Vem tar företagsfrågorna i valet 2018?

Alla vill vi ha allt möjligt. Särskilt i valtider. Det ska vara fri tandvård, fler poliser, starkare försvar, högre löner till sjuksköterskor, mer pension, fler brandmän, fler som jobbar i sjukvården, fler som jobbar i skolan, högre lön till alla, kortare arbetstider, vi ska försvara LSS, sjuka ska få sin rättmätiga sjukpenning, vårdköer ska kortas, effektivare och snabbare integration. Jag vill också att det ska ske förändringar och förbättringar.

Men allt har ett pris och någon ska betala. Det är ju inte så som många tror att den statliga skattkistan är oändlig och att avgiftsfritt är detsamma som gratis. Skattkistan måste fyllas på med jämna mellanrum och helst lite mer om reformer för dessa förbättringar ska kunna ske. Inget är gratis, någon annan betalar.

Vår nuvarande regering väljer att höja skatter i det oändliga. Skatt på arbete, skatt på företagande, skatt på drivmedel, skatt på försäkringar, skatt för högre pensioner, ja skatt på allt och bidrag till allt. En åtgärd som gör att färre är benägna eller får möjlighet att vara delaktiga. Jag efterlyser en effektivare skattepolitik där fler får vara med och bidra istället för att leva på bidrag, det är en bättre väg att gå, dvs lägre skatt på arbete, lägre ingångslöner för unga och nyanlända som behöver in på arbetsmarknaden. Du kan aldrig förhandla om ett högre bidrag, du kan förhandla om högre lön om du gör ett bra jobb, men först måste du ha ett.

Alla politiska partier talar om de områden jag räknar upp i början, men inget parti har satt direkt fokus på företagens roll i det hela. Jag själv är liberal och står som nr 2 på Liberalernas kommunvalslista och jag ser det som en stor uppgift att här lyfta företagsklimatet för att kommunen ska bli mer attraktiv att driva företag i, att skapa dialoger framför pekpinnar mellan myndighet och företag, att infrastruktur fungerar så att människor kan ta sig till och från jobbet, att näringsliv och kommun har bättre samarbete när det gäller ungdomar och nyanlända som behöver komma in på arbetsmarknaden, att barnomsorg finns så att friheten att söka jobb alternativt driva företag ökar och ger därmed egen försörjning. Det är några av de utmaningar jag ser i den här kommunen.

Många av dessa utmaningar finns naturligtvis nationellt men vem tar frågorna om HUR vi ska regelförenkla, HUR vi ska få fler att starta företag och få de lönsamma, HUR vi kan få ett trygghetspaket även för företagaren själv, HUR förutsättningar ska förändras så att företagen kan anställa fler. Företagens roll och företagsfrågorna hamnar långt ner på valmanifesten om de alls finns. Kopplingen mellan ökad välfärd och välmående företag har kommit bort, eller är det så att man inte ser den, förstår den?

Vi har de senaste månaderna förfärats över regeringens och Skatteverkets ytterligare förstärkning av företagarföraktet i och med att en företagare ska registrera sin arbetstid i sina verksamhetslokaler, vilket är straffbart om det inte görs korrekt. ”Det är väl inte så svårt att skriva in sig” är ett argument. Om varje lag och regel kommer till med det argumentet så har man inte förstått alls vad det handlar om – en regelbörda på företagen som inte är möjlig att följa.

Företagarens egen trygghet då? Varför vågar ingen ta den bollen? Om företagaren blir sjuk under lång tid så förlorar företagaren inte bara mycket pengar, man riskerar också att förlora sitt företag och de anställda kan då bli utan jobb samt att skammen för en konkurs är i Sverige förödande för en människa. Varför riskerar man att förlora sitt företag? Jo, jag ska ge ett exempel från min egen verksamhet. Jag har enligt den nya lagen personalliggare registrerat 378 arbetstimmar på mig själv i juli, då är inte det administrativa arbetet hemma inräknat. Naturligtvis så kan jag inte ta ut en marknadsmässig lön för alla dessa timmar men om jag skulle varit sjuk den här månaden så hade jag behövt någon annan som fyller de här timmarna, till en marknadsmässig lön. Det är få småföretag som skulle klara det en längre tid, eller ens en månad i högsäsong. Jag har under många år verkat för att införa en nyckelpersonsförsäkring för företagare där man vid akuta situationer som dessa kan ta in personal som ersätter företagaren. Det skulle rädda de anställdas jobb också och den sjuka företagaren skulle kunna tillfriskna i lugn och ro utan att bekymra sig om ekonomin när läget är sm mest akut. 

