Varför ska låga ungdomslöner vara förbehållet offentlig sektor?

För någon dag sedan skrev jag ett inlägg på FB där jag är kritisk till att en feriearbetare fyllda 18 år får 55 kr i timlön hos kommunen. I vår bransch får samma person 95,94 kr i timmen enligt vårt kollektivavtal. En del av de argument som framkom vill jag här reda ut, måhända jag var oklar i min FB-status men så här ser jag på saken.

Under flera år har näringslivet, allianspolitiker och företagarorganisationer efterlyst lägre ingångslöner för unga och nyanlända för att dessa grupper fortare ska komma in i arbetslivet och inte hamna i utanförskap. Läs nu rätt – INGÅNGSLÖNER. Kritikstormen har inte låtit vänta på sig från de rödgröna och deras fackliga kompisar. Annie Lööf blev anklagad för att ta till apartheidmetoder, det skulle skapa nya underklasser, det skulle sänka lönerna för alla, arbetslösheten bland nyanlända beror på företagens rasism, företagen utnyttjar anställda och stoppar pengar i egna fickor, villkoren kan knappast bli sämre för anställda. Ja fördomarna och de förutfattade meningarna är många, många fler än de jag räknar upp. Så pass att om man som småföretagare för det på tal så blir ofta svaret: Går det dåligt för din verksamhet? Behöver du gratis arbetskraft? Lägg ner om du inte kan betala! Du kan väl ändå leva gott? I ganska hårda ord. Det är synen på småföretagare som de rödgröna politikerna och de fackliga  LO-anslutna organisationerna för vidare till allmänheten i sina kampanjer och. Så blev jag även bemött i mitt FB-inlägg. 

Till att börja med vill jag bestämt hävda att det är ett gott samarbete vi har med vår kommun och det är toppen att ungdomar, både svenska och nyanlända får en möjlighet att göra en period av feriearbete på en arbetsplats. DET ÄR TOPPENBRA! 

(Trots det goda samarbetet så kommer vi inte ta emot fler PRAO eller feriearbetare där vi inte har det ekonomiska ansvaret för skatter och arbetsgivaravgifter ,eftersom lagen om personalliggare kan ge oss böter på 15000 kr för detaljfel i liggaren. )

Så här fungerar det med kommunens feriearbetande ungdomar: Kommunen som har resurser att fånga upp de som behöver få in en fot i arbetslivet gör det och kontaktar oss i det privata näringslivet för att fråga om det finns möjlighet till feriearbete. Kommunen betalar lönen och står för anställningsavtalet och ungdomen får 3 veckors jobb hos oss eller annat företag i kommunen. Företaget väljer inte vem som ska få jobbet, det gör kommunens kontaktpersoner. Ungdomen har handledare och arbetsuppgifter utifrån ålder som brukar vara mellan 15-18 år. Det privata företaget ställer alltså upp med tid, handledning, allt ansvar vad gäller t ex arbetsmiljö men har även då skyldighet att föra personalliggare för denna person.

I flera fall har vi fortsatt anställa ungdomen vid behov för enklare arbetsuppgifter som diskning, gräsklippning, bädda sängar på hotellet, dammsuga etc. Med andra ord – enklare jobb.

Varför är jag då kritisk till kommunens låga löner till ungdomar? Det är ju egentligen inte det jag i grunden är kritisk till utan mitt inlägg handlar om att man i offentlig sektor kan sätta oerhört låga löner för att få in unga i jobb. Men när näringslivet efterfrågar samma sak så blir det ramaskri, trots att syftet är detsamma. Varför ska detta vara förbehållet offentlig sektor? I det här fallet så har offentlig sektor enbart det ekonomiska ansvaret medan privata företaget tar allt annat ansvar. Då är vi bra, då tar vi ansvar, då kan vi handleda. Men alltså inte om vi själva står för att betala ingångslöner som skulle vara lägre än dagens avtalade ungdomslöner för att ge ungdomar och nyanlända en möjlighet att prova på, få in en fot och få en referens? Då kan vi inte, då gör vi allt för att stoppa pengar i egen ficka och utnyttja folk.

Jag anser fortfarande att 55kr i timmen i lön för en 18-åring är ovärdig lön, även för ett sommarjobb. Som kommentar till det så fick jag även igår ett argument att våra villkor är sämre än kommunens vilket visar på den faktaresistens som gör att man ser inte skogen för alla träd.

Den bransch jag är verksam i, besöksnäringen, har ett oerhört stort behov, nu och i framtiden, av arbetskraft. Branschen växer men utbildningarna blir färre och håller inte måttet. Besöksnäringen är en enormt stor jobbmotor som växer för varje år men dagens politik och de usla attityderna mot företagen sätter allt högre hinder och fler snubbeltrådar för att göra det möjligt för framförallt de små företagen att växa. Det är oerhört mycket som är fel i systemet och som med rätt attityd mot företagen skulle skapa fler möjligheter till människor att få jobb istället för att leva på bidrag som styrs av myndigheter. Rätten att kunna försörja sig själv borde stå högst på den politiska agendan och vad är då nödvändigt för att det ska bli verkligt? Jo, fler och växande företag med en lägre regelbörda, lägre skattetryck och bättre förutsättningar att anställa fler.

Jag är en småföretagare som har tröttnat på att vi enbart ska svälja, ta emot trista attityder och vara tysta. Vi kämpar för våra företag och anställda och vårt mål är att ha en fortsatt lönsam verksamhet så vi kan fortsätta att skapa jobb till människor, service till kunder och en levande landsbygd. Vi är en resurs!

Så, om du fortfarande har företagsfientliga attityder, ser oss som elaka människor som utnyttjar folk med låga löner, är rasister och bidragstokiga – LÄS EN GÅNG TILL!

Annonser

Nya lagen om personalliggare – ett slag i luften mot den svarta marknaden

Jag har haft lite paus i den här bloggen, man behöver det ibland. Det känns som att man är ”utskriven” och behöver samla på sig inspiration och ämnen att ta tag i. Nu har jag hittat skrivformen igen och hoppas den håller i sig. Många av er har säkert följt med i debatten kring den nya lagen om personalliggare som infaller den 1 juli. Det innebär att jag som företagare, min familj och barn mellan 0-16 år ska registreras när man anses verksam. Eftersom det är lite bråttom nu att få stopp på dessa vansinnigheter så börjar jag med att i bloggen lägga ut vad jag fick möjlighet att säga i riksdagens Skatteutskott i frågan. Vad som sades och vad som svarades kan jag inte skriva då det var ett stängt möte. Men håll till godo med vad jag försökte få ledamöter och övriga deltagare att få insikt i och låt oss nu stoppa detta!

”Lagen om personalliggare 12 juni 2018
Anförande i Skatteutskottet, Jeanette Bohman

Det är få saker i mitt företagarliv som gjort mig så förbannad som det brev jag fick från Skatteverket där det står att från och med den 1 juli ska jag som företagsledare, min familj och barn under 16 år antecknas i personalliggaren. Verksam är de personer som utför uppgifter i verksamheten, oavsett om de får lön eller inte.

Ni vill komma åt skattesmitare och osund konkurrens. Det är bra, det är inget någon seriös företagare vill konkurrera med. Men i ärlighetens namn så är det inte svårt att lära personalen att skriva sitt namn i en bok inte ens för en oseriös företagare.

Det Skatteverket gör, och har gjort hittills, är en ren närvarokontroll där böterna blir dryga om någon gjort fel i boken.

Företagare vittnar om att de fått böter för att någon skrivit in sig med fel penna, någon höll på att förlora alkoholtillståndet från kommunen då en anställd glömt att skriva ut sig och företaget fick kontrollavgift.

En annan skriver: Vi hade huset fullt med 200 pers på bröllop.

Oannonserat kontrollbesök som bestod av alkoholhandläggare, räddningstjänst, skatteverket och polis. Mitt i pågående servering krävs samtlig personal på legitimering. Ingen misstanke om skattefusk fanns innan besöket, ej heller då man lämnade lokalen. Ett bröllop ingen glömmer.

När jag själv frågar vad Skatteverket får ut av att under 1 minut göra en närvarokontroll så är svaret:

– Vi får en bild av hur många som behövs i verksamheten!

Under mina 16 år i den här branschen har jag fortfarande svårt att planera p g a säsong, veckodag etc. Hur kan ni säga att ni får en bild av hur mycket personal som krävs?

Nu ska även jag som företagare och min familj registreras då vi anses verksamma. Vi driver en gästgivargård där vi bor i en ägarlägenhet. Jag går till och från jobbet tio gånger om dagen. De webblösningar som finns idag gör att jag kan jobba med administration var som helst, även på semestern

Är jag verksam då och skyldig att anteckna mig i personalliggaren? Vilka svar kan det ge er? Min lön är nämligen aldrig kopplad till min arbetsinsats, den är kopplad till resultatet, när alla andra fått sitt.

När jag på natten kliver upp, checkar in gäster till hotellet och glömmer att skriva ut mig när jag går hem och ni gör en kontroll hos oss på morgonen innan jag är på jobbet igen, blir jag 15 000 kronor fattigare. Kan det ses som en misstanke om skattebrott?

Barn ska inte registreras i en personalliggare, för att deras föräldrar valt att driva ett företag.

”Vi måste lära våra barn att sluta hjälpa till”, skriver Sara. När hon frågar om dottern som hjälper till att plocka bort från borden, ska skrivas in i personalliggaren blir Skatteverkets svar att ja, annars blir det böter på 15000 kr

Våra barn växte upp på gästgivargården. De fick tidigt lära sig vi föräldrar jobbade när alla andra var lediga, så ville man få skjuts till stranden så var de snabba att hjälpa till med både disk och gräsklippning. Att registrera barnen för att undvika att åka på dryga böter är skrämmande och integritetskränkande. Idag när de kommer och hälsar på så kommer de gärna in och tar en kopp kaffe. En kontroll från Skatteverket här skulle generera en bot på 15000kr om de ej registrerats, eftersom de kan anses verksam.

De lyfter en kaffekanna innanför bardisken.

På vilket sätt kan detta kopplas till misstanke om skattefusk?

Socialdemokraterna skriver: Det är Skatteverket som tolkar lagstiftningen men det är inte riksdagens intention att en åttaåring som ombetts gå ut med soporna ska antecknas i personalliggaren.”

Skatteverkets hemsida säger: ”Vilka omständigheter som är avgörande för om en person ska anses verksam eller inte får avgöras i det enskilda fallet”

När är man verksam?

När är ett barn vara verksamt?

Hur långt borta får en närliggande byggnad vara?

Hur långt är ett kortare ärende?

Hur nära ligger närmsta butik?

Hur ni i den här salen definierar ovanstående betyder ingenting då tolkningarna är lika många och godtyckliga som antalet kontrollanter i det här landet.

Politiker och myndighet har olika uppfattning om samma fråga och ger olika svar.

Om inte ni vet, hur ska vi kunna göra rätt?

De konsekvensanalyser som finns tar upp de administrativa kostnaderna för företagen, mestadels den minut det tar att registrera sig. Var finns den del där man utvärderar och tar i beaktning företagets utveckling och livskraft när regelbördan blir större? Det bortser man helt från. För oss handlar det inte om tiden det tar utan om de orimligt höga straffen om vi glömmer men som ej kopplas till misstanke om skattefusk, det handlar om vår integritet och den rättsosäkerhet som skapas.

Småföretagens regelverk är samma som de stora företagens som har avdelningar för allt. Jag själv är alla dessa avdelningar och ska kunna alla regler. Det är ledsamt när företagare känner sig så tyngda av det enorma regelverk vi har att de är beredda att lägga ner sin verksamhet. Rädslan att aldrig kunna göra rätt, men väldigt lätt att göra fel, övervinner drömmen om företagandet.

Jag hade önskat att myndigheter och politiker hade kommit längre när det gäller attityder mot företagare och i arbetet med regelförenklingar, vi är inte en homogen grupp som alla fuskar och sysslar med kriminell verksamhet, vi är en resurs.

Strategin att jaga ett fåtal fuskande näringsidkare ställer till ett helvete för resten av Företagssverige så jag uppmanar er att:

  • Genast slopa kravet på att företagsledaren och dess familj ska registreras i personalliggare.
  • Skapa ett effektivt och träffsäkert verktyg mot svart arbetskraft
  • Jaga de kriminella och oseriösa och sluta med häxjakten mot landets småföretagare
  • Öka arbetet med regelförenkling och gör det möjligt att göra rätt

Hur man kan välja att utöka en lag som siktar så fel och träffar så snett är obegripligt. ”