Otrygga företag kan inte skapa högre sysselsättning

Fredagen den 26 juni går vi in i bubblan, arbetsbubblan. Vi kommer ut någon gång i slutet på augusti, bleka, trötta och förhoppningsvis nöjda efter en bra säsong. Ett 60-dagarspass med 15-timmarsdagar, något som är vardag för en småföretagare. Säsong 13 som ägare av en 300-årig gästgivaregård har verkligen varit en berg- och dalbana, inte minst när det gäller vilka förutsättningar man ska förhålla sig till. Det gäller att upprätthålla sin envisa entreprenörsanda och vara uppfinnare på sin egen gård.

Vi är på väg in i en avtalsrörelse och redan nu skallar kraven på att de otrygga anställningarna ska bort, taket på A-kassan ska höjas, och skatterna på jobb och företag når en nivå som är förödande. Naturligtvis vill ingen leva i otrygghet, vi vill alla kunna ha någon slags ekonomisk täckning för våra utgifter även då vi inte har jobbinkomst, men alla reformer man skallar om handlar om de anställda i vårt samhälle, det är så allting är uppbyggt en gång i tiden, och så fortsätter det.

En tillvaro som småföretagare innebär inte sällan att jobba för två, eller fler då man ofta får kliva in och göra jobbet själv när någon blir sjuk. Om du själv blir långvarigt sjuk och behöver ta det lugnt får du väga detta mot både privat inkomstbortfall som företagets verksamhet. Vikarie för dina många arbetstimmar till marknadsmässig lön är inte att tänka på. Då småföretagaren ofta har en lön som ligger långt under de anställdas kollektivavtal så blir även sjukpenningen därefter samtidigt som verksamheten riskerar att tappa farten. En enorm otrygghet.

I min bransch, hotell- och restaurangbranschen jobbar vi med säsonger. Inte minst alla vi som driver verksamhet på landsbygden. En högsäsong då vi ska tjäna ihop pengar för att överleva lågsäsong.Att som företagare bli sjuk under högsäsong kan verkligen vara förödande för verksamheten. Kniven på strupen med andra ord för det är ju inte så att du som småföretagare kan stämpla de dagar som företaget inte har några inkomster, vilket är grunden för att företaget ska betala ut lön. Nu skallar ropen om att visstidsanställningar ska bort, det är otryggt. Ja, kanske det, men nödvändigt för att vår bransch överhuvudtaget ska finnas. Som småföretagare i vår bransch bestäms ditt liv och din verksamhet utifrån så många yttre faktorer såsom väder, valutor, konjunkturer, turistströmmar och inte minst skatter, avgifter och tillstånd. Det svänger, kraftigt, från månad till månad, från vecka till vecka, från den ena dagen till den andra. Då är det nödvändigt att också ha en flexibel personalstab. För det är väl inte så att alla ni som har semester i juli vill byta till januari, eller ni som äter lunch kl 12 vill äta kl 15 för att vi skulle få ett jämt flöde av gäster hela året dygnet runt? Nej, ni vill ha er trygghet.

Som småföretagare med en hotell- och restaurangrörelse så känner du av varje svängning i omsättning men det är inte det som räknas egentligen utan det är bara ett mått. Ett annat ännu viktigare mått är vad siffran längst ned säger efter att kostnaderna dragits av. Den sk vinsten eller förlusten. Politikers dribblande med momsen, arbetsgivaravgifter, bolagskatter, tillståndsavgifter, energiskatter ger direkta effekter både till viljan, modet och inte minst möjligheten att skapa tillväxt och jobb. Svängningar och otrygghet som detta skapar skulle ingen anställd i vårt land acceptera, men när det drabbar småföretagen så skiter man fullständigt i det från regeringens håll. Vi är inte viktiga. Att hävda att det är fel på affärsidén, som många vänsteranhängare hävdar när en småföretagare har synpunkter på den jobbdödande politiken, är tunna argument då i sådana fall större delen av restaurangbranschen, handeln och inte minst samtliga landsbygdsföretagare skulle drivas med felaktig affärsidé. Men så är ju inte naturligtvis inte fallet, företagarna är inget kollektiv med samma förutsättningar utan istället envisa entreprenörer som vill förverkliga idéer, skapa tillväxt och jobb till sig själv och till andra. Se det istället.

