Vi småföretagare är för snälla

Det börjar bli rutin att till frukostkaffet kolla vilka pudlar eller löftessvek som regeringen laddar medierna med var och varannan dag. Det är inte utan oro jag läser. Att idag vara småföretagare i Sverige känns oroligt då vi ständigt får nya vägvisare att anpassa oss till. Vi ska ta oss från ruta ett till två och vägen dit kan variera kraftigt och likaså kostnaden. Det blir omöjligt att planera för längre perioder. Småföretagaren är också en människa, ofta med familj, boende och räkningar som också ska betalas. Och vi sväljer och kör vidare, jobbar mer och tjänar mindre.

Vi småföretagare förutsätts att alltid kunna anpassa oss till alla de förändringar som regeringen häver ur sig. Det är höjda arbetsgivaravgifter för unga, sänkt ROT-avdrag, sänkt RUT-avdrag, och i senaste sveket flaggas för att sjuklöneansvaret inte ska minska, det kan tänkas öka. Vi ska inte glömma regeringens önskan om att att göra det omöjligt för privata skolor och välfärdsföretag att existera. Förutsättningar förändras, kostnader och risker ökar för småföretagen. Men vi kämpar på och kör vidare, jobbar mer och tjänar mindre. Företagsklimatet i Sverige kan bli bättre, men med ständiga löften om högre skatter, avgifter och ansvar och avsaknad av dialog med småföretagaren från regeringens sida så är vägen dit lång. Just nu känns den krokigare och mer avlägsen än på mycket länge.

Regeringen har inte förstått att småföretagaren satsar en större del av sitt liv, sin kunskap och kapital på sitt företag för att skapa lönsamhet och ett växande företag. Man har också missat att ett gott företagsklimat inte skapas av att negligera företagarens kunskap och erfarenhet. Man har helt enkelt inte förstått att ett gott företagsklimat med lönsamma företag är det som gör att arbetsförmedlingen får färre människor att sätta i åtgärdsprogram. Vi är många som kämpar.

Det finns i dag över 1 miljon småföretag med färre än 49 anställda och under april 2015 var 465 800 personer i Sverige företagare. Det är dumt att negligera dessa siffror.

Men regeringens ideologi genomsyras så oerhört tydligt av att småföretagaren är ohyra som ska bekämpas och det gör man bäst genom att skatta ihjäl dess företag, snabbt och effektivt ska förändringarna genomföras, i en sådan takt att företagaren inte fixar omställningen. Hur många småföretagare orkar kämpa vidare med ständigt nya försämrade förutsättningar där planer längre än 3 månader framåt får omvärderas p g a politiska beslut? Hur länge ska vi lyssna till en regering som förfasar sig över det höga antalet arbetslösa, men som gör allt för att motarbeta företagarens förmåga och mod att anställa? Antalet arbetslösa kan givetvis också bli färre på andra sätt än att jobb skapas, de kan bli färre om man ljuger om statistiken, om man utesluter tillräckligt många kategorier ur statistiken så kan arbetslösheten bli noll.

Småföretagaren är för snäll, vi måste sluta svälja alla förändringar från politiker som motarbetar oss och. Det är vi som satsat våra pengar, tid och kunskap i företagen som skapar jobben. Det är vi som står för risker, det är vi som jobbar 24-7 och det är vi som får hjulen att snurra.

Vi kan inte låta en socialistisk regering rasera allt detta för en ideologi som drömmer om ett Sverige där staten och facket äger allt. Hade jag kunnat skulle jag packa företaget och emigrerat. Jag tror dessvärre inte att jag är ensam om att ha tänkt tanken det senaste halvåret.

Annonser

Småföretagarkollegor – det är vår tur att ta ton!

När en småföretagarkollega stöttar en annan då är det attack på den fackliga rörelsen. När facket stöttar sina fackliga kollegor då är det sympati.

När en småföretagare stöttar en annan småföretagare i kris och ”attackerar” det fackförbund som gör allt för att krossa. Då tar sympatin från andra förbund över och hotar med att ”Vi har massor av medlemmar som kan gå in och trasha dina oseriösa arbetsgivarkollegor.”

När en anställd tjänar för lite enligt den svenska modellens avtal då går facket in och krossar företaget. När en företagare tjänar för lite då går skatteverket till attack.

