreras då vi anses verksamma. Vi driver en gästgivargård där vi bor i en ägarlägenhet. Jag går till och från jobbet tio gånger om dagen. De webblösningar som finns idag gör att jag kan jobba med administration var som helst, även på semestern

Är jag verksam då och skyldig att anteckna mig i personalliggaren? Vilka svar kan det ge er? Min lön är nämligen aldrig kopplad till min arbetsinsats, den är kopplad till resultatet, när alla andra fått sitt.

När jag på natten kliver upp, checkar in gäster till hotellet och glömmer att skriva ut mig när jag går hem och ni gör en kontroll hos oss på morgonen innan jag är på jobbet igen, blir jag 15 000 kronor fattigare. Kan det ses som en misstanke om skattebrott?

Barn ska inte registreras i en personalliggare, för att deras föräldrar valt att driva ett företag.

”Vi måste lära våra barn att sluta hjälpa till”, skriver Sara. När hon frågar om dottern som hjälper till att plocka bort från borden, ska skrivas in i personalliggaren blir Skatteverkets svar att ja, annars blir det böter på 15000 kr

Våra barn växte upp på gästgivargården. De fick tidigt lära sig vi föräldrar jobbade när alla andra var lediga, så ville man få skjuts till stranden så var de snabba att hjälpa till med både disk och gräsklippning. Att registrera barnen för att undvika att åka på dryga böter är skrämmande och integritetskränkande. Idag när de kommer och hälsar på så kommer de gärna in och tar en kopp kaffe. En kontroll från Skatteverket här skulle generera en bot på 15000kr om de ej registrerats, eftersom de kan anses verksam.

De lyfter en kaffekanna innanför bardisken.

På vilket sätt kan detta kopplas till misstanke om skattefusk?

Socialdemokraterna skriver: Det är Skatteverket som tolkar lagstiftningen men det är inte riksdagens intention att en åttaåring som ombetts gå ut med soporna ska antecknas i personalliggaren.”

Skatteverkets hemsida säger: ”Vilka omständigheter som är avgörande för om en person ska anses verksam eller inte får avgöras i det enskilda fallet”

När är man verksam?

När är ett barn vara verksamt?

Hur långt borta får en närliggande byggnad vara?

Hur långt är ett kortare ärende?

Hur nära ligger närmsta butik?

Hur ni i den här salen definierar ovanstående betyder ingenting då tolkningarna är lika många och godtyckliga som antalet kontrollanter i det här landet.

Politiker och myndighet har olika uppfattning om samma fråga och ger olika svar.

Om inte ni vet, hur ska vi kunna göra rätt?

De konsekvensanalyser som finns tar upp de administrativa kostnaderna för företagen, mestadels den minut det tar att registrera sig. Var finns den del där man utvärderar och tar i beaktning företagets utveckling och livskraft när regelbördan blir större? Det bortser man helt från. För oss handlar det inte om tiden det tar utan om de orimligt höga straffen om vi glömmer men som ej kopplas till misstanke om skattefusk, det handlar om vår integritet och den rättsosäkerhet som skapas.

Småföretagens regelverk är samma som de stora företagens som har avdelningar för allt. Jag själv är alla dessa avdelningar och ska kunna alla regler. Det är ledsamt när företagare känner sig så tyngda av det enorma regelverk vi har att de är beredda att lägga ner sin verksamhet. Rädslan att aldrig kunna göra rätt, men väldigt lätt att göra fel, övervinner drömmen om företagandet.

Jag hade önskat att myndigheter och politiker hade kommit längre när det gäller attityder mot företagare och i arbetet med regelförenklingar, vi är inte en homogen grupp som alla fuskar och sysslar med kriminell verksamhet, vi är en resurs.

Strategin att jaga ett fåtal fuskande näringsidkare ställer till ett helvete för resten av Företagssverige så jag uppmanar er att:

  • Genast slopa kravet på att företagsledaren och dess familj ska registreras i personalliggare.
  • Skapa ett effektivt och träffsäkert verktyg mot svart arbetskraft
  • Jaga de kriminella och oseriösa och sluta med häxjakten mot landets småföretagare
  • Öka arbetet med regelförenkling och gör det möjligt att göra rätt

Hur man kan välja att utöka en lag som siktar så fel och träffar så snett är obegripligt. ”

 

 

En gästbok är en glädjens bok.

