Tragedier när människor utvisas för något som facket anser.

Jag undrar hur Sverige mår egentligen? Varför jag undrar är därför att i det här landet slänger vi ut människor som har jobb, betalar skatt, driver företag och skapar jobb. Därför att någon anser så. Människor som bott här i både 2 år och 10 år vars barn har vuxit upp här och har enbart relation till det svenska samhället. Den enda relation till sina föräldrars hemland kanske är ett fotografi på byrån hemma i TV-rummet.

Häromdagen lästa jag om Sinan som ska utvisas till Turkiet efter 10 års vistelse i Sverige, gift med sin danska fru och har ett barn på 7 år som är född i Sverige. Sinan driver ett företag, en pizzeria, med 5 anställda, han betalar skatt och arbetsgivaravgifter. Hans tid är ute nu, hans tillfälliga uppehållstillstånd är historia och Sinan ska tillbaka till Turkiet. Finn fem fel? Ja, minst. Det finns väl ingenting som är positivt att denna man ska ut från landet, det är ju enbart en stor förlust att skicka ut en människa som skapar jobb till 5 andra personer, och sig själv. 

Jag minns för drygt ett år sedan när Gustavo skulle utvisas till Bolivia. Han fick 500 kr mindre i lön än vad facket ansåg vara rimligt utifrån kravet på kollektivavtal. Gustavo tjänade nästan 30000kr i månaden. Det var alltså för lite. Hur gick det med Gustavo? Det vet inte jag, men en sak vet jag och det är att detta är så fel.

Jag läser idag om familjen Shabani som utvisas till Albanien. Motiv: pappan tjänade för lite. Byggnadsfacket har bestämt att modellen ska vara 32000 kr i månaden och pappan tjänar 19500. Men var får man då 32000 kr ifrån? Jo, det är snittlönen på en byggnadsarbetare i Stockholm, det är inte lägstalönen eller ingångslön som man jämför med. Ja, jag har förstått att ni i Byggnads är livrädda för att Gustavo och Shabani ska dumpa hela löneläget i hela branschen, men jag tror ni har så otroligt fel. Tänk kompetens, tänk möjligheter, tänk utveckling och långsiktighet. Tänk om ni kanske behöver ett större lönespann (oj, nu är jag ute på farlig mark!) för att fler ska komma in på arbetsmarknaden istället för att leva på allmosor och bidrag.

I flera av de här fallen finns det barn med i bilden. På vilket sätt tar man hänsyn till barnens bästa genom att skicka de till länder de inte känner, eller utvisa deras pappa som kanske inte kan träffa sitt barn på flera år? Hur ska en 7-åring förstå att pappa inte får vara kvar och fortsätta driva sin pizzeria? Hur ska man förklara att pappans skattepengar och företag inte har något värde för Sverige, det land han själv är född i?

Gemensamt med Shabani, Gustavo och Sinan är att det är företagsamma människor som skapar sig ett liv, de ser till att de har en inkomst och belastar inte vårt samhälle för fem öre, de bidrar på precis samma sätt som alla vi andra i det här landet med skattemedel till en gemensam välfärd. Hur kan svenska myndigheter och fackförbund vara så dumma att man gör sig av med människor av den här kalibern? Hur? Jag gråter för att det är så dumt!

Vad hade hänt om Shabani och Gustavo hade arbetat i ett restaurangkök som diskare, eller städare på ett kontor t ex. Hade de fått stanna kvar då eftersom här är löneläget betydligt lägre? Med andra ord kära invandrare, tänk på vilken bransch ni söker jobb i, det kan vara avgörande om ni får stanna i Sverige eller inte. Facket talar så varmt om schyssta villkor, men är detta schyssta villkor? Nej, enbart tragedier orsakade av att någon anser något.

Under samma år som detta händer så finns det krafter i vårt samhälle som vill värna de ”förvirrade” återvändande IS-krigarna, de ska från vår gemensamma välfärd få hjälp och stöttning med att skaffa jobb och bostad.

Hur kunde det bli så fruktansvärt fel?

Annonser

Är du tvungen att visa legitimation på ditt jobb?

Vi har precis haft besök av skattemyndigheten för en som de kallar myndighetskontroll. Det var dags att göra en kontroll av personalliggaren.

1 januari 2007 blev det lag på att vi som driver restaurang skall föra personalliggare. Beslutet var ett led i arbetet att stävja svart arbetsmarknad. Bra så, det har jag ingenting emot att slippa konkurrera med. Då borde ju rimligtvis personalliggaren synkas med löneutbetalningarna. Eller hur?

Ikväll så jobbade bara jag och maken och vi som ägare lyder inte under lagen att skriva in och ut oss i liggaren, det gäller dock alla anställda.

