Varför ska låga ungdomslöner vara förbehållet offentlig sektor?

För någon dag sedan skrev jag ett inlägg på FB där jag är kritisk till att en feriearbetare fyllda 18 år får 55 kr i timlön hos kommunen. I vår bransch får samma person 95,94 kr i timmen enligt vårt kollektivavtal. En del av de argument som framkom vill jag här reda ut, måhända jag var oklar i min FB-status men så här ser jag på saken.

Under flera år har näringslivet, allianspolitiker och företagarorganisationer efterlyst lägre ingångslöner för unga och nyanlända för att dessa grupper fortare ska komma in i arbetslivet och inte hamna i utanförskap. Läs nu rätt – INGÅNGSLÖNER. Kritikstormen har inte låtit vänta på sig från de rödgröna och deras fackliga kompisar. Annie Lööf blev anklagad för att ta till apartheidmetoder, det skulle skapa nya underklasser, det skulle sänka lönerna för alla, arbetslösheten bland nyanlända beror på företagens rasism, företagen utnyttjar anställda och stoppar pengar i egna fickor, villkoren kan knappast bli sämre för anställda. Ja fördomarna och de förutfattade meningarna är många, många fler än de jag räknar upp. Så pass att om man som småföretagare för det på tal så blir ofta svaret: Går det dåligt för din verksamhet? Behöver du gratis arbetskraft? Lägg ner om du inte kan betala! Du kan väl ändå leva gott? I ganska hårda ord. Det är synen på småföretagare som de rödgröna politikerna och de fackliga  LO-anslutna organisationerna för vidare till allmänheten i sina kampanjer och. Så blev jag även bemött i mitt FB-inlägg. 

Till att börja med vill jag bestämt hävda att det är ett gott samarbete vi har med vår kommun och det är toppen att ungdomar, både svenska och nyanlända får en möjlighet att göra en period av feriearbete på en arbetsplats. DET ÄR TOPPENBRA! 

(Trots det goda samarbetet så kommer vi inte ta emot fler PRAO eller feriearbetare där vi inte har det ekonomiska ansvaret för skatter och arbetsgivaravgifter ,eftersom lagen om personalliggare kan ge oss böter på 15000 kr för detaljfel i liggaren. )

Så här fungerar det med kommunens feriearbetande ungdomar: Kommunen som har resurser att fånga upp de som behöver få in en fot i arbetslivet gör det och kontaktar oss i det privata näringslivet för att fråga om det finns möjlighet till feriearbete. Kommunen betalar lönen och står för anställningsavtalet och ungdomen får 3 veckors jobb hos oss eller annat företag i kommunen. Företaget väljer inte vem som ska få jobbet, det gör kommunens kontaktpersoner. Ungdomen har handledare och arbetsuppgifter utifrån ålder som brukar vara mellan 15-18 år. Det privata företaget ställer alltså upp med tid, handledning, allt ansvar vad gäller t ex arbetsmiljö men har även då skyldighet att föra personalliggare för denna person.

I flera fall har vi fortsatt anställa ungdomen vid behov för enklare arbetsuppgifter som diskning, gräsklippning, bädda sängar på hotellet, dammsuga etc. Med andra ord – enklare jobb.

Varför är jag då kritisk till kommunens låga löner till ungdomar? Det är ju egentligen inte det jag i grunden är kritisk till utan mitt inlägg handlar om att man i offentlig sektor kan sätta oerhört låga löner för att få in unga i jobb. Men när näringslivet efterfrågar samma sak så blir det ramaskri, trots att syftet är detsamma. Varför ska detta vara förbehållet offentlig sektor? I det här fallet så har offentlig sektor enbart det ekonomiska ansvaret medan privata företaget tar allt annat ansvar. Då är vi bra, då tar vi ansvar, då kan vi handleda. Men alltså inte om vi själva står för att betala ingångslöner som skulle vara lägre än dagens avtalade ungdomslöner för att ge ungdomar och nyanlända en möjlighet att prova på, få in en fot och få en referens? Då kan vi inte, då gör vi allt för att stoppa pengar i egen ficka och utnyttja folk.

Jag anser fortfarande att 55kr i timmen i lön för en 18-åring är ovärdig lön, även för ett sommarjobb. Som kommentar till det så fick jag även igår ett argument att våra villkor är sämre än kommunens vilket visar på den faktaresistens som gör att man ser inte skogen för alla träd.

