Vem tar företagsfrågorna i valet 2018?

Alla vill vi ha allt möjligt. Särskilt i valtider. Det ska vara fri tandvård, fler poliser, starkare försvar, högre löner till sjuksköterskor, mer pension, fler brandmän, fler som jobbar i sjukvården, fler som jobbar i skolan, högre lön till alla, kortare arbetstider, vi ska försvara LSS, sjuka ska få sin rättmätiga sjukpenning, vårdköer ska kortas, effektivare och snabbare integration. Jag vill också att det ska ske förändringar och förbättringar.

Men allt har ett pris och någon ska betala. Det är ju inte så som många tror att den statliga skattkistan är oändlig och att avgiftsfritt är detsamma som gratis. Skattkistan måste fyllas på med jämna mellanrum och helst lite mer om reformer för dessa förbättringar ska kunna ske. Inget är gratis, någon annan betalar.

Vår nuvarande regering väljer att höja skatter i det oändliga. Skatt på arbete, skatt på företagande, skatt på drivmedel, skatt på försäkringar, skatt för högre pensioner, ja skatt på allt och bidrag till allt. En åtgärd som gör att färre är benägna eller får möjlighet att vara delaktiga. Jag efterlyser en effektivare skattepolitik där fler får vara med och bidra istället för att leva på bidrag, det är en bättre väg att gå, dvs lägre skatt på arbete, lägre ingångslöner för unga och nyanlända som behöver in på arbetsmarknaden. Du kan aldrig förhandla om ett högre bidrag, du kan förhandla om högre lön om du gör ett bra jobb, men först måste du ha ett.

Alla politiska partier talar om de områden jag räknar upp i början, men inget parti har satt direkt fokus på företagens roll i det hela. Jag själv är liberal och står som nr 2 på Liberalernas kommunvalslista och jag ser det som en stor uppgift att här lyfta företagsklimatet för att kommunen ska bli mer attraktiv att driva företag i, att skapa dialoger framför pekpinnar mellan myndighet och företag, att infrastruktur fungerar så att människor kan ta sig till och från jobbet, att näringsliv och kommun har bättre samarbete när det gäller ungdomar och nyanlända som behöver komma in på arbetsmarknaden, att barnomsorg finns så att friheten att söka jobb alternativt driva företag ökar och ger därmed egen försörjning. Det är några av de utmaningar jag ser i den här kommunen.

Många av dessa utmaningar finns naturligtvis nationellt men vem tar frågorna om HUR vi ska regelförenkla, HUR vi ska få fler att starta företag och få de lönsamma, HUR vi kan få ett trygghetspaket även för företagaren själv, HUR förutsättningar ska förändras så att företagen kan anställa fler. Företagens roll och företagsfrågorna hamnar långt ner på valmanifesten om de alls finns. Kopplingen mellan ökad välfärd och välmående företag har kommit bort, eller är det så att man inte ser den, förstår den?

Vi har de senaste månaderna förfärats över regeringens och Skatteverkets ytterligare förstärkning av företagarföraktet i och med att en företagare ska registrera sin arbetstid i sina verksamhetslokaler, vilket är straffbart om det inte görs korrekt. ”Det är väl inte så svårt att skriva in sig” är ett argument. Om varje lag och regel kommer till med det argumentet så har man inte förstått alls vad det handlar om – en regelbörda på företagen som inte är möjlig att följa.

Företagarens egen trygghet då? Varför vågar ingen ta den bollen? Om företagaren blir sjuk under lång tid så förlorar företagaren inte bara mycket pengar, man riskerar också att förlora sitt företag och de anställda kan då bli utan jobb samt att skammen för en konkurs är i Sverige förödande för en människa. Varför riskerar man att förlora sitt företag? Jo, jag ska ge ett exempel från min egen verksamhet. Jag har enligt den nya lagen personalliggare registrerat 378 arbetstimmar på mig själv i juli, då är inte det administrativa arbetet hemma inräknat. Naturligtvis så kan jag inte ta ut en marknadsmässig lön för alla dessa timmar men om jag skulle varit sjuk den här månaden så hade jag behövt någon annan som fyller de här timmarna, till en marknadsmässig lön. Det är få småföretag som skulle klara det en längre tid, eller ens en månad i högsäsong. Jag har under många år verkat för att införa en nyckelpersonsförsäkring för företagare där man vid akuta situationer som dessa kan ta in personal som ersätter företagaren. Det skulle rädda de anställdas jobb också och den sjuka företagaren skulle kunna tillfriskna i lugn och ro utan att bekymra sig om ekonomin när läget är sm mest akut. 

