Varför ska låga ungdomslöner vara förbehållet offentlig sektor?

För någon dag sedan skrev jag ett inlägg på FB där jag är kritisk till att en feriearbetare fyllda 18 år får 55 kr i timlön hos kommunen. I vår bransch får samma person 95,94 kr i timmen enligt vårt kollektivavtal. En del av de argument som framkom vill jag här reda ut, måhända jag var oklar i min FB-status men så här ser jag på saken.

Under flera år har näringslivet, allianspolitiker och företagarorganisationer efterlyst lägre ingångslöner för unga och nyanlända för att dessa grupper fortare ska komma in i arbetslivet och inte hamna i utanförskap. Läs nu rätt – INGÅNGSLÖNER. Kritikstormen har inte låtit vänta på sig från de rödgröna och deras fackliga kompisar. Annie Lööf blev anklagad för att ta till apartheidmetoder, det skulle skapa nya underklasser, det skulle sänka lönerna för alla, arbetslösheten bland nyanlända beror på företagens rasism, företagen utnyttjar anställda och stoppar pengar i egna fickor, villkoren kan knappast bli sämre för anställda. Ja fördomarna och de förutfattade meningarna är många, många fler än de jag räknar upp. Så pass att om man som småföretagare för det på tal så blir ofta svaret: Går det dåligt för din verksamhet? Behöver du gratis arbetskraft? Lägg ner om du inte kan betala! Du kan väl ändå leva gott? I ganska hårda ord. Det är synen på småföretagare som de rödgröna politikerna och de fackliga  LO-anslutna organisationerna för vidare till allmänheten i sina kampanjer och. Så blev jag även bemött i mitt FB-inlägg. 

Till att börja med vill jag bestämt hävda att det är ett gott samarbete vi har med vår kommun och det är toppen att ungdomar, både svenska och nyanlända får en möjlighet att göra en period av feriearbete på en arbetsplats. DET ÄR TOPPENBRA! 

(Trots det goda samarbetet så kommer vi inte ta emot fler PRAO eller feriearbetare där vi inte har det ekonomiska ansvaret för skatter och arbetsgivaravgifter ,eftersom lagen om personalliggare kan ge oss böter på 15000 kr för detaljfel i liggaren. )

Så här fungerar det med kommunens feriearbetande ungdomar: Kommunen som har resurser att fånga upp de som behöver få in en fot i arbetslivet gör det och kontaktar oss i det privata näringslivet för att fråga om det finns möjlighet till feriearbete. Kommunen betalar lönen och står för anställningsavtalet och ungdomen får 3 veckors jobb hos oss eller annat företag i kommunen. Företaget väljer inte vem som ska få jobbet, det gör kommunens kontaktpersoner. Ungdomen har handledare och arbetsuppgifter utifrån ålder som brukar vara mellan 15-18 år. Det privata företaget ställer alltså upp med tid, handledning, allt ansvar vad gäller t ex arbetsmiljö men har även då skyldighet att föra personalliggare för denna person.

I flera fall har vi fortsatt anställa ungdomen vid behov för enklare arbetsuppgifter som diskning, gräsklippning, bädda sängar på hotellet, dammsuga etc. Med andra ord – enklare jobb.

Varför är jag då kritisk till kommunens låga löner till ungdomar? Det är ju egentligen inte det jag i grunden är kritisk till utan mitt inlägg handlar om att man i offentlig sektor kan sätta oerhört låga löner för att få in unga i jobb. Men när näringslivet efterfrågar samma sak så blir det ramaskri, trots att syftet är detsamma. Varför ska detta vara förbehållet offentlig sektor? I det här fallet så har offentlig sektor enbart det ekonomiska ansvaret medan privata företaget tar allt annat ansvar. Då är vi bra, då tar vi ansvar, då kan vi handleda. Men alltså inte om vi själva står för att betala ingångslöner som skulle vara lägre än dagens avtalade ungdomslöner för att ge ungdomar och nyanlända en möjlighet att prova på, få in en fot och få en referens? Då kan vi inte, då gör vi allt för att stoppa pengar i egen ficka och utnyttja folk.

Jag anser fortfarande att 55kr i timmen i lön för en 18-åring är ovärdig lön, även för ett sommarjobb. Som kommentar till det så fick jag även igår ett argument att våra villkor är sämre än kommunens vilket visar på den faktaresistens som gör att man ser inte skogen för alla träd.