Den bransch jag är verksam i, besöksnäringen, har ett oerhört stort behov, nu och i framtiden, av arbetskraft. Branschen växer men utbildningarna blir färre och håller inte måttet. Besöksnäringen är en enormt stor jobbmotor som växer för varje år men dagens politik och de usla attityderna mot företagen sätter allt högre hinder och fler snubbeltrådar för att göra det möjligt för framförallt de små företagen att växa. Det är oerhört mycket som är fel i systemet och som med rätt attityd mot företagen skulle skapa fler möjligheter till människor att få jobb istället för att leva på bidrag som styrs av myndigheter. Rätten att kunna försörja sig själv borde stå högst på den politiska agendan och vad är då nödvändigt för att det ska bli verkligt? Jo, fler och växande företag med en lägre regelbörda, lägre skattetryck och bättre förutsättningar att anställa fler.

Jag är en småföretagare som har tröttnat på att vi enbart ska svälja, ta emot trista attityder och vara tysta. Vi kämpar för våra företag och anställda och vårt mål är att ha en fortsatt lönsam verksamhet så vi kan fortsätta att skapa jobb till människor, service till kunder och en levande landsbygd. Vi är en resurs!

Så, om du fortfarande har företagsfientliga attityder, ser oss som elaka människor som utnyttjar folk med låga löner, är rasister och bidragstokiga – LÄS EN GÅNG TILL!

Annonser

Lagen om personalliggare – snaran för den fria företagsamheten dras åt.

3 dagar innan nya lagen om personalliggare träder i kraft kommer Skatteverkets ställningstagande och vad de kallar förtydligande av regler. Frågorna blir ännu fler och jag kan börja med att ställa frågan:

Varför vill inte vare sig regering med Magdalena Andersson i spetsen, som drivit förslaget, eller Skatteverket ta till sig av vår oro eller synpunkter på denna tandlösa lag som man då väljer att utöka? Vi har haft offentlig dialog med Skatteverket, åtskilliga debattartiklar har skrivits från företagare och organisationer, vi har haft Skatteverkets nationella samordnare och chef för södra Sverige här på ett dialogbesök. Men det är som att slå huvudet i betongvägg.

Jag ska försöka utifrån mina egna erfarenheter och verklighet, många andra företagares erfarenheter och verklighet som kontaktat mig grotta ner mig i vad detta kommer att betyda.

Vad är verksam?

Skatteverket:Vid bedömningen av om en person är verksam eller inte ska hänsyn tas till i vilken utsträckning arbetsinsatsen bidrar till näringsverksamhetens bedrivande och är av betydelse för verksamhetens arbetskrafts­behov. Är arbetsinsatsen obetydlig för verksamheten ska personen inte anses vara verksam.

En ytterligare omständighet att ta hänsyn till är var arbetet utförs. En person betraktas som verksam i detta sammanhang till den del arbetsuppgifterna utförs i den verksamhets­lokal där den personalliggarpliktiga verksamheten bedrivs.

Även omständigheter såsom t.ex. klädsel och befogenhet att ta upp beställningar och betalning är av betydelse vid bedömningen av om en person är verksam eller inte.

En samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet måste göras för att avgöra om en person är verksam eller inte”

 Detta innebär till att börja med att allt detta faller på sitt eget grepp då varje enskilt fall ska bedömas av en kontrollant huruvida en person är obetydlig eller betydlig för verksamheten under den korta tid någon gång om året som en kontroll görs? Superkontrollanter med full insikt i företagandets värld alltså. Jag småler, eller i själva verket blir jag skräckslagen.

Nästa omständighet, som det kallas, är var arbetet utförs. Den nya lagen innebär att vi som företagare ska registreras och det var då för att Skatteverket ska bedöma hur många personer som behövs i verksamheten och hur mycket arbete företagsledaren utför. Lite hjälp till oss företagare att planera verksamheten alltså? Men, då ska bara den tid räknas som jag utför i verksamhetslokalen, alltså inte den andra heltiden jag utför i annan lokal t ex hemma vid köksbordet med webblösningar för bokföring, marknadsföring, personalfrågor, skatter och annat? Det är alltså inte viktig för verksamheten?

