Lagbrytare flera gånger varje dag – nya lagen om personalliggare

En vecka har gått sen den nya lagen om personalliggare trädde i kraft. Lagen där jag som ägare av mitt företag som befinner sig i fastigheten som jag äger privat ska registrera mig med namn och personnummer varje verksam sekund.

Jag blev företagare 1994. Sen den dagen har skatter, arbetsgivaravgifter och moms betalats in varje månad på dagen och deklarerats enligt gängse regler. Varje år har deklaration för mig, maken och företaget lämnats i tid och varje år har ett revisorsreviderat bokslut lämnats in. Vi har inga betalningsanmärkningar vare sig på oss privat eller på företaget.

Det första företaget jag hade tillsammans med min man var en affärsresebyrå. Det var ganska smärtfritt att driva resebyrå med tanke på regelverket i Sverige. Den dagen 2002 då vi bytte från att vara resebyråföretagare till hotell- och restaurangföretagare i egen  (300-årig fastighet) har i princip varje steg, förändring, moment, ja kalla det vad du vill – kontrollerats av en myndighet. Det har varit en jämn kamp mot de godtyckliga inspektioner som bedömts olika av varje inspektör. Som jag skrivit förr, det är lätt att göra fel men omöjligt att göra rätt.

Men vi har gjort som de sagt, ibland har det tagit mer tid att ändra då kostnaderna överstigit våra tillgångar. Kan nämnas att när fastigheten köptes så hade man alltid bedrivit hotell- och restaurangverksamhet här, sedan 1680- talet. Självklart såg vi att mycket behövde fixas och renoveras men aldrig kunde vi drömma om krav på brandskydd för en miljon bara några veckor efter att vi tillträtt fastigheten. Detta trots ett protokoll ett år innan från räddningstjänsten som visade att det fanns en dörr som behövde bytas och en kontrollerande kontakt från mig till samma myndighet att detta var som det skulle. Innan vi köpte. Vi hade aldrig köpt detta om vi visste vad som skulle komma några veckor senare. Men vi löste det med mycket tårar och envishet.

Nu har vi drivit detta i 16 säsonger, fixat, renoverat, brandskyddat i omgångar och skött vår ekonomi.

För en vecka sen blev jag en ständig lagbrytare. Ungefär 3-4 gånger om dagen. Trots en stor opinion, remissyttranden, personliga möten, utskottsutfrågningar i riksdag, debattartiklar, verklighetsbeskrivningar, ja listan kan göras lång, mot införandet av denna lag om personalliggare för företagaren så har man ändå genomdrivit denna. Och gjort oss seriösa företagare till ständiga lagbrytare i den mening att vem i hela fridens namn har fokus på att registrera sig i sitt företag när det är högsäsong och arbetsdagarna varierar från 12-18 timmar?

Förra sommaren skrev jag en dagbok här på bloggen. Om du läser lite i den så förstår du kanske vad jag menar. Känslan av att göra allt rätt, försöka illa fall, men falla på att glömma registrera sitt namn och personnummer är faktiskt motbjudande. Det borde vara rena högkonjunkturen för Skatteverket om de gör sina kontroller mot företagaren nu. För personalliggaren har fortfarande ingenting med våra inbetalda skatter att göra utan är enbart en närvarokontroll, en motbjudande sådan.

Länk till dagboken första dagen, sen kan du bläddra framåt. 

Annonser

Det är inte lika enkelt att skapa vinst!

2017 går jag in på mitt 23:e år som företagare och det har ju varit en fantastisk tid på många sätt. Det val jag gjorde den där dagen när chefen på det stora företaget undervärderade min kompetens och erbjöd mig ett jobb långt under vad min erfarenhet och kompetens kunde erbjuda. För att jag hade småbarn hemma som kunde bli sjuka. Ja, det kunde de ju, men de har ju en pappa också. Det örat lyssnade inte den mannen på. Då startade jag eget företag just för att ingen skulle bedöma min kompetens utifrån hur gamla och ev sjuka mina barn var.

Det finns en frihet med att vara sin egen chef, friheten att själv bestämma riktning och färdsätt, friheten att själv bestämma vem man vill arbeta med, vilka kunder man riktar sig till, vilken kompetens som ska tillföras i företaget. Det är fantastiskt att få möjlighet att bygga upp något från noll till en verksamhet som äntligen kan generera en vettig lön även till mig.

Det finns också en stor osäkerhet med att vara företagare och det handlar inte minst om politiken som ändrar spelregler med kort varsel. Jag minns en vän vi har som köpte en 10-årskalender för att kunna planera många år framåt. Det kan man inte som småföretagare då förutsättningarna gör att jag måste rita om kartan med jämna mellanrum. Som tur är så finns det idag digitala kalendrar där det är enkelt att sudda och skriva nytt, tack vare något innovativt företag ju!