”Lägg ner om det inte är lönsamt!” Ett av de mest använda argumenten av icke företagare på vänstersidan när man debatterar företagens förutsättningar. Här handlar det om attityder och då vår nuvarande regering med hjälp av Vänsterpartiet gör allt i sin makt för att spä på företagarföraktet så smittar det över till deras väljare såklart, men även myndigheter som Skatteverket har en oerhörd företagarfientlig attityd. Här anses vi vara en homogen grupp av kriminella och fuskare som ska kontrolleras och straffas. Politiken kan här hjälpa till genom att lyfta fram vilken roll företagen spelar för att vi ska kunna genomföra de reformer som finns på önskelistorna. Företagen är ryggraden i Sverige, många, många fler än jag lägger ner 357 verksamma timmar i månaden till en låg timpeng för att få lönsamhet i sina företag så att fler kan få jobb och en egen lön. 

De allra flesta företag är små vid starten och de flesta förblir små företag med kanske sig själv och upp till 9 anställda, närmare bestämt 96,6% (Källa: Tillväxtverket) men fortfarande så skapas lagar och regler utifrån de allra största företagen och offentlig sektor. Gör tvärtom, skapa för de små och anpassa till de stora.

Jag önskar att företagarfrågorna får en större synlighet i valet 2018. Det är 36 dagar kvar. Här finns så oändligt många fler företagsrelaterade frågor att bita tag i, men vem tar bollen på riktigt? Ett välmående Sverige där fler är delaktiga och kan bidra måste ju rimligtvis ligga i allas intresse.

Slutligen kan jag inte låta bli att dela detta välkända citat: ”Vissa betraktar den privata företagsamheten som en farlig tiger som måste skjutas, andra betraktar den som en ko som är till för att mjölkas. Alltför få inser att den är hästen som drar hela lasset” – Winston Churchill sägs vara upphovsman till det citatet som stämmer med verkligheten fortfarande år 2018.

Annonser

Nya lagen om personalliggare – ett slag i luften mot den svarta marknaden

Jag har haft lite paus i den här bloggen, man behöver det ibland. Det känns som att man är ”utskriven” och behöver samla på sig inspiration och ämnen att ta tag i. Nu har jag hittat skrivformen igen och hoppas den håller i sig. Många av er har säkert följt med i debatten kring den nya lagen om personalliggare som infaller den 1 juli. Det innebär att jag som företagare, min familj och barn mellan 0-16 år ska registreras när man anses verksam. Eftersom det är lite bråttom nu att få stopp på dessa vansinnigheter så börjar jag med att i bloggen lägga ut vad jag fick möjlighet att säga i riksdagens Skatteutskott i frågan. Vad som sades och vad som svarades kan jag inte skriva då det var ett stängt möte. Men håll till godo med vad jag försökte få ledamöter och övriga deltagare att få insikt i och låt oss nu stoppa detta!

”Lagen om personalliggare 12 juni 2018
Anförande i Skatteutskottet, Jeanette Bohman

Det är få saker i mitt företagarliv som gjort mig så förbannad som det brev jag fick från Skatteverket där det står att från och med den 1 juli ska jag som företagsledare, min familj och barn under 16 år antecknas i personalliggaren. Verksam är de personer som utför uppgifter i verksamheten, oavsett om de får lön eller inte.

Ni vill komma åt skattesmitare och osund konkurrens. Det är bra, det är inget någon seriös företagare vill konkurrera med. Men i ärlighetens namn så är det inte svårt att lära personalen att skriva sitt namn i en bok inte ens för en oseriös företagare.

Det Skatteverket gör, och har gjort hittills, är en ren närvarokontroll där böterna blir dryga om någon gjort fel i boken.

Företagare vittnar om att de fått böter för att någon skrivit in sig med fel penna, någon höll på att förlora alkoholtillståndet från kommunen då en anställd glömt att skriva ut sig och företaget fick kontrollavgift.

En annan skriver: Vi hade huset fullt med 200 pers på bröllop.

Oannonserat kontrollbesök som bestod av alkoholhandläggare, räddningstjänst, skatteverket och polis. Mitt i pågående servering krävs samtlig personal på legitimering. Ingen misstanke om skattefusk fanns innan besöket, ej heller då man lämnade lokalen. Ett bröllop ingen glömmer.