Regeringens vilja att stänga ute småföretagen är synnerligen uppenbar inte minst när det gäller upphandlingsprocesser. På flera ställen kräver man nu kollektivavtal för att få delta i en upphandling. Många småföretag har inte det då det kan röra sig om familjeföretag. De blir alltså utestängda även om man skulle tänka sig att flera småföretag går ihop om en upphandling. Senaste nytt är att man ska anställa en långtidsarbetslös eller erbjuda praktik. En restaurang som vill vara med i en upphandling faller då direkt eftersom det inte är tillåtet att ha praktikanter under vissa förutbestämda tider som facket bestämt. Hur får vi ihop det här då? Och bara för att man upphandlar betyder väl inte att man behöver mer personal? Och vart tog företagets rätt att bestämma vem man vill anställa och med vilken kompetens vägen? Några exempel på okunskap som skapar både omöjliga förutsättningar och stor otrygghet hos småföretagaren.

Jag har ställt frågorna till flera av regeringens och socialdemokraternas politiker på twitter. men de svarar ALDRIG när man kommer till frågan om hur deras politik främjar småföretagens tillväxt och jobbskapande. ALDRIG ett svar på den frågan. Det måste ju betyda att regeringen anser att 4 av 5 jobb är totalt oviktiga i vårt land och bättre är att gömma arbetslösheten i statliga åtgärder än att skapa förutsättningar för småföretagen att skapa fler jobb och öka sysselsättningen.

Politiker i Sveriges regering, våga släppa kontorssolen och debattpodiet och ta möjligheten i kragen för att ta er ut i verkligheten bland småföretagarna under era semestrar för så länge ni inte förstår vad som skapar jobb i ett småföretag så kommer ni att fortsätta fatta förödande beslut för jobben och tillväxten. Så länge som politikens beslut enbart handlar om anställda, industri och ams-åtgärder så kommer inte sysselsättningen i Sverige att öka! Så länge som företagaren och dess verksamhet svävar i otrygghet med ständigt nya förödande beslut så kan ingen planera för tillväxt och jobb, det gynnar ingen.

Annonser

Tvångsavveckling av jobbskapande och gullande med jordens mest fruktade terrorister. Fy!

De senaste dagarna så viner galenskaperna från de rödgröna politikerna och jag kan inte låta bli att spekulera i vad för samhälle det är ni vill skapa.

Ni talar om att skapa jämställdhet, det vill ni göra genom att företag som inte kvoterar in kvinnor i sina styrelser ska avvecklas. Kanske det var enbart en tanke som pudlades senare, men en mycket skrämmande tanke som. Tvångsinlösen. Svårt att smaka på, det är bittert i alla fall. Man missar allt här, men inte minst kopplingen mellan att jobb skapas då företag existerar. Sedan 2008 har alliansregeringen jobbat med att främja kvinnors företagande, det har skapats fler företag med kvinnor i ledande positioner vilket i sin tur skapar fler kvinnor i styrelserummen. Det förebildsarbetet la regeringen ner. Ja, det tar tid, för lång tid, men hot om tvångsinlösen gör inte styrelsen effektivare, det skapar inte jämställdhet i näringslivet. Börja med att avhysa tankar om att begränsa välfärdsföretagen, där kvinnor är en majoritet, då kan vi börja tala om att skapa jämställdhet. Fortsätt gärna sen med att röra runt i era egna led, då tänker jag på den fackliga ”folkliga” rörelsen som ska representera de anställda på Sveriges företag. Jämställdhet i de styrelserna? Nej, inte ens i närheten!

Rösterna höjs i Stockholm för att månadskortet blir dyrare. Då kommer nya galenskaperförslag där företagen och arbetsgivaren ska stå för kollektivtrafikkostnaden. Pagrotsky önskar göra företagandet i storstan så kostsamt att ingen till slut behöver lokaltrafiken för att ta sig till jobben, jobben som inte kommer att finnas då företagen försvinner. Så lägg ner lokaltrafiken. M a o som vanligt ska bördorna läggas på företagaren (=människa) och andra ska glida fram gratis då någon annan betalar. Jag har sedan länge förstått att privata företag är något av ondo i den nuvarande regeringens ögon, därför vill man göra det så kostsamt som man bara kan, då lägger företagen ner. Om ni inte har förstått så kan jag berätta att företag har inte obegränsat med pengar att betala skatt med, framförallt inte småföretag, ni vet de där som skapar 4 av 5 jobb i Sverige. Däremot finns en nästintill obegränsad entreprenörsanda och envishet bland dessa människor, men även här finns gränser för vad som ska klaras av. Men ni glömmer det viktigaste – utan företag inga jobb!

