Företagarföraktet i högsommarblom

Vi är mitt i vår högsäsong och på gästgivaregården är det full aktivitet nästan dygnet runt. Jag känner det som att jag är överallt och får ingenting gjort, men så är ju naturligtvis inte. Vi jobbar hela vår vakna tid för att vår verksamhet ska utvecklas, vara lockande för besökarna, vara en bra arbetsplats och inte minst skapa lönsamhet för att utvecklas vidare. Det är ett slitsamt arbete men också oerhört fantastiskt roligt när det snurrar på.

För ett par veckor sedan gjorde jag en film på förfrågan från Svenskt Näringsliv. Det handlar om hur vi ska nå regeringens mål på 340 000 nya jobb för att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Mmmmm…tufft mål och med den politik som förs idag anser jag att det är ett omöjligt mål. Idag så sitter jag här med en klump i magen efter att ha läst alla kommentarer under filmen som ligger på FB-sidan hos Svenskt Näringsliv.

Företagarföraktet står i högsommarblom. Jag känner mig avskydd, hatad, ej önskvärd. De får det att se ut som att mitt budskap är ”mer bidrag till företagen” när jag i själva verket säger precis tvärtom. Dessutom säger jag fler jobb till folket och färre bidrag, alla ska kunna känna sig behövda. Jag är fullt medveten om att allt inte riktas mot mig personligen, men dessvärre till företagare generellt. Vi suger, ”lägg ner om det inte är lönsamt”, ”sluta gnäll”, ”skitsnack”, ”räcker 20 spänn i timmen” , ”sänk din egen lön”, ”sänk kravet på vinst”osv. Länk till filmen och FB-inlägget här (inser att föraktet inte kommer att minska då jag anses gnällig, men jag gör ett försök) https://www.facebook.com/svensktnaringsliv/videos/10155435688284376/ 

Varför är det idag helt ok att skälla på oss som har satsat vårt liv, våra pengar, vår tid, vår energi, våra idéer, vårt entreprenörskap när vi ser att samhället behöver andra reformer än bidragsreformer? Varför är det ok att förakta företagare som människor, de som skapar inte bara jobb till sig själva men även till andra och vi alla bidrar till er gemensamma välfärd? Det är sällan eller aldrig någon som säger så här till mig när vi möts på stan, nej det går bra att skriva på sociala medier när du inte står öga mot öga. Lite trollvarning kan jag tycka.

Ja, klump i magen har jag därför att varje gång en företagare går ut i media för att vara med i debatten om jobb så går drevet. Det är fantastiskt att klara av varje dag i sin verksamhet, det är fantastiskt att man kan känna sån stolthet när man under 15 år kämpat, envisats och slitit för att vara där vi är. Mångmiljonvinst? Högavlönad? Haha, nej, inget av de två alternativen men siffror på rätt sida och vi kan ta lön varje månad. Bara en sån sak!

Men följ med här, jag ska under en veckas tid skriva dagbok. Ni ska få en fullständig inblick i mitt glamourösa ”högavlönade” arbete i vårt superföretag! Sen hoppas jag att vi kan ha en vettig dialog om hur vi tillsammans kan skapa meningsfullt arbete till människor som står långt ifrån arbetsmarknaden – för jobb finns!

Följ En Företagares veckodagbok
Dag 1 Fredag 07 juli

Dag 2 Lördag 08 juli

Dag 3 Söndag 9 juli

 

Annonser

Det här kommer Jonas Sjöstedt inte att tala om

I mitt FB-flöde får jag länkat en artikel i ETC som handlar om vad Annie Lööf inte kommer att ta upp i sitt tal. Artikeln gör mig förbannad då den enbart tar upp saker som att anställda i vår bransch inte får gå på toa p g a tidsbrist, att arbetsgivare talar illa om sin sjukskrivna personal, att arbetsplatser utnyttjar personal som skickas från arbetsförmedlingen. Skribenten har uppenbarligen också befunnits sig i samma rum som arbetsgivare då hon återger samtal från denne till arbetsförmedlingen. Ja, detta är ju inget annat än vänsterns och fackets smutskastning av arbetsgivare, som om vi alla vore slavdrivare som inte bryr oss ett skit om vem vi har som jobbar i våra lokaler. Att som företrädare för en facklig part driva en sådan propaganda mot sina medlemmars arbetsgivare, är förvånansvärt vad det fortfarande är ok idag i Sverige. Jag ser dessa beskrivningar hela tiden från den sidan. Vi vet alla att det förekommer saker på arbetsplatser som inte alls är ok, dum vore jag väl annars att påstå att allt är guld och gröna skogar på den sidan.