Den bransch jag är verksam i, besöksnäringen, har ett oerhört stort behov, nu och i framtiden, av arbetskraft. Branschen växer men utbildningarna blir färre och håller inte måttet. Besöksnäringen är en enormt stor jobbmotor som växer för varje år men dagens politik och de usla attityderna mot företagen sätter allt högre hinder och fler snubbeltrådar för att göra det möjligt för framförallt de små företagen att växa. Det är oerhört mycket som är fel i systemet och som med rätt attityd mot företagen skulle skapa fler möjligheter till människor att få jobb istället för att leva på bidrag som styrs av myndigheter. Rätten att kunna försörja sig själv borde stå högst på den politiska agendan och vad är då nödvändigt för att det ska bli verkligt? Jo, fler och växande företag med en lägre regelbörda, lägre skattetryck och bättre förutsättningar att anställa fler.

Jag är en småföretagare som har tröttnat på att vi enbart ska svälja, ta emot trista attityder och vara tysta. Vi kämpar för våra företag och anställda och vårt mål är att ha en fortsatt lönsam verksamhet så vi kan fortsätta att skapa jobb till människor, service till kunder och en levande landsbygd. Vi är en resurs!

Så, om du fortfarande har företagsfientliga attityder, ser oss som elaka människor som utnyttjar folk med låga löner, är rasister och bidragstokiga – LÄS EN GÅNG TILL!

Annonser

Lagbrytare flera gånger varje dag – nya lagen om personalliggare

En vecka har gått sen den nya lagen om personalliggare trädde i kraft. Lagen där jag som ägare av mitt företag som befinner sig i fastigheten som jag äger privat ska registrera mig med namn och personnummer varje verksam sekund.

Jag blev företagare 1994. Sen den dagen har skatter, arbetsgivaravgifter och moms betalats in varje månad på dagen och deklarerats enligt gängse regler. Varje år har deklaration för mig, maken och företaget lämnats i tid och varje år har ett revisorsreviderat bokslut lämnats in. Vi har inga betalningsanmärkningar vare sig på oss privat eller på företaget.

Det första företaget jag hade tillsammans med min man var en affärsresebyrå. Det var ganska smärtfritt att driva resebyrå med tanke på regelverket i Sverige. Den dagen 2002 då vi bytte från att vara resebyråföretagare till hotell- och restaurangföretagare i egen  (300-årig fastighet) har i princip varje steg, förändring, moment, ja kalla det vad du vill – kontrollerats av en myndighet. Det har varit en jämn kamp mot de godtyckliga inspektioner som bedömts olika av varje inspektör. Som jag skrivit förr, det är lätt att göra fel men omöjligt att göra rätt.

Men vi har gjort som de sagt, ibland har det tagit mer tid att ändra då kostnaderna överstigit våra tillgångar. Kan nämnas att när fastigheten köptes så hade man alltid bedrivit hotell- och restaurangverksamhet här, sedan 1680- talet. Självklart såg vi att mycket behövde fixas och renoveras men aldrig kunde vi drömma om krav på brandskydd för en miljon bara några veckor efter att vi tillträtt fastigheten. Detta trots ett protokoll ett år innan från räddningstjänsten som visade att det fanns en dörr som behövde bytas och en kontrollerande kontakt från mig till samma myndighet att detta var som det skulle. Innan vi köpte. Vi hade aldrig köpt detta om vi visste vad som skulle komma några veckor senare. Men vi löste det med mycket tårar och envishet.

Nu har vi drivit detta i 16 säsonger, fixat, renoverat, brandskyddat i omgångar och skött vår ekonomi.

För en vecka sen blev jag en ständig lagbrytare. Ungefär 3-4 gånger om dagen. Trots en stor opinion, remissyttranden, personliga möten, utskottsutfrågningar i riksdag, debattartiklar, verklighetsbeskrivningar, ja listan kan göras lång, mot införandet av denna lag om personalliggare för företagaren så har man ändå genomdrivit denna. Och gjort oss seriösa företagare till ständiga lagbrytare i den mening att vem i hela fridens namn har fokus på att registrera sig i sitt företag när det är högsäsong och arbetsdagarna varierar från 12-18 timmar?