När jag själv frågar vad Skatteverket får ut av att under 1 minut göra en närvarokontroll så är svaret:

– Vi får en bild av hur många som behövs i verksamheten!

Under mina 16 år i den här branschen har jag fortfarande svårt att planera p g a säsong, veckodag etc. Hur kan ni säga att ni får en bild av hur mycket personal som krävs?

Nu ska även jag som företagare och min familj registreras då vi anses verksamma. Vi driver en gästgivargård där vi bor i en ägarlägenhet. Jag går till och från jobbet tio gånger om dagen. De webblösningar som finns idag gör att jag kan jobba med administration var som helst, även på semestern

Är jag verksam då och skyldig att anteckna mig i personalliggaren? Vilka svar kan det ge er? Min lön är nämligen aldrig kopplad till min arbetsinsats, den är kopplad till resultatet, när alla andra fått sitt.

När jag på natten kliver upp, checkar in gäster till hotellet och glömmer att skriva ut mig när jag går hem och ni gör en kontroll hos oss på morgonen innan jag är på jobbet igen, blir jag 15 000 kronor fattigare. Kan det ses som en misstanke om skattebrott?

Barn ska inte registreras i en personalliggare, för att deras föräldrar valt att driva ett företag.

”Vi måste lära våra barn att sluta hjälpa till”, skriver Sara. När hon frågar om dottern som hjälper till att plocka bort från borden, ska skrivas in i personalliggaren blir Skatteverkets svar att ja, annars blir det böter på 15000 kr

Våra barn växte upp på gästgivargården. De fick tidigt lära sig vi föräldrar jobbade när alla andra var lediga, så ville man få skjuts till stranden så var de snabba att hjälpa till med både disk och gräsklippning. Att registrera barnen för att undvika att åka på dryga böter är skrämmande och integritetskränkande. Idag när de kommer och hälsar på så kommer de gärna in och tar en kopp kaffe. En kontroll från Skatteverket här skulle generera en bot på 15000kr om de ej registrerats, eftersom de kan anses verksam.

De lyfter en kaffekanna innanför bardisken.

På vilket sätt kan detta kopplas till misstanke om skattefusk?

Socialdemokraterna skriver: Det är Skatteverket som tolkar lagstiftningen men det är inte riksdagens intention att en åttaåring som ombetts gå ut med soporna ska antecknas i personalliggaren.”

Skatteverkets hemsida säger: ”Vilka omständigheter som är avgörande för om en person ska anses verksam eller inte får avgöras i det enskilda fallet”

När är man verksam?

När är ett barn vara verksamt?

Hur långt borta får en närliggande byggnad vara?

Hur långt är ett kortare ärende?

Hur nära ligger närmsta butik?

Hur ni i den här salen definierar ovanstående betyder ingenting då tolkningarna är lika många och godtyckliga som antalet kontrollanter i det här landet.

Politiker och myndighet har olika uppfattning om samma fråga och ger olika svar.

Om inte ni vet, hur ska vi kunna göra rätt?

De konsekvensanalyser som finns tar upp de administrativa kostnaderna för företagen, mestadels den minut det tar att registrera sig. Var finns den del där man utvärderar och tar i beaktning företagets utveckling och livskraft när regelbördan blir större? Det bortser man helt från. För oss handlar det inte om tiden det tar utan om de orimligt höga straffen om vi glömmer men som ej kopplas till misstanke om skattefusk, det handlar om vår integritet och den rättsosäkerhet som skapas.

Småföretagens regelverk är samma som de stora företagens som har avdelningar för allt. Jag själv är alla dessa avdelningar och ska kunna alla regler. Det är ledsamt när företagare känner sig så tyngda av det enorma regelverk vi har att de är beredda att lägga ner sin verksamhet. Rädslan att aldrig kunna göra rätt, men väldigt lätt att göra fel, övervinner drömmen om företagandet.

Jag hade önskat att myndigheter och politiker hade kommit längre när det gäller attityder mot företagare och i arbetet med regelförenklingar, vi är inte en homogen grupp som alla fuskar och sysslar med kriminell verksamhet, vi är en resurs.