Jag är dock säker på att merparten av de arbetsgivare som finns i Sverige inte känner igen sig i beskrivningen ovan avseende hantering av personal. Jag är även säker på att de flesta anställda inte heller känner igen sin arbetsgivare beskriven så som ovan.

Men anta att jag skulle skriva en artikel om anställda som inte passar tider, som inte gör sitt jobb, som sätter sig på en stol och sover på arbetstid, som stjäl från köket, som är måndagssjuka en gång i veckan, som maskar, som är elaka med kollegor. Förmodligen skulle jag behöva gå under jorden då. Men ser ni artiklar om detta? Vi vet alla att dessa anställda också finns men jag är även säker på att merparten inte fungerar så, dock så går arbetsgivarens skyldigheter långt liksom en anställds rättigheter, här finns en obalans. Merparten sköter sitt jobb, sprider glädje på jobbet, är hemma bara när man är riktigt sjuk och kan skilja på mitt och ditt och jag är säker på att de flesta arbetsgivare ser sina anställda så och behandlar de därefter.

Men är detta något som Jonas Sjöstedt kommer att tala om under sitt Almedalstal?  Eller kommer han liksom skribenten och partikollegan tala om hur vi företagare söker sinnesfrid och mer pengar i plånboken utan att ta hänsyn till de som driver vårt företag framåt, våra anställda? Kommer han också att dra alla arbetsgivare över en kant och dra skrönan om de subventioner vi arbetsgivare åtnjuter, hur vi låter folk slita för att vi ska se vinst i plånboken och nu vill vi sänka lönerna också? Eller kommer Jonas Sjöstedt att tala om att vi småföretagare som idag står för 4 av 5 jobb behöver bättre förutsättningar och lägre lönekostnader för att kunna möta de människor som behöver jobb istället för bidrag och utanförskap? Det återstår att se men jag tror mig veta vilket Jonas Sjöstedt inte kommer att tala om.

De konstruktiva förslag som Annie Lööf levererar för att möta den mängd människor om ca 1 miljon (regeringens egna siffror) som inom kort kommer att hamna i ett utanförskap förtjänar allt annat än att hånas som subventioner till företagen som företagaren stoppar i egen ficka. De förslagen förtjänar att tas på allvar eftersom det är en allvarlig situation då vi kommer att se fler människor i bidragssnurran än någonsin om vi inte tar krafttag för att fler ska jobba och få bidra till välfärden. Ett lågt bidrag kan du aldrig förhandla om, en ingångslön som är högre än bidraget kan du förhandla om och du hamnar dessutom med en fot in på arbetsmarknaden. Hur kan man håna såna förslag? Hur kan man håna en vilja att få fler i arbete och färre i bidrag?

Att slänga ägg på varandra i ett läge som detta skapar ingen framtid att önska för någon, att smutskasta företagare som dagarna i ända sliter sitt hår för att få verksamheter att hamna på rätt sida om strecket leder inte till något annat än motsättningar när vi i en tid som denna behöver mötas.

Man ropar från regeringen att näringslivet ska ta ansvar. Det gör vi, vi skapar jobben och politiken skapar förutsättningarna. Just nu är inte förutsättningarna gynnsamma, se till att ändra på det! Det tjänar vi alla på!

Men detta kommer inte Jonas Sjöstedt att tala om. Han kommer att tala från sin bubbla.

 

 

 

 

Sjukt förslag på obegränsad tid

Nej, vet ni vad, Strandhälls sjukskatt kan ni kasta i soporna. Bums! Varför? Jo det ska jag berätta.