Så hur går då en sån här myndighetskontroll till? Jo, de vill se vilka som är inskrivna för dagen och lika viktigt är att de som inte är här har skrivit ut sig. Annars blir det böter, 10000 kr per arbetsställe och 5000 för varje person.

Vi måste visa legitimation för myndigheten som skriver upp vårt namn och personnummer på ett papper som de sen tar med sig. Sedan lämnar de ett intyg på att de varit här som de skriver under.

Det är tur att vi bor i samma hus som vi jobbar för mig veterligen så är det inte legitimationstvång i Sverige så tänk om ägaren glömmer sitt leg hemma? Blir det böter då?

Inte en enda gång sedan 2007 har skatteverket kollat personalliggaren mot våra löneutbetalningar. Inte en enda gång! För ett par år sedan så frågade jag hur detta kunde stävja svartarbete och svaret jag fick är förbluffande:

-Vi kan med våra besök uppskatta hur många anställda som verksamheten behöver.

(Grattis, tänkte jag, det har jag inte lyckats lista ut ännu eftersom varje dag ser olika ut)

Det står även så här om hur man använder personalliggaren:

”För även in personal som är oavlönad (till exempel praktikanter eller släktingar) eller som du hyrt in från ett bemanningsföretag. Du ska däremot inte föra in till exempel en servicetekniker från ett annat företag som tillfälligt utför ett arbete hos dig.”

Det innebär att när min gamla mamma besöker mig i fikarummet med sin rullator så ska hon egentligen skrivas in i personalliggaren. Hon kan ju ställa en kopp på diskbänken och räknas då som oavlönad, detta bekräftade skatteverket då vi för flera år sedan deltog i Malmöfestivalen. Jaha, hur ska de de kunna skilja på vit och svart arbetskraft om även den oavlönade personalen ska skriva in sig i personalliggaren? I princip – skriv in så många som möjligt så du inte missar någon, det är viktigast. Mindre viktigt är hur de får betalt.

Vad kostar inte detta att 2 personer springer runt på krogarna och kollar om de anställda varit ordentliga och skrivit in sig, och än viktigare skrivit ut sig när de gått hem.

Undrar om inte syftet med personalliggaren ska uppdateras lite……..

Vem ska vi lita på när det gäller brandskydd?

Bäste läsare,

En historia som inte verkar få något slut, jag hoppas du orkar läsa till slutet för detta är en sorglig historia som utspelar sig mellan myndighetens tjänstemän med stora muskler och ett par som driver ett småföretag på landet. Du får gärna dela detta då jag är övertygad om att vår historia är inte den enda i sitt slag.

För 12 år sedan köpte vi en av Skånes äldsta gästgivaregårdar, byggd på 1770-talet. En fantastisk byggnad i 2 plan med källare, inte en rak vinkel men dryga 1500 kvm historisk byggnad! Som man gjort i flera hundra år tidigare så skulle även vi driva hotell- och restaurangrörelse och ett omfattande detektivarbete påbörjades för att vi skulle få rätt på alla tillstånd för att allt skulle bli rätt från början. Myndigheterna kontaktades och bland dessa räddningstjänsten som vi talade med innan köpet gjordes, vi ville ju veta om det var några större ingrepp som behövdes göras, kunskapen var deras. Men nej, endast en dubbeldörr som skulle förses med annan öppningsfunktion, för övrigt fanns det inget som behövdes åtgärdas. Ja, vi ringde myndigheten för att få ett proffssvar och litade på detta. Köpet gjordes och vi flyttade in.

Det tog inte många veckor innan räddningstjänsten knackade på dörren och ville göra brandsyn. Det slutade med krav på brandskyddsdokument utfärdat av certifierad brandkonsult för ca 15000 kr. Brandskyddsdokumentet i sin tur blev en pärm med åtgärder som skulle innebära total ombyggnad av hotelldelen och byte av princip alla dörrar i hela huset. Att gå till banken i det läget var inte att tänka på, vi hade ju precis flyttat in. Det fick ta sin tid och 5 år senare var vi drygt 1 miljon fattigare och det mesta i pärmen var åtgärdat. Alla rum blev egna brandceller, heltäckningsmattor slängdes ut och byttes till brandsäkert, korridor avdelades med branddörrar, i princip varenda dörr i hotellet byttes ut, brandlarmet uppdaterades och testades fram till gästens kudde och detektorer installerades med radiolänk. Utrymningsplaner och egenkontroll upprättades. Ja, jag har säkert glömt vad mer som åtgärdades men en sak är ju säker och det är att hade man till att börja med berättat detta när vi ställde frågan innan köpet, så hade vi aldrig köpt. Nu var det gjort och vi hade inget val.

2008 var ombyggnad klar med allt ovanstående och en ny brandsyn gjordes. I protokollet står att ”inget finns att anmärka på fastigheten”.

2010 var det så dags igen och en ny inspektör träder in i huset. Han har synpunkter på det mesta och ”inget att anmärka” betyder inte att det är godkänt enligt honom. Myndigheten går även ut i media och sänker vår verksamhet genom att påstå att vi inte har något brandskydd överhuvudtaget och inget är gjort sedan vi köpte. En oerhörd lögn som fick våra gäster att bli tveksamma, att vi fick gå ut och replikera i tidningen och till och med visa alla dokument och protokoll struntade denna inspektör i, han hade ju dock själv bläddrat i pärmen och gått brandsyn. Problemet var bara att personen som uttalat sig i tidningen var en annan inspektör som aldrig varit här. Han vägrade be om ursäkt offentligt.

Ibland är det tur man har kvitton på var man gör av sina lånade miljoner!

Några år senare kom samma inspektör åter och nya krav ställdes. I samma veva bytte vår kommun från SÖRF ( Sydöstra Skånes Räddningstjänstförbund) som vi tillhört, till Trelleborgs räddningstjänst och vårt ärende avslutades och flyttades över.

Nu är vi där igen. Ny myndighet och ny inspektör på besök förra veckan, som ställer nya krav, denna gång krav på att brandlarmet skall kopplas med kabel till rökdetektorerna på rummen. Han påstår dessutom att det brandskyddsdokument som vi betalat mycket pengar för är felaktigt, men bara på vissa ställe, bl a det som handlar om brandlarmet. Att vi är tvingad att upprätta dokumentet och anlita en konsult tas ingen hänsyn till, att vi är hänvisade att följa dokumentet tas heller ingen hänsyn till, att vi har valt att följa dokumentet som vi är tvingade att upprätta tas inte heller någon hänsyn till.

Kanske vi borde veta bättre?

Kanske har han rätt, men hur i hela fridens namn ska vi veta vem som har rätt? Ska vi tro på SÖRF? Den inspektören som inte hade något att anmärka? Den andre inspektören? Eller kanske den inspektören som innan vi köpte såg hela fastigheten som en enda brandcell? Ska vi tro på de som installerat brandlarmet och testat decibelen in till rummen och gett tummen upp? Eller ska vi tro MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) allmänna råd? Eller ska vi tro på den senaste inspektören som vill ha kabel istället för radiolänk? Eller ska vi följa det brandskyddsdokument som vi har och som myndigheten nu förkastar?

Eller ska vi tro på de gäster som väcktes mitt i natten för en tid sedan då brandlarmet gick, vi rusade upp på hotellet, inte en själ kunde sova genom det oljud som gick loss, gäster iklädda endast underkläder kommer alla ut från sina rum och skickas ner från hotellvåningen samtidigt som vi går igenom varje rum, alla 9 rummen. Det var falskt alarm, men det fungerade alldeles utmärkt. Gästerna var lite sömniga på morgonen, men tacksamma för att larmet fungerar och att vi hanterade situationen så bra. Vårt mål är självklart att alla som bor och vistas här ska känna sig säkra!

Detta fungerande system krävs vi nu på att byta ut för stora summor pengar. Hur stora vågar jag inte tänka på.

Vi är småföretagare som driver en verksamhet där lagar och regler är vardag för oss, där en ständig malande känsla gnager och man undrar om vi gör rätt eller fel. Men hur ska vi veta? Hur ska vi känna oss säkra när de olika buden haglar? Vem ska vi fråga och vem har det rätta svaret?

När lagrummet är så luddigt och manar till ett sånt fritt tänkande som är byggs på en personlig åsikt så anser jag att vi står helt utan rättssäkerhet. Tjänstemannen har inget eget ansvar, den personen kan skriva i princip vad som helst i sina dokument och nästa tjänsteman kan vara av annan åsikt.

Ansvaret för deras personliga och godtyckliga bedömningar är i slutändan mitt, företagarens. 

Jag önskar att en lagändring sker där tydligheten får fokus, jag önskar att det fanns tydligare regler om vad som ska gälla, jag önskar att tjänstemän inom myndigheten har samsyn om vilka regler som gäller och att personliga tycken ska utgå med omedelbar verkan. Jag önskar att tjänstemannen får ansvar för sina beslut och protokoll.

Det måste bli enklare att göra rätt och svårare att göra fel – småföretagarens muskler har inte styrkan som en myndighets tjänsteman har och det finns nog få saker som avskräcker entreprenörskap så mycket som myndigheternas småpåvar som gör företagarlivet till ett helvete!