Strategin att jaga ett fåtal fuskande näringsidkare ställer till ett helvete för resten av Företagssverige så jag uppmanar er att:

  • Genast slopa kravet på att företagsledaren och dess familj ska registreras i personalliggare.
  • Skapa ett effektivt och träffsäkert verktyg mot svart arbetskraft
  • Jaga de kriminella och oseriösa och sluta med häxjakten mot landets småföretagare
  • Öka arbetet med regelförenkling och gör det möjligt att göra rätt

Hur man kan välja att utöka en lag som siktar så fel och träffar så snett är obegripligt. ”

 

 

Grattis Syed, du är en förebild och vi hyllar din företagsamhet!

Ja, så borde de svenska myndigheterna ha hyllat Syed Latif. Istället slängs han nu ut från Sverige.

Syed kom till Sverige för 6 år sedan, han hade sparat ihop pengar för sina studier och kostade inte vårt system en krona. När han var klar sökte han jobb, fortfarande i Sverige. ”I Sverige använder alla arbetsförmedlingen, där finns svaren till ditt framtida jobb! ”Ja, det är vad våra statliga myndigheter tycks tro i allafall. Men Syed var inte myndighetsskadad utan tänkte lite själv, han sökte jobb via det mycket mer moderna LinkedIn, som når långt fler än vad arbetsförmedlingens och EU:s platsdatabas EURES tjänst gör och som har flera hundra gånger mer anslutna arbetsgivare. Känns som ett naturligt val. Jag som arbetsgivare ser det som ett fullständigt klokt val då arbetsförmedlingen inte lever upp till vad arbetsgivare efterlyser.

Bra där Syed, företagsamhet lönar sig – jobbet blev ditt! Det här är ett strålande exempel på förebilder, människor som är företagsamma, som inte lever på ”nånannanismen”, dvs tron att någon annan fixar. Det är ett fullständigt korrekt sätt att skapa sig ett eget liv i ett nytt land, en inkomst för att leva, skaffa bostad och kanske även spara en slant. Det är ett utmärkt exempel på en förebild för andra människor som nu i den flyktingström anlänt till Sverige, hur de kan studera, lära språk och själv söka det jobb man vill.

Myndigheterna borde stå upp och göra vågen!  Syed har inte kostat vårt samhälle något, istället har han tillfört skattepengar under sina år här, han har hjälpt andra nyanlända genom att starta ett språkcafé i Skurup för att de ska så snabbt som möjligt lära sig språket i sitt nya land och möta de människor som bor här, vilket är en förutsättning för många jobb.

”Tack för att du fixar själv, tack för ditt skattebidrag till vår välfärd, såna som du vill vi absolut ha kvar i vårt land. Vi behöver dig!” Det är vad myndigheterna BORDE ha sagt.

Men Syed straffas med en utvisning för sin företagsamhet. Han gick förbi den statliga kolossen arbetsförmedlingen och uträttade något på egen hand. Han utvisas för att arbetsgivaren erbjöd honom jobb trots att det inte annonserat i EURES, han utvisas för att han inte kan bevisa att Linked In nått hela EU. Han får inte ens 2 månader på sig att packa ihop sitt liv för att sedan bli eskorterad av migrationsverket över Öresundsbron. Är detta ett rättsövergrepp där rättssäkerheten är hotad? Ja, orimligheten är stor i att dömas till utvisning p g a föråldrade paragrafer som skrevs 2008. Alla vi andra tycks veta att de internetbaserade portalerna har utvecklats sen dess, inte minst LinkedIn (som dessutom Migrationsverket själva använder sig av)

Jag. Skäms. Över. Mitt. Land. Sverige.

Igår, lördag 7 maj, hade vi lite avsked för Syed på Språkcafé Skivarp som anordnas här på gästgivaregården. Vi har kramat honom, vi hyllar honom, jag tror de flesta i vårt land skulle göra detsamma. Förutom de ryggradslösa betongklossarna som utvisar Syed. Jag kan inte ens kalla dem paragrafryttare eftersom detta nog är ett beslut baserat både på okunskap om LinkedIns roll i jobbsökarvärlden tillika arbetsgivarvärlden, men också på en tjurskallighet och godtycklighet som saknar motstycke.

På tisdag eskorteras Syed över Öresundsbron. Syed blir inte bara utvisad, han förlorar sitt jobb och bostad, sitt nya liv. Men Sverige är också förlorare då hans bidrag till vår välfärd går förlorad, ett företag förlorar sin anställde och hans kunskap och kompetens går förlorad. Men inte minst hans engagemang.

