Varför ska låga ungdomslöner vara förbehållet offentlig sektor?

För någon dag sedan skrev jag ett inlägg på FB där jag är kritisk till att en feriearbetare fyllda 18 år får 55 kr i timlön hos kommunen. I vår bransch får samma person 95,94 kr i timmen enligt vårt kollektivavtal. En del av de argument som framkom vill jag här reda ut, måhända jag var oklar i min FB-status men så här ser jag på saken.

Under flera år har näringslivet, allianspolitiker och företagarorganisationer efterlyst lägre ingångslöner för unga och nyanlända för att dessa grupper fortare ska komma in i arbetslivet och inte hamna i utanförskap. Läs nu rätt – INGÅNGSLÖNER. Kritikstormen har inte låtit vänta på sig från de rödgröna och deras fackliga kompisar. Annie Lööf blev anklagad för att ta till apartheidmetoder, det skulle skapa nya underklasser, det skulle sänka lönerna för alla, arbetslösheten bland nyanlända beror på företagens rasism, företagen utnyttjar anställda och stoppar pengar i egna fickor, villkoren kan knappast bli sämre för anställda. Ja fördomarna och de förutfattade meningarna är många, många fler än de jag räknar upp. Så pass att om man som småföretagare för det på tal så blir ofta svaret: Går det dåligt för din verksamhet? Behöver du gratis arbetskraft? Lägg ner om du inte kan betala! Du kan väl ändå leva gott? I ganska hårda ord. Det är synen på småföretagare som de rödgröna politikerna och de fackliga  LO-anslutna organisationerna för vidare till allmänheten i sina kampanjer och. Så blev jag även bemött i mitt FB-inlägg. 

Till att börja med vill jag bestämt hävda att det är ett gott samarbete vi har med vår kommun och det är toppen att ungdomar, både svenska och nyanlända får en möjlighet att göra en period av feriearbete på en arbetsplats. DET ÄR TOPPENBRA! 

(Trots det goda samarbetet så kommer vi inte ta emot fler PRAO eller feriearbetare där vi inte har det ekonomiska ansvaret för skatter och arbetsgivaravgifter ,eftersom lagen om personalliggare kan ge oss böter på 15000 kr för detaljfel i liggaren. )

Så här fungerar det med kommunens feriearbetande ungdomar: Kommunen som har resurser att fånga upp de som behöver få in en fot i arbetslivet gör det och kontaktar oss i det privata näringslivet för att fråga om det finns möjlighet till feriearbete. Kommunen betalar lönen och står för anställningsavtalet och ungdomen får 3 veckors jobb hos oss eller annat företag i kommunen. Företaget väljer inte vem som ska få jobbet, det gör kommunens kontaktpersoner. Ungdomen har handledare och arbetsuppgifter utifrån ålder som brukar vara mellan 15-18 år. Det privata företaget ställer alltså upp med tid, handledning, allt ansvar vad gäller t ex arbetsmiljö men har även då skyldighet att föra personalliggare för denna person.

I flera fall har vi fortsatt anställa ungdomen vid behov för enklare arbetsuppgifter som diskning, gräsklippning, bädda sängar på hotellet, dammsuga etc. Med andra ord – enklare jobb.

Varför är jag då kritisk till kommunens låga löner till ungdomar? Det är ju egentligen inte det jag i grunden är kritisk till utan mitt inlägg handlar om att man i offentlig sektor kan sätta oerhört låga löner för att få in unga i jobb. Men när näringslivet efterfrågar samma sak så blir det ramaskri, trots att syftet är detsamma. Varför ska detta vara förbehållet offentlig sektor? I det här fallet så har offentlig sektor enbart det ekonomiska ansvaret medan privata företaget tar allt annat ansvar. Då är vi bra, då tar vi ansvar, då kan vi handleda. Men alltså inte om vi själva står för att betala ingångslöner som skulle vara lägre än dagens avtalade ungdomslöner för att ge ungdomar och nyanlända en möjlighet att prova på, få in en fot och få en referens? Då kan vi inte, då gör vi allt för att stoppa pengar i egen ficka och utnyttja folk.

Jag anser fortfarande att 55kr i timmen i lön för en 18-åring är ovärdig lön, även för ett sommarjobb. Som kommentar till det så fick jag även igår ett argument att våra villkor är sämre än kommunens vilket visar på den faktaresistens som gör att man ser inte skogen för alla träd.