Nästa galenskap handlar om att skåningar ska älska Stockholm mer. Jodå, Stockholm är vackert, jag älskar staden och dess puls, jag har massor med vänner och släkt där. Men som minister ska man inte ska berätta vad människor ska älska mer eller mindre. Att Stockholm står på agendan för regeringens politik är ingen direkt nyhet men Sverige är ett land där vi ska kunna verka och bo överallt. Potentialen för Sverige finns i alla  län, att öresundsregionen sneglar till Danmark skapar bara fler möjligheter än om vi ska begränsa vårt flirtande till Stockholm. 

Så, i vår huvudstad ska företagen bort, lokaltrafiken ska betalas av någon annan och skåningar ska älska Stockholm mer. Skåningar. Jag undrar om framtidsministern kopplar att många skåningar har flytt från terror, krig, lemlästning, mord och död. Människor som kommit hit för att söka skydd i ett fredligt land. Hur ska de människorna kunna älska vår huvudstad som blir fristad till deras bödlar? Världen måste verkligen le nu när Stockholm och Sverige tar på sig ansvaret för att ”rehabilitera” jordens mest fruktade terrorister, erbjuda bostad och jobb i en gräddfil som vi sällan skådat! Är tanken att ni ska omvända dessa krigsherrar till att bli mer jämställda m a o sluta våldta, mera empatiska m a o sluta döda och tortera? Stockholm skapar navet för terroristers fortsatta nätverkande och bjuder dessutom på detta från skattepengar medan deras offer placeras i flyktingförläggningar med hot om utvisning.

Så bästa sättet att få bostad i bostadsbristens mecka är att bli terrorist.

Sverige är ett fredligt land, det ska vi fortsätta vara. Terrorister ska dömas i domstol. Människor som flyr med livet som insats från krig och terror ska inte behöva möta sina bödlar i Sverige, i Stockholm, i trappuppgången i huset där de bor. De ska få trygghet i sina liv.

Så ni rödgrönrosa röror, ni missar poängen i allt! Ert skapande handlar om statlig ägo, stäng privat företagande, jobb ska vara bidrag, kvinnor ska tillbaka till sin enda arbetsgivare, någon annan ska betala för det du använder, vi ska älska Stockholm och vi ska älska och vårda jordens mest fruktade terrorister.

Är det ett Sverige vi vill ha?

Högre skatt på arbete göder de svarta piskorna

Det här med att höja skatt på tobak och alkohol, det har till syfte att vi ska konsumera mindre av dessa varor och välja andra alternativ eller helt enkelt sluta konsumera dessa. En annan effekt är att varorna smugglas in från länder där man kan köpa dessa billigare.

Det här med att införa sockerskatt och fettskatt har också till syfte att vi ska konsumera mindre av dessa varor och välja andra varor som innehåller mindre fett och socker.

Här finns ju alternativ att välja.

Det här med att höja skatt på bensin har till syfte att vi ska förbruka mindre av varan och välja mer miljövänliga alternativ. Som tunnelbana, E85 eller elbil. Nu har ju väldigt liten del av Sverige tunnelbana och när man dessutom höjer skatten ännu mer på det mer miljövänliga  bränslet och inte satsar på laddningsstolpar ute i landet, då är skattehöjningen dödfödd i miljösyfte och enbart ett ekonomiskt slag mot de som inte har några alternativ och dessutom föder storstan med sina skattepengar till lokaltrafik.

Det här med att belägga icke miljövänlig energi med skatt är en morot att byta till förnybara energikällor för att spara miljön. Om man då lägger skatt på egenproducerad el från eget vindkraftverk och beskattar solenergi så kommer dessa morötter att ruttna ganska snart. Intresset att skapa nya innovativa lösningar svalnar.

Men om vi nu enas om att skatt är ett medel för att minska användandet så kan man ju då fråga sig på vilket sätt högre skatt på arbete skulle vara en morot för att minska arbetslösheten?

Effekten är att det göder de svarta piskorna.

Småföretagarkollegor – det är vår tur att ta ton!

När en småföretagarkollega stöttar en annan då är det attack på den fackliga rörelsen. När facket stöttar sina fackliga kollegor då är det sympati.