När ett småföretag inte gör vinst från dag ett då har dess existensberättigande förbrukats och ”rätten” att anställa någon likaså. ”Lösningen är att de företag som inte klarar av att betala lägstalönerna i avtalen inte ska vara kvar och företag med låg produktivitet måste bort om vi ska ha den levnadsstandard vi har nu.”, anser ytterligare sympatiagerande fackfolk.

När ett företag har anställda och ekonomin inte tillåter det mer då måste de anställda gå. Då krossar fackföreningen. Trots att ett avtal är påskrivet.

…och så här fortsätter det. Detta är en del av de diskussioner jag både sett och själv deltagit i de senaste dagarna och upprinnelsen är såklart Ingeborgs Bageri & Konditori och den konflikt de har med Livsmedelsarbetareförbundet. Men jag har sett det förut, jag har hört det förut. Alltför många gånger. Krossa. Hata. Hota. Förminska. Vart tog dialogen vägen? Varför detta enkelspåriga arbete med att göra så mycket som möjligt för att utrota viljan till företagsamma människor att förverkliga idéer, skapa företag och jobb?

Att starta ett företag kräver kapital, ofta egna sparade pengar eller så tar banken hängslen och livrem runt ditt hus och företag för att låna pengar till överränta och tuffa villkor. Det är inga 40-timmarsveckor eller 8-timmarsdagar man går in i, ofta det dubbla. Lönen till ägaren variera ofta beroende på inkomster i företaget. Blir du sjuk en längre tid så har du förmodligen inget jobb att återgå till, såvida inte fler i familjen ingår i företaget eller goda vänner som gör ditt jobb. Och hear, hear – kunderna står sällan och knackar på dörren dag 1 och ger klirr i kassan! Men skyll dig själv sägs det – och, ja det gör vi för det är så förbaskat kul att driva sitt eget företag, se hur det växer fram!

Om vi alla skulle lyssna till den fackliga lösningen att företag som inte klarar av att betala lägstalönerna eller är lågproduktiva inte ska vara kvar, ja säg då hur många småföretag kommer vi ha i Sverige i framtiden? Glöm inte nu att småföretagen står för 4 av 5 jobb i Sverige…Glöm inte heller att de flesta  företag en gång startats som småföretag, med förutsättningar som ovan. När så en konflikt av det här slaget drabbar ett litet familjeföretag, man skriver på, man försöker rädda företaget och säger upp den anställde – då kommer en stämning på 650 000 kr från facket. Resultatet kanske blir att företaget går i konkurs och alla blir utan jobb. Vem är nöjdast då? Är det då så konstigt att Sveriges småföretagare frågar efter F-skattesedel när man behöver arbetskraft? Mindre risk att företaget krossas.

Föreställningen av utsugande företagare, slavdrivande arbetsgivare och stenrika småföretagare måste få ett slut. Likaså föreställningen att alla företag gräver guld från dag ett, att vinster hamnar i ägarnas fickor och att de anställda har sämst villkor, det måste få ett slut. Vi behöver inte partipolitiska fackförbund som öser sina socialistiska slagord i ansiktet både på oss och våra anställda. Det måste få ett slut. Har sagt det förut men säger det igen – jag vill se ett alternativ till förbund att skriva avtal med, ett förbund som inte är partipolitiskt, som inte uppmanar sina medlemmar, våra anställda att bilda socialistföreningar. Det är inte demokrati.

Jag vill vara verksam i ett land där varje människas jobb är värdefullt, även en småföretagares. Ett land där vi kan föra vettiga dialoger om olika lösningar då olika förutsättningar såsom t ex stad eller landsbygd, bransch, kapital och kompetensbehov spelar stor roll i den möjliga tillväxten.

Så småföretagarkollegor – när är det vår tur att ta ton, ta fram alla de goda exemplen, visa på de utmaningar vi utkämpar och alla de fantastiska jobben vi utför, tillsammans med våra anställda och kollegor? För ni vet att vi är ruskigt många småföretagare i vårt land, så du är inte ensam – vi måste fortsätta stötta varandra utan att det ska kallas för attack mot den store Goliat!

Vem ska vi lita på när det gäller brandskydd?

Bäste läsare,

En historia som inte verkar få något slut, jag hoppas du orkar läsa till slutet för detta är en sorglig historia som utspelar sig mellan myndighetens tjänstemän med stora muskler och ett par som driver ett småföretag på landet. Du får gärna dela detta då jag är övertygad om att vår historia är inte den enda i sitt slag.