Vid nästa anställningsintervju kommer jag vara oerhört noggrann med att säkerställa vad personen sysslar med på fritiden. Motorsport, alpina sporter, hästsport, dykning, bergsklättring och andra riskfyllda fritidssysslor gör att personen åker av listan. Nästa fråga är vad det finns för sjukdomshistoria. Kroniska sjukdomar, ärftliga sjukdomar eller olycka som gett men, värk, svagt hjärta, psykiska problem? Kan jag få ett intyg från försäkringskassan kanske på personens sjukskrivningshistoria? För det kommer att vara nödvändigt för att kunna avgöra om hen ska stå kvar på listan eller inte. Jag kommer att vara mycket mer frågvis än vanligt och anställningsintervjun kommer i det närmaste likna en hälsokontroll. Jag kanske måste kräva en riktig hälsokontroll? Kanske jag är så frågvis att den person med mest kompetens petas av listan redan här. Kanske så frågvis så att den som mest behöver jobbet, som har levt längst i utanförskap kommer att bli kvar där. På obegränsad tid.

Det låter hårt och hjärtlöst. Men det är så här att varje företag vi startar har vi satsat egna pengar i, våra egna tjänade och skattade pengar. Vi satsar ofantligt mycket tid och energi på att driva ett företag, att bygga upp en lönsamhet och skapa en framtid med investeringar och jobb för flera. Att starta ett nytt företag är ännu mer riskfyllt då du inte kan leva på din historia. Vi sover få timmar per dygn periodvis, vi tar semester när det blir möjligt både med tanke på kassa och tid, våra barn har i princip vuxit upp i våra företag, vi är de som kommer först på morgonen och går sist på kvällen, vi är de som står här när de andra är sjuka.

Att riskera att hamna i en situation där företaget ska under en obegränsad, observera detta OBEGRÄNSAD, tid betala 25% av en persons sjukpenning, det är fullständigt uteslutet. För att personen skadat sig på fritiden, fått en obotlig sjukdom, fått utbrott av en ärftlig obotlig sjukdom. Ska det också vara mitt ansvar under kanske en livslång tid? Lägg detta på hög och anta att företaget råkar ut för den här typen av sjuklöneansvar flera gånger, ja då kanske vi står här med sjuklöner för fyra sjuka personer som inte är på jobbet. PÅ OBEGRÄNSAD TID!!! Företaget ska ju dessutom betala deras vikaries löner.

Strandhälls sjukskatt kommer också att knäppa igen dörren för de som aldrig ens kommit in på arbetsmarknaden. De har ingen referens, de har ingen som kan intyga att detta är en person som inte är långtidssjuk. De är i utanförskap. På obegränsad tid.

Glöm inte att vi företagare redan tar ansvaret för de första 14 dagarna av de anställdas sjukdom, vi betalar redan till socialförsäkringen genom arbetsgivaravgiften och vi har långtgående ansvar för arbetsmiljön.

Om det är någon som tror att långtidssjukskrivningarna kommer att minska för att någon annan betalar så tror ni fel. Varför skulle en cancersjuk bli frisk fortare för att jag betalar 25%? Eller varför skulle en ärftlig obotlig sjukdom inte bryta ut för att jag betalar 25%? Eller varför skulle den offentliga sektorns sjukskrivningar minska för att jag som småföretagande arbetsgivare ska betala 25%? Den offentliga sektorn får väl ändå sina budgethål stoppade någonstans. DET FÅR INTE JAG. Det är ju även känt att det är i den offentliga sektorn som de stora sjukskrivningsproblemen finns. Inte hos oss.

Det här förslaget är inget annat än ett sätt för regeringen att gömma en statlig utgift, då kan de visa sig duktiga i budgetsammanhangen. Sanningen är ju en helt annan. Folk blir ju inte friskare.

Nånannanismen tar vid igen så kasta det här förslaget där det här hemma – i soptunnan!

Pst! Det här med tillsvidareanställningar som vi hade tänkt i vårt nya företag till hösten, det blir nog inte så. Och det är inte för att vi är hjärtlösa.

Grattis Syed, du är en förebild och vi hyllar din företagsamhet!

Ja, så borde de svenska myndigheterna ha hyllat Syed Latif. Istället slängs han nu ut från Sverige.

Syed kom till Sverige för 6 år sedan, han hade sparat ihop pengar för sina studier och kostade inte vårt system en krona. När han var klar sökte han jobb, fortfarande i Sverige. ”I Sverige använder alla arbetsförmedlingen, där finns svaren till ditt framtida jobb! ”Ja, det är vad våra statliga myndigheter tycks tro i allafall. Men Syed var inte myndighetsskadad utan tänkte lite själv, han sökte jobb via det mycket mer moderna LinkedIn, som når långt fler än vad arbetsförmedlingens och EU:s platsdatabas EURES tjänst gör och som har flera hundra gånger mer anslutna arbetsgivare. Känns som ett naturligt val. Jag som arbetsgivare ser det som ett fullständigt klokt val då arbetsförmedlingen inte lever upp till vad arbetsgivare efterlyser.