När en småföretagare stöttar en annan småföretagare i kris och ”attackerar” det fackförbund som gör allt för att krossa. Då tar sympatin från andra förbund över och hotar med att ”Vi har massor av medlemmar som kan gå in och trasha dina oseriösa arbetsgivarkollegor.”

När en anställd tjänar för lite enligt den svenska modellens avtal då går facket in och krossar företaget. När en företagare tjänar för lite då går skatteverket till attack.

När ett småföretag inte gör vinst från dag ett då har dess existensberättigande förbrukats och ”rätten” att anställa någon likaså. ”Lösningen är att de företag som inte klarar av att betala lägstalönerna i avtalen inte ska vara kvar och företag med låg produktivitet måste bort om vi ska ha den levnadsstandard vi har nu.”, anser ytterligare sympatiagerande fackfolk.

När ett företag har anställda och ekonomin inte tillåter det mer då måste de anställda gå. Då krossar fackföreningen. Trots att ett avtal är påskrivet.

…och så här fortsätter det. Detta är en del av de diskussioner jag både sett och själv deltagit i de senaste dagarna och upprinnelsen är såklart Ingeborgs Bageri & Konditori och den konflikt de har med Livsmedelsarbetareförbundet. Men jag har sett det förut, jag har hört det förut. Alltför många gånger. Krossa. Hata. Hota. Förminska. Vart tog dialogen vägen? Varför detta enkelspåriga arbete med att göra så mycket som möjligt för att utrota viljan till företagsamma människor att förverkliga idéer, skapa företag och jobb?

Att starta ett företag kräver kapital, ofta egna sparade pengar eller så tar banken hängslen och livrem runt ditt hus och företag för att låna pengar till överränta och tuffa villkor. Det är inga 40-timmarsveckor eller 8-timmarsdagar man går in i, ofta det dubbla. Lönen till ägaren variera ofta beroende på inkomster i företaget. Blir du sjuk en längre tid så har du förmodligen inget jobb att återgå till, såvida inte fler i familjen ingår i företaget eller goda vänner som gör ditt jobb. Och hear, hear – kunderna står sällan och knackar på dörren dag 1 och ger klirr i kassan! Men skyll dig själv sägs det – och, ja det gör vi för det är så förbaskat kul att driva sitt eget företag, se hur det växer fram!

Om vi alla skulle lyssna till den fackliga lösningen att företag som inte klarar av att betala lägstalönerna eller är lågproduktiva inte ska vara kvar, ja säg då hur många småföretag kommer vi ha i Sverige i framtiden? Glöm inte nu att småföretagen står för 4 av 5 jobb i Sverige…Glöm inte heller att de flesta  företag en gång startats som småföretag, med förutsättningar som ovan. När så en konflikt av det här slaget drabbar ett litet familjeföretag, man skriver på, man försöker rädda företaget och säger upp den anställde – då kommer en stämning på 650 000 kr från facket. Resultatet kanske blir att företaget går i konkurs och alla blir utan jobb. Vem är nöjdast då? Är det då så konstigt att Sveriges småföretagare frågar efter F-skattesedel när man behöver arbetskraft? Mindre risk att företaget krossas.

Föreställningen av utsugande företagare, slavdrivande arbetsgivare och stenrika småföretagare måste få ett slut. Likaså föreställningen att alla företag gräver guld från dag ett, att vinster hamnar i ägarnas fickor och att de anställda har sämst villkor, det måste få ett slut. Vi behöver inte partipolitiska fackförbund som öser sina socialistiska slagord i ansiktet både på oss och våra anställda. Det måste få ett slut. Har sagt det förut men säger det igen – jag vill se ett alternativ till förbund att skriva avtal med, ett förbund som inte är partipolitiskt, som inte uppmanar sina medlemmar, våra anställda att bilda socialistföreningar. Det är inte demokrati.

Jag vill vara verksam i ett land där varje människas jobb är värdefullt, även en småföretagares. Ett land där vi kan föra vettiga dialoger om olika lösningar då olika förutsättningar såsom t ex stad eller landsbygd, bransch, kapital och kompetensbehov spelar stor roll i den möjliga tillväxten.

Så småföretagarkollegor – när är det vår tur att ta ton, ta fram alla de goda exemplen, visa på de utmaningar vi utkämpar och alla de fantastiska jobben vi utför, tillsammans med våra anställda och kollegor? För ni vet att vi är ruskigt många småföretagare i vårt land, så du är inte ensam – vi måste fortsätta stötta varandra utan att det ska kallas för attack mot den store Goliat!