Den bransch jag är verksam i, besöksnäringen, har ett oerhört stort behov, nu och i framtiden, av arbetskraft. Branschen växer men utbildningarna blir färre och håller inte måttet. Besöksnäringen är en enormt stor jobbmotor som växer för varje år men dagens politik och de usla attityderna mot företagen sätter allt högre hinder och fler snubbeltrådar för att göra det möjligt för framförallt de små företagen att växa. Det är oerhört mycket som är fel i systemet och som med rätt attityd mot företagen skulle skapa fler möjligheter till människor att få jobb istället för att leva på bidrag som styrs av myndigheter. Rätten att kunna försörja sig själv borde stå högst på den politiska agendan och vad är då nödvändigt för att det ska bli verkligt? Jo, fler och växande företag med en lägre regelbörda, lägre skattetryck och bättre förutsättningar att anställa fler.

Jag är en småföretagare som har tröttnat på att vi enbart ska svälja, ta emot trista attityder och vara tysta. Vi kämpar för våra företag och anställda och vårt mål är att ha en fortsatt lönsam verksamhet så vi kan fortsätta att skapa jobb till människor, service till kunder och en levande landsbygd. Vi är en resurs!

Så, om du fortfarande har företagsfientliga attityder, ser oss som elaka människor som utnyttjar folk med låga löner, är rasister och bidragstokiga – LÄS EN GÅNG TILL!

Annonser

Jag känner mig rik och målinriktad

Vi har tagit oss igenom en fantastisk sommarsäsong i år! Jag kan bara bocka och tacka alla härliga gäster som besökt oss, ätit, vilat, bott, provat viner och öl. Vi har jobbat jääääättemycket denna sommar men nu kommer belöningen.

Som företagare så sätter man hela tiden mål som ska uppnås. Det är de morötterna som driver en att ibland uträtta det omöjliga. Vi kliver hela tiden över olika målstreck och varje gång så känns det som att guldmedaljerna borde hänga där på väggen i en lång rad, det gör de också, i mitt eget huvud. I år nådde vi ett mål som vi strävat efter i många år, men vi tog det, vi satte det och vi är otroligt stolta! Vi suger på karamellen några dagar och sen utbrister vi båda två nästan samtidigt: – Vad är nästa mål? Jodå, vi har satt de målen och det ska jag kanske berätta om senare, inte nu. Vi måste komma närmare målet först.

Vi är entreprenörer och det är ett särskilt folk som tar möjligheter och gör bra av, klart det finns hinder men om vi hade vägrat vid hindren så hade vi inte kommit runt banan, det är nog lite det som driver oss också, att klara av, att få gjort, att göra bättre, att aldrig ge upp! Som jag sagt tidigare, man får träna mer så blir man bättre.

September kommer snart, det är för oss en riktig lågsäsong, men då kan vi unna oss lite kortare dagar och semester framförallt. Semester för oss kan vara allt från en härlig resa, vänner på besök som vi verkligen hinner umgås med, ta hunden och kaffetermos ner till stranden, njuta av septembervärmen på verandan med världens bästa rosévin. Snart är den tiden här. Den som spar han har!

Jag har denna sommar blivit med växthus och jisses vad det växer! Vi var dock lite sena med plantering så mognaden av diverse grönsaker och frukter låter dröja på sig. Idag har jag haft nöjet att plocka in denna rikedom! Ja, jag känner mig rik när jag kan plocka in ett helt fat med självodlade grönsaker.

img_1498.jpg

Belöningen med nådda mål, semester och rikedom med ett fyllt grönsaksfat, då är det värt allt jobb!

När vi äntligen har pengarna så finns inte kompetensen

Gästgivardagboken måndag 7 aug – En företagares vardag och verklighet

Jag hinner inte delge er varje dag längre, vi har så mycket att göra att varje ledig stund går åt till att vila. Kroppen och huvudet har gått på högvarv i kanske något för många och framförallt långa dagar. Men det finns lite ironi i det hela.

Vår 15:e säsong som ägare av en av Skånes äldsta gästgivaregårdar är vi inne i nu. Det har varit en resa som har krävt blod, svett, tårar och kronor. Vi köpte en mycket sliten gammal gård som hade standard av ett enklare vandrarhem, ryktet var uselt och traditionen av skräpmat och ölpump var ett faktum vi blev varse, myndigheternas krav har från köpedagen varit tuffa och mycket varierande. Blandat med egna önskemål om att göra om och göra bättre tillsammans med myndigheters krav har varit en lång balansgång för att få ekonomin att hamna rätt. Det har verkligen inte varit en dans på rosor. De höga lönekostnaderna för att anställa har satt sina gränser vilket naturligtvis resulterat i att vi själva gjort oerhört mycket av det löpande jobbet själva. Personalen har jobbat under topparna.

