En gästbok är en glädjens bok.

Gästgivardagboken söndag 30 juli – En företagares vardag och verklighet

Tänkte också ta lite vila en stund idag. Planen var att lägga sig på en solstol på verandan, surfa runt bland hotell till septembersemestern och längta lite. Det jag brukar kalla att semesterträna. När man inte har så mycket ledigt så får man träna på det också, för det är en konst att koppla av och njuta av en vecka, släppa jobb och måsten. Så planen var att semesterträna.

Nu satte Thor stopp för det, någon släppte ner hur mycket vatten som helst från himlen och det dundrade och blixtrade om vartannat mest hela dagen. Ett förfärligt oväsen.

Men jag vilade i alla fall. Mellan kl 10 – 12, sen var det full rulle i köket för mig själv då alla andra var lediga och allt i princip tog slut kvällen innan. Men jag är ganska rask och har ju gjort detta några år, sådär 14, så köket var tipptopp igång kl 18 när vi söndagsöppnade. Det har visat sig vara god idé att skippa lunchöppet på söndagen som vi hade förut och istället ha några timmar matservice för framförallt våra hotellgäster som checkar in.

Jag väntar med spänning på den här månadens siffror som kommer om några dagar, jag har svårt att se att vi kan öka så mycket mer än vi gjort förut men lite mer blir det nog. Eller mycket 😉 Samtidigt så kan jag inte låta bli att läsa i gästboken lite emellanåt, det är verkligen en glädjens bok och den funkar alltid när man känner att energin inte räcker till riktigt. Jag har läst den flera gånger den här veckan.

 

Dagens fundering: När kommer sommaren?

Tack för idag, dag 36 av 69 i detta arbetspass.

Annonser

Beslutsfattare, ta er tid att förstå oss!

Gästgivardagboken lördag 29 juli – En företagares vardag och verklighet

Vi är halvvägs i vårt maratonpass, nu börjar andra halvleken. Lite tröttare i benen, lite ömmare i kroppen, lite mer längtan efter vila på bänken men ack så segersugna! Segern som jag menar är att gå i mål, med en fantastisk säsong som vi hoppas kunna summera som en äkta vinst. Ingen ska kunna säga att bedriften av vinst är ett resultat av ”bidrag från staten” som de där föraktfulla människorna menar och som är anledningen till att jag delar med mig av vår vardag, vår verklighet och mina tankar till er, på ett ganska närgånget sätt. De som bidrar är företagarna.

Företagarföraktet som jag möter ganska ofta, i och med att jag lyfter frågorna som rör framförallt småföretagarna, måste ju rimligtvis vara ett resultat av fullständig okunskap om vad som bygger ett företags lönsamhet och framgång. Det finns flera faktorer som man missar i föraktskommentarerna. När ett behov uppstår i samhället så finns det entreprenörer, alltså de med idéer och mod, som gör verklighet av behovet. Innan det ens skapats någon affär i verksamheten så kan det gå lång tid, en tid då entreprenören kanske har annat jobb för att få inkomst alternativt lever på ingenting för att så snabbt som möjligt få igång verksamheten. Det kan ju också visa sig att idén inte håller och stannar där, som en idé, men någon har vågat tanken att göra något själv och inte vänta på att någon annan fixar.

När då företaget är startat och premiärdagen kommer så ramlar ju inte inkomsterna in från dag ett, kunderna står inte automatiskt och knackar på dörren. Det kan gå lång tid då personal ska ha lön, hyror ska betalas, marknadsföringspengen skjuter i höjden, felberäkningar kommer i kapp och inkomsterna är blygsamma. Men en sak ska ni veta och det är att det här med att ”ge upp”, ”lägga ner” eller ”stänga igen” är den allra sista utvägen för en sann entreprenör. Vi tar oss igenom dalarna, avgiftshöjningar, skattehöjningar, regeländringar, myndighetskrångel, personaladministrationen, nödvändiga renoveringar och roliga renoveringar, pappershögarna, vi gör det för 42 kr i timmen och vi ser bara segern framför oss. Målet. Likt en elitidrottare som satsar allt så satsar vi våra pengar, vår tid och vår energi för att vi tror att det ska gå att komma i mål. Vi gör det varje år, slutresultatet varierar men ju mer man tränar desto bättre blir det. Vi lär oss vilka kostnader vi inte ska ge oss in på, vi lär oss vilka kunder vi ska satsa på, vi lär oss vad våra kunder har för prioriteringar och önskemål.