Vårbudgetens käftsmäll

13:e säsongen för oss här på Skivarps Gästgivaregård. Det har verkligen varit dalar och toppar men nu tänker jag ägna mig åt vad kostnader har för betydelse för ett småföretag på landsbygden.

Till att börja med så finns det de som tror att om man inte klarar alla de kostnader som företaget ställs inför, inberäknat skatter, arbetsgivaravgifter och moms så är affärsidén kass. Det finns de som tror att alla företag inom samma bransch har samma förutsättningar och borde då också kunna bära samma kostnader. Det finns de som tror att vi som driver företag tjänar grova pengar för att vi har anställda som jobbar i våra verksamheter. Det finns de som anser att lägre skatter är subventioner.

Jag håller inte med de som tror så. Jag vet att det inte är så. Jag vet att högre skatter och avgifter självklart påverkar de antal jobb som skapas, hur stora investeringar som görs och detta är en del av tillväxten. Jag vet att förutsättningarna för olika företag i samma bransch kan stå milsvida från varandra, att driva en säsongsverksamhet på landsbygden innebär att nästan hela årets omsättning skall tas in på mindre än 4-5 månader. Sårbarheten blir så märkbar. Jag vet också att småföretagarens lön ofta ligger på gränsen till fattigdom i Sverige. Fattigdosmgränsen är 11000 kr. Handen på hjärtat småföretagare, hur ofta är ni under gränsen?

Jag vet också att lägre skatter och arbetsgivaravgifter inte är en subvention, det är stimulans till näringslivet, till företagen, till småföretagen. Ni vet de där som skapar jobb. En stimulans som skapar förutsättningar även för de minsta företagen i de lugnaste delarna av landet att vara verksamma och skapa jobb

Så kommer då vårbudgeten som en käftsmäll, kanske ingen överraskning men budskapet från högre ort är tydligt: Besöksnäringen har gjort ett fantastiskt jobb genom att ge unga människor ett första jobb, men vi gillar inte att ni gör det så därför toppar vi nu arbetsgivaravgifterna för ungdomar. De behöver inget riktigt jobb, de behöver träning på äldreomsorg! Vi toppar dessutom med att belägga de som inte har tunnelbana med högre besninskatt och etanolskatt, för varför ska vi ha en landsbygd med levande företag och människor som bor där?

Detta är med all säkerhet sista sommaren då vi nästan uteslutande har ungdomar som jobbar här på gården, för varför ska vi välja de som behöver läras upp när vi kan anställa erfaren och självgående personal för nästan samma pengar.

Ja, det låter bittert, men när man som god skattebetalare som satsat alla sina pengar, megamånga timmar och energi på att driva upp en döende verksamhet och kulturfastighet, anställt unga människor i sitt första jobb genom åren får ett straffpaket från regeringen så blir det bittert. Det känns verkligen som att backa bandet.

Förlorarna är inte bara ungdomarna och företagen, utan hela samhället där fler unga hamnar i utanförskap och behöver stöd och landsbygdens småföretag klappar igen och bidrar till landsbygdsdöden.

Varför ser man inte detta?

Löfven – här får du ditt sanningstal inför 1:a maj!

1:a maj, dagen då Socialdemokraternas partiledare håller tal om hur landet ska byggas i sann socialdemokratisk anda. Att landet i den andan ska byggas utan företagen och landsbygden kan vi väl vara överens om. Jag minns förra årets tal som gjorde mig klart kränkt då jag som företagare och jobbskapare varit med och byggt detta landet i över 20 år, men företagen finns inte med i dåvarande statsministerkandidatens tal. Jag skrev ett eget tal ”En kränkt företagare talar”, som bara lästes, delades och diskuterades av drygt en kvarts miljon människor. Men nu tänkte jag hjälpa statsministern på traven med 1:a maj talet. Ett sanningstal. Typ så här:

”Ärade medborgare, vårt land Sverige står inför många utmaningar och vi ska göra allt för att landet ska drivas i en sann socialdemokratisk anda, tillsammans med framförallt Vänsterpartiet. Jag kommer här att lista en rad åtgärder som alla syftar till att tömma ladorna, skapa arbetslöshet, sänka företagen, avveckla landsbygden och överföra all makt till staten.