Den bild som Sverige och migrationsverket visar nu är att det är bättre att sitta på sängkanten och få bidrag än att vara påhittig och företagsam om man vill integreras i det svenska samhället. Ja, då kommer det att kosta pengar för Sverige, för ingen vill väl riskera att bli utvisad för att de tar egna initiativ och bidrar?

Vår regering har inte lyft ett finger för att förändra systemet som skulle kunna få stopp på dessa idiotutvisningar. Centerpartiets riksdagsledamot Annika Qarlsson har ställt frågan till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson , så vi hoppas på ett svar som kan förändra, och Centerpartiets EU-parlamentariker Fredrick Federley har tagit frågan vidare till EU-komissionen. Det hjälper sannerligen inte Syed i nuläget, men om vi i framtiden ska ta vara på människor med kunskap och kompetens så måste systemet ändras och sätta människan i fokus, inte tvärtom, men det räcker inte, synsättet hos våra myndigheter måste också förändras så att de fyrkantiga betongklossarna blir mjuka månghörniga möjligheter där var sak måste prövas utifrån vad det är och var person utifrån vad de åstadkommit.

Syed kommer länge att vara ett exempel på den förebild som vi behöver. Migrationsverkets beslutsfattare kommer lika länge vara ett exempel på betongkloss som sätter system före människa, så länge som man inte är beredd att rucka på prestigen och inse att här gjorde vi fel. Låt oss inte göra om det!

Syed, vi säger inte farväl, vi säger på återseende! Lycka till under tiden, och du, tänk på att du kan vara en hett eftertraktad kompetent, kunnig och ödmjuk person i de svenska företagen som finns i Bangladesh! Vi är många som kan intyga det! Lycka till och förlåt att Sverige inte fattade bättre ❤

Länk:
Ett välkomnande Skivarp – föreningen som arrangerar Språkcafé Skivarp på Skivarps Gästgivaregård. Här kan du bl a se den hälsning som Fredrick Federley skickade till Syed (går ej att länka in här)

 

 

 

 

 

Moment 22 i ett sjukt system stoppar integration

Jag funderade på om det finns möjlighet att erbjuda någon asylsökande ungdom ett sommarjobb, inte praktik utan jobb med LÖN, i vår verksamhet så jag ville kolla vad som gäller. Då vi även kommer starta ett HVB-hem för ensamkommande ungdomar tycker jag det är en fråga som berör oss då vi gärna ser att integrationen startar från dag 1 med planer på utbildning men även jobb, sommarjobb eller helgjobb. Jag ringde till Migrationsverket för att förhöra mig om vad som gäller för asylsökande ungdomar under 18 år om de vill jobba. En mycket trevlig kvinna på kundtjänst berättade hur det skulle gå till.

När de söker asyl så får de ett sk LMA-kort och för att ha rätt att arbeta under tiden du är asylsökande måste du ha fått ett bevis om att du är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd (AT-UND). Det söker man hos migrationsverket. Sen ska den asylsökande ha ett samordningsnummer som man får hos Skatteverket, för att arbetsgivare ska kunna betala in skatt. Därefter kan man anställa den asylsökande.

Men nu kommer det stora problemet och frustrationen hos kvinnan på kundtjänst var oerhört tydlig.

När en person söker asyl så behåller migrationsverket dess ID-handlingar under ansökningstiden som kan ta upp till 2 år. Ingen bank är villig att öppna konto för en person som inte har en ID-handling. Arbetsgivaren kan därför inte betala ut lönen till ett konto.

Nästa problem som uppstår är att så länge du inte har ett personnummer (om du är över 18 år) med de 4 sista siffrorna så får du inte gå på SFI och lära dig ditt nya lands språk. De siffrorna får du när du får ditt uppehållstillstånd beviljat, alltså efter 2 år.

Jamen, herregud, är det så konstigt om folk bråkar och tjafsar med varandra på ett asylboende när vi sätter de på pottkanten i minst två år utan möjlighet till att försöka försörja sig eller lära sig språket!?

Är det så konstigt att det tar många år innan asylsökande har kommit in på arbetsmarknaden när de faktiskt inte ges en sportslig chans!?

Hur ska näringslivet kunna ”ta ansvar” som statsminister Löfven efterlyst när det gäller integrationsfrågan!?

Denna koloss till moment 22 måste lösas pronto.