”Lägg ner om det inte är lönsamt!” Ett av de mest använda argumenten av icke företagare på vänstersidan när man debatterar företagens förutsättningar. Här handlar det om attityder och då vår nuvarande regering med hjälp av Vänsterpartiet gör allt i sin makt för att spä på företagarföraktet så smittar det över till deras väljare såklart, men även myndigheter som Skatteverket har en oerhörd företagarfientlig attityd. Här anses vi vara en homogen grupp av kriminella och fuskare som ska kontrolleras och straffas. Politiken kan här hjälpa till genom att lyfta fram vilken roll företagen spelar för att vi ska kunna genomföra de reformer som finns på önskelistorna. Företagen är ryggraden i Sverige, många, många fler än jag lägger ner 357 verksamma timmar i månaden till en låg timpeng för att få lönsamhet i sina företag så att fler kan få jobb och en egen lön. 

De allra flesta företag är små vid starten och de flesta förblir små företag med kanske sig själv och upp till 9 anställda, närmare bestämt 96,6% (Källa: Tillväxtverket) men fortfarande så skapas lagar och regler utifrån de allra största företagen och offentlig sektor. Gör tvärtom, skapa för de små och anpassa till de stora.

Jag önskar att företagarfrågorna får en större synlighet i valet 2018. Det är 36 dagar kvar. Här finns så oändligt många fler företagsrelaterade frågor att bita tag i, men vem tar bollen på riktigt? Ett välmående Sverige där fler är delaktiga och kan bidra måste ju rimligtvis ligga i allas intresse.

Slutligen kan jag inte låta bli att dela detta välkända citat: ”Vissa betraktar den privata företagsamheten som en farlig tiger som måste skjutas, andra betraktar den som en ko som är till för att mjölkas. Alltför få inser att den är hästen som drar hela lasset” – Winston Churchill sägs vara upphovsman till det citatet som stämmer med verkligheten fortfarande år 2018.

Annonser

Skatteverkets kontrollant sprider falsk fakta

I ett inlägg på FB-sidan ”En företagares vardag” som sedan publicerats på Småföretagarna.se så försöker en av Skatteverkets kontrollant att förminska den kritik vi har mot den nya regeln med personalliggare. Och i min mening far hon även med osanning, döm själva.

Hon skriver bl a:  ”Och jag har svårt att se att t ex en 9-åring skulle kunna vara särskilt verksam även om hen bär bort ett glas eller gör annat om Skatteverket skulle komma på besök just då. Vad jag vet, ska en 9-åring inte arbeta alls i Sverige. Detta är alltså en Ickefråga.”

Nej, detta är inte en ickefråga. HON har svårt att se att t ex en 9-åring skulle vara särskilt verksam. Men vi vet ju alla att varje kontrollant gör sin egen bedömning. Rättsosäkerheten ökar för varje gång någon från Skatteverket försöker förklara detta. I deras ställningstagande (som jag skriver mer om här) så kan visst ett barn anses verksam om det är en återkommande uppgift barnet mellan 0 (ja, det är fortfarande 0 år) – 16 utför eller är ”arbetsklädd” . Ta bort, bort, bort.

Hon skriver vidare: ”En av tankarna med lagen är att Skatteverket ska kunna räkna ut hur mycket arbete ägaren med familj lägger ner i verksamheten och hur mycket arbete som läggs ner av andra i jämförelse med hur mycket lön som redovisas. Att det utgår avgift, om man inte skriver in sig, är för att lagen ska efterlevas.”