1. Ungdomar behöver ingen egen lön. Vår avsikt är att de snabbt ska in i bidragssnurran i något av de statliga åtgärdsprogrogrammen som vi skapar, lagliga eller olagliga, det spelar mindre roll då vi får statlig kontroll över var de befinner sig. Därför höjer vi arbetsgivaravgiften för unga, med andra ord gör det dyrare för företagen att anställa och eftersom de blir utan jobb så räddar vi dem med a-kassa.

2. Vi avser att strypa hela småföretagsamheten, inte minst de som skulle kunna tänka sig att delta i en offentlig upphandling. Det gör vi genom att facket ska vara våra kontrollanter av att kollektivavtal finns. Hehe, där får vi bort familjeföretagen och soloföretagen på ett smidigt sätt.

3. Våra skattechocker kommer att slå hårt mot landsbygdens företag och service, precis som vi vill. Avveckla landsbygden, den kostar bara pengar och vi kan ju inte bygga tunnelbana till varenda håla. Vår politik riktar sig främst till de som bor i storstan och där finns ju kollektivtrafiken som vi alla är med och betalar, då kan ju alla flytta dit istället för att vi skapar förutsättningar för landsbygden. Därför har vi indexreglerat skatten på bensin, en säker dödsstöt mot verksamheterna på den onödiga lansbygden.

4. Eftersom vi avser att snabbt avveckla landsbygden så drar vi bort alla arbetstillfällen på de statliga myndigheterna och centraliserar dessa till storstadsregionerna, dit ändå alla ska flytta.

5. Vinst. Ett förbannat ord som enbart hör hemma i de statliga lotterierna. Vår utredning om vinster i välfärden kommer att fokusera på att visa på att vinst och vård inte hör ihop. Vi kommer att ta fram de värsta exemplen på missburk av våra gemensamma skattemedel, för varför ska vi lära av de som lyckats med sin verksamhet, fått ett överskott och nöjda kunder fast med samma peng som den offentliga som går med förlust. Det verkar onödig kunskap att ta till sig, jag är svetsare i grunden och någon kunskap om hur man driver företag behövs inte för att styra landet. Det har liksom inte med varandra att göra. Mitt mål är att dessa privata företag i välfärd, skola och omsorg ska beläggas med så usla förutsättningar så att de lägger ner. Det ger oss en större mängd arbetslösa att ge a-kassa och överfulla offentliga vårdinrättningar. DET kallar vi utmaningar som heter duga!

6. Valfrihet är en styggelse och ett förbannat påfund. Det ställer till det för människor då de måste fatta svåra beslut, som vilken vårdcentral de ska gå till, vilken skola deras barn ska gå i eller ännu värre vilken hemtjänst de ska välja. Vi vill förenkla för våra medborgare, vi, staten står för besluten, vi avvecklar alla svåra beslut för våra medborgare. Det beslutar vi.

7. Vi bedriver en jobblinje, den är svartfärgad. Eftersom vi idag har många arbetslösa människor i landet så gör vi det än mer svårt för företagen att skapa sk vita jobb. Att Beda 80 år som vill ha städhjälp betalar till en svartarbetande städerska utan försäkringar och kollektivavtal istället till ett RUT-företag med dessa förmåner ser vi som en naturlig utveckling med vår politik. Att det är mest kvinnor som driver dessa företag kan vi även med glädje meddela att då går vi framåt med vår sk feministiska politik. Varför ska byggfirman som finns på landsbygden finnas när vi kan flytta de jobben till storstan för att bygga bostäder till alla som nu ska urbaniseras? Vi kallar det subventioner till företag, andra kallar det jobbskapande men varför ska vi politiker skapa jobbförutsättningar hos de privata aktörerna. De ska ju ändå avvecklas.

Vi må vara färgblinda men vägen till att släcka ljuset för Sverige har bara börjat. För visst, kära medborgare, känner ni vänstervinden och återgången till det fagra 80-talet, tiden då vi slapp tänka själv, då staten drev restaurang och AMS-jobben var det man strävade efter. Det är dit vi är på väg! // Statsministern ”

Vassego, det var så lite!

Kan 96 helrör hemlevererat från Systembolaget rädda folkhälsan?

Regeringen stänger dörren för gårdsförsäljning av vin. Orsak: Omsorg om folkhälsan måste gå först. Att alkohol kan leda till missbruk, det vet vi alla. Ja, det är rent av ett av våra största folkhälsoproblem. Kan vi minska folkhälsoproblemet genom att vägra låta producenter av vin att sälja sina produkter på sina gårdar?