Att vi inte räcker till alla gånger är bara en mänsklig faktor, olusten när otillräckligheten infinner sig är en oskön känsla, irriterande. Det är de gångerna jag står bakom kakelväggarna i köket och allt brister, tårarna kommer och i den stunden begriper jag inte var ny kraft ska komma ifrån. Men den kommer alltid någonstans ifrån, tanken på målet och slutresultatet, precis som när jag var ung och idrottade.

Dagens fundering: Om fler beslutsfattare, politiker och myndigheter, skulle ta sig tid att uppleva vår verklighet, lyssna på våra många erfarenheter, förstå hur vi gör och tänker så tror jag att vi skulle komma närmare ett företagsklimat i Sverige som vore mer gynnsamt. Det är väl det klimat som borde få en ordentlig uppvärmning. Jag tror att om myndigheter och politiker i alla läger skulle se värdet av oss när det gäller jobb och tillväxt så skulle företagarföraktet för övrigt svalna, för det är ju de människorna som har makten och besluten som sätter agendan.

Tack för idag, dag 35 av 69 i detta arbetspass.

Småföretagare är ett folk för sig

Gästgivardagboken fredag 28 juli – En företagares vardag och verklighet

Som sagt, det brast lite i början av veckan, arbetsbördan blev för stor och sömnen för lite, men det har hänt förr och det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta. Vi, jag och Johan växeldrar en del under den här perioden och det var väl det som vi inte hade haft möjlighet till heller, vi körde på båda två i 180. Det gör vi fortfarande.

Jag fattar egentligen inte var man hittar kraften att dag efter dag ta dessa nya tag, trycket blir högre ju längre säsongen lider. När man tror att detta är vad vi klarar att hantera, så blir det än mer nästa dag. Men vi har en helt otrolig säsong! Vi ökar omsättningen ganska rejält utifrån våra mått sett och det gör vi samtidigt som kundnöjdheten ökar från 7,6 till 8,3 – då jobbar man bra på alla fronter! Och jag vet vad som ger kraft, det är alla härliga människor man möter, vår underbara personal och vetskapen om att semester med fullständig vila kommer i september!

Då man är verksam på en liten ort så har man förmånen att få följa människor under en längre tid. Idag hade vi en minnesstund här för en härlig dam som under många år, ja sedan vi kom hit i princip 2003, tagit hela sin familj med barn och barnbarn på stor middag här på gården varje år. Nu är hon borta och vi fick äran att ordna hennes minnesstund. Önskan var också att få vår hemlagade mullbärsparfait till dessert! Samma dag får vi middagsgäster i trädgården från paret som gifte sig här för 10 år sedan. Varje bröllopsdag äter de sin middag här och varje år har de haft möjlighet att sitta ute i trädgården och bara det är en bragd det här året för de dagarna har inte varit många!

IMG_1455.JPG

 

Dagens fundering och konstaterande: Jag har försökt att följa med i regeringskrisens alla vändor med misstroendeförklaringar och bortförklaringar, avsättningar och tillsättningar. Jag tänker på hur Stefan Löfven ser på sig själv i sin roll som statsminister och utifrån det jag sett, hört och hunnit läsa de här dagarna så undrar jag om inte han har missförstått sin roll? Han är alltså inte en enväldig härskare som bestämmer, det är vår riksdag och dess folkvalda ledamöter som bestämmer. Blir mycket förvånad över en del av hans uttalanden. Men som sagt, det är ju tur att Sverige har alla sina småföretag, för vi jobbar på och ser till att hjulen snurrar vidare i landet Sverige, vi betalar snällt in våra skatter och avgifter, vi sliter håret för att hitta rätt kompetent personal att anställa, vi tar hand om turister som semestrar, vi beställer varor så andra företag kan växa. För 42 kr i timmen!