Vadå spelregler? ”Du har ju själv valt att vara företagare” hör jag ofta, men ärligt talat inte lika ofta nu som för ett antal år sedan då ingen pratade om oss. Vi fanns ju liksom bara, drev våra företag, anställde folk, betalade skatter, arbetsgivaravgifter, moms, kontrollavgifter, tillsynsavgifter, exporterade och importerade, tillverkade tjänster och produkter och inte minst tog vara på nya idéer. Vi rullade vårt land framåt, men mycket i det tysta. Något har hänt, vi är inte så tysta längre, vi syns och hörs i debatterna, vi vågar kliva fram och ta ställning för att vi ska få ett företagsklimat som gör det möjligt att utveckla våra företag vilket i sin tur gör att du som inte driver företag har större möjlighet att finna ett jobb och har möjlighet att i flera branscher välja arbetsgivare. För det går liksom hand i hand. Du har väl inte undgått siffran 4 av 5 jobb skapas i småföretagen.

Det har inte vår nuvarande S/Mp styrda regering förstått. Med stort inflytande av vänsterpartiet så stormar de socialistiska värderingarna in över Sverige, där vi företagare inte skall ta plats, vi giriga företagare ska förintas genom att förutsättningar för privat företagande skall göra det mycket svårt att fortsätta att utveckla våra verksamheter. Jag tänker även på dig som är anställd i dessa privata verksamheter, hur känner du dig när regeringen spottar på det jobb du utför för att du själv valt arbetsgivare? Idag vill regeringen strypa välskötta företag som med samma peng som de offentliga verksamheterna får visar på tillväxt, vinst, kundnöjdhet och ett mycket stort antal anställda som själva har valt sin arbetsgivare. Vi har under senare år gått igenom smutskastningskampanjer om bl a restaurangmoms, arbetsgivaravgifter, vinster i välfärd, RUT och ROT där man gör allt för att förvrida sanningen i utredning efter utredning där företagare framstår som lögnare och giriga människor utan empati och kompetens. Det är inte att skapa ett gott företagsklimat, det är att sänka sig till en sandlådenivå där man med mörkröda spadar skyfflar undan innovativa entreprenörers företagsidéer och glädje att skapa lönsamma och växande företag. För som rubriken i dagens SVD  säger ”Vilken klåpare som helst kan göra förlust” så är det verkligen inte lika enkelt att skapa vinst. Det kräver hårt arbete, långsiktig planering och mål!

Vårt land måste bereda plats för ännu fler företagare som satsar sin tid, idérikedom och egna pengar i välskötta, vinstskapande, jobbskapande verksamheter, det är dags att våga satsa!

Det här kommer Jonas Sjöstedt inte att tala om

I mitt FB-flöde får jag länkat en artikel i ETC som handlar om vad Annie Lööf inte kommer att ta upp i sitt tal. Artikeln gör mig förbannad då den enbart tar upp saker som att anställda i vår bransch inte får gå på toa p g a tidsbrist, att arbetsgivare talar illa om sin sjukskrivna personal, att arbetsplatser utnyttjar personal som skickas från arbetsförmedlingen. Skribenten har uppenbarligen också befunnits sig i samma rum som arbetsgivare då hon återger samtal från denne till arbetsförmedlingen. Ja, detta är ju inget annat än vänsterns och fackets smutskastning av arbetsgivare, som om vi alla vore slavdrivare som inte bryr oss ett skit om vem vi har som jobbar i våra lokaler. Att som företrädare för en facklig part driva en sådan propaganda mot sina medlemmars arbetsgivare, är förvånansvärt vad det fortfarande är ok idag i Sverige. Jag ser dessa beskrivningar hela tiden från den sidan. Vi vet alla att det förekommer saker på arbetsplatser som inte alls är ok, dum vore jag väl annars att påstå att allt är guld och gröna skogar på den sidan.

Jag är dock säker på att merparten av de arbetsgivare som finns i Sverige inte känner igen sig i beskrivningen ovan avseende hantering av personal. Jag är även säker på att de flesta anställda inte heller känner igen sin arbetsgivare beskriven så som ovan.