Bra där Syed, företagsamhet lönar sig – jobbet blev ditt! Det här är ett strålande exempel på förebilder, människor som är företagsamma, som inte lever på ”nånannanismen”, dvs tron att någon annan fixar. Det är ett fullständigt korrekt sätt att skapa sig ett eget liv i ett nytt land, en inkomst för att leva, skaffa bostad och kanske även spara en slant. Det är ett utmärkt exempel på en förebild för andra människor som nu i den flyktingström anlänt till Sverige, hur de kan studera, lära språk och själv söka det jobb man vill.

Myndigheterna borde stå upp och göra vågen!  Syed har inte kostat vårt samhälle något, istället har han tillfört skattepengar under sina år här, han har hjälpt andra nyanlända genom att starta ett språkcafé i Skurup för att de ska så snabbt som möjligt lära sig språket i sitt nya land och möta de människor som bor här, vilket är en förutsättning för många jobb.

”Tack för att du fixar själv, tack för ditt skattebidrag till vår välfärd, såna som du vill vi absolut ha kvar i vårt land. Vi behöver dig!” Det är vad myndigheterna BORDE ha sagt.

Men Syed straffas med en utvisning för sin företagsamhet. Han gick förbi den statliga kolossen arbetsförmedlingen och uträttade något på egen hand. Han utvisas för att arbetsgivaren erbjöd honom jobb trots att det inte annonserat i EURES, han utvisas för att han inte kan bevisa att Linked In nått hela EU. Han får inte ens 2 månader på sig att packa ihop sitt liv för att sedan bli eskorterad av migrationsverket över Öresundsbron. Är detta ett rättsövergrepp där rättssäkerheten är hotad? Ja, orimligheten är stor i att dömas till utvisning p g a föråldrade paragrafer som skrevs 2008. Alla vi andra tycks veta att de internetbaserade portalerna har utvecklats sen dess, inte minst LinkedIn (som dessutom Migrationsverket själva använder sig av)

Jag. Skäms. Över. Mitt. Land. Sverige.

Igår, lördag 7 maj, hade vi lite avsked för Syed på Språkcafé Skivarp som anordnas här på gästgivaregården. Vi har kramat honom, vi hyllar honom, jag tror de flesta i vårt land skulle göra detsamma. Förutom de ryggradslösa betongklossarna som utvisar Syed. Jag kan inte ens kalla dem paragrafryttare eftersom detta nog är ett beslut baserat både på okunskap om LinkedIns roll i jobbsökarvärlden tillika arbetsgivarvärlden, men också på en tjurskallighet och godtycklighet som saknar motstycke.

På tisdag eskorteras Syed över Öresundsbron. Syed blir inte bara utvisad, han förlorar sitt jobb och bostad, sitt nya liv. Men Sverige är också förlorare då hans bidrag till vår välfärd går förlorad, ett företag förlorar sin anställde och hans kunskap och kompetens går förlorad. Men inte minst hans engagemang.

Den bild som Sverige och migrationsverket visar nu är att det är bättre att sitta på sängkanten och få bidrag än att vara påhittig och företagsam om man vill integreras i det svenska samhället. Ja, då kommer det att kosta pengar för Sverige, för ingen vill väl riskera att bli utvisad för att de tar egna initiativ och bidrar?

Vår regering har inte lyft ett finger för att förändra systemet som skulle kunna få stopp på dessa idiotutvisningar. Centerpartiets riksdagsledamot Annika Qarlsson har ställt frågan till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson , så vi hoppas på ett svar som kan förändra, och Centerpartiets EU-parlamentariker Fredrick Federley har tagit frågan vidare till EU-komissionen. Det hjälper sannerligen inte Syed i nuläget, men om vi i framtiden ska ta vara på människor med kunskap och kompetens så måste systemet ändras och sätta människan i fokus, inte tvärtom, men det räcker inte, synsättet hos våra myndigheter måste också förändras så att de fyrkantiga betongklossarna blir mjuka månghörniga möjligheter där var sak måste prövas utifrån vad det är och var person utifrån vad de åstadkommit.