Förra sommaren skrev jag en dagbok här på bloggen. Om du läser lite i den så förstår du kanske vad jag menar. Känslan av att göra allt rätt, försöka illa fall, men falla på att glömma registrera sitt namn och personnummer är faktiskt motbjudande. Det borde vara rena högkonjunkturen för Skatteverket om de gör sina kontroller mot företagaren nu. För personalliggaren har fortfarande ingenting med våra inbetalda skatter att göra utan är enbart en närvarokontroll, en motbjudande sådan.

Länk till dagboken första dagen, sen kan du bläddra framåt. 

Det är dags att jaga kostnader i offentlig sektor istället för att belasta företagen!

Idag är det lördag och det är fotboll på eftermiddagen, Sverige – England i kvartsfinal, som jag tippar att Sverige kammar hem med 3 – 2, men jag tänkte även skriva en tanke med anledning av (S) löfte om pensionerna och löfte om att lägga ännu mer kostnader på företagen.
Företagens lönekostnader är oerhört stora idag, en lön på 18000r som du får i handen är en kostnad för företaget på 33000 kr. Då är inte Fora och andra försäkringar inräknat.
I arbetsgivaravgiften ingår en ”allmän löneavgift” på 10,72%. I början på 2000-talet var den drygt 2%.
Vad är då allmän löneavgift? Vad avser den att bekosta?
”Allmän löneavgift är en skatt på lön som arbetsgivare i Sverige betalar till staten. Den regleras i SFS 1994:1920 (lagen.nu) och räknas som del av arbetsgivaravgiften (egenavgifter för egenföretagare). Skatten kallas avgift, men tillfaller staten och är inte kopplad till några förmåner i socialförsäkringsystemet.”
Med andra ord enbart en skatt.
Nu lovar (S) att arbetsgivaren ska betala få ännu mer för varje anställd för att pensionen ska öka. Nä, då tycker jag att man ska använda den dolda skatten som heter ”allmän löneavgift” som idag bara betalas utan att kopplas till något. Staten behöver hushålla på ett mer effektivt sätt med företagens och de anställdas bidrag till skattkistan.
Vad kostar alla våra myndigheter t ex? Alla kontrollanter som springer omkring och kollar att företagen skriver rätt i sina personalliggare? Arbetsförmedlingen där det behövs fyra (4!!) olika handläggare för att anställa en person på nystartsjobb? Eller som när vi i början av juni sökte en extrakock till köket i juli/augusti och får ett förslag på en person som precis gått ut musikgymnasiet? Vad kostar alla dessa myndigheter som inte gör sitt jobb? För det vet ni väl alla att myndigheternas existens och de anställdas löner och betalas av skattemedel.
Så sluta jaga företagen på avgifter och skatter, sluta svartmåla företag som gör bra resultat och börja jaga kostnader i offentlig sektor. Det skulle vi alla tjäna på!
Högre lönekostnader skapar absolut inte fler jobb och det tillsammans med det alltmer komplicerade regelverk som nuvarande regering skapar ger följande effekt:
Mindre attraktivt att starta företag 
– Mindre attraktivt att växa och anställa
– Mindre attraktivt att göra rätt för sig. Man gör ändå alltid fel
Sammanfattningsvis = färre företag = färre människor i jobb = fler i bidragssnurra = mindre skatteintäkter och ökade utgifter.
Just nu är det värmebölja och torka i Sverige. Värmeböljan vore fint om den istället infann sig i företagsklimatet, där råder snarare kyla och torka. Istället för att göra det oattraktivt att starta, driva och växa företag så inser väl varje klok människa att ett gynnsamt och varmt företagsklimat skapar fler som attraheras av företagandet = fler människor i jobb = färre  i bidragssnurran = fler som bidrar till skattkistan och minskade utgifter. Inte minst så ger ökat företagande ett mer levande Sverige!
Så här fördelas de arbetsgivaravgifter som företaget betalar in på din lön:
Skärmavbild 2018-07-07 kl. 08.54.10

Aftonbladets egna tolkning smutskastar en hel bransch

Häromdagen tittade jag på ett inslag på Aftonbladet TV som hade rubriken ”Här är fusket under krogarnas Happy Hour”.