I år ser det då annorlunda ut. När vi äntligen efter 15 år har en riktigt bra utveckling av både hotelldelen och restaurangdelen så hittar vi inte den kompetens som är nödvändig för att växla upp. Vi har ett stort problem i vår bransch och det är att det saknas kompetenta kockar till våra kök. Det kryllar av människor som söker jobb för att de gillar mat, men det är inte det som eftersöks. För att kunna växla upp hos oss behövs en till ”jag”, som kan planera, se framåt, ha idéer, kunskap, ta ansvar, delegera och inte minst ha en förmåga till logistik då det rullar på med beställningar. De personerna har vi inte haft lyckan att ha här i år. I år när vi har den ekonomiska möjligheten. Sånt moment 22 det blir.

Vi måste få igång fler utbildningar med kvalitet där näringslivet och skolor samarbetar och hittar de kravspecar som behövs. Vi behöver ha fler utbildningar som har bättre närkontakt med näringslivet i form av lärlingstid och någon form av gesällbrev där kunskaper i olika grader ska klaras för att få kalla sig kock. I annat fall är du köksbiträde. Vi behöver förbättra och snabba på valideringar av nyanlända människor i Sverige, där måste det ju finnas potential!

Sverige och inte minst Skåne är ett matland, där vi får mycket beröm för våra lokala anknytningar, vår hemlagade mat med smakupplevelser som fokus. Inte enbart magfyllnad. Vi kan inte slänga bort detta bara för att vi inte har utbildad personal utan måste anlita utbildade kockar från södra Europa.

Nu lämnar vår portugisiske kock oss nästa lördag och jag står helt utan annan lösning. Han har varit bra tillgång, men inte självgående. Behöver några års träning för att bli det. Arbetsförmedlingen ser inte heller någon lösning, de pratar bara rekrytering från södra Europa. Jag pusslar med timmar av andra kockar i området som har annan anställning, men det är ingen bra lösning när man vill växla upp.

Fattar ni ironin, när vi äntligen har möjligheten så finns inte kompetens att uppbringa? Nej, vi är definitivt inte ensamma om det här problemet så utbilda er till kockar, där finns det jobb!

Tack för idag, dag 44 av 69 i detta arbetspass.

 

Småföretagare är ett folk för sig

Gästgivardagboken fredag 28 juli – En företagares vardag och verklighet

Som sagt, det brast lite i början av veckan, arbetsbördan blev för stor och sömnen för lite, men det har hänt förr och det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta. Vi, jag och Johan växeldrar en del under den här perioden och det var väl det som vi inte hade haft möjlighet till heller, vi körde på båda två i 180. Det gör vi fortfarande.

Jag fattar egentligen inte var man hittar kraften att dag efter dag ta dessa nya tag, trycket blir högre ju längre säsongen lider. När man tror att detta är vad vi klarar att hantera, så blir det än mer nästa dag. Men vi har en helt otrolig säsong! Vi ökar omsättningen ganska rejält utifrån våra mått sett och det gör vi samtidigt som kundnöjdheten ökar från 7,6 till 8,3 – då jobbar man bra på alla fronter! Och jag vet vad som ger kraft, det är alla härliga människor man möter, vår underbara personal och vetskapen om att semester med fullständig vila kommer i september!

Då man är verksam på en liten ort så har man förmånen att få följa människor under en längre tid. Idag hade vi en minnesstund här för en härlig dam som under många år, ja sedan vi kom hit i princip 2003, tagit hela sin familj med barn och barnbarn på stor middag här på gården varje år. Nu är hon borta och vi fick äran att ordna hennes minnesstund. Önskan var också att få vår hemlagade mullbärsparfait till dessert! Samma dag får vi middagsgäster i trädgården från paret som gifte sig här för 10 år sedan. Varje bröllopsdag äter de sin middag här och varje år har de haft möjlighet att sitta ute i trädgården och bara det är en bragd det här året för de dagarna har inte varit många!

IMG_1455.JPG

 

Dagens fundering och konstaterande: Jag har försökt att följa med i regeringskrisens alla vändor med misstroendeförklaringar och bortförklaringar, avsättningar och tillsättningar. Jag tänker på hur Stefan Löfven ser på sig själv i sin roll som statsminister och utifrån det jag sett, hört och hunnit läsa de här dagarna så undrar jag om inte han har missförstått sin roll? Han är alltså inte en enväldig härskare som bestämmer, det är vår riksdag och dess folkvalda ledamöter som bestämmer. Blir mycket förvånad över en del av hans uttalanden. Men som sagt, det är ju tur att Sverige har alla sina småföretag, för vi jobbar på och ser till att hjulen snurrar vidare i landet Sverige, vi betalar snällt in våra skatter och avgifter, vi sliter håret för att hitta rätt kompetent personal att anställa, vi tar hand om turister som semestrar, vi beställer varor så andra företag kan växa. För 42 kr i timmen!