Så jag konstaterar att det är ju lyckligt för landet att vi småföretagare driver Sverige framåt, i skuggan av den regeringskris som pågår, utan reformer som påverkar vårt företagsklimat positivt. Småföretagare är ett folk för sig!

Tack för idag, dag 34 av 69 i detta arbetspass.

 

Som chef är du ALLTID ansvarig

Gästgivardagboken måndag 24 juli – En företagares vardag och verklighet

Det blev ett riktigt maraton idag. Först 10-timmarspass i köket, baka bröd, macarons, grissida, beställa varor, prata med AF,  hacka, skära, bryna, vispa, diska, packa om, packa in och packa ut. 5 minuter i fåtöljen för att ryggen sviktar. Sen nästa pass på 4-5 timmar.

17.00 Två stycken 2:or bokade. Ser ut att bli en lugn kväll. Köket är redo för service!

IMG_1412.JPG

17.30 Restaurangen fullbokad. Ringer in M som kan hoppa in. Fattar ni hur svårt det är att planera personal? Det är ju fullständigt omöjligt.

22.30 Helt fullständigt absolut slut! Helt fullt hela kvällen och köket gick på högsta beredskap. Nej, jag gillar inte när det blir sånt tryck, det blir en och annan tallrik som jag inte är 100% nöjd med, men där det inte finns tid att göra om och göra bättre. Mmm, så kan det bli och ibland så får man bara bita ihop och köra. Som plåster på såren så vet jag ju att jag får en likadan dag imorgon. #alltärslutikylarna Köket såg inte ut som på bilden ovan när sista bongen gått ut, det kan jag garantera 😉 Vi fick dock avsluta en mycket lång och intensiv dag med massor med goda skratt då två fd anställda kom på besök över ett glas i baren!

24.00 Genom duschen, lights out.

Dagens långa fundering, och uppmaning: Som företagare i hotell- och restaurangbranschen så har vi som bekant en uppsjö med kontroller som utförs av myndigheter varje år. Det är allt från miljö- och hälsa, brandskydd, sotning, ventilation, kassaregister, personalliggare och alkoholservering. Vi har personal som är inblandad i flera av arbetsuppgifterna som rör inspektioner. Det kan vara städning, alkoholservering, kassan och personalliggaren och naturligtvis kan det bli fel på många sätt och vis. Ansvaret ligger dock alltid hos oss, Johan och mig, att säkra att så inte sker, vi måste ha kontroll på att minderåriga ej serveras alkohol, att städningen i köket är ordentligt utförd, att livsmedel hanteras på ett säkert sätt, att allt registreras i kassan, att personalen skriver in och ut i liggaren – annars blir det böter och kontrollavgifter, väldigt höga avgifter i förhållande till verksamhetens omsättning. I vissa falla skulle vi kunna förlora serveringstillstånd på alkohol, och då skulle det vara slutet.

Vi kan aldrig komma undan vårt ansvar här, vi kan aldrig skylla på våra anställda. Som chef är du ALLTID ansvarig. Det gäller alla chefer, även ministrar. Sluta skylla på andra, ta ert ansvar – ni har hanterat människors sekretess på ett oerhört grovt felaktigt sätt! Ta ansvar!

Tack för idag, dag 29 av 69 i detta arbetspass.

Saker som är så mycket högsäsong

Gästgivardagboken söndag 23 juli – En företagares vardag och verklighet

Det finns saker som är väldigt mycket högsäsong.

Håret. Jag har nog inte borstat ut håret sen midsommarafton. En dusch, hårtvätt, handdukstorka och en knut i nacken och köksmössa på. När kvällen kommer släpps håret ut, som fortfarande är blött och det får torka under nattsömnen. Kan det mögla i hårknuten?

Naglar. Händer som ständigt är i vatten eller i handskar utsätter naglar för en omänsklig behandling vilket resulterar i misshandlade, supekorta, ”flisiga” och väldigt fula naglar. Det är nog lika bra att man inte har möjlighet att delta i några sommarfestligheter, det här är svårt att dölja.