Syed kommer länge att vara ett exempel på den förebild som vi behöver. Migrationsverkets beslutsfattare kommer lika länge vara ett exempel på betongkloss som sätter system före människa, så länge som man inte är beredd att rucka på prestigen och inse att här gjorde vi fel. Låt oss inte göra om det!

Syed, vi säger inte farväl, vi säger på återseende! Lycka till under tiden, och du, tänk på att du kan vara en hett eftertraktad kompetent, kunnig och ödmjuk person i de svenska företagen som finns i Bangladesh! Vi är många som kan intyga det! Lycka till och förlåt att Sverige inte fattade bättre ❤

Länk:
Ett välkomnande Skivarp – föreningen som arrangerar Språkcafé Skivarp på Skivarps Gästgivaregård. Här kan du bl a se den hälsning som Fredrick Federley skickade till Syed (går ej att länka in här)

 

 

 

 

 

Vi småföretagare är för snälla

Det börjar bli rutin att till frukostkaffet kolla vilka pudlar eller löftessvek som regeringen laddar medierna med var och varannan dag. Det är inte utan oro jag läser. Att idag vara småföretagare i Sverige känns oroligt då vi ständigt får nya vägvisare att anpassa oss till. Vi ska ta oss från ruta ett till två och vägen dit kan variera kraftigt och likaså kostnaden. Det blir omöjligt att planera för längre perioder. Småföretagaren är också en människa, ofta med familj, boende och räkningar som också ska betalas. Och vi sväljer och kör vidare, jobbar mer och tjänar mindre.

Vi småföretagare förutsätts att alltid kunna anpassa oss till alla de förändringar som regeringen häver ur sig. Det är höjda arbetsgivaravgifter för unga, sänkt ROT-avdrag, sänkt RUT-avdrag, och i senaste sveket flaggas för att sjuklöneansvaret inte ska minska, det kan tänkas öka. Vi ska inte glömma regeringens önskan om att att göra det omöjligt för privata skolor och välfärdsföretag att existera. Förutsättningar förändras, kostnader och risker ökar för småföretagen. Men vi kämpar på och kör vidare, jobbar mer och tjänar mindre. Företagsklimatet i Sverige kan bli bättre, men med ständiga löften om högre skatter, avgifter och ansvar och avsaknad av dialog med småföretagaren från regeringens sida så är vägen dit lång. Just nu känns den krokigare och mer avlägsen än på mycket länge.

Regeringen har inte förstått att småföretagaren satsar en större del av sitt liv, sin kunskap och kapital på sitt företag för att skapa lönsamhet och ett växande företag. Man har också missat att ett gott företagsklimat inte skapas av att negligera företagarens kunskap och erfarenhet. Man har helt enkelt inte förstått att ett gott företagsklimat med lönsamma företag är det som gör att arbetsförmedlingen får färre människor att sätta i åtgärdsprogram. Vi är många som kämpar.

Det finns i dag över 1 miljon småföretag med färre än 49 anställda och under april 2015 var 465 800 personer i Sverige företagare. Det är dumt att negligera dessa siffror.

Men regeringens ideologi genomsyras så oerhört tydligt av att småföretagaren är ohyra som ska bekämpas och det gör man bäst genom att skatta ihjäl dess företag, snabbt och effektivt ska förändringarna genomföras, i en sådan takt att företagaren inte fixar omställningen. Hur många småföretagare orkar kämpa vidare med ständigt nya försämrade förutsättningar där planer längre än 3 månader framåt får omvärderas p g a politiska beslut? Hur länge ska vi lyssna till en regering som förfasar sig över det höga antalet arbetslösa, men som gör allt för att motarbeta företagarens förmåga och mod att anställa? Antalet arbetslösa kan givetvis också bli färre på andra sätt än att jobb skapas, de kan bli färre om man ljuger om statistiken, om man utesluter tillräckligt många kategorier ur statistiken så kan arbetslösheten bli noll.

Småföretagaren är för snäll, vi måste sluta svälja alla förändringar från politiker som motarbetar oss och. Det är vi som satsat våra pengar, tid och kunskap i företagen som skapar jobben. Det är vi som står för risker, det är vi som jobbar 24-7 och det är vi som får hjulen att snurra.