Men anta att jag skulle skriva en artikel om anställda som inte passar tider, som inte gör sitt jobb, som sätter sig på en stol och sover på arbetstid, som stjäl från köket, som är måndagssjuka en gång i veckan, som maskar, som är elaka med kollegor. Förmodligen skulle jag behöva gå under jorden då. Men ser ni artiklar om detta? Vi vet alla att dessa anställda också finns men jag är även säker på att merparten inte fungerar så, dock så går arbetsgivarens skyldigheter långt liksom en anställds rättigheter, här finns en obalans. Merparten sköter sitt jobb, sprider glädje på jobbet, är hemma bara när man är riktigt sjuk och kan skilja på mitt och ditt och jag är säker på att de flesta arbetsgivare ser sina anställda så och behandlar de därefter.

Men är detta något som Jonas Sjöstedt kommer att tala om under sitt Almedalstal?  Eller kommer han liksom skribenten och partikollegan tala om hur vi företagare söker sinnesfrid och mer pengar i plånboken utan att ta hänsyn till de som driver vårt företag framåt, våra anställda? Kommer han också att dra alla arbetsgivare över en kant och dra skrönan om de subventioner vi arbetsgivare åtnjuter, hur vi låter folk slita för att vi ska se vinst i plånboken och nu vill vi sänka lönerna också? Eller kommer Jonas Sjöstedt att tala om att vi småföretagare som idag står för 4 av 5 jobb behöver bättre förutsättningar och lägre lönekostnader för att kunna möta de människor som behöver jobb istället för bidrag och utanförskap? Det återstår att se men jag tror mig veta vilket Jonas Sjöstedt inte kommer att tala om.

De konstruktiva förslag som Annie Lööf levererar för att möta den mängd människor om ca 1 miljon (regeringens egna siffror) som inom kort kommer att hamna i ett utanförskap förtjänar allt annat än att hånas som subventioner till företagen som företagaren stoppar i egen ficka. De förslagen förtjänar att tas på allvar eftersom det är en allvarlig situation då vi kommer att se fler människor i bidragssnurran än någonsin om vi inte tar krafttag för att fler ska jobba och få bidra till välfärden. Ett lågt bidrag kan du aldrig förhandla om, en ingångslön som är högre än bidraget kan du förhandla om och du hamnar dessutom med en fot in på arbetsmarknaden. Hur kan man håna såna förslag? Hur kan man håna en vilja att få fler i arbete och färre i bidrag?

Att slänga ägg på varandra i ett läge som detta skapar ingen framtid att önska för någon, att smutskasta företagare som dagarna i ända sliter sitt hår för att få verksamheter att hamna på rätt sida om strecket leder inte till något annat än motsättningar när vi i en tid som denna behöver mötas.

Man ropar från regeringen att näringslivet ska ta ansvar. Det gör vi, vi skapar jobben och politiken skapar förutsättningarna. Just nu är inte förutsättningarna gynnsamma, se till att ändra på det! Det tjänar vi alla på!

Men detta kommer inte Jonas Sjöstedt att tala om. Han kommer att tala från sin bubbla.

 

 

 

 

Sjukt förslag på obegränsad tid

Nej, vet ni vad, Strandhälls sjukskatt kan ni kasta i soporna. Bums! Varför? Jo det ska jag berätta.

Vid nästa anställningsintervju kommer jag vara oerhört noggrann med att säkerställa vad personen sysslar med på fritiden. Motorsport, alpina sporter, hästsport, dykning, bergsklättring och andra riskfyllda fritidssysslor gör att personen åker av listan. Nästa fråga är vad det finns för sjukdomshistoria. Kroniska sjukdomar, ärftliga sjukdomar eller olycka som gett men, värk, svagt hjärta, psykiska problem? Kan jag få ett intyg från försäkringskassan kanske på personens sjukskrivningshistoria? För det kommer att vara nödvändigt för att kunna avgöra om hen ska stå kvar på listan eller inte. Jag kommer att vara mycket mer frågvis än vanligt och anställningsintervjun kommer i det närmaste likna en hälsokontroll. Jag kanske måste kräva en riktig hälsokontroll? Kanske jag är så frågvis att den person med mest kompetens petas av listan redan här. Kanske så frågvis så att den som mest behöver jobbet, som har levt längst i utanförskap kommer att bli kvar där. På obegränsad tid.

Det låter hårt och hjärtlöst. Men det är så här att varje företag vi startar har vi satsat egna pengar i, våra egna tjänade och skattade pengar. Vi satsar ofantligt mycket tid och energi på att driva ett företag, att bygga upp en lönsamhet och skapa en framtid med investeringar och jobb för flera. Att starta ett nytt företag är ännu mer riskfyllt då du inte kan leva på din historia. Vi sover få timmar per dygn periodvis, vi tar semester när det blir möjligt både med tanke på kassa och tid, våra barn har i princip vuxit upp i våra företag, vi är de som kommer först på morgonen och går sist på kvällen, vi är de som står här när de andra är sjuka.

Att riskera att hamna i en situation där företaget ska under en obegränsad, observera detta OBEGRÄNSAD, tid betala 25% av en persons sjukpenning, det är fullständigt uteslutet. För att personen skadat sig på fritiden, fått en obotlig sjukdom, fått utbrott av en ärftlig obotlig sjukdom. Ska det också vara mitt ansvar under kanske en livslång tid? Lägg detta på hög och anta att företaget råkar ut för den här typen av sjuklöneansvar flera gånger, ja då kanske vi står här med sjuklöner för fyra sjuka personer som inte är på jobbet. PÅ OBEGRÄNSAD TID!!! Företaget ska ju dessutom betala deras vikaries löner.

Strandhälls sjukskatt kommer också att knäppa igen dörren för de som aldrig ens kommit in på arbetsmarknaden. De har ingen referens, de har ingen som kan intyga att detta är en person som inte är långtidssjuk. De är i utanförskap. På obegränsad tid.

Glöm inte att vi företagare redan tar ansvaret för de första 14 dagarna av de anställdas sjukdom, vi betalar redan till socialförsäkringen genom arbetsgivaravgiften och vi har långtgående ansvar för arbetsmiljön.

Om det är någon som tror att långtidssjukskrivningarna kommer att minska för att någon annan betalar så tror ni fel. Varför skulle en cancersjuk bli frisk fortare för att jag betalar 25%? Eller varför skulle en ärftlig obotlig sjukdom inte bryta ut för att jag betalar 25%? Eller varför skulle den offentliga sektorns sjukskrivningar minska för att jag som småföretagande arbetsgivare ska betala 25%? Den offentliga sektorn får väl ändå sina budgethål stoppade någonstans. DET FÅR INTE JAG. Det är ju även känt att det är i den offentliga sektorn som de stora sjukskrivningsproblemen finns. Inte hos oss.

Det här förslaget är inget annat än ett sätt för regeringen att gömma en statlig utgift, då kan de visa sig duktiga i budgetsammanhangen. Sanningen är ju en helt annan. Folk blir ju inte friskare.

Nånannanismen tar vid igen så kasta det här förslaget där det här hemma – i soptunnan!

Pst! Det här med tillsvidareanställningar som vi hade tänkt i vårt nya företag till hösten, det blir nog inte så. Och det är inte för att vi är hjärtlösa.

Nu är tiden inne för f-skattsedel till alla!

En budget och politik som är allt annat än företagarvänligt, det är vad vi ser att den socialdemokratiska regeringen i Sverige för nu. Ingen har väl undgått att skatterna höjs både på arbete och företagande och det i en tid när vi istället behöver morötter för att fler ska anställas och fler ska jobba.  Vi ser också att nu ska mer ansvar läggas på arbetsgivaren, vad jag kan se ingen skillnad på små eller stora företag, vad gäller rehabilitering av sjukskriven personal. När småföretagen står för 4 av 5 jobb i Sverige så väljer vår regeringen att sparka benen av dessa genom att skapa högre kostnader och större risker för att anställa, dvs skapa jobb. Effekterna kan bli av varierande slag, framförallt färre anställda i framförallt de små företagens som är så sårbara, men kanske detta är vägen till fler företagare trots allt.

I Sverige är det så att arbetsgivare ska ta stort ansvar för sina anställda, de anställda har ofta bättre förmåner än företagaren själv, ett bättre skyddsnät än företagaren själv och ställer man det mot det ansvar och de skyldigheter en arbetsgivare har så blir det en obalans. Att man då för en politik från regeringens sida som innebär ytterligare skyldigheter, ansvar och kostnader så bli det än större obalans och att anställa någon blir en alldeles för stor risk.

Som småföretagare blir jag alltmer försiktig med att anställa personal, funkar det inte så kan det bli ödesdigra konsekvenser för hela verksamheten, det är helt enkelt för stora risker. Så hur löser vi det då i framtiden?

Ett sätt att lösa detta på, är vänstersidans och facken fasa – de som vill ha jobb får ha egen f-skattsedel och vi skriver ett konsultavtal. Då får de som jobbar som konsulter ta eget ansvar för att inkomsten ska komma in på kontot, de får kunskap i hur mycket av lönen som går till en själv och hur mycket som går i skatter och egenavgifter, de får själv ta ansvar för sin sjukförsäkring och rehabilitering. För hur ser egentligen fördelningen ut över sjukskrivna småföretagare och anställda? Jag förmodar att även här finns en stor obalans. En annan fördel är att du kan ha inflytande över ditt eget avtal vad gäller betalning och arbetstider, men du måste hushålla med detta själv.