Då är det så här enligt Skatteverkets eget ställningstagande att företagaren ska bara skriva in den tid som utförs i verksamhetslokalen, alltså inte den administration som många av oss utför hemma vid köksbordet, vilket ju är en betydande del av vår arbetstid.   Så med andra ord en mycket irrelevant tanke. Ta bort, bort, bort.

Nu kommer vi till det mest intressanta då hon skriver följande:

Kontrollanterna får gå in i kök utan skyddskläder. Vi omfattas inte av Livsmedelslagen och så länge vi inte hanterar maten finns det inget som hindar oss, enigt beslut från Livsmedelsverket. Vi gör det också ganska skyndsamt eftersom vi väldigt ofta är med om att folk springer eller försöker skriva in sig efter att vi gett oss tillkänna. Det kan kännas som om vi stormar in, vilket vi ibland gör på ställen där vi kan anta att det finns ”löpare”.”

Jag ringde Livsmedelsverkets jurist och ställde frågan om detta stämmer. Har verkligen Skatteverkets kontrollanter rätt att utan skyddskläder traska rakt in i vårt restaurangkök med skor som trampat i fågelskit, hundbajs, cigarettfimpar och jord, med utsläppt hår och gud vet om de tvättat händerna de senaste timmarna? Inte ens vår serveringspersonal får gå in i köket eftersom de springer in och ut i uteserveringen.

Livsmedelsverkets jurist svarar: ”Varken någon av oss jurister som är på plats eller de handläggare inom livsmedelskontrollen som jobbar med livsmedelshygienfrågor som vi har tillfrågat känner direkt igen att det skulle finnas andra regler eller undantag vad gäller livsmedelshygienbestämmelser för t.ex. kontrollanter från Skatteverket.
Jag har också talat med Skatteverkets upplysningstjänst, och där var handläggaren jag talade med väldigt tydlig med att Skatteverkets personal ska följa gällande bestämmelser och t.ex. använda skyddskläder i de fall detta är påkallat.”

Jag har naturligtvis ställt frågan vidare till Kristina på Skatteverket som påstår att de inte omfattas av Livsmedelslagen och begärt ut den handling hon hänvisar till. Jag ser fram emot den handlingen.

Vi har återigen då fått en tydlighet att de kontroller Skatteverkets kontrollanter utför görs med största godtycklighet och efter egen tolkning av lagar och regler, far med osanning och sprider falsk fakta för att förminska vår kritik mot en tandlös lag.

Nu får det verkligen vara nog med denna häxjakt på oss företagare, misstänkliggörandet av oss alla som skapar våra egna jobb, jobb till andra, betalar skatter och arbetsgivaravgifter, sköter våra verksamheter och bidrar med våra företag med skattepengar. En myndighet ska aldrig glömma vem som betalar dess verksamhet.

 

Varför ska låga ungdomslöner vara förbehållet offentlig sektor?

För någon dag sedan skrev jag ett inlägg på FB där jag är kritisk till att en feriearbetare fyllda 18 år får 55 kr i timlön hos kommunen. I vår bransch får samma person 95,94 kr i timmen enligt vårt kollektivavtal. En del av de argument som framkom vill jag här reda ut, måhända jag var oklar i min FB-status men så här ser jag på saken.

Under flera år har näringslivet, allianspolitiker och företagarorganisationer efterlyst lägre ingångslöner för unga och nyanlända för att dessa grupper fortare ska komma in i arbetslivet och inte hamna i utanförskap. Läs nu rätt – INGÅNGSLÖNER. Kritikstormen har inte låtit vänta på sig från de rödgröna och deras fackliga kompisar. Annie Lööf blev anklagad för att ta till apartheidmetoder, det skulle skapa nya underklasser, det skulle sänka lönerna för alla, arbetslösheten bland nyanlända beror på företagens rasism, företagen utnyttjar anställda och stoppar pengar i egna fickor, villkoren kan knappast bli sämre för anställda. Ja fördomarna och de förutfattade meningarna är många, många fler än de jag räknar upp. Så pass att om man som småföretagare för det på tal så blir ofta svaret: Går det dåligt för din verksamhet? Behöver du gratis arbetskraft? Lägg ner om du inte kan betala! Du kan väl ändå leva gott? I ganska hårda ord. Det är synen på småföretagare som de rödgröna politikerna och de fackliga  LO-anslutna organisationerna för vidare till allmänheten i sina kampanjer och. Så blev jag även bemött i mitt FB-inlägg. 