Vi kan inte låta en socialistisk regering rasera allt detta för en ideologi som drömmer om ett Sverige där staten och facket äger allt. Hade jag kunnat skulle jag packa företaget och emigrerat. Jag tror dessvärre inte att jag är ensam om att ha tänkt tanken det senaste halvåret.

Regeringen tar miljarder och plåstrar om med miljoner

Vårproppen är på väg! Hurra, hurra skulle man kanske utropa men det är nog enbart för den första delen av ordet, vår. Det känns som det enda roliga med detta.

Regeringen tänker satsa hela 315 miljoner på företagsamheten – per år! Fantastiska siffror. INTE. Ett hån mot företagsamheten och Sveriges företagare då man tar miljarder och plåstrar om med miljoner. En dålig ekvation om man som Stefan Löfven säger att

”-Vi måste visa att det är allvar! …vi har inte råd att tappa mer konkurrenskraft.”

På vilket sätt visar Stefan Löfven och regeringen att det är allvar om man fullständigt ignorerar företagens verklighetsbeskrivning av vilka effekter som skattechockerna ger? På vilket sätt är det att ta ansvar och föra en politik som skapar tillväxt? På vilket sätt ökar konkurrenskraften när företagen fruktar försämrad lönsamhet p g a regeringens skattechocker?

Vad säger då företagarna? Ni vet de där individerna som satsar sitt kapital, sin tid, kompetens och erfarenhet och startar ett företag som skapar jobb.

När regeringens förslag om en fördubblad arbetsgivaravgift för de under 25 år blir verklighet får det stora effekter för ungdomar och näringsliv i Skåne. Det visar Svenskt Näringslivs Företagarpanel för första kvartalet 2015.

– 6 av 10 företag i Skåne drabbas när arbetsgivaravgiften höjs

De skånska företagarna anger att:
• 41 procent av företagen istället skulle välja äldre och mer erfarna personer vid nyrekrytering
• 37 procent av företagen skulle få försämrad lönsamhet
• 16 procent skulle låta bli att ersätta medarbetare som slutar
• 13 procent skulle säga upp personal som anställts när arbetsgivaravgiften var lägre.

Är det en ansvarsfull politik? Är detta att ta ansvar för en hög ungdomsarbetslöshet? Nej, detta är en politik som lever kvar i den Svenska storindustrins historia och inte har hängt med i utvecklingen som visar att 4 av 5 jobb skapas i småföretagen. De stora förlorarna. Men det är inte bara företagen som är förlorarna, det är många, många ungdomar som får det ännu tuffare att väcka intresse hos en arbetsgivare att anställa dem. De som varken har utbildningen klar eller någon arbetslivserfarenhet, de som verkligen behöver få den där första så viktiga kontakten med arbetslivet.

Så här säger företagarna i Sverige:

Skärmavbild 2015-04-13 kl. 21.02.38Försämrad lönsamhet säger många företagare.
För er, inkl Stefan Löfven och regering, som inte begriper att lönsamhet i ett företag är en förutsättning för tillväxt och jobbskapande så  finns det inte bara ett gäng utbildningar som handlar om företagsekonomi, det finns en så viktigt faktor som ett gäng livs levande företagare som lever detta just nu! Över 50% i min egen bransch fruktar att lönsamheten försämras och konsekvensen av det blir färre jobb. Kolla denna Företagarbarometer där svaren kommer från företagare. Inte ens småföretagen klarar vilket skattetryck som helst för att upprätthålla en god lönsamhet och samtidigt skapa jobb, det finns ju de som tror det tydligen. Jag är rädd att ni kommer att bli varse om en annan sanning, the hard way…..

När företagen är förlorare så blir den självklara effekten att jobben blir färre, en ekvation som man inte behöver vara smartare än en femteklassare för att förstå. Tänk om och gör rätt om ni vill ta detta på allvar och ge företagen bättre förutsättningar att skapa jobb och öka sin konkurrenskraft. Lyssna på företagen, även de minsta!

 

 

Kan 96 helrör hemlevererat från Systembolaget rädda folkhälsan?

Regeringen stänger dörren för gårdsförsäljning av vin. Orsak: Omsorg om folkhälsan måste gå först. Att alkohol kan leda till missbruk, det vet vi alla. Ja, det är rent av ett av våra största folkhälsoproblem. Kan vi minska folkhälsoproblemet genom att vägra låta producenter av vin att sälja sina produkter på sina gårdar?