För 12 år sedan köpte vi en av Skånes äldsta gästgivaregårdar, byggd på 1770-talet. En fantastisk byggnad i 2 plan med källare, inte en rak vinkel men dryga 1500 kvm historisk byggnad! Som man gjort i flera hundra år tidigare så skulle även vi driva hotell- och restaurangrörelse och ett omfattande detektivarbete påbörjades för att vi skulle få rätt på alla tillstånd för att allt skulle bli rätt från början. Myndigheterna kontaktades och bland dessa räddningstjänsten som vi talade med innan köpet gjordes, vi ville ju veta om det var några större ingrepp som behövdes göras, kunskapen var deras. Men nej, endast en dubbeldörr som skulle förses med annan öppningsfunktion, för övrigt fanns det inget som behövdes åtgärdas. Ja, vi ringde myndigheten för att få ett proffssvar och litade på detta. Köpet gjordes och vi flyttade in.

Det tog inte många veckor innan räddningstjänsten knackade på dörren och ville göra brandsyn. Det slutade med krav på brandskyddsdokument utfärdat av certifierad brandkonsult för ca 15000 kr. Brandskyddsdokumentet i sin tur blev en pärm med åtgärder som skulle innebära total ombyggnad av hotelldelen och byte av princip alla dörrar i hela huset. Att gå till banken i det läget var inte att tänka på, vi hade ju precis flyttat in. Det fick ta sin tid och 5 år senare var vi drygt 1 miljon fattigare och det mesta i pärmen var åtgärdat. Alla rum blev egna brandceller, heltäckningsmattor slängdes ut och byttes till brandsäkert, korridor avdelades med branddörrar, i princip varenda dörr i hotellet byttes ut, brandlarmet uppdaterades och testades fram till gästens kudde och detektorer installerades med radiolänk. Utrymningsplaner och egenkontroll upprättades. Ja, jag har säkert glömt vad mer som åtgärdades men en sak är ju säker och det är att hade man till att börja med berättat detta när vi ställde frågan innan köpet, så hade vi aldrig köpt. Nu var det gjort och vi hade inget val.

2008 var ombyggnad klar med allt ovanstående och en ny brandsyn gjordes. I protokollet står att ”inget finns att anmärka på fastigheten”.

2010 var det så dags igen och en ny inspektör träder in i huset. Han har synpunkter på det mesta och ”inget att anmärka” betyder inte att det är godkänt enligt honom. Myndigheten går även ut i media och sänker vår verksamhet genom att påstå att vi inte har något brandskydd överhuvudtaget och inget är gjort sedan vi köpte. En oerhörd lögn som fick våra gäster att bli tveksamma, att vi fick gå ut och replikera i tidningen och till och med visa alla dokument och protokoll struntade denna inspektör i, han hade ju dock själv bläddrat i pärmen och gått brandsyn. Problemet var bara att personen som uttalat sig i tidningen var en annan inspektör som aldrig varit här. Han vägrade be om ursäkt offentligt.

Ibland är det tur man har kvitton på var man gör av sina lånade miljoner!

Några år senare kom samma inspektör åter och nya krav ställdes. I samma veva bytte vår kommun från SÖRF ( Sydöstra Skånes Räddningstjänstförbund) som vi tillhört, till Trelleborgs räddningstjänst och vårt ärende avslutades och flyttades över.

Nu är vi där igen. Ny myndighet och ny inspektör på besök förra veckan, som ställer nya krav, denna gång krav på att brandlarmet skall kopplas med kabel till rökdetektorerna på rummen. Han påstår dessutom att det brandskyddsdokument som vi betalat mycket pengar för är felaktigt, men bara på vissa ställe, bl a det som handlar om brandlarmet. Att vi är tvingad att upprätta dokumentet och anlita en konsult tas ingen hänsyn till, att vi är hänvisade att följa dokumentet tas heller ingen hänsyn till, att vi har valt att följa dokumentet som vi är tvingade att upprätta tas inte heller någon hänsyn till.

Kanske vi borde veta bättre?