För företagen blir risken minimal och kanske att vi skulle hamna på samma nivå av ansvar om ett avtal bryts.

Den största fördelen skulle dock vara att fler skulle bli medvetna om vilka usla villkor småföretagaren har i dagens Sverige och vi skulle bli fler som jobbar för en betydlig förbättring. För en anställd finns så många självklarheter som en småföretagare inte ens kan drömma om. Vi behöver förändring i stora mått.

Så det kanske är nu det är dags att införa F-skattesedel för alla, så att alla som vill jobba får ta eget ansvar!

Högre skatt på arbete göder de svarta piskorna

Det här med att höja skatt på tobak och alkohol, det har till syfte att vi ska konsumera mindre av dessa varor och välja andra alternativ eller helt enkelt sluta konsumera dessa. En annan effekt är att varorna smugglas in från länder där man kan köpa dessa billigare.

Det här med att införa sockerskatt och fettskatt har också till syfte att vi ska konsumera mindre av dessa varor och välja andra varor som innehåller mindre fett och socker.

Här finns ju alternativ att välja.

Det här med att höja skatt på bensin har till syfte att vi ska förbruka mindre av varan och välja mer miljövänliga alternativ. Som tunnelbana, E85 eller elbil. Nu har ju väldigt liten del av Sverige tunnelbana och när man dessutom höjer skatten ännu mer på det mer miljövänliga  bränslet och inte satsar på laddningsstolpar ute i landet, då är skattehöjningen dödfödd i miljösyfte och enbart ett ekonomiskt slag mot de som inte har några alternativ och dessutom föder storstan med sina skattepengar till lokaltrafik.

Det här med att belägga icke miljövänlig energi med skatt är en morot att byta till förnybara energikällor för att spara miljön. Om man då lägger skatt på egenproducerad el från eget vindkraftverk och beskattar solenergi så kommer dessa morötter att ruttna ganska snart. Intresset att skapa nya innovativa lösningar svalnar.

Men om vi nu enas om att skatt är ett medel för att minska användandet så kan man ju då fråga sig på vilket sätt högre skatt på arbete skulle vara en morot för att minska arbetslösheten?

Effekten är att det göder de svarta piskorna.

Den förste astronauten på solen går inte att välja bort

Vi människor väljer ofta vilken sanning vi vill tro på, om vi har en möjlighet att välja. I dagarna så fortsätter valrörelsens lögner från Magdalena Andersson. Ladorna är tomma, länsade och det är knappt så ens väggarna är kvar. För kvar finns endast ett golv tapetserat med landets skuldsedlar. Det är spännande när Sveriges nya finansminister i princip utlyser Sverige till landet som är nästa i kö på konkursens rand, när samtidigt övriga världen höjer landet till skyarna för en ekonomi utöver alla andra. Det är spännande därför att det hon säger blir ju då inte trovärdigt.

Det är mindre spännande när man förstår att detta är spelet som börjat för att rättfärdiga de skattehöjningar svenska folket står inför. Alla måste hjälpas åt att bygga landet som alliansen förstört. Ja, men tror ni verkligen på detta? Väljer ni att tro på detta trots att ni lever i ett fritt demokratiskt land där du kan välja vad du vill tro på?

Jag väljer att inte tro på Magdalena Andersson för fem öre ens. Jag väljer att tro att vår förre finansminister blev korad till Europas bäste finansminister för att han och alliansen gjort ett gott jobb med vårt land under lågkonjunkturen. Jag väljer att tro att lägre kostnader för företagen att anställa ger möjlighet för fler att få jobb. Jag väljer att tro att betydligt fler företag startar varje år nu än då alliansen tog över 2006 för att det är mer lönsamt och enklare att driva företag. Jag väljer också att tro att antalet förtidspensionerade har minskat dramatiskt för att man slutat göra det enkelt för sig och slutat gömma dessa människor i en statistik. Jag väljer att tro på att entreprenörskapets envishet och kunskapen i entreprenören är incitamentet till ett företag i välfärden. Jag väljer att tro på morötter istället för piskor.

De här valen kan jag göra utifrån fakta och statstik som finns tillgänglig för alla som letar. Man kan också välja en annan väg, att vara lat och ligga i soffan och insupa de lögner man känner för. Utan källgranskining. Då är det enkelt för en person som Magdalena Andersson att slänga ur sig osanningar för att rättfärdiga sin politik.

Man kan också göra som i Nordkorea. Där berättar man att första astronauten landat på solen. De har dock inte valmöjligheten att välja bort den lögnen.

Du har ett val.