Jag känner mig rik och målinriktad

Vi har tagit oss igenom en fantastisk sommarsäsong i år! Jag kan bara bocka och tacka alla härliga gäster som besökt oss, ätit, vilat, bott, provat viner och öl. Vi har jobbat jääääättemycket denna sommar men nu kommer belöningen.

Som företagare så sätter man hela tiden mål som ska uppnås. Det är de morötterna som driver en att ibland uträtta det omöjliga. Vi kliver hela tiden över olika målstreck och varje gång så känns det som att guldmedaljerna borde hänga där på väggen i en lång rad, det gör de också, i mitt eget huvud. I år nådde vi ett mål som vi strävat efter i många år, men vi tog det, vi satte det och vi är otroligt stolta! Vi suger på karamellen några dagar och sen utbrister vi båda två nästan samtidigt: – Vad är nästa mål? Jodå, vi har satt de målen och det ska jag kanske berätta om senare, inte nu. Vi måste komma närmare målet först.

Vi är entreprenörer och det är ett särskilt folk som tar möjligheter och gör bra av, klart det finns hinder men om vi hade vägrat vid hindren så hade vi inte kommit runt banan, det är nog lite det som driver oss också, att klara av, att få gjort, att göra bättre, att aldrig ge upp! Som jag sagt tidigare, man får träna mer så blir man bättre.

September kommer snart, det är för oss en riktig lågsäsong, men då kan vi unna oss lite kortare dagar och semester framförallt. Semester för oss kan vara allt från en härlig resa, vänner på besök som vi verkligen hinner umgås med, ta hunden och kaffetermos ner till stranden, njuta av septembervärmen på verandan med världens bästa rosévin. Snart är den tiden här. Den som spar han har!

Jag har denna sommar blivit med växthus och jisses vad det växer! Vi var dock lite sena med plantering så mognaden av diverse grönsaker och frukter låter dröja på sig. Idag har jag haft nöjet att plocka in denna rikedom! Ja, jag känner mig rik när jag kan plocka in ett helt fat med självodlade grönsaker.

img_1498.jpg

Belöningen med nådda mål, semester och rikedom med ett fyllt grönsaksfat, då är det värt allt jobb!

Annonser

En gästbok är en glädjens bok.

Gästgivardagboken söndag 30 juli – En företagares vardag och verklighet

Tänkte också ta lite vila en stund idag. Planen var att lägga sig på en solstol på verandan, surfa runt bland hotell till septembersemestern och längta lite. Det jag brukar kalla att semesterträna. När man inte har så mycket ledigt så får man träna på det också, för det är en konst att koppla av och njuta av en vecka, släppa jobb och måsten. Så planen var att semesterträna.

Nu satte Thor stopp för det, någon släppte ner hur mycket vatten som helst från himlen och det dundrade och blixtrade om vartannat mest hela dagen. Ett förfärligt oväsen.

Men jag vilade i alla fall. Mellan kl 10 – 12, sen var det full rulle i köket för mig själv då alla andra var lediga och allt i princip tog slut kvällen innan. Men jag är ganska rask och har ju gjort detta några år, sådär 14, så köket var tipptopp igång kl 18 när vi söndagsöppnade. Det har visat sig vara god idé att skippa lunchöppet på söndagen som vi hade förut och istället ha några timmar matservice för framförallt våra hotellgäster som checkar in.

Jag väntar med spänning på den här månadens siffror som kommer om några dagar, jag har svårt att se att vi kan öka så mycket mer än vi gjort förut men lite mer blir det nog. Eller mycket 😉 Samtidigt så kan jag inte låta bli att läsa i gästboken lite emellanåt, det är verkligen en glädjens bok och den funkar alltid när man känner att energin inte räcker till riktigt. Jag har läst den flera gånger den här veckan.

 

Dagens fundering: När kommer sommaren?

Tack för idag, dag 36 av 69 i detta arbetspass.

Gästgivardagboken lördag 22 juli

En företagares dagbok med vardag och verklighet

Ja, idag är det lördag! Jag tänkte jag skulle leka Löfven idag. ”Jag lägger en lapp i köket att jag har semester (ja, några veckor går ju inte, men ett par dagar mitt i juli, mitt i högsäsong), försvinner in i semestermooden, slår av telefonen, alla sociala medier med messenger och FB så ingen kan nå mig. Folk strömmar in i matsalen, personalen har bokat på för mycket folk, tagit vatten över huvudet, det blir felbongar och felbeställningar, men det visste de ju om men brydde sig inte. Försöker nå mig för att få hjälp. Jag är ledig. Jag svarar inte. Jag tänker dessutom ha kalas. Folk blir förbannade, personalen får väl svara för vad de gjort och varför de gjort fel. Jag tänker inte göra det. Jag är ju ledig. Jag kollar på sommarprogrammet som jag deltar i, det var ju lite mysiga frågor. Ingenting om säkerhet eller annat tjafs. Dessutom förinspelat, då är jag säker. Jag går ner på stranden och sticker huvet i sanden ett par dagar till så kanske allt är glömt och förlåtet.”

fullsizeoutput_e19.jpeg

Nej, inte ens längre än i en knäpp tanke skulle detta scenario kunna komma till stånd varken personalens ignorans eller mitt ”försvinnande”. Ansvarslöst vore det. Ansvarslöst är det. Inte ens i ett litet familjeägt småföretag får sådan ansvarslöshet förekomma, än mindre i ett land från en statsminister. 