Jag bor och är verksam med vår verksamhet mitt i den skånska myllan. I vår närhet finns åtskilliga små vinodlare, många av de har detta som en kul hobby, men en del satsar alla sina slantar på att försöka hitta vägen till en lyckad produkt. Vinodling är ett hantverk som kräver tid, envishet, tålamod och en ruskig massa timmar av obetalt arbete. Speciellt när man är liten producent.

Skåne är välbesökt av turister från världens alla hörn, jag vet, då min verksamhet är just en hotell- och restaurangverksamhet och under högsäsong samsas japaner, amerikaner och italienare i frukostmatsalen. Vad kan vi rekommendera för aktivitet och sevärdhet är en vanlig fråga vi får. Att då berätta om alla de fina små vinodlingar vi har ter sig ganska sjukt då vi samtidigt måste berätta att – Nej, du kan inte köpa med dig presenter därifrån i form av vin för det är olagligt. Det måste säljas via Systembolaget. Och då är man inne i att försöka förklara det också. Distributionskrånglet.

Norge tar steget, Finland har ett system som går att kombinera med monopol och EU-regler. Men i Sverige ska vi rädda folkhälsan genom att sänka de små vinproducenterna som finns.

Övriga världen skakar väl återigen på huvudet åt de dumma svenskarna som inte tillåter sitt folk att cykla ut till vingården, få en ordentlig genomgång av odling och produktion för att sedan få smaka av produkterna och sen – få köpa med sig ett par flaskor hem. Det ger inte bara besökaren en upplevelse, det ger företaget en inkomst och en möjlighet att jobba med förbättringar på sina produkter, investera i större arealer och odlingar. Det ger jobb och en levande landsbygd.

De skakar nog också på huvudet för att de dumma svenskarna kan cykla hem och beställa varorna på Systembolaget. Och få det hemlevererat till dörren. 96 helrör, eller 48 boxar, eller 192 burköl. Ja, det är maxgränsen per leverans.

Som krögare som serverar alkohol ställs det en hel del krav, inte minst en alkoholutbildning som idag är ganska tuff. I restaurangverksamheten finns det många regler som du som gäst sällan är varse men vi har ett ansvar för att inte överservera, langning få inte ske, minderåriga får inte serveras, det ska vara ordning och reda på stället. Vi har årliga kontroller från kommunens inspektörer, kontroller som vi betalar själv. Jag undrar då hur det kan komma sig att vi överhuvudtaget fortfarande får driva restaurang med alkoholförsäljning i privat ägo? Det borde ju vara en orsak till det växande folkhälsoproblemet. Eftersom gårdsförsäljning (som nog skulle stå för en så ofantligt mycket mindre andel av försäljningen) är en bidragande orsak, enligt regeringen. Vari ligger problemet att en vinproducent har samma krav som en krögare? För det kan väl inte återigen ha med maten att göra? (Någon som minns mackan som gick in och ut då matkrav för att få dricka alkohol var lag i Sverige?)

Om regeringen är orolig för att gårdsförsäljning av vin ska öka folkhälsoproblemet kanske de istället skulle börja med att besöka hamnarna i Sverige. Där har vi en bidragande orsak där både fulsprit och billig import säljs både till ungdomar och alkoholister. Det är inte till vingården som ungdomarna cyklar för att inhandla partysprit eller alkisarna för att stilla begäret, de cyklar till hamnen eller finner någon med ålder inne att kliva in på statliga Systembolaget, eller de kanske besöker den langare som just beställde 96 helrör från statliga monopolet.

Men nu är allt slängt i soptunnan, även det förslag som Centerpartiet står för att införa pilotförsök i 3 län. Och allt för att rädda folkhälsan. För det gör ju hemleverans av 96 helrör eller hur? Handen på hjärtat, det är inte folkhälsan ni vill rädda, det är det statliga monopolet samtidigt som ni vill avskaffa landsbygden och de småföretag som försöker göra landet levande. Det vore läge nu att se besöksnäringen som en av våra basnäringar där upplevelser med smak av mat och dryck är något vi kan satsa på fullt ut, det skulle gynna tillväxten av småföretagen på landsbygden, för ett levande Sverige. Tänk bara vilka samarbetsmöjligheter som kunde skapas mellan den lokala restaurangen och vingården! Stäng inte den möjligheten.