Det är dags att jaga kostnader i offentlig sektor istället för att belasta företagen!

Idag är det lördag och det är fotboll på eftermiddagen, Sverige – England i kvartsfinal, som jag tippar att Sverige kammar hem med 3 – 2, men jag tänkte även skriva en tanke med anledning av (S) löfte om pensionerna och löfte om att lägga ännu mer kostnader på företagen.
Företagens lönekostnader är oerhört stora idag, en lön på 18000r som du får i handen är en kostnad för företaget på 33000 kr. Då är inte Fora och andra försäkringar inräknat.
I arbetsgivaravgiften ingår en ”allmän löneavgift” på 10,72%. I början på 2000-talet var den drygt 2%.
Vad är då allmän löneavgift? Vad avser den att bekosta?
”Allmän löneavgift är en skatt på lön som arbetsgivare i Sverige betalar till staten. Den regleras i SFS 1994:1920 (lagen.nu) och räknas som del av arbetsgivaravgiften (egenavgifter för egenföretagare). Skatten kallas avgift, men tillfaller staten och är inte kopplad till några förmåner i socialförsäkringsystemet.”
Med andra ord enbart en skatt.
Nu lovar (S) att arbetsgivaren ska betala få ännu mer för varje anställd för att pensionen ska öka. Nä, då tycker jag att man ska använda den dolda skatten som heter ”allmän löneavgift” som idag bara betalas utan att kopplas till något. Staten behöver hushålla på ett mer effektivt sätt med företagens och de anställdas bidrag till skattkistan.
Vad kostar alla våra myndigheter t ex? Alla kontrollanter som springer omkring och kollar att företagen skriver rätt i sina personalliggare? Arbetsförmedlingen där det behövs fyra (4!!) olika handläggare för att anställa en person på nystartsjobb? Eller som när vi i början av juni sökte en extrakock till köket i juli/augusti och får ett förslag på en person som precis gått ut musikgymnasiet? Vad kostar alla dessa myndigheter som inte gör sitt jobb? För det vet ni väl alla att myndigheternas existens och de anställdas löner och betalas av skattemedel.
Så sluta jaga företagen på avgifter och skatter, sluta svartmåla företag som gör bra resultat och börja jaga kostnader i offentlig sektor. Det skulle vi alla tjäna på!
Högre lönekostnader skapar absolut inte fler jobb och det tillsammans med det alltmer komplicerade regelverk som nuvarande regering skapar ger följande effekt:
Mindre attraktivt att starta företag 
– Mindre attraktivt att växa och anställa
– Mindre attraktivt att göra rätt för sig. Man gör ändå alltid fel
Sammanfattningsvis = färre företag = färre människor i jobb = fler i bidragssnurra = mindre skatteintäkter och ökade utgifter.
Just nu är det värmebölja och torka i Sverige. Värmeböljan vore fint om den istället infann sig i företagsklimatet, där råder snarare kyla och torka. Istället för att göra det oattraktivt att starta, driva och växa företag så inser väl varje klok människa att ett gynnsamt och varmt företagsklimat skapar fler som attraheras av företagandet = fler människor i jobb = färre  i bidragssnurran = fler som bidrar till skattkistan och minskade utgifter. Inte minst så ger ökat företagande ett mer levande Sverige!
Så här fördelas de arbetsgivaravgifter som företaget betalar in på din lön:
Skärmavbild 2018-07-07 kl. 08.54.10
Annonser

Lagen om personalliggare – snaran för den fria företagsamheten dras åt.

3 dagar innan nya lagen om personalliggare träder i kraft kommer Skatteverkets ställningstagande och vad de kallar förtