Det här kommer Jonas Sjöstedt inte att tala om

I mitt FB-flöde får jag länkat en artikel i ETC som handlar om vad Annie Lööf inte kommer att ta upp i sitt tal. Artikeln gör mig förbannad då den enbart tar upp saker som att anställda i vår bransch inte får gå på toa p g a tidsbrist, att arbetsgivare talar illa om sin sjukskrivna personal, att arbetsplatser utnyttjar personal som skickas från arbetsförmedlingen. Skribenten har uppenbarligen också befunnits sig i samma rum som arbetsgivare då hon återger samtal från denne till arbetsförmedlingen. Ja, detta är ju inget annat än vänsterns och fackets smutskastning av arbetsgivare, som om vi alla vore slavdrivare som inte bryr oss ett skit om vem vi har som jobbar i våra lokaler. Att som företrädare för en facklig part driva en sådan propaganda mot sina medlemmars arbetsgivare, är förvånansvärt vad det fortfarande är ok idag i Sverige. Jag ser dessa beskrivningar hela tiden från den sidan. Vi vet alla att det förekommer saker på arbetsplatser som inte alls är ok, dum vore jag väl annars att påstå att allt är guld och gröna skogar på den sidan.

Jag är dock säker på att merparten av de arbetsgivare som finns i Sverige inte känner igen sig i beskrivningen ovan avseende hantering av personal. Jag är även säker på att de flesta anställda inte heller känner igen sin arbetsgivare beskriven så som ovan.

Men anta att jag skulle skriva en artikel om anställda som inte passar tider, som inte gör sitt jobb, som sätter sig på en stol och sover på arbetstid, som stjäl från köket, som är måndagssjuka en gång i veckan, som maskar, som är elaka med kollegor. Förmodligen skulle jag behöva gå under jorden då. Men ser ni artiklar om detta? Vi vet alla att dessa anställda också finns men jag är även säker på att merparten inte fungerar så, dock så går arbetsgivarens skyldigheter långt liksom en anställds rättigheter, här finns en obalans. Merparten sköter sitt jobb, sprider glädje på jobbet, är hemma bara när man är riktigt sjuk och kan skilja på mitt och ditt och jag är säker på att de flesta arbetsgivare ser sina anställda så och behandlar de därefter.

Men är detta något som Jonas Sjöstedt kommer att tala om under sitt Almedalstal?  Eller kommer han liksom skribenten och partikollegan tala om hur vi företagare söker sinnesfrid och mer pengar i plånboken utan att ta hänsyn till de som driver vårt företag framåt, våra anställda? Kommer han också att dra alla arbetsgivare över en kant och dra skrönan om de subventioner vi arbetsgivare åtnjuter, hur vi låter folk slita för att vi ska se vinst i plånboken och nu vill vi sänka lönerna också? Eller kommer Jonas Sjöstedt att tala om att vi småföretagare som idag står för 4 av 5 jobb behöver bättre förutsättningar och lägre lönekostnader för att kunna möta de människor som behöver jobb istället för bidrag och utanförskap? Det återstår att se men jag tror mig veta vilket Jonas Sjöstedt inte kommer att tala om.

De konstruktiva förslag som Annie Lööf levererar för att möta den mängd människor om ca 1 miljon (regeringens egna siffror) som inom kort kommer att hamna i ett utanförskap förtjänar allt annat än att hånas som subventioner till företagen som företagaren stoppar i egen ficka. De förslagen förtjänar att tas på allvar eftersom det är en allvarlig situation då vi kommer att se fler människor i bidragssnurran än någonsin om vi inte tar krafttag för att fler ska jobba och få bidra till välfärden. Ett lågt bidrag kan du aldrig förhandla om, en ingångslön som är högre än bidraget kan du förhandla om och du hamnar dessutom med en fot in på arbetsmarknaden. Hur kan man håna såna förslag? Hur kan man håna en vilja att få fler i arbete och färre i bidrag?

Att slänga ägg på varandra i ett läge som detta skapar ingen framtid att önska för någon, att smutskasta företagare som dagarna i ända sliter sitt hår för att få verksamheter att hamna på rätt sida om strecket leder inte till något annat än motsättningar när vi i en tid som denna behöver mötas.

Man ropar från regeringen att näringslivet ska ta ansvar. Det gör vi, vi skapar jobben och politiken skapar förutsättningarna. Just nu är inte förutsättningarna gynnsamma, se till att ändra på det! Det tjänar vi alla på!

Men detta kommer inte Jonas Sjöstedt att tala om. Han kommer att tala från sin bubbla.

 

 

 

 

Annonser

Vi småföretagare är för snälla

Det börjar bli rutin att till frukostkaffet kolla vilka pudlar eller löftessvek som regeringen laddar medierna med var och varannan dag. Det är inte utan oro jag läser. Att idag vara småföretagare i Sverige känns oroligt då vi ständigt får nya vägvisare att anpassa oss till. Vi ska ta oss från ruta ett till två och vägen dit kan variera kraftigt och likaså kostnaden. Det blir omöjligt att planera för längre perioder. Småföretagaren är också en människa, ofta med familj, boende och räkningar som också ska betalas. Och vi sväljer och kör vidare, jobbar mer och tjänar mindre.

Vi småföretagare förutsätts att alltid kunna anpassa oss till alla de förändringar som regeringen häver ur sig. Det är höjda arbetsgivaravgifter för unga, sänkt ROT-avdrag, sänkt RUT-avdrag, och i senaste sveket flaggas för att sjuklöneansvaret inte ska minska, det kan tänkas öka. Vi ska inte glömma regeringens önskan om att att göra det omöjligt för privata skolor och välfärdsföretag att existera. Förutsättningar förändras, kostnader och risker ökar för småföretagen. Men vi kämpar på och kör vidare, jobbar mer och tjänar mindre. Företagsklimatet i Sverige kan bli bättre, men med ständiga löften om högre skatter, avgifter och ansvar och avsaknad av dialog med småföretagaren från regeringens sida så är vägen dit lång. Just nu känns den krokigare och mer avlägsen än på mycket länge.

Regeringen har inte förstått att småföretagaren satsar en större del av sitt liv, sin kunskap och kapital på sitt företag för att skapa lönsamhet och ett växande företag. Man har också missat att ett gott företagsklimat inte skapas av att negligera företagarens kunskap och erfarenhet. Man har helt enkelt inte förstått att ett gott företagsklimat med lönsamma företag är det som gör att arbetsförmedlingen får färre människor att sätta i åtgärdsprogram. Vi är många som kämpar.

Det finns i dag över 1 miljon småföretag med färre än 49 anställda och under april 2015 var 465 800 personer i Sverige företagare. Det är dumt att negligera dessa siffror.

Men regeringens ideologi genomsyras så oerhört tydligt av att småföretagaren är ohyra som ska bekämpas och det gör man bäst genom att skatta ihjäl dess företag, snabbt och effektivt ska förändringarna genomföras, i en sådan takt att företagaren inte fixar omställningen. Hur många småföretagare orkar kämpa vidare med ständigt nya försämrade förutsättningar där planer längre än 3 månader framåt får omvärderas p g a politiska beslut? Hur länge ska vi lyssna till en regering som förfasar sig över det höga antalet arbetslösa, men som gör allt för att motarbeta företagarens förmåga och mod att anställa? Antalet arbetslösa kan givetvis också bli färre på andra sätt än att jobb skapas, de kan bli färre om man ljuger om statistiken, om man utesluter tillräckligt många kategorier ur statistiken så kan arbetslösheten bli noll.

Småföretagaren är för snäll, vi måste sluta svälja alla förändringar från politiker som motarbetar oss och. Det är vi som satsat våra pengar, tid och kunskap i företagen som skapar jobben. Det är vi som står för risker, det är vi som jobbar 24-7 och det är vi som får hjulen att snurra.

Vi kan inte låta en socialistisk regering rasera allt detta för en ideologi som drömmer om ett Sverige där staten och facket äger allt. Hade jag kunnat skulle jag packa företaget och emigrerat. Jag tror dessvärre inte att jag är ensam om att ha tänkt tanken det senaste halvåret.

Frihet under ansvar

När jag var liten så tjatade min mamma jämt om ”frihet under ansvar”, det var som ett mantra för henne. Jag tyckte hon var jobbig och fattade inte riktigt vad som var poängen, speciellt inte när jag var i tonåren.

Jag älskar frihet, det är varje människas rättighet att leva i frihet. Rättigheter kräver också ansvar och en skyldighet att förvalta sin rättighet så att inte andra människor tar skada av ditt handlande.

Jag är en stor förespråkare för att människor ska ha rättigheten att driva företag och då menar jag också vårdcentraler, äldreboende, RUT-företag, skolor och förskolor. Jag tycker även att arbetsförmedlingar ska drivas i privat regi. Jag tror verkligen på att det är människan med entreprenörskap som drivkraft är den rätta att driva verksamheter som dessa.

Jag känner en hel del driftiga personer som driver de sk välfärdsföretagen och det är människor, de flesta kvinnor, med en målmedvetenhet och driftighet, med engagemang för andra människor och deras välbefinnande och utbildning. Det är människor som satsar sitt liv, hus och hem på att bygga lönsamma verksamheter som kan växa och ge jobb till andra människor. Gemensamt med dessa är att deras företag är relativt små, men de är många och de utgör ett komplement till de offentliga verksamheterna, de ger människor en möjlighet att välja vem som ska torka deras golv, vem som ska hjälp dem att klä på sig, vem som ska lära deras barn att läsa. De driver företag i ett fritt land och de tar ansvar för sina verksamheter. Ur jämställdhetsperspektiv är denna valfrihet en stor vinst.

Det gör mig oerhört ledsen och förbannad när företag smutsar ner hela branscher för att de inte tar ansvar, de fuskar, beter sig som svin med idiotuttalanden, de behandlar inte människor med värdighet. Det är inte att ta ansvar. Det är att sänka möjligheter för de övriga som verkligen gör ett bra jobb och det är inte oppositionen och media sena att ta fasta på.

Men var det bättre förr? När valfriheten var obefintlig? Ingen kunde välja skola, eller ens klass att gå i. Skola och klass valdes utifrån din adress. Ingen kunde välja äldreboende. Det valdes också utifrån adress. De kommuner som idag fortfarande har monopol på hemtjänsten – är det bra? Är det värdigt att betala 1000 kr i månaden för att få golven torkade runt mattan, badkarskanten torkad och möglet kvar under halkmattan? Är det värdigt att bli lämnad hemma i 24 tim nyss hemkommen från sjukhuset och inte kunna ta sig till toan? Detta hände min mor i en kommun där LOV inte existerar 2012 och 2013. Idag sköter ett privat städföretag med RUT-avdrag hennes hemtjänst. Billigare, bättre och med engagemang och ansvar.

Problemet är inte att man tillåts att driva vinstdrivande företag, problemet är att det finns människor som å ena sidan utnyttjar systemen  å andra sidan saknar engagemang.  Problemet är också att de kontrollfunktioner som finns inte fungerar. Se över det, åtgärda det men låt entreprenörskapet leva och valfriheten likaså. Det tjänar hela samhället på.