Gör ett avtal med banker om speciella lönekonton för asylsökande där ett intyg från migrationsverket får verka som ID-handling för detta och gör det möjligt för människor att jobba och få ut sin lön istället för att sitta på en sängkant och hamna i passivitet vilket om något är en katalysator till att skapa problem.

Låt de som vill lära sig svenska. Det finns ingenting som är så bra som att kunna språket i det land man tänker skapa sig en framtid i och under asyltiden, ja det är ju då de har mängder med tid!

När personal på migrationsverket utbrister i en fullständig uppgivenhet för att systemet är så fyrkantigt och korkat, när de nästan skäms för att berätta hur korkat systemet är – jamen, snälla regering var god gör om och gör rätt för detta handlar enbart om politiska beslut! 

Människor som söker asyl har alltså mycket små möjligheter att skapa sin egen försörjning, klart är ju naturligtvis då att de kostar samhället en bra slant, klart att det slår tillbaka på människorna som kommer hit för att söka trygghet i form av främlingsfientlighet och att bli kallade utsugare av vår välfärdssystem när man löser DET problemet med att stänga gränser istället för att låsa upp systemen. Det är ni, regeringspolitiker- och riksdagspolitiker, som har nyckeln som kan låsa upp detta, så gör det. Sluta prata och agera istället!

 

 

 

Den rödgröna regeringen sätter människor i asylväntrummet

Inom en snar framtid kommer industrin, vården och besöksnäringen att slåss om arbetskraften. I restaurangbranschen ser vi redan att vi saknar kompetenser, under förra säsongen ”importerades” kockar från andra länder. Vi får en allt större äldre befolkning, det betyder även att vi kommer behöva mer människor som jobbar inom vård och omsorg.

Samtidigt som detta är ett framtidsfaktum så gör vår regering allt för att förhindra att fler människor kommer in på arbetsmarknaden. Under 2015 har som bekant en mängd asylsökande kommit till Sverige. Människor. En del med utbildning, en del utan.

Att fly ett krig, terrorism, förföljelse och tortyr antar jag sätter djupa spår i en människas själ. Att fly innebär att man söker trygghet, man söker en framtid någon annanstans där man inte får huset sprängt av bensinbomber, där barnen inte säljs som sexslavar eller som kanonmat till arméer och terrororganisationer. Man söker möjlighet att bygga ett nytt liv.

Nu har rödgröna regeringens förslag om att tillfälliga uppehålls-tillstånd ska bli huvudregel och att möjligheterna till anhöriginvandring krafigt ska beskäras skickats på remiss till Lagrådet. Det uttalade syftet är att färre ska söka asyl i Sverige. Syfte kan knappast vara att människor ska integreras.

När man kommer till Sverige som asylsökande så börjar numera en ytterst oviss framtid att ta form. Tillfälliga uppehållstillstånd på 1 eller 3 år innebär en ständig väntan på beslut om ytterligare 1 års väntan eller utvisning. Ensamkommande barn som saknar familj i hemlandet kommer till exempel att beviljas ettåriga tillstånd om och om igen fram tills dess att de fyller 18. De ensamkommande barnen sätts i en skola, lär sig språket, hittar vänner och kanske, kanske de glömmer lite av det dom upplevt. Men så kommer 18-årsdagen med ovissheten inslaget i presentpapper.Barnen bedöms då vara vuxna och inte längre i behov av ett ordnat mottagande i hemlandet. De kommer heller inte garanteras att få stanna här längre då det inte längre finns en särskild humanitär grund för barn att få permanent uppehållstillstånd. Mot barnen är detta oerhört grymt.

Jamen, vem i hela friden kommer överhuvudtaget ens försöka integrera sig i det svenska samhället om en ständig prövning av uppehållstillstånd hänger över en? Vem? Säg mig vem kommer att försöka lära sig språk, utbilda sig eller ens försöka få ett jobb när en återkommande risk att skickas tillbaka till landet som torterade, fängslade, bombade och våldtog?

Och vem kommer att anställa, ge handledning och utbildning på en arbetsplats om man riskerar att bli av med sin anställde varje år? För att bygga en framtid med utbildning, jobb och företagande krävs långsiktighet, inte 1-årskontrakt.

Vi kommer att se flyktingförläggningar med stillasittande passiva asylsökande som inte har ett uns av framtidstro därför att ingen ser deras värde, deras kompetens, deras önskan om att skapa något bättre. De blev en asylsökande, ett tillfälligt uppehållstillstånd, ett papper på en myndighet i ett land någon annanstans. 