Kanske har han rätt, men hur i hela fridens namn ska vi veta vem som har rätt? Ska vi tro på SÖRF? Den inspektören som inte hade något att anmärka? Den andre inspektören? Eller kanske den inspektören som innan vi köpte såg hela fastigheten som en enda brandcell? Ska vi tro på de som installerat brandlarmet och testat decibelen in till rummen och gett tummen upp? Eller ska vi tro MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) allmänna råd? Eller ska vi tro på den senaste inspektören som vill ha kabel istället för radiolänk? Eller ska vi följa det brandskyddsdokument som vi har och som myndigheten nu förkastar?

Eller ska vi tro på de gäster som väcktes mitt i natten för en tid sedan då brandlarmet gick, vi rusade upp på hotellet, inte en själ kunde sova genom det oljud som gick loss, gäster iklädda endast underkläder kommer alla ut från sina rum och skickas ner från hotellvåningen samtidigt som vi går igenom varje rum, alla 9 rummen. Det var falskt alarm, men det fungerade alldeles utmärkt. Gästerna var lite sömniga på morgonen, men tacksamma för att larmet fungerar och att vi hanterade situationen så bra. Vårt mål är självklart att alla som bor och vistas här ska känna sig säkra!

Detta fungerande system krävs vi nu på att byta ut för stora summor pengar. Hur stora vågar jag inte tänka på.

Vi är småföretagare som driver en verksamhet där lagar och regler är vardag för oss, där en ständig malande känsla gnager och man undrar om vi gör rätt eller fel. Men hur ska vi veta? Hur ska vi känna oss säkra när de olika buden haglar? Vem ska vi fråga och vem har det rätta svaret?

När lagrummet är så luddigt och manar till ett sånt fritt tänkande som är byggs på en personlig åsikt så anser jag att vi står helt utan rättssäkerhet. Tjänstemannen har inget eget ansvar, den personen kan skriva i princip vad som helst i sina dokument och nästa tjänsteman kan vara av annan åsikt.

Ansvaret för deras personliga och godtyckliga bedömningar är i slutändan mitt, företagarens. 

Jag önskar att en lagändring sker där tydligheten får fokus, jag önskar att det fanns tydligare regler om vad som ska gälla, jag önskar att tjänstemän inom myndigheten har samsyn om vilka regler som gäller och att personliga tycken ska utgå med omedelbar verkan. Jag önskar att tjänstemannen får ansvar för sina beslut och protokoll.

Det måste bli enklare att göra rätt och svårare att göra fel – småföretagarens muskler har inte styrkan som en myndighets tjänsteman har och det finns nog få saker som avskräcker entreprenörskap så mycket som myndigheternas småpåvar som gör företagarlivet till ett helvete!

Aftonbladets egna tolkning smutskastar en hel bransch

Häromdagen tittade jag på ett inslag på Aftonbladet TV som hade rubriken ”Här är fusket under krogarnas Happy Hour”.

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/konsumentdrevet/article44077.ab

Eftersom jag är i branschen själv men inte så insatt i just fenomenet Happy Hour då vi inte har den typen av verksamhet så blev jag lite nyfiken. Så jag tittar och lyssnar med intresse. I programmet påstås att krogarna bryter mot lagen eftersom man inte rabatterar mat till Happy Hour. Stockholms alkoholhandläggare Carin Cutlip intervjuas i inslaget och hon läser innantill från paragraf 8:21 vad som gäller. Följande läser hon: ”Prissänkning på alkoholdrycker under en viss tid på dagen, sk Happy Hour bör även omfatta mat och lättdrycker”. Nu blir jag ännu mer nyfiken och googlar vad som gäller, för observera att hon läser ”bör”….inte skall. Jag tycker det finns en klar skillnad.

Jag hittar allehanda olika formuleringar av Happy Hour som finns hos olika kommuner som t ex:

Haninge

En tillåten rabattering är så kallad ”happy hour”, vilket innebär att man tillfälligt sänker priset på hela sortimentet, både mat och dryck (alkoholdrycker och alkoholfria drycker). Att enbart rabattera alkoholdrycker är däremot inte tillåtet.

Halmstad

Vill du sälja alkoholdrycker till lägre pris än det ordinarie kan du erbjuda ”happy hour” eller ”after work”-priser, men då ska erbjudandet även gälla lättdrycker och minst några maträtter    

Ekerö

Däremot är det tillåtet med ”happy hour”, då man tillfälligt sänker priset på hela eller delar av sortimentet, både mat och dryck. Att enbart rabattera alkoholdrycker är inte tillåtet. Priset på alla alkoholsvagare/alkoholfria drycker måste sänkas i motsvarande mån.