Till att börja med vill jag bestämt hävda att det är ett gott samarbete vi har med vår kommun och det är toppen att ungdomar, både svenska och nyanlända får en möjlighet att göra en period av feriearbete på en arbetsplats. DET ÄR TOPPENBRA! 

(Trots det goda samarbetet så kommer vi inte ta emot fler PRAO eller feriearbetare där vi inte har det ekonomiska ansvaret för skatter och arbetsgivaravgifter ,eftersom lagen om personalliggare kan ge oss böter på 15000 kr för detaljfel i liggaren. )

Så här fungerar det med kommunens feriearbetande ungdomar: Kommunen som har resurser att fånga upp de som behöver få in en fot i arbetslivet gör det och kontaktar oss i det privata näringslivet för att fråga om det finns möjlighet till feriearbete. Kommunen betalar lönen och står för anställningsavtalet och ungdomen får 3 veckors jobb hos oss eller annat företag i kommunen. Företaget väljer inte vem som ska få jobbet, det gör kommunens kontaktpersoner. Ungdomen har handledare och arbetsuppgifter utifrån ålder som brukar vara mellan 15-18 år. Det privata företaget ställer alltså upp med tid, handledning, allt ansvar vad gäller t ex arbetsmiljö men har även då skyldighet att föra personalliggare för denna person.

I flera fall har vi fortsatt anställa ungdomen vid behov för enklare arbetsuppgifter som diskning, gräsklippning, bädda sängar på hotellet, dammsuga etc. Med andra ord – enklare jobb.

Varför är jag då kritisk till kommunens låga löner till ungdomar? Det är ju egentligen inte det jag i grunden är kritisk till utan mitt inlägg handlar om att man i offentlig sektor kan sätta oerhört låga löner för att få in unga i jobb. Men när näringslivet efterfrågar samma sak så blir det ramaskri, trots att syftet är detsamma. Varför ska detta vara förbehållet offentlig sektor? I det här fallet så har offentlig sektor enbart det ekonomiska ansvaret medan privata företaget tar allt annat ansvar. Då är vi bra, då tar vi ansvar, då kan vi handleda. Men alltså inte om vi själva står för att betala ingångslöner som skulle vara lägre än dagens avtalade ungdomslöner för att ge ungdomar och nyanlända en möjlighet att prova på, få in en fot och få en referens? Då kan vi inte, då gör vi allt för att stoppa pengar i egen ficka och utnyttja folk.

Jag anser fortfarande att 55kr i timmen i lön för en 18-åring är ovärdig lön, även för ett sommarjobb. Som kommentar till det så fick jag även igår ett argument att våra villkor är sämre än kommunens vilket visar på den faktaresistens som gör att man ser inte skogen för alla träd.

Den bransch jag är verksam i, besöksnäringen, har ett oerhört stort behov, nu och i framtiden, av arbetskraft. Branschen växer men utbildningarna blir färre och håller inte måttet. Besöksnäringen är en enormt stor jobbmotor som växer för varje år men dagens politik och de usla attityderna mot företagen sätter allt högre hinder och fler snubbeltrådar för att göra det möjligt för framförallt de små företagen att växa. Det är oerhört mycket som är fel i systemet och som med rätt attityd mot företagen skulle skapa fler möjligheter till människor att få jobb istället för att leva på bidrag som styrs av myndigheter. Rätten att kunna försörja sig själv borde stå högst på den politiska agendan och vad är då nödvändigt för att det ska bli verkligt? Jo, fler och växande företag med en lägre regelbörda, lägre skattetryck och bättre förutsättningar att anställa fler.

Jag är en småföretagare som har tröttnat på att vi enbart ska svälja, ta emot trista attityder och vara tysta. Vi kämpar för våra företag och anställda och vårt mål är att ha en fortsatt lönsam verksamhet så vi kan fortsätta att skapa jobb till människor, service till kunder och en levande landsbygd. Vi är en resurs!