Vi missar utmärkta tillfällen att integrera människor med kompetens eller kanske enbart viljan att jobba och skapa en ny framtid, när den rödgröna regeringen väljer den här vägen. Vi skulle istället välja vägen att ge alla ett arbetstillstånd när de kommer hit, det är första förutsättningen för att finna försörjning. De behöver handledning och språk för att kunna utföra många jobb därför vore en ingångslön lägre än de nuvarande en väg att skapa förutsättningar för arbetsgivare att anställa dessa människor. Nu skriker vänstern igen! ”Sänk inte min lön.” Läs en gång till då.  Ni som nyss skrek, fundera över om det är mer värdigt att erhålla 24 kr per dag i ett asylväntrum år ut och år in, än att få möjlighet att jobba och lära sig språket? En ingångslön kan du alltid förhandla om, du kan aldrig förhandla om 24 kronorsbidraget. Det finns en annan anledning till att så snabbt som möjligt ge asylsökande lägre trösklar in på arbetsmarknaden – förslaget till lagrådet om att tillfälliga uppehållstillstånd kan omvandlas till permanenta om en person har skaffat sig försörjning.

Att industrin, vården och besöksnäringen inom en snar framtid kommer att ha stora problem med att finna personal är ingen quick-fix. Det kräver en plan. Något som den rödgröna regeringen så uppenbart har missat. Om vi inte tar tillvara alla människor med dess möjligheter och företagens behov så kommer vi att hamna i en situation där de som jobbar måste jobba mer och längre för att klara av de skatter som vi måste lägga på de bidragsberoende människorna och den enorma byråkratin detta kräver.

Att placera människor i ett asylväntrum år ut och år in är en betydligt sämre lösning än att bjuda in till jobb, företagande och integration.

 

 

Flickan i balettkjol har slutat leka.

Jag ser ett torgmöte. Städat och lugnt och helt legalt enligt de lagar vi har. Det strömmar till rätt mycket folk, även fast mötet hålls på den lilla orten. Unga, gamla, kvinnor, män och en hel del barn.

Barnen springer omkring med ballonger i olika färger, blåa och vita med text på, de skrattar och har roligt, äter lite grillat, springer och jagar varandra och busar i folkmängden. Små, lycklig barn.

Det är Sverigedemokraterna som håller möte. Ni vet, de vars partiledare sjunger Ultima Thule på sina torgmöten och sommartal, vars partiledare önskar en folkomröstning om invandring, vars partiledare skyller övriga politiska partier på döden i Medelhavet. Ni vet, partiet som har en nolltolerans. Nolltoleransen kan inte vara annat än mot invandring i alla former.

På den lilla orten där torgmötet hålls finns nästan inte en enda invandrare, än mindre flyktingar. På orten finns däremot lediga bostäder. Jag tänker på de barnen som springer omkring på torgmötet, där det finns hur mycket möjligheter till lek som helst. Vad säger de vuxna på torgmötet till de barnen därhemma när tusentals människor drunknar på flykt undan krig? Vad säger man till de barnen när de ser detta på TV eller sociala medier? Vad säger man om flickan i balettkjol som drunknat i medelhavet? För i den världen bland människorna på torget fick inte flickan ändå plats i Sverige. Hon var ändå ett hot mot vår så välförtjänta välfärd. Hon hade krävt massor med kostnader för sjukvård, skola, bostad och mat. Hon skulle istället skickas tillbaka till kriget hon kom ifrån, vårt land skulle stänga gränserna för sådana som henne.

Men hon hade kunnat få ett liv, hon hade också kunnat få springa omkring på ett torg med en ballong i handen och leka med de andra barnen. Om vi hade haft lagliga vägar för flickan att ta sig till ett EU-land vill säga. Om hon inte hade blivit offer för människosmugglare vars enda mål var pengar, inte hjälp. Om vi inte bara tittat på utan agerat. Öppnat våra sinnen, hjärtan och hem.

Nu har flickan i balettkjolen slutat leka, hon har slutade leva i medelhavet när hon var på väg bort från kriget och terrorn, någon saknar henne någon annanstans i världen. Barnen på torget i den lilla orten växer upp med begränsad syn på världen och dess världsmedborgare, där vi bygger murar i stället för broar. Vilken värld föredrar du, den med murar eller den med broar?

flicka i balettkjol