Kristianstad

Du kan ha rabatterade priser under en tid på dygnet s.k. happy hour eller after work om de rabatterade priserna inte bara avser alkoholdrycker utan också omfattar mat och lättdrycker.

Tierp

Det är däremot tillåtet med prissänkning på alkoholdrycker under viss tid på dagen, så kallad happy hour. Då ska även priset på mat och lättdrycker sänkas i samma procentsats.

Helsingborg

Det är tillåtet att ha happy-hour försäljning ett par timmar under dygnet.
Det är inte tillåtet enligt alkohollagen att sälja två öl till priset av en.
Happy-hour-priserna ska också gälla alkoholfria drycker och en viss del av maten.

Här finns alltså både formuleringar som ”ska”, ”viss del av maten”, ”omfatta mat”, ”hela eller delar av sortimentet”.

Alltså ännu mer förvirrande då det verkar vara så att kommuner har olika tolkning av samma lag. Något som förvånar mig väldigt lite då jag under våra 12 år som krögare upplevt en stor variation av godtyckliga inspektioner och inspektörer.

Men, Folkhälsomyndigheten måste ju ändå vara den som vet så jag kollar deras hemsida och hittar följande:

Krögare som vill sälja alkoholdrycker under en viss tid på dagen till ett lägre pris kan erbjuda så kallad happy hour, men ett sådant erbjudande bör gälla hela sortimentet. Lättdrycker och mat bör med andra ord rabatteras lika mycket som alkoholdryckerna

För mig är ordet bör en rekommendation och inte ett tvingande ord, med andra ord så rekommenderar Folkhälsoinstitutet att man rabatterar hela sortimentet. Så vad ovanstående TV-inslag egentligen skulle handla om är Aftonbladets eget dåliga granskande journalistik och kommunernas godtyckliga tolkningar av lagen som gör det omöjligt för krögarna att veta om de gör rätt eller fel. Krögarna har i min mening inte gjort något som helst olagligt om man tolkar ordet bör som enbart en rekommendation.

Det här är tröttsamt, fult och ska uppmärksammas, att media smutskastar en hel bransch för att de själva inte kan göra sin hemläxa och ett bra journalistjobb utan enbart vill skapa säljande sensationsrubriker. Det är även skrämmande att myndighetspersoner gör uttalanden som spär på denna smutskastning för att de tolkar lagen godtyckligt. 

Sveriges småföretagare, inte minst krögarna, har en gedigen lista av lagar och regler som ska följas. Till punkt och pricka. Om inte så ryker tillstånd samt böter och vite påförs och företagen hängs ut i media. När inte ens myndigheten kan tolka sin egen regel rätt, hur ska vi då kunna förvänta oss att landets företagare ska kunna följa alla regler?

 

Löfven och Sjöstedt, kan ni se ungdomarna i ögonen?

Omtumlad och aningen chockerad över uppståndelsen kring mitt förra blogginlägg. Inte i min vildaste fantasi kunde jag ana att spridningen skulle bli så enorm. Jag har skrivit bloggar och artiklar i många år och jag brukar vara glad för mina 300 läsare. I skrivande stund har 270 000 läst min blogg under de senaste dagarna. Vad var det som hände?

Jag skrev utifrån egna känslor och upplevelser, rädslor för framtiden, oro för vad som kan hända, attityder som jag möts av. De oräkneliga mail, meddelanden och kommentarer på twitter och FB vittnar om att jag satte ord på något som många, många företagare känner idag, en ignorans och en hånande attityd från olika politiska håll och det finns en rädsla för vad som händer efter höstens val. Jag är oerhört tacksam för att ni har läst, delat, kommenterat och berättat vidare vid middagsbordet eller i alla de bloggar ni länkat i. Fantastiskt!