Kläder. Jag har ju tidigare tagit upp saknade efter att få använda mina sommarklänningar. Nu har ju inte så många haft möjlighet till det i år iallafall…. Men vad är det som tvättas i tvättmaskinen? Jo, nästan uteslutande rutiga byxor, vita jackor, förkläden och kökshanddukar.

IMG_1444.JPG

Magen. Kakmuskler växer även på mig. Det är ju nu jag skulle behöva energin som mest för att ta de där häftiga långa powerwalken. Men jag hinner ju knappt gå på hundpromenad. Tack sonen för att du stöttar där! Om några veckor ska jag……

Hemmet. När jag får ett ryck så åker snabeldraken och trasan fram, men inte många gånger under högsäsongen. Desto gladare blir jag var gång för det blir en fantastisk skillnad här hemma. Vore jag pedant skulle det inte märkas!

Papper. De högarna växer, de jäser liksom riktiga surdegar. Skulle vilja lägga de i en kastrull och koka ner till pappersmassa. Förmodligen skulle jag få stora problem längre fram och som småföretagare kan man ju inte sticka huvet i sanden och försvinna. Verkligheten kommer ikapp.

IMG_1445.JPG

Söndagskvällar. Jag har bara jobbat aktivt i köket 8 timmar idag, men jag sitter här och gör varubeställningar och håller handen under hakan för att inte huvet ska falla i sömn. Några mail till, några fler varuorder, sen ska allt stängas ner och det gör även jag. Vi försökte idag att få några timmar hemma, för oss själva, men ack vad vi gick bet. Nu är klockan 21 och alla utom ett rum är incheckade så vi väntar. Sen knyter vi oss i soffan med te och en Netflixserie. Om vi orkar.

Dagens fundering: Vad gör turisterna när det regnar, verkligen ösregnar, en hel dag?

Tack för idag, dag 28 av 69 i detta arbetspass.

 

Gästgivardagboken lördag 22 juli

En företagares dagbok med vardag och verklighet

Ja, idag är det lördag! Jag tänkte jag skulle leka Löfven idag. ”Jag lägger en lapp i köket att jag har semester (ja, några veckor går ju inte, men ett par dagar mitt i juli, mitt i högsäsong), försvinner in i semestermooden, slår av telefonen, alla sociala medier med messenger och FB så ingen kan nå mig. Folk strömmar in i matsalen, personalen har bokat på för mycket folk, tagit vatten över huvudet, det blir felbongar och felbeställningar, men det visste de ju om men brydde sig inte. Försöker nå mig för att få hjälp. Jag är ledig. Jag svarar inte. Jag tänker dessutom ha kalas. Folk blir förbannade, personalen får väl svara för vad de gjort och varför de gjort fel. Jag tänker inte göra det. Jag är ju ledig. Jag kollar på sommarprogrammet som jag deltar i, det var ju lite mysiga frågor. Ingenting om säkerhet eller annat tjafs. Dessutom förinspelat, då är jag säker. Jag går ner på stranden och sticker huvet i sanden ett par dagar till så kanske allt är glömt och förlåtet.”

fullsizeoutput_e19.jpeg

Nej, inte ens längre än i en knäpp tanke skulle detta scenario kunna komma till stånd varken personalens ignorans eller mitt ”försvinnande”. Ansvarslöst vore det. Ansvarslöst är det. Inte ens i ett litet familjeägt småföretag får sådan ansvarslöshet förekomma, än mindre i ett land från en statsminister. 

Vår son är uppklädd, snygg och på riktigt gott festhumör. Han ska gå på kompisens bröllop. Det känns så fint, jag blir så stolt över att se våra barn bli härliga, självständiga individer med mål och framtidsvisioner, även om dessa varierar en del. Men våra barn har i princip vuxit upp med föräldrar som jobbar jämt, varje kväll, varje helg, varje skollov, varje högtid. Det var nog inte så himla enkelt eller roligt, även om vårt jobb ligger vägg i vägg med vår bostad. Sitta i baren eller köket och göra läxor fick det bli.