Som företagsledare så har du ansvar att se till att verksamheten fortlöper som den ska, det innebär att ibland kasta sig i bilen för att inhandla något som personalen behöver. Om jag glömmer skriva ut mig då och det blir kontroll? Ja, då blir det böter. MEN enligt Skatteverket så får jag göra ett kortare ärende, till t ex närmsta affär. Jag ringde Skatteverket igår och frågade hur de definierar ett kortare ärende.

– ”Det måste du själv avgöra, det kan vara en halvtimme, en timme kanske är lite långt. Men i slutändan så är det kontrollanten som vid en kontroll gör en bedömning”

”Skatteverkets bedömning av ett företags arbetskraftsbehov påverkas av i vilken utsträckning näringsidkaren eller företagsledaren själv eller dennes familjemedlemmar deltar i verksamheten.”

 Jag får en ryslig känsla av att här finns det hundar begravda. Är vi på väg in i ett samhälle där man som familjemedlem inte får gå in och stötta och hjälpa sina kära utan att få lön? Tar småföretagaren med sin låga lön och familjemedlemmen som stöttar jobbet från någon annan? Ja, då kan ni själva prova på att driva ett småföretag i Sverige och ge alla inklusive dig själv och familjen marknadsmässig lön för HELA arbetsinsatsen. Sverige skulle då stå utan småföretag helt och hållet.

Hur man är klädd har också betydelse för en bedömning om man är verksam eller inte. Vad blir nästa regel? Alla i branscher med krav på personalliggare ska ha lika uniformer för att kunna urskilja vem som är verksam eller inte? Idag så kan restauranger ha väldigt vardaglig klädsel som sin arbetsklädsel, det kan vara t-shirt, jeans och bekväma gympadojor. Hur tänkte man här? Hur bedömer en kontrollant detta?

”Begreppet verksamma omfattar alltså alla personer som på grund av någon form av överenskommelse mellan den som bedriver verksamheten och den verksamma personen deltar i bedrivandet. Detta innebär bl.a. att även personal från bemanningsföretag och personer som arbetar oavlönat ska antecknas.”

Här kommer vi till kapitlet som för vår del handlar om Prao-elever och feriarbetare från kommunen. Den delen är inte ny, men hur det hanterats har blottlagts under den senaste månaden.  Företaget är inte ekonomiskt ansvarig att betala lön, skatter eller arbetsgivaravgifter för dessa personer utan ställer upp med handledning och i många fall första kontakten med arbetslivet. Om Prao-eleven går hem utan att skriva ut sig och det blir kontroll så åker företaget, alltså inte skolan eller dess arbetsgivare kommunen, på böter på minst 15000 kr. Här borde det väl ändå räcka med ett intyg från skola eller anställningsbeviset från kommunen.  Men nej, det räcker inte. Från vår sida innebär det ett omedelbart stopp för att fortsätta med denna tjänst vilket såklart är en stor konsekvens för alla ungdomar då jag är övertygad om att fler företag inte kan ta den risken.

 ”För att omfattas av dokumentationsskyldigheten måste det dock finnas någon höjd på den verksamma personens aktivitet. Det är naturligtvis uteslutet att den person som i en brick­lunchservering efter avslutad måltid ställer ut sin lunchbricka i diskvagnen skulle kunna omfattas. Detsamma gäller en person som på eget initiativ, helt utan överenskommelse – uttrycklig eller tyst – mellan näringsidkaren och personen själv, röjer några bord som använts av andra gäster. Vilka omständigheter som är avgörande för om en person ska anses verksam eller inte får avgöras i det enskilda fallet och blir ytterst en fråga för rättstillämpningen.”

 Så för guds skull, prata inte med mig om du vill hjälpa till! Det gäller bara för mig att bevisa att du stöttar utan att jag är medveten om det.

Vad var det som gällde med verksamma barn då? Likaså här så blir det än mer luddigt. Leo som plockar av ett bord tillfälligt är obetydlig för verksamhetens bedrivande. Men vad händer om Leo vill ta på sig ett förkläde för att leka serveringspersonal? Klädernas betydelse alltså!!