Gästgivardagboken söndag 30 juli – En företagares vardag och verklighet

Tänkte också ta lite vila en stund idag. Planen var att lägga sig på en solstol på verandan, surfa runt bland hotell till septembersemestern och längta lite. Det jag brukar kalla att semesterträna. När man inte har så mycket ledigt så får man träna på det också, för det är en konst att koppla av och njuta av en vecka, släppa jobb och måsten. Så planen var att semesterträna.

Nu satte Thor stopp för det, någon släppte ner hur mycket vatten som helst från himlen och det dundrade och blixtrade om vartannat mest hela dagen. Ett förfärligt oväsen.

Men jag vilade i alla fall. Mellan kl 10 – 12, sen var det full rulle i köket för mig själv då alla andra var lediga och allt i princip tog slut kvällen innan. Men jag är ganska rask och har ju gjort detta några år, sådär 14, så köket var tipptopp igång kl 18 när vi söndagsöppnade. Det har visat sig vara god idé att skippa lunchöppet på söndagen som vi hade förut och istället ha några timmar matservice för framförallt våra hotellgäster som checkar in.

Jag väntar med spänning på den här månadens siffror som kommer om några dagar, jag har svårt att se att vi kan öka så mycket mer än vi gjort förut men lite mer blir det nog. Eller mycket 😉 Samtidigt så kan jag inte låta bli att läsa i gästboken lite emellanåt, det är verkligen en glädjens bok och den funkar alltid när man känner att energin inte räcker till riktigt. Jag har läst den flera gånger den här veckan.

 

Dagens fundering: När kommer sommaren?

Tack för idag, dag 36 av 69 i detta arbetspass.

Beslutsfattare, ta er tid att förstå oss!

Gästgivardagboken lördag 29 juli – En företagares vardag och verklighet

Vi är halvvägs i vårt maratonpass, nu börjar andra halvleken. Lite tröttare i benen, lite ömmare i kroppen, lite mer längtan efter vila på bänken men ack så segersugna! Segern som jag menar är att gå i mål, med en fantastisk säsong som vi hoppas kunna summera som en äkta vinst. Ingen ska kunna säga att bedriften av vinst är ett resultat av ”bidrag från staten” som de där föraktfulla människorna menar och som är anledningen till att jag delar med mig av vår vardag, vår verklighet och mina tankar till er, på ett ganska närgånget sätt. De som bidrar är företagarna.

Företagarföraktet som jag möter ganska ofta, i och med att jag lyfter frågorna som rör framförallt småföretagarna, måste ju rimligtvis vara ett resultat av fullständig okunskap om vad som bygger ett företags lönsamhet och framgång. Det finns flera faktorer som man missar i föraktskommentarerna. När ett behov uppstår i samhället så finns det entreprenörer, alltså de med idéer och mod, som gör verklighet av behovet. Innan det ens skapats någon affär i verksamheten så kan det gå lång tid, en tid då entreprenören kanske har annat jobb för att få inkomst alternativt lever på ingenting för att så snabbt som möjligt få igång verksamheten. Det kan ju också visa sig att idén inte håller och stannar där, som en idé, men någon har vågat tanken att göra något själv och inte vänta på att någon annan fixar.

När då företaget är startat och premiärdagen kommer så ramlar ju inte inkomsterna in från dag ett, kunderna står inte automatiskt och knackar på dörren. Det kan gå lång tid då personal ska ha lön, hyror ska betalas, marknadsföringspengen skjuter i höjden, felberäkningar kommer i kapp och inkomsterna är blygsamma. Men en sak ska ni veta och det är att det här med att ”ge upp”, ”lägga ner” eller ”stänga igen” är den allra sista utvägen för en sann entreprenör. Vi tar oss igenom dalarna, avgiftshöjningar, skattehöjningar, regeländringar, myndighetskrångel, personaladministrationen, nödvändiga renoveringar och roliga renoveringar, pappershögarna, vi gör det för 42 kr i timmen och vi ser bara segern framför oss. Målet. Likt en elitidrottare som satsar allt så satsar vi våra pengar, vår tid och vår energi för att vi tror att det ska gå att komma i mål. Vi gör det varje år, slutresultatet varierar men ju mer man tränar desto bättre blir det. Vi lär oss vilka kostnader vi inte ska ge oss in på, vi lär oss vilka kunder vi ska satsa på, vi lär oss vad våra kunder har för prioriteringar och önskemål.