Ett par dyker upp och vill checka in tidigare. Vi löser problemet med en kopp kaffe och påskyndande av städningen. Nästa par dyker upp och vill checka in tidigare. De förstår om det inte är klart men kan gärna vänta. Vi löser det också. Efter en stund kommer en av personalen och hämtar mig i köket, för en gäst vill prata med mig. Hmm…något problem? Nej, det var den äldre herren i det senare paret som kom ner för att säga att de var så nöjda med det fina rummet ❤ . Det är inte ofta någon tar sig tid att komma ner för att berätta det. Fin känsla!

Kvällen i restaurangen blir relativt lugn, många av våra hotellgäster är borta på privata fester och skojigheter. Vi passar på att boka in oss med grannarna på kvällen efter stängning. Skönt att sitta ner och skratta och prata lite, bland gurkor, tomater och spindlar i växthuset!

Idag inser jag också att jag skulle behöva cykla lite oftare!

IMG_1410.JPG

Dagens fundering: Om man inte är beredd att ta tag i obehagliga situationer kanske man ska avstå höga, ansvarsfulla positioner.

Tack för idag, dag 27 av 69 i detta arbetspass.

Gästgivardagboken fredag 21 juli

En företagares dagbok med vardag och verklighet

07.30 Nej, jag är ingen morgonmänniska. Punkt.

En mörk morgon, regn från skyarna och jag runt i matsalen och tänder ljus precis som i adventstider. Någon går och hämtar en kofta att lägga över axlarna, det är lite råkallt ute, det tar sig genom väggarna i den gamla gården. Jag svarar på en hotellrecension, den här gången en 10-poängare! De blir man så glad av 🙂

Livet är skört och döden kan vara plötslig. Nås av besked att en FB-vän hastigt lämnat jordelivet, en vän som jag aldrig träffat IRL, utan enbart haft underbara diskussioner och resonemang med under flera års tid på Facebook. Jag skänker dig tankar och vila i frid, skänker din familj många tankar och önskan om att de hittar styrkan att gå vidare. ❤

Igår meddelade vår portugisiske kock att han kommer att gå vidare till en restaurang i England som har några stjärnor i den berömda guiden. Spännande för honom, synd för oss. Jag ska nu återigen börja söka efter ny personal i köket för hösten och det är inte enkelt eftersom vår bransch lider stor brist på kockar, åtminstone med kompetens. Samtidigt som det är svårt att finna den kompetens man eftersöker så finns det stjärnbeströdda krogar inte bara i Sverige men överallt som tar in gratis arbetskraft, hur många som helst. Och unga förmågor gör allt för att få en rad från dessa krogar på sitt CV. Det är att utnyttja. Snälla folk, sluta jobba gratis! 

13.45 Jag kom aldrig riktigt ur köket efter frukosten så nu är det bara att slänga sig genom en dusch och på med andra omgången kökskläder. Kort om personal i servicen ikväll så köket behöver vara topptrimmat så vi kan stötta restaurangen. Gick ner i jordgubbslandet och hittade en märklig gubbe.

IMG_1440

22.15 Nästan alla hade bokat bord till 19.30 – 20.00 så det blev en kväll med ”ingenting, ingenting, alltingpåengång”. Under ”ingenting”-tiden tog jag en paus, sittande paus, och hamnade i en diskussion på FB om kurser för nyanlända i kommunen. Ägare av tråden ville nog mer ha en diskussion om invandrares vara eller icke vara. Synd att så många inte ser dessa människor som ett viktigt humankapital och en arbetskraft som också är med och bidrar. Ja, en initialkostnad men om systemen skulle ändras så inte människor hamnar i bidrassnurran direkt så kanske integrationen skulle gå smidigare. När man kommer till Sverige som flykting så får man automatiskt bidrag och man måste ansöka om att få arbeta och betala skatt. Borde rimligtvis vara tvärtom! Nu har jag lämnat över städet för kvällen, hunden är rastad av sonen. Jag tar en god ost och sista skvätten av förrgårdagens misstag, en Netflixserie och sen kudde.

Dagens fundering: Vi har en säkerhetsskandal i Sverige via Transportstyrelsen. Statsminister Löfven är tyst. Jag tycker han tar för mycket semester.

Tack för idag, dag 26 av 69 i detta arbetspass. (Jag förlängde ju arbetspasset igår då jag la ut nya öppettider fram t o m 2 sep)