My (15 år i texten) som arbetar varje lördag med att plocka upp varor är då verksam eftersom det är regelbundet och anses då vara av betydelse för företaget. Men om My var 3 år och följde med pappa till jobbet varje lördag och hjälper till att plocka upp varor och dessutom kanske vill ta på sig en kockmössa – då är alltså en 3-åring verksam. Dvs barnarbete utan lön.

Vi går till punkten som handlar om kontrollen:Skatteverket får besluta om kontrollbesök för att kontrollera att den som är eller kan antas vara skyldig att föra en personalliggare fullgör sina eventuella skyldigheter. Kontrollavgift ska tas ut om Skatteverket vid kontrollbesök finner att den som är skyldig att dokumentera identifikationsuppgifter i en personalliggare inte fullgör sin skyldighet. Detsamma gäller om personalliggaren inte hålls tillgänglig för Skatteverket i verksam­hetslokalen.”

 I ett annat stycke står: ”En samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet måste göras för att avgöra om en person är verksam eller inte”.

 Finns det någon som kan se någon annan förklaring i detta än att personalliggaren är en närvarokontroll, som det har varit och kommer att fortsätta att vara? Var finns det något som visar att kontrollavgift tas ut vid misstanke om skattefusk? Ingenstans står att läsa att personalliggaren ska synkas mot utbetalda löner, skatter och arbetsgivaravgifter.

Är det någon som överhuvudtaget har fattat på vilket sätt detta skulle stävja svart arbetskraft?

Inget i det här ställningstagandet har egentligen någon betydelse då vi som jobbar i dessa branscher med kontroller från myndigheter vet att tolkningarna är lika många och godtyckliga som antalet kontrollanter i det här landet.
Politiker och myndighet har olika uppfattning om samma fråga och ger olika svar.

Om inte ni vet, hur ska vi kunna göra rätt?

Som småföretagare i en bransch där allt kontrolleras, från hur vi diskar knivar, om hotellrummen har belysning (ja, det finns protokoll från 2018 på detta!!), till säkert brandskydd och miljöarbete så ska nu även min tid som företagare kontrolleras, vilka kläder jag, vår personal och familj har på sig, vad som är betydande arbete för verksamheten, vad min familj stöttar med, hur länge jag utför ett ärende. Jag känner hur snaran för den fria företagsamheten dras åt. Den är inte så fri längre. 

 Strategin att jaga ett fåtal fuskande näringsidkare ställer till ett helvete för resten av Företagssverige så jag fortsätter att uppmana att:
– Genast slopa kravet på att företagsledaren och dess familj ska registreras i personalliggare.
– Skapa ett effektivt och träffsäkert verktyg mot svart arbetskraft
– Jaga de kriminella och oseriösa och sluta med häxjakten mot landets småföretagare
– Öka arbetet med regelförenkling och gör det möjligt att göra rätt

Hur man kan välja att utöka en lag som siktar så fel och träffar så snett är obegripligt.

En gästbok är en glädjens bok.

Gästgivardagboken söndag 30 juli – En företagares vardag och verklighet

Tänkte också ta lite vila en stund idag. Planen var att lägga sig på en solstol på verandan, surfa runt bland hotell till septembersemestern och längta lite. Det jag brukar kalla att semesterträna. När man inte har så mycket ledigt så får man träna på det också, för det är en konst att koppla av och njuta av en vecka, släppa jobb och måsten. Så planen var att semesterträna.

Nu satte Thor stopp för det, någon släppte ner hur mycket vatten som helst från himlen och det dundrade och blixtrade om vartannat mest hela dagen. Ett förfärligt oväsen.

Men jag vilade i alla fall. Mellan kl 10 – 12, sen var det full rulle i köket för mig själv då alla andra var lediga och allt i princip tog slut kvällen innan. Men jag är ganska rask och har ju gjort detta några år, sådär 14, så köket var tipptopp igång kl 18 när vi söndagsöppnade. Det har visat sig vara god idé att skippa lunchöppet på söndagen som vi hade förut och istället ha några timmar matservice för framförallt våra hotellgäster som checkar in.

Jag väntar med spänning på den här månadens siffror som kommer om några dagar, jag har svårt att se att vi kan öka så mycket mer än vi gjort förut men lite mer blir det nog. Eller mycket 😉 Samtidigt så kan jag inte låta bli att läsa i gästboken lite emellanåt, det är verkligen en glädjens bok och den funkar alltid när man känner att energin inte räcker till riktigt. Jag har läst den flera gånger den här veckan.