Så, om du fortfarande har företagsfientliga attityder, ser oss som elaka människor som utnyttjar folk med låga löner, är rasister och bidragstokiga – LÄS EN GÅNG TILL!

När vi äntligen har pengarna så finns inte kompetensen

Gästgivardagboken måndag 7 aug – En företagares vardag och verklighet

Jag hinner inte delge er varje dag längre, vi har så mycket att göra att varje ledig stund går åt till att vila. Kroppen och huvudet har gått på högvarv i kanske något för många och framförallt långa dagar. Men det finns lite ironi i det hela.

Vår 15:e säsong som ägare av en av Skånes äldsta gästgivaregårdar är vi inne i nu. Det har varit en resa som har krävt blod, svett, tårar och kronor. Vi köpte en mycket sliten gammal gård som hade standard av ett enklare vandrarhem, ryktet var uselt och traditionen av skräpmat och ölpump var ett faktum vi blev varse, myndigheternas krav har från köpedagen varit tuffa och mycket varierande. Blandat med egna önskemål om att göra om och göra bättre tillsammans med myndigheters krav har varit en lång balansgång för att få ekonomin att hamna rätt. Det har verkligen inte varit en dans på rosor. De höga lönekostnaderna för att anställa har satt sina gränser vilket naturligtvis resulterat i att vi själva gjort oerhört mycket av det löpande jobbet själva. Personalen har jobbat under topparna.

I år ser det då annorlunda ut. När vi äntligen efter 15 år har en riktigt bra utveckling av både hotelldelen och restaurangdelen så hittar vi inte den kompetens som är nödvändig för att växla upp. Vi har ett stort problem i vår bransch och det är att det saknas kompetenta kockar till våra kök. Det kryllar av människor som söker jobb för att de gillar mat, men det är inte det som eftersöks. För att kunna växla upp hos oss behövs en till ”jag”, som kan planera, se framåt, ha idéer, kunskap, ta ansvar, delegera och inte minst ha en förmåga till logistik då det rullar på med beställningar. De personerna har vi inte haft lyckan att ha här i år. I år när vi har den ekonomiska möjligheten. Sånt moment 22 det blir.

Vi måste få igång fler utbildningar med kvalitet där näringslivet och skolor samarbetar och hittar de kravspecar som behövs. Vi behöver ha fler utbildningar som har bättre närkontakt med näringslivet i form av lärlingstid och någon form av gesällbrev där kunskaper i olika grader ska klaras för att få kalla sig kock. I annat fall är du köksbiträde. Vi behöver förbättra och snabba på valideringar av nyanlända människor i Sverige, där måste det ju finnas potential!

Sverige och inte minst Skåne är ett matland, där vi får mycket beröm för våra lokala anknytningar, vår hemlagade mat med smakupplevelser som fokus. Inte enbart magfyllnad. Vi kan inte slänga bort detta bara för att vi inte har utbildad personal utan måste anlita utbildade kockar från södra Europa.

Nu lämnar vår portugisiske kock oss nästa lördag och jag står helt utan annan lösning. Han har varit bra tillgång, men inte självgående. Behöver några års träning för att bli det. Arbetsförmedlingen ser inte heller någon lösning, de pratar bara rekrytering från södra Europa. Jag pusslar med timmar av andra kockar i området som har annan anställning, men det är ingen bra lösning när man vill växla upp.

Fattar ni ironin, när vi äntligen har möjligheten så finns inte kompetens att uppbringa? Nej, vi är definitivt inte ensamma om det här problemet så utbilda er till kockar, där finns det jobb!

Tack för idag, dag 44 av 69 i detta arbetspass.

 

En gästbok är en glädjens bok.

Gästgivardagboken söndag 30 juli – En företagares vardag och verklighet

Tänkte också ta lite vila en stund idag. Planen var att lägga sig på en solstol på verandan, surfa runt bland hotell till septembersemestern och längta lite. Det jag brukar kalla att semesterträna. När man inte har så mycket ledigt så får man träna på det också, för det är en konst att koppla av och njuta av en vecka, släppa jobb och måsten. Så planen var att semesterträna.