Vilka reaktioner har jag fått då? Ja, mestadels mycket positiva reaktioner från andra företagare och även icke företagare och politiker. Naturligtvis är det omöjligt att följa med allt som sägs och skrivs när en text sprids som en löpeld. Men jag har många fina historier som nått mig. Här kommer några:

”Taxichauffören som diskuterar arbetslöshet och företagsfrågor med politkern i bilen ber henne gå hem och läsa min blogg.”
”Familjen som bor i Thailand som delar med sig av texten innan släkten i Sverige hunnit vakna.”
”Jag läste någon artikel om dubbelstöten, någon företagare. Riktigt bra” morgonens första kommentar på ett hotell i Sverige.
”Näringslivschefen pratar om detta på middagen” (Lägligt kanske när företagsrankingen är högaktuell)

…..och alla fina mail som nu är oräkneliga!

Men allt är inte ros, det kommer även ris. I en förhållandevis väldigt liten skala dock och det som kommer bekräftar än en gång det jag skrev i texten. Här simmar det hån och den okunskap som finns om småföretagens vardag och verklighet i Sverige upp till ytan, hos högt uppsatta politiker och fackliga företrädare

Från det högt uppsatta fackliga ombudet tillika aktiv (V), kandiderar på vänsterpartiets riksdaglista:
”Denna kränkta företagares hjärtefrågor” är alltså Centerpartiets. Chockerande! ”
”Skrattar fortfarande. Ska en behöva ”öppna dörren för godtyckliga inspektörer”!? Mvh ”kränkt medelmåttig företagare”. ”
”Ge denna, enligt sig själv, ”medelmåttiga företagare” nobelpriset snälla. Och utnämn företaget till statsmakt.”
”Om du ser löner, skatter och lagar som skyldigheter som påverkar dina rättigheter kanske du inte ska driva företag? ”

”Vilken nivå på centeragitationen i busken”mycket högt uppsatt (S)-politiker, f d minister

Mmmm….tack detsamma!

Hur mycket tar du egentligen ut i lön?” – Fackligt engagerad och(V), som för övrigt skrivit ett bloggsvar 

Några korta kommentarer till det bloggsvaret:
Att man som facklig företrädare är mer intresserad av min lön än vad som händer med föreningens medlemmar när jobben försvinner är för mig en gåta. Din föreställning att företagaren stoppar reformpengar i egen ficka och du kallar det för rea på ungdomar bekräftar även det, de attityder jag beskriver i mitt förra inlägg. Du vet väl också att vår bransch oftast är säsongs- och tidsintensiv, varför det blir ojämnt med jobb. Den dag då ni kan få era medlemmar att ta semester jämt ut hela året, äta lunch jämt fördelat hela dagen och turas om att äta middag på krogen så det blir en jämn ström, då kan vi också planera efter det. Inte minst, självklart ska det finnas krav på miljö, brand och övrigt, men du läste inte riktigt allt – ”godtyckliga inspektörer” betyder att lagar och regler är olika beroende på vem som gör inspektionen.

Elva ”kränkt” i olika former fick jag det till.:) ” – journalist på (S)-styrd tidning
Attan. Måste ha missat ett. Fick bara ihop 10. Rent ut sagt dum generalisering av alla på vänstra planhalvan

Trist att den politiska journalistiken enbart handlar om att räkna till 10 eller 11.

Ni vet det där hyllade blogginlägget om den stackars kränkta företagaren? Hon är aktiv centerpartist…..” (S)-riksdagskandidat från Skåne

Jepp, även en företagare kan ha en politisk ideologi! Fler företagare behövs sannerligen i politiken, inte minst i riksdagen, något som ovanstående kommentar bekräftar.

Är det dessa vi vill ska styra vårt land efter den 14 sep? Människor med en så krass syn på jobbskapare? Om det är någon som ska lyfta blicken och se var jobben i Sverige skapas så är det dessa människor här ovan. De måste inse att varje enstaka litet företag bidrar med sitt eget och andras arbete, bidrar med mycken egen tid och eget kapital. Allt är inte storindustri längre, det har deras politik sett till så att de har flyttat sina verksamheter till andra länder, sönderskattade. (S) och (V) politik tillsammans med de fackliga företrädarna som ovan är direkt företagsfientliga. 4 av 5 jobb skapas i småföretagen – hur kan det vara en oviktig pusselbit i er politik?

Jag bjuder gärna in både Löfven och Sjöstedt på en dags praktik här hos oss, gärna i sommar då vi har högsäsong och flera duktiga ungdomar som jobbar här. Kom och träffa de vars jobb ni inte tycker är värda något! Vars jobb som för dem är så viktiga då det oftast är deras första kontakt med näringslivet, som anställd, ett jobb där de tjänar sina egna pengar utifrån ett arbete de utfört, och de får vara med och betala skatt till vår gemensamma välfärd. Titta dessa ungdomar i ögonen och berätta att det de gör just nu kommer er politik att sätta stopp för då ni hellre ser att fabricerade garantijobb blir deras arbetsplats. 