 

Dagens fundering: När kommer sommaren?

Tack för idag, dag 36 av 69 i detta arbetspass.

Beslutsfattare, ta er tid att förstå oss!

Gästgivardagboken lördag 29 juli – En företagares vardag och verklighet

Vi är halvvägs i vårt maratonpass, nu börjar andra halvleken. Lite tröttare i benen, lite ömmare i kroppen, lite mer längtan efter vila på bänken men ack så segersugna! Segern som jag menar är att gå i mål, med en fantastisk säsong som vi hoppas kunna summera som en äkta vinst. Ingen ska kunna säga att bedriften av vinst är ett resultat av ”bidrag från staten” som de där föraktfulla människorna menar och som är anledningen till att jag delar med mig av vår vardag, vår verklighet och mina tankar till er, på ett ganska närgånget sätt. De som bidrar är företagarna.

Företagarföraktet som jag möter ganska ofta, i och med att jag lyfter frågorna som rör framförallt småföretagarna, måste ju rimligtvis vara ett resultat av fullständig okunskap om vad som bygger ett företags lönsamhet och framgång. Det finns flera faktorer som man missar i föraktskommentarerna. När ett behov uppstår i samhället så finns det entreprenörer, alltså de med idéer och mod, som gör verklighet av behovet. Innan det ens skapats någon affär i verksamheten så kan det gå lång tid, en tid då entreprenören kanske har annat jobb för att få inkomst alternativt lever på ingenting för att så snabbt som möjligt få igång verksamheten. Det kan ju också visa sig att idén inte håller och stannar där, som en idé, men någon har vågat tanken att göra något själv och inte vänta på att någon annan fixar.

När då företaget är startat och premiärdagen kommer så ramlar ju inte inkomsterna in från dag ett, kunderna står inte automatiskt och knackar på dörren. Det kan gå lång tid då personal ska ha lön, hyror ska betalas, marknadsföringspengen skjuter i höjden, felberäkningar kommer i kapp och inkomsterna är blygsamma. Men en sak ska ni veta och det är att det här med att ”ge upp”, ”lägga ner” eller ”stänga igen” är den allra sista utvägen för en sann entreprenör. Vi tar oss igenom dalarna, avgiftshöjningar, skattehöjningar, regeländringar, myndighetskrångel, personaladministrationen, nödvändiga renoveringar och roliga renoveringar, pappershögarna, vi gör det för 42 kr i timmen och vi ser bara segern framför oss. Målet. Likt en elitidrottare som satsar allt så satsar vi våra pengar, vår tid och vår energi för att vi tror att det ska gå att komma i mål. Vi gör det varje år, slutresultatet varierar men ju mer man tränar desto bättre blir det. Vi lär oss vilka kostnader vi inte ska ge oss in på, vi lär oss vilka kunder vi ska satsa på, vi lär oss vad våra kunder har för prioriteringar och önskemål.

Att vi inte räcker till alla gånger är bara en mänsklig faktor, olusten när otillräckligheten infinner sig är en oskön känsla, irriterande. Det är de gångerna jag står bakom kakelväggarna i köket och allt brister, tårarna kommer och i den stunden begriper jag inte var ny kraft ska komma ifrån. Men den kommer alltid någonstans ifrån, tanken på målet och slutresultatet, precis som när jag var ung och idrottade.

Dagens fundering: Om fler beslutsfattare, politiker och myndigheter, skulle ta sig tid att uppleva vår verklighet, lyssna på våra många erfarenheter, förstå hur vi gör och tänker så tror jag att vi skulle komma närmare ett företagsklimat i Sverige som vore mer gynnsamt. Det är väl det klimat som borde få en ordentlig uppvärmning. Jag tror att om myndigheter och politiker i alla läger skulle se värdet av oss när det gäller jobb och tillväxt så skulle företagarföraktet för övrigt svalna, för det är ju de människorna som har makten och besluten som sätter agendan.

Tack för idag, dag 35 av 69 i detta arbetspass.