Vår son är uppklädd, snygg och på riktigt gott festhumör. Han ska gå på kompisens bröllop. Det känns så fint, jag blir så stolt över att se våra barn bli härliga, självständiga individer med mål och framtidsvisioner, även om dessa varierar en del. Men våra barn har i princip vuxit upp med föräldrar som jobbar jämt, varje kväll, varje helg, varje skollov, varje högtid. Det var nog inte så himla enkelt eller roligt, även om vårt jobb ligger vägg i vägg med vår bostad. Sitta i baren eller köket och göra läxor fick det bli.

Ett par dyker upp och vill checka in tidigare. Vi löser problemet med en kopp kaffe och påskyndande av städningen. Nästa par dyker upp och vill checka in tidigare. De förstår om det inte är klart men kan gärna vänta. Vi löser det också. Efter en stund kommer en av personalen och hämtar mig i köket, för en gäst vill prata med mig. Hmm…något problem? Nej, det var den äldre herren i det senare paret som kom ner för att säga att de var så nöjda med det fina rummet ❤ . Det är inte ofta någon tar sig tid att komma ner för att berätta det. Fin känsla!

Kvällen i restaurangen blir relativt lugn, många av våra hotellgäster är borta på privata fester och skojigheter. Vi passar på att boka in oss med grannarna på kvällen efter stängning. Skönt att sitta ner och skratta och prata lite, bland gurkor, tomater och spindlar i växthuset!

Idag inser jag också att jag skulle behöva cykla lite oftare!

IMG_1410.JPG

Dagens fundering: Om man inte är beredd att ta tag i obehagliga situationer kanske man ska avstå höga, ansvarsfulla positioner.

Tack för idag, dag 27 av 69 i detta arbetspass.

Gästgivardagboken onsdag 19 juli

En företagares dagbok med vardag och verklighet

07.30 Som att skrapa seg kola från en plåt. Ungefär så kände jag mig i morse. Nej, jag är inte morgonpigg alls, har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig att bli. Men även den här morgonen lyckades jag få äggröra och bacon på bordet till kl 8. Prick.

När jag skriver varje dag om mina matrundor, mina kökstimmar, personalmat, odlingar och inköp av mat så inser jag vilken mattant jag är. Allt jag gör handlar om något vi stoppar i oss. Att laga mat ger ändå många stunder att fundera och det är väl tur. När jag gör menyer så brukar det heta bland personal och grannar ”nu går hon i köket och funderar”. Ja, så är det, jag funderar på vad som passar ihop, hur ska vi tillaga det, hur ska vi servera, hur ser logistiken ut och framförallt var köper jag råvarorna. Sen handlar jag, testlagar, ändrar lite och kör ut det på menyn. Lätt som en plätt.

10.00 Kort om personal i städet idag igen så jag tar disken och städar ut frukostrummet. Känner hur det klumpar ihop sig idag, måste hinna med pappersjobbet också. Och den där statistiken som SCB ska ha in varje månad senast 5 dagar efter månadsskiftet. Här tar man ingen hänsyn till småföretagare som redan jobbar skiten ur sig eller att det är högsäsong. För alla har väl bara en knapp att trycka på så är det klart. Not, inte vi. Inte många av de små boendeanläggningar som finns. Ja, jag är sen, det är den 19:e idag och jag ska försöka.

11.00 Hade glömt om inte min kalender ringt mig. Ett möte med ett par som bokat ett större arrangemang i augusti. En timmes planering så har vi väl satt det klart. Avhämtning av en buffé på 35 personer kräver lite logistik i kylarna, speciellt i högsäsong. Vi löser det.

13.00 Yngste sonen tittar förbi hemma innan han drar ut på sitt sjöjobb i några veckor. Jag hinner faktiskt knappt prata med honom.

Bokföring, betala våra leverantörer, baka bröd, fixa såsen, lämna instruktioner i köket. Det går i ett.

17.00 Ölprovning med Klackabackens bryggeri idag och då passade solen på att titta fram och göra trädgården varm och mysig. Trädgårdsöl.

IMG_1432.JPG

Ikväll har vi riktigt tur i oturen. Gäster beställer 1 flaska Lealtanza Gran Reserva 2000. Korken går av! Det enda sätt jag kunde fixa den var att trycka ner korken och så kan man inte göra framför gästerna så vi plockar fram en ny flaska. Den korken glider ur. Puh! Men då återstår för oss andra att smaka på den andra flaskan och den är gudomlig! Det blir en skön AW ikväll. Varmt. Fantastiskt vin. Växthuset.

IMG_1433.JPG

Statistiken får vänta en dag till. Jag tänker njuta av den här kvällen. Man vet aldrig när nästa kommer!

Dagens fundering: Semesterlagen säger 4 veckors sammanhängande semester under sommarmånaderna. Då har jag alltså 15 års sommarsemester innestående. Det blir 60 sommarveckor. Om kostnadsläget för att anställa vore annorlunda kanske det vore möjligt med kanske en veckas semester under den svenska sommaren. Vi småföretagare borde då kanske rimligtvis få vår pension ett par år tidigare då?  Vore inte det en rättvist urbra idé?

Tack för idag, dag 24 av 56 i detta arbetspass.