Då kanske er kunskap ger er andra värderingar om vilka vi är, så kan ni sluta ignorera att vi finns och att vi skapar jobb, även i de allra minsta företagen. Som företagare och Centerpartist (dock utan uppdrag ännu;-) ) kommer jag fortsätta att kämpa för att vi ska kunna behålla de bättre förutsättningar som skapats de senaste åren för företagen, kämpa för att det ska bli ännu bättre förutsättningar, skapa mer tillväxt och jobb. Jag kommer kämpa ända in i kaklet för att dubbelstötens hot aldrig blir verklighet, för att alla företag ska kunna drivas på lika villkor som de offentliga verksamheterna, att företagare ska kunna åtnjuta samma sociala skyddsnät som en anställd, att kvinnors möjligheter att driva företag ska främjas, att jobb ska fortsätta att skapas i företagen och inte i något bidragsgarantijobb. (Som förövrigt S inte gett något svar på vad det skulle kosta)

Tack för alla delningar av mitt förra inlägg, fortsätt så och du, bjud in en politiker till ditt företag också! Jag bjöd just in två stycken! Tillsammans kan vi förändra 🙂

 

Om Konsten att bli bättre

Förra veckan anlitades jag som sakkunnig företagare och talare när Svenskt Näringsliv hade samlat kommunala tjänstemän och politiker från runt 75 kommuner i Sverige. Ämnet var ”Konsten att bli bättre”, en inspirationsdag för att hitta verktygen till att skapa ett bättre företagsklimat. http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/foretagsklimat/inspirationsdagar-om-konsten-att-bli-battre_207442.html

Sverige sjuder av företagsamma människor och företagsamhet, vi har över 1 miljon företag i Sverige och ca 95% av dessa är enmans- eller microföretag. Att jobba ensam eller i ett litet företag kräver oerhört mycket kunskap av företagsägaren då man faktiskt är alla avdelningar själv. Man är inköp, personal, ekonomi, marknad och inte minst operativ på golvet för att själva affären ska gå igenom. Då är det av stor betydelse om företagsklimatet där du bor är riktigt varmt och gosigt 🙂

Mitt budskap den här dagen var bl a att berätta hur viktigt det är att visa ödmjukhet inför företagens pengar. Som kommun jobbar du med stora budgetar och stora summor pengar så det kanske är lätt att bli sifferblind men 5000 kr kan vara väldigt mycket nettopengar för ett litet företag, det kan vara skillnaden på vinst eller förlust vid årets slut.

Jag citerade Annika Malmbergs boktitel ”Ta skit och gör det till guld” och då menar jag att om mina kunder inte berättar vad vi kan bli bättre på så vet jag aldrig vad jag skall förbättra men det innebär också att jag bör lyssna på mina kunder. Jag kan inte servera mat som de inte tycker om eller har efterfrågat. Jag anser att företagen är kommunens kunder och då gäller samma sak även i de rollerna. Lyssna på kunden och skapa en dialog.

Jag efterlyste även en långsiktighet i de politiska besluten. Idag har vi 4 år, sen vet vi inte hur läget blir. Jag vet t ex inte om restaurangmomsen ska höjas eller arbetsgivaravgiften för unga 3-dubblas efter valet, det gör att våra intentioner att växa stannar av p g a av osäkerhet.

Inte minst efterlyste jag även ett regelverk som gör det svårare att göra egna tolkningar av lagen för våra kära inspektörer. Jag vet ju aldrig om vi gör rätt eller fel eftersom varje ny inspektör har sin egen tolkning och varje gång är det nya saker som ska åtgärdas i företaget och nya avgifter som debiteras.

Under dagen fanns flera tillfällen att diskutera i grupper eller själv under lunchen och det som gör mig positivt överraskad är att jag fann att det fanns en stor vilja till att skapa en förändring, en stor vilja till att lära sig konsten att bli bättre bland såväl tjänstemännen som politikerna. För om man säger att man är klar med förbättringar, att man inte kan bli bättre – då är man slut!