Småföretagare är ett folk för sig

Gästgivardagboken fredag 28 juli – En företagares vardag och verklighet

Som sagt, det brast lite i början av veckan, arbetsbördan blev för stor och sömnen för lite, men det har hänt förr och det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta. Vi, jag och Johan växeldrar en del under den här perioden och det var väl det som vi inte hade haft möjlighet till heller, vi körde på båda två i 180. Det gör vi fortfarande.

Jag fattar egentligen inte var man hittar kraften att dag efter dag ta dessa nya tag, trycket blir högre ju längre säsongen lider. När man tror att detta är vad vi klarar att hantera, så blir det än mer nästa dag. Men vi har en helt otrolig säsong! Vi ökar omsättningen ganska rejält utifrån våra mått sett och det gör vi samtidigt som kundnöjdheten ökar från 7,6 till 8,3 – då jobbar man bra på alla fronter! Och jag vet vad som ger kraft, det är alla härliga människor man möter, vår underbara personal och vetskapen om att semester med fullständig vila kommer i september!

Då man är verksam på en liten ort så har man förmånen att få följa människor under en längre tid. Idag hade vi en minnesstund här för en härlig dam som under många år, ja sedan vi kom hit i princip 2003, tagit hela sin familj med barn och barnbarn på stor middag här på gården varje år. Nu är hon borta och vi fick äran att ordna hennes minnesstund. Önskan var också att få vår hemlagade mullbärsparfait till dessert! Samma dag får vi middagsgäster i trädgården från paret som gifte sig här för 10 år sedan. Varje bröllopsdag äter de sin middag här och varje år har de haft möjlighet att sitta ute i trädgården och bara det är en bragd det här året för de dagarna har inte varit många!

IMG_1455.JPG

 

Dagens fundering och konstaterande: Jag har försökt att följa med i regeringskrisens alla vändor med misstroendeförklaringar och bortförklaringar, avsättningar och tillsättningar. Jag tänker på hur Stefan Löfven ser på sig själv i sin roll som statsminister och utifrån det jag sett, hört och hunnit läsa de här dagarna så undrar jag om inte han har missförstått sin roll? Han är alltså inte en enväldig härskare som bestämmer, det är vår riksdag och dess folkvalda ledamöter som bestämmer. Blir mycket förvånad över en del av hans uttalanden. Men som sagt, det är ju tur att Sverige har alla sina småföretag, för vi jobbar på och ser till att hjulen snurrar vidare i landet Sverige, vi betalar snällt in våra skatter och avgifter, vi sliter håret för att hitta rätt kompetent personal att anställa, vi tar hand om turister som semestrar, vi beställer varor så andra företag kan växa. För 42 kr i timmen!

Så jag konstaterar att det är ju lyckligt för landet att vi småföretagare driver Sverige framåt, i skuggan av den regeringskris som pågår, utan reformer som påverkar vårt företagsklimat positivt. Småföretagare är ett folk för sig!

Tack för idag, dag 34 av 69 i detta arbetspass.

 

Som chef är du ALLTID ansvarig

Gästgivardagboken måndag 24 juli – En företagares vardag och verklighet

Det blev ett riktigt maraton idag. Först 10-timmarspass i köket, baka bröd, macarons, grissida, beställa varor, prata med AF,  hacka, skära, bryna, vispa, diska, packa om, packa in och packa ut. 5 minuter i fåtöljen för att ryggen sviktar. Sen nästa pass på 4-5 timmar.

17.00 Två stycken 2:or bokade. Ser ut att bli en lugn kväll. Köket är redo för service!

IMG_1412.JPG

17.30 Restaurangen fullbokad. Ringer in M som kan hoppa in. Fattar ni hur svårt det är att planera personal? Det är ju fullständigt omöjligt.

22.30 Helt fullständigt absolut slut! Helt fullt hela kvällen och köket gick på högsta beredskap. Nej, jag gillar inte när det blir sånt tryck, det blir en och annan tallrik som jag inte är 100% nöjd med, men där det inte finns tid att göra om och göra bättre. Mmm, så kan det bli och ibland så får man bara bita ihop och köra. Som plåster på såren så vet jag ju att jag får en likadan dag imorgon. #alltärslutikylarna Köket såg inte ut som på bilden ovan när sista bongen gått ut, det kan jag garantera 😉 Vi fick dock avsluta en mycket lång och intensiv dag med massor med goda skratt då två fd anställda kom på besök över ett glas i baren!