Så jag konstaterar att det är ju lyckligt för landet att vi småföretagare driver Sverige framåt, i skuggan av den regeringskris som pågår, utan reformer som påverkar vårt företagsklimat positivt. Småföretagare är ett folk för sig!

Tack för idag, dag 34 av 69 i detta arbetspass.

 

Som chef är du ALLTID ansvarig

Gästgivardagboken måndag 24 juli – En företagares vardag och verklighet

Det blev ett riktigt maraton idag. Först 10-timmarspass i köket, baka bröd, macarons, grissida, beställa varor, prata med AF,  hacka, skära, bryna, vispa, diska, packa om, packa in och packa ut. 5 minuter i fåtöljen för att ryggen sviktar. Sen nästa pass på 4-5 timmar.

17.00 Två stycken 2:or bokade. Ser ut att bli en lugn kväll. Köket är redo för service!

IMG_1412.JPG

17.30 Restaurangen fullbokad. Ringer in M som kan hoppa in. Fattar ni hur svårt det är att planera personal? Det är ju fullständigt omöjligt.

22.30 Helt fullständigt absolut slut! Helt fullt hela kvällen och köket gick på högsta beredskap. Nej, jag gillar inte när det blir sånt tryck, det blir en och annan tallrik som jag inte är 100% nöjd med, men där det inte finns tid att göra om och göra bättre. Mmm, så kan det bli och ibland så får man bara bita ihop och köra. Som plåster på såren så vet jag ju att jag får en likadan dag imorgon. #alltärslutikylarna Köket såg inte ut som på bilden ovan när sista bongen gått ut, det kan jag garantera 😉 Vi fick dock avsluta en mycket lång och intensiv dag med massor med goda skratt då två fd anställda kom på besök över ett glas i baren!

24.00 Genom duschen, lights out.

Dagens långa fundering, och uppmaning: Som företagare i hotell- och restaurangbranschen så har vi som bekant en uppsjö med kontroller som utförs av myndigheter varje år. Det är allt från miljö- och hälsa, brandskydd, sotning, ventilation, kassaregister, personalliggare och alkoholservering. Vi har personal som är inblandad i flera av arbetsuppgifterna som rör inspektioner. Det kan vara städning, alkoholservering, kassan och personalliggaren och naturligtvis kan det bli fel på många sätt och vis. Ansvaret ligger dock alltid hos oss, Johan och mig, att säkra att så inte sker, vi måste ha kontroll på att minderåriga ej serveras alkohol, att städningen i köket är ordentligt utförd, att livsmedel hanteras på ett säkert sätt, att allt registreras i kassan, att personalen skriver in och ut i liggaren – annars blir det böter och kontrollavgifter, väldigt höga avgifter i förhållande till verksamhetens omsättning. I vissa falla skulle vi kunna förlora serveringstillstånd på alkohol, och då skulle det vara slutet.

Vi kan aldrig komma undan vårt ansvar här, vi kan aldrig skylla på våra anställda. Som chef är du ALLTID ansvarig. Det gäller alla chefer, även ministrar. Sluta skylla på andra, ta ert ansvar – ni har hanterat människors sekretess på ett oerhört grovt felaktigt sätt! Ta ansvar!

Tack för idag, dag 29 av 69 i detta arbetspass.

Saker som är så mycket högsäsong

Gästgivardagboken söndag 23 juli – En företagares vardag och verklighet

Det finns saker som är väldigt mycket högsäsong.

Håret. Jag har nog inte borstat ut håret sen midsommarafton. En dusch, hårtvätt, handdukstorka och en knut i nacken och köksmössa på. När kvällen kommer släpps håret ut, som fortfarande är blött och det får torka under nattsömnen. Kan det mögla i hårknuten?

Naglar. Händer som ständigt är i vatten eller i handskar utsätter naglar för en omänsklig behandling vilket resulterar i misshandlade, supekorta, ”flisiga” och väldigt fula naglar. Det är nog lika bra att man inte har möjlighet att delta i några sommarfestligheter, det här är svårt att dölja.

Kläder. Jag har ju tidigare tagit upp saknade efter att få använda mina sommarklänningar. Nu har ju inte så många haft möjlighet till det i år iallafall…. Men vad är det som tvättas i tvättmaskinen? Jo, nästan uteslutande rutiga byxor, vita jackor, förkläden och kökshanddukar.

IMG_1444.JPG

Magen. Kakmuskler växer även på mig. Det är ju nu jag skulle behöva energin som mest för att ta de där häftiga långa powerwalken. Men jag hinner ju knappt gå på hundpromenad. Tack sonen för att du stöttar där! Om några veckor ska jag……

Hemmet. När jag får ett ryck så åker snabeldraken och trasan fram, men inte många gånger under högsäsongen. Desto gladare blir jag var gång för det blir en fantastisk skillnad här hemma. Vore jag pedant skulle det inte märkas!

Papper. De högarna växer, de jäser liksom riktiga surdegar. Skulle vilja lägga de i en kastrull och koka ner till pappersmassa. Förmodligen skulle jag få stora problem längre fram och som småföretagare kan man ju inte sticka huvet i sanden och försvinna. Verkligheten kommer ikapp.

IMG_1445.JPG

Söndagskvällar. Jag har bara jobbat aktivt i köket 8 timmar idag, men jag sitter här och gör varubeställningar och håller handen under hakan för att inte huvet ska falla i sömn. Några mail till, några fler varuorder, sen ska allt stängas ner och det gör även jag. Vi försökte idag att få några timmar hemma, för oss själva, men ack vad vi gick bet. Nu är klockan 21 och alla utom ett rum är incheckade så vi väntar. Sen knyter vi oss i soffan med te och en Netflixserie. Om vi orkar.

Dagens fundering: Vad gör turisterna när det regnar, verkligen ösregnar, en hel dag?

Tack för idag, dag 28 av 69 i detta arbetspass.

 

Gästgivardagboken torsdag 20 juli

En företagares dagbok med vardag och verklighet

07.30 Ja, jag har blivit recenserad från en gäst att jag var trött och sur vid frukosten. Men då var jag verkligen inte det, jag kanske missade att krama om tanten på morgonen (vilket jag inte brukar göra, men en del tror att det ingår). Den här morgonen var jag tvungen att hålla mig igång under hela frukosten för annars hade jag nog somnat över kaffet eller nåt. Och då får man inga fina recensioner. Det är ju poppis att recensera folket som jobbar mer än stället i sin helhet….

11.00 Vi har slitit hela morgonen, matat alla djur och växter, diskat undan allt, plockat in allt, städat ur frukostrummet. Personalen är här och städar hotellrummen. Det är sol och fint ute så jag går ner och plockar in lite mörkröda jordgubbar till förmiddagsfikat som vi tar med oss ut på verandan. En timme i solen. Det är att samla kraft! Nåja, datorn hängde med så jag tog tillfället i akt att uppdatera våra öppettider för hösen och vintern, svara på lite mail och bokningar. Men sitter man i solen på verandan så räknas det väl kanske inte till jobb?

IMG_1434

12.30 Går inte längre. Jag tar varvet genom duschen och hoppar i kökskläderna, de rutiga och den vita. Grissidan åker in i ugnen, mullbären som vi tog ur frysen igår åker ner i kastrullen, potatisen och rotfrukterna skalas och kokas. Kvällspersonalen anländer och full rulle bland alla kastruller! Jag hinner fixa statistiken till SCB idag. Hurra!

Grannen tittade in med en present för kattvakten. Jag som bara tycker det är skönt att gå 4 meter från gården, sitta en stund och klia kissen på magen 🙂 Nu fick jag en fin glasboll, alltså handblåst glas, som självklart ska hänga i min oas, växthuset. Man tackar!

IMG_1436.JPG

17.00 Trädgårdsvin ikväll! Alltså vinprovning med 3 skånska vingårdar och solen gör ett strålande jobb för att stämningen ska infinna sig. Det tackar vi för! Vinsugna gäster tar lokaltrafiken från Malmö för att kunna vara med på provningen och äta och dricka gott efteråt. Det är härliga människor som semestrar lite lokalt.

22.24 Köket urstädat, listan för morgondagen avklarad, en stund med ett glas av gårdagens misstag, en mysig hund, en serie på Netflix. Sen viskar kudden ”välkommen”!

Dagens fundering: Om jag inte vore svensk så skulle jag förmodligen utvisas eftersom jag tar ut för lite semester.

Tack för idag, dag 25 av 69 i detta arbetspass. (Jag förlängde just arbetspasset i och med att jag la ut nya öppettider fram t o m 2 sep)