Nu satte Thor stopp för det, någon släppte ner hur mycket vatten som helst från himlen och det dundrade och blixtrade om vartannat mest hela dagen. Ett förfärligt oväsen.

Men jag vilade i alla fall. Mellan kl 10 – 12, sen var det full rulle i köket för mig själv då alla andra var lediga och allt i princip tog slut kvällen innan. Men jag är ganska rask och har ju gjort detta några år, sådär 14, så köket var tipptopp igång kl 18 när vi söndagsöppnade. Det har visat sig vara god idé att skippa lunchöppet på söndagen som vi hade förut och istället ha några timmar matservice för framförallt våra hotellgäster som checkar in.

Jag väntar med spänning på den här månadens siffror som kommer om några dagar, jag har svårt att se att vi kan öka så mycket mer än vi gjort förut men lite mer blir det nog. Eller mycket 😉 Samtidigt så kan jag inte låta bli att läsa i gästboken lite emellanåt, det är verkligen en glädjens bok och den funkar alltid när man känner att energin inte räcker till riktigt. Jag har läst den flera gånger den här veckan.

 

Dagens fundering: När kommer sommaren?

Tack för idag, dag 36 av 69 i detta arbetspass.

Beslutsfattare, ta er tid att förstå oss!

Gästgivardagboken lördag 29 juli – En företagares vardag och verklighet

Vi är halvvägs i vårt maratonpass, nu börjar andra halvleken. Lite tröttare i benen, lite ömmare i kroppen, lite mer längtan efter vila på bänken men ack så segersugna! Segern som jag menar är att gå i mål, med en fantastisk säsong som vi hoppas kunna summera som en äkta vinst. Ingen ska kunna säga att bedriften av vinst är ett resultat av ”bidrag från staten” som de där föraktfulla människorna menar och som är anledningen till att jag delar med mig av vår vardag, vår verklighet och mina tankar till er, på ett ganska närgånget sätt. De som bidrar är företagarna.

Företagarföraktet som jag möter ganska ofta, i och med att jag lyfter frågorna som rör framförallt småföretagarna, måste ju rimligtvis vara ett resultat av fullständig okunskap om vad som bygger ett företags lönsamhet och framgång. Det finns flera faktorer som man missar i föraktskommentarerna. När ett behov uppstår i samhället så finns det entreprenörer, alltså de med idéer och mod, som gör verklighet av behovet. Innan det ens skapats någon affär i verksamheten så kan det gå lång tid, en tid då entreprenören kanske har annat jobb för att få inkomst alternativt lever på ingenting för att så snabbt som möjligt få igång verksamheten. Det kan ju också visa sig att idén inte håller och stannar där, som en idé, men någon har vågat tanken att göra något själv och inte vänta på att någon annan fixar.

När då företaget är startat och premiärdagen kommer så ramlar ju inte inkomsterna in från dag ett, kunderna står inte automatiskt och knackar på dörren. Det kan gå lång tid då personal ska ha lön, hyror ska betalas, marknadsföringspengen skjuter i höjden, felberäkningar kommer i kapp och inkomsterna är blygsamma. Men en sak ska ni veta och det är att det här med att ”ge upp”, ”lägga ner” eller ”stänga igen” är den allra sista utvägen för en sann entreprenör. Vi tar oss igenom dalarna, avgiftshöjningar, skattehöjningar, regeländringar, myndighetskrångel, personaladministrationen, nödvändiga renoveringar och roliga renoveringar, pappershögarna, vi gör det för 42 kr i timmen och vi ser bara segern framför oss. Målet. Likt en elitidrottare som satsar allt så satsar vi våra pengar, vår tid och vår energi för att vi tror att det ska gå att komma i mål. Vi gör det varje år, slutresultatet varierar men ju mer man tränar desto bättre blir det. Vi lär oss vilka kostnader vi inte ska ge oss in på, vi lär oss vilka kunder vi ska satsa på, vi lär oss vad våra kunder har för prioriteringar och önskemål.