24.00 Genom duschen, lights out.

Dagens långa fundering, och uppmaning: Som företagare i hotell- och restaurangbranschen så har vi som bekant en uppsjö med kontroller som utförs av myndigheter varje år. Det är allt från miljö- och hälsa, brandskydd, sotning, ventilation, kassaregister, personalliggare och alkoholservering. Vi har personal som är inblandad i flera av arbetsuppgifterna som rör inspektioner. Det kan vara städning, alkoholservering, kassan och personalliggaren och naturligtvis kan det bli fel på många sätt och vis. Ansvaret ligger dock alltid hos oss, Johan och mig, att säkra att så inte sker, vi måste ha kontroll på att minderåriga ej serveras alkohol, att städningen i köket är ordentligt utförd, att livsmedel hanteras på ett säkert sätt, att allt registreras i kassan, att personalen skriver in och ut i liggaren – annars blir det böter och kontrollavgifter, väldigt höga avgifter i förhållande till verksamhetens omsättning. I vissa falla skulle vi kunna förlora serveringstillstånd på alkohol, och då skulle det vara slutet.

Vi kan aldrig komma undan vårt ansvar här, vi kan aldrig skylla på våra anställda. Som chef är du ALLTID ansvarig. Det gäller alla chefer, även ministrar. Sluta skylla på andra, ta ert ansvar – ni har hanterat människors sekretess på ett oerhört grovt felaktigt sätt! Ta ansvar!

Tack för idag, dag 29 av 69 i detta arbetspass.

Saker som är så mycket högsäsong

Gästgivardagboken söndag 23 juli – En företagares vardag och verklighet

Det finns saker som är väldigt mycket högsäsong.

Håret. Jag har nog inte borstat ut håret sen midsommarafton. En dusch, hårtvätt, handdukstorka och en knut i nacken och köksmössa på. När kvällen kommer släpps håret ut, som fortfarande är blött och det får torka under nattsömnen. Kan det mögla i hårknuten?

Naglar. Händer som ständigt är i vatten eller i handskar utsätter naglar för en omänsklig behandling vilket resulterar i misshandlade, supekorta, ”flisiga” och väldigt fula naglar. Det är nog lika bra att man inte har möjlighet att delta i några sommarfestligheter, det här är svårt att dölja.

Kläder. Jag har ju tidigare tagit upp saknade efter att få använda mina sommarklänningar. Nu har ju inte så många haft möjlighet till det i år iallafall…. Men vad är det som tvättas i tvättmaskinen? Jo, nästan uteslutande rutiga byxor, vita jackor, förkläden och kökshanddukar.

IMG_1444.JPG

Magen. Kakmuskler växer även på mig. Det är ju nu jag skulle behöva energin som mest för att ta de där häftiga långa powerwalken. Men jag hinner ju knappt gå på hundpromenad. Tack sonen för att du stöttar där! Om några veckor ska jag……

Hemmet. När jag får ett ryck så åker snabeldraken och trasan fram, men inte många gånger under högsäsongen. Desto gladare blir jag var gång för det blir en fantastisk skillnad här hemma. Vore jag pedant skulle det inte märkas!

Papper. De högarna växer, de jäser liksom riktiga surdegar. Skulle vilja lägga de i en kastrull och koka ner till pappersmassa. Förmodligen skulle jag få stora problem längre fram och som småföretagare kan man ju inte sticka huvet i sanden och försvinna. Verkligheten kommer ikapp.

IMG_1445.JPG

Söndagskvällar. Jag har bara jobbat aktivt i köket 8 timmar idag, men jag sitter här och gör varubeställningar och håller handen under hakan för att inte huvet ska falla i sömn. Några mail till, några fler varuorder, sen ska allt stängas ner och det gör även jag. Vi försökte idag att få några timmar hemma, för oss själva, men ack vad vi gick bet. Nu är klockan 21 och alla utom ett rum är incheckade så vi väntar. Sen knyter vi oss i soffan med te och en Netflixserie. Om vi orkar.

Dagens fundering: Vad gör turisterna när det regnar, verkligen ösregnar, en hel dag?

Tack för idag, dag 28 av 69 i detta arbetspass.