Att vi inte räcker till alla gånger är bara en mänsklig faktor, olusten när otillräckligheten infinner sig är en oskön känsla, irriterande. Det är de gångerna jag står bakom kakelväggarna i köket och allt brister, tårarna kommer och i den stunden begriper jag inte var ny kraft ska komma ifrån. Men den kommer alltid någonstans ifrån, tanken på målet och slutresultatet, precis som när jag var ung och idrottade.

Dagens fundering: Om fler beslutsfattare, politiker och myndigheter, skulle ta sig tid att uppleva vår verklighet, lyssna på våra många erfarenheter, förstå hur vi gör och tänker så tror jag att vi skulle komma närmare ett företagsklimat i Sverige som vore mer gynnsamt. Det är väl det klimat som borde få en ordentlig uppvärmning. Jag tror att om myndigheter och politiker i alla läger skulle se värdet av oss när det gäller jobb och tillväxt så skulle företagarföraktet för övrigt svalna, för det är ju de människorna som har makten och besluten som sätter agendan.

Tack för idag, dag 35 av 69 i detta arbetspass.

Småföretagare är ett folk för sig

Gästgivardagboken fredag 28 juli – En företagares vardag och verklighet

Som sagt, det brast lite i början av veckan, arbetsbördan blev för stor och sömnen för lite, men det har hänt förr och det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta. Vi, jag och Johan växeldrar en del under den här perioden och det var väl det som vi inte hade haft möjlighet till heller, vi körde på båda två i 180. Det gör vi fortfarande.

Jag fattar egentligen inte var man hittar kraften att dag efter dag ta dessa nya tag, trycket blir högre ju längre säsongen lider. När man tror att detta är vad vi klarar att hantera, så blir det än mer nästa dag. Men vi har en helt otrolig säsong! Vi ökar omsättningen ganska rejält utifrån våra mått sett och det gör vi samtidigt som kundnöjdheten ökar från 7,6 till 8,3 – då jobbar man bra på alla fronter! Och jag vet vad som ger kraft, det är alla härliga människor man möter, vår underbara personal och vetskapen om att semester med fullständig vila kommer i september!

Då man är verksam på en liten ort så har man förmånen att få följa människor under en längre tid. Idag hade vi en minnesstund här för en härlig dam som under många år, ja sedan vi kom hit i princip 2003, tagit hela sin familj med barn och barnbarn på stor middag här på gården varje år. Nu är hon borta och vi fick äran att ordna hennes minnesstund. Önskan var också att få vår hemlagade mullbärsparfait till dessert! Samma dag får vi middagsgäster i trädgården från paret som gifte sig här för 10 år sedan. Varje bröllopsdag äter de sin middag här och varje år har de haft möjlighet att sitta ute i trädgården och bara det är en bragd det här året för de dagarna har inte varit många!

IMG_1455.JPG

 

Dagens fundering och konstaterande: Jag har försökt att följa med i regeringskrisens alla vändor med misstroendeförklaringar och bortförklaringar, avsättningar och tillsättningar. Jag tänker på hur Stefan Löfven ser på sig själv i sin roll som statsminister och utifrån det jag sett, hört och hunnit läsa de här dagarna så undrar jag om inte han har missförstått sin roll? Han är alltså inte en enväldig härskare som bestämmer, det är vår riksdag och dess folkvalda ledamöter som bestämmer. Blir mycket förvånad över en del av hans uttalanden. Men som sagt, det är ju tur att Sverige har alla sina småföretag, för vi jobbar på och ser till att hjulen snurrar vidare i landet Sverige, vi betalar snällt in våra skatter och avgifter, vi sliter håret för att hitta rätt kompetent personal att anställa, vi tar hand om turister som semestrar, vi beställer varor så andra företag kan växa. För 42 kr i timmen!

Så jag konstaterar att det är ju lyckligt för landet att vi småföretagare driver Sverige framåt, i skuggan av den regeringskris som pågår, utan reformer som påverkar vårt företagsklimat positivt. Småföretagare är ett folk för sig!

Tack för idag, dag 34 av 69 i detta arbetspass.