Jag bor och är verksam med vår verksamhet mitt i den skånska myllan. I vår närhet finns åtskilliga små vinodlare, många av de har detta som en kul hobby, men en del satsar alla sina slantar på att försöka hitta vägen till en lyckad produkt. Vinodling är ett hantverk som kräver tid, envishet, tålamod och en ruskig massa timmar av obetalt arbete. Speciellt när man är liten producent.

Skåne är välbesökt av turister från världens alla hörn, jag vet, då min verksamhet är just en hotell- och restaurangverksamhet och under högsäsong samsas japaner, amerikaner och italienare i frukostmatsalen. Vad kan vi rekommendera för aktivitet och sevärdhet är en vanlig fråga vi får. Att då berätta om alla de fina små vinodlingar vi har ter sig ganska sjukt då vi samtidigt måste berätta att – Nej, du kan inte köpa med dig presenter därifrån i form av vin för det är olagligt. Det måste säljas via Systembolaget. Och då är man inne i att försöka förklara det också. Distributionskrånglet.

Norge tar steget, Finland har ett system som går att kombinera med monopol och EU-regler. Men i Sverige ska vi rädda folkhälsan genom att sänka de små vinproducenterna som finns.

Övriga världen skakar väl återigen på huvudet åt de dumma svenskarna som inte tillåter sitt folk att cykla ut till vingården, få en ordentlig genomgång av odling och produktion för att sedan få smaka av produkterna och sen – få köpa med sig ett par flaskor hem. Det ger inte bara besökaren en upplevelse, det ger företaget en inkomst och en möjlighet att jobba med förbättringar på sina produkter, investera i större arealer och odlingar. Det ger jobb och en levande landsbygd.

De skakar nog också på huvudet för att de dumma svenskarna kan cykla hem och beställa varorna på Systembolaget. Och få det hemlevererat till dörren. 96 helrör, eller 48 boxar, eller 192 burköl. Ja, det är maxgränsen per leverans.

Som krögare som serverar alkohol ställs det en hel del krav, inte minst en alkoholutbildning som idag är ganska tuff. I restaurangverksamheten finns det många regler som du som gäst sällan är varse men vi har ett ansvar för att inte överservera, langning få inte ske, minderåriga får inte serveras, det ska vara ordning och reda på stället. Vi har årliga kontroller från kommunens inspektörer, kontroller som vi betalar själv. Jag undrar då hur det kan komma sig att vi överhuvudtaget fortfarande får driva restaurang med alkoholförsäljning i privat ägo? Det borde ju vara en orsak till det växande folkhälsoproblemet. Eftersom gårdsförsäljning (som nog skulle stå för en så ofantligt mycket mindre andel av försäljningen) är en bidragande orsak, enligt regeringen. Vari ligger problemet att en vinproducent har samma krav som en krögare? För det kan väl inte återigen ha med maten att göra? (Någon som minns mackan som gick in och ut då matkrav för att få dricka alkohol var lag i Sverige?)

Om regeringen är orolig för att gårdsförsäljning av vin ska öka folkhälsoproblemet kanske de istället skulle börja med att besöka hamnarna i Sverige. Där har vi en bidragande orsak där både fulsprit och billig import säljs både till ungdomar och alkoholister. Det är inte till vingården som ungdomarna cyklar för att inhandla partysprit eller alkisarna för att stilla begäret, de cyklar till hamnen eller finner någon med ålder inne att kliva in på statliga Systembolaget, eller de kanske besöker den langare som just beställde 96 helrör från statliga monopolet.

Men nu är allt slängt i soptunnan, även det förslag som Centerpartiet står för att införa pilotförsök i 3 län. Och allt för att rädda folkhälsan. För det gör ju hemleverans av 96 helrör eller hur? Handen på hjärtat, det är inte folkhälsan ni vill rädda, det är det statliga monopolet samtidigt som ni vill avskaffa landsbygden och de småföretag som försöker göra landet levande. Det vore läge nu att se besöksnäringen som en av våra basnäringar där upplevelser med smak av mat och dryck är något vi kan satsa på fullt ut, det skulle gynna tillväxten av småföretagen på landsbygden, för ett levande Sverige. Tänk bara vilka samarbetsmöjligheter som kunde skapas mellan den lokala restaurangen och vingården! Stäng inte den möjligheten.