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/konsumentdrevet/article44077.ab

Eftersom jag är i branschen själv men inte så insatt i just fenomenet Happy Hour då vi inte har den typen av verksamhet så blev jag lite nyfiken. Så jag tittar och lyssnar med intresse. I programmet påstås att krogarna bryter mot lagen eftersom man inte rabatterar mat till Happy Hour. Stockholms alkoholhandläggare Carin Cutlip intervjuas i inslaget och hon läser innantill från paragraf 8:21 vad som gäller. Följande läser hon: ”Prissänkning på alkoholdrycker under en viss tid på dagen, sk Happy Hour bör även omfatta mat och lättdrycker”. Nu blir jag ännu mer nyfiken och googlar vad som gäller, för observera att hon läser ”bör”….inte skall. Jag tycker det finns en klar skillnad.

Jag hittar allehanda olika formuleringar av Happy Hour som finns hos olika kommuner som t ex:

Haninge

En tillåten rabattering är så kallad ”happy hour”, vilket innebär att man tillfälligt sänker priset på hela sortimentet, både mat och dryck (alkoholdrycker och alkoholfria drycker). Att enbart rabattera alkoholdrycker är däremot inte tillåtet.

Halmstad

Vill du sälja alkoholdrycker till lägre pris än det ordinarie kan du erbjuda ”happy hour” eller ”after work”-priser, men då ska erbjudandet även gälla lättdrycker och minst några maträtter    

Ekerö

Däremot är det tillåtet med ”happy hour”, då man tillfälligt sänker priset på hela eller delar av sortimentet, både mat och dryck. Att enbart rabattera alkoholdrycker är inte tillåtet. Priset på alla alkoholsvagare/alkoholfria drycker måste sänkas i motsvarande mån.

Kristianstad

Du kan ha rabatterade priser under en tid på dygnet s.k. happy hour eller after work om de rabatterade priserna inte bara avser alkoholdrycker utan också omfattar mat och lättdrycker.

Tierp

Det är däremot tillåtet med prissänkning på alkoholdrycker under viss tid på dagen, så kallad happy hour. Då ska även priset på mat och lättdrycker sänkas i samma procentsats.

Helsingborg

Det är tillåtet att ha happy-hour försäljning ett par timmar under dygnet.
Det är inte tillåtet enligt alkohollagen att sälja två öl till priset av en.
Happy-hour-priserna ska också gälla alkoholfria drycker och en viss del av maten.

Här finns alltså både formuleringar som ”ska”, ”viss del av maten”, ”omfatta mat”, ”hela eller delar av sortimentet”.

Alltså ännu mer förvirrande då det verkar vara så att kommuner har olika tolkning av samma lag. Något som förvånar mig väldigt lite då jag under våra 12 år som krögare upplevt en stor variation av godtyckliga inspektioner och inspektörer.

Men, Folkhälsomyndigheten måste ju ändå vara den som vet så jag kollar deras hemsida och hittar följande:

Krögare som vill sälja alkoholdrycker under en viss tid på dagen till ett lägre pris kan erbjuda så kallad happy hour, men ett sådant erbjudande bör gälla hela sortimentet. Lättdrycker och mat bör med andra ord rabatteras lika mycket som alkoholdryckerna

För mig är ordet bör en rekommendation och inte ett tvingande ord, med andra ord så rekommenderar Folkhälsoinstitutet att man rabatterar hela sortimentet. Så vad ovanstående TV-inslag egentligen skulle handla om är Aftonbladets eget dåliga granskande journalistik och kommunernas godtyckliga tolkningar av lagen som gör det omöjligt för krögarna att veta om de gör rätt eller fel. Krögarna har i min mening inte gjort något som helst olagligt om man tolkar ordet bör som enbart en rekommendation.

Det här är tröttsamt, fult och ska uppmärksammas, att media smutskastar en hel bransch för att de själva inte kan göra sin hemläxa och ett bra journalistjobb utan enbart vill skapa säljande sensationsrubriker. Det är även skrämmande att myndighetspersoner gör uttalanden som spär på denna smutskastning för att de tolkar lagen godtyckligt. 

Sveriges småföretagare, inte minst krögarna, har en gedigen lista av lagar och regler som ska följas. Till punkt och pricka. Om inte så ryker tillstånd samt böter och vite påförs och företagen hängs ut i media. När inte ens myndigheten kan tolka sin egen regel rätt, hur ska vi då kunna förvänta oss att landets företagare ska kunna följa alla regler?