Att vi inte räcker till alla gånger är bara en mänsklig faktor, olusten när otillräckligheten infinner sig är en oskön känsla, irriterande. Det är de gångerna jag står bakom kakelväggarna i köket och allt brister, tårarna kommer och i den stunden begriper jag inte var ny kraft ska komma ifrån. Men den kommer alltid någonstans ifrån, tanken på målet och slutresultatet, precis som när jag var ung och idrottade.

Dagens fundering: Om fler beslutsfattare, politiker och myndigheter, skulle ta sig tid att uppleva vår verklighet, lyssna på våra många erfarenheter, förstå hur vi gör och tänker så tror jag att vi skulle komma närmare ett företagsklimat i Sverige som vore mer gynnsamt. Det är väl det klimat som borde få en ordentlig uppvärmning. Jag tror att om myndigheter och politiker i alla läger skulle se värdet av oss när det gäller jobb och tillväxt så skulle företagarföraktet för övrigt svalna, för det är ju de människorna som har makten och besluten som sätter agendan.

Tack för idag, dag 35 av 69 i detta arbetspass.

Småföretagare är ett folk för sig

Gästgivardagboken fredag 28 juli – En företagares vardag och verklighet

Som sagt, det brast lite i början av veckan, arbetsbördan blev för stor och sömnen för lite, men det har hänt förr och det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta. Vi, jag och Johan växeldrar en del under den här perioden och det var väl det som vi inte hade haft möjlighet till heller, vi körde på båda två i 180. Det gör vi fortfarande.

Jag fattar egentligen inte var man hittar kraften att dag efter dag ta dessa nya tag, trycket blir högre ju längre säsongen lider. När man tror att detta är vad vi klarar att hantera, så blir det än mer nästa dag. Men vi har en helt otrolig säsong! Vi ökar omsättningen ganska rejält utifrån våra mått sett och det gör vi samtidigt som kundnöjdheten ökar från 7,6 till 8,3 – då jobbar man bra på alla fronter! Och jag vet vad som ger kraft, det är alla härliga människor man möter, vår underbara personal och vetskapen om att semester med fullständig vila kommer i september!

Då man är verksam på en liten ort så har man förmånen att få följa människor under en längre tid. Idag hade vi en minnesstund här för en härlig dam som under många år, ja sedan vi kom hit i princip 2003, tagit hela sin familj med barn och barnbarn på stor middag här på gården varje år. Nu är hon borta och vi fick äran att ordna hennes minnesstund. Önskan var också att få vår hemlagade mullbärsparfait till dessert! Samma dag får vi middagsgäster i trädgården från paret som gifte sig här för 10 år sedan. Varje bröllopsdag äter de sin middag här och varje år har de haft möjlighet att sitta ute i trädgården och bara det är en bragd det här året för de dagarna har inte varit många!

IMG_1455.JPG

 

Dagens fundering och konstaterande: Jag har försökt att följa med i regeringskrisens alla vändor med misstroendeförklaringar och bortförklaringar, avsättningar och tillsättningar. Jag tänker på hur Stefan Löfven ser på sig själv i sin roll som statsminister och utifrån det jag sett, hört och hunnit läsa de här dagarna så undrar jag om inte han har missförstått sin roll? Han är alltså inte en enväldig härskare som bestämmer, det är vår riksdag och dess folkvalda ledamöter som bestämmer. Blir mycket förvånad över en del av hans uttalanden. Men som sagt, det är ju tur att Sverige har alla sina småföretag, för vi jobbar på och ser till att hjulen snurrar vidare i landet Sverige, vi betalar snällt in våra skatter och avgifter, vi sliter håret för att hitta rätt kompetent personal att anställa, vi tar hand om turister som semestrar, vi beställer varor så andra företag kan växa. För 42 kr i timmen!

Så jag konstaterar att det är ju lyckligt för landet att vi småföretagare driver Sverige framåt, i skuggan av den regeringskris som pågår, utan reformer som påverkar vårt företagsklimat positivt. Småföretagare är ett folk för sig!

Tack för idag, dag 34 av 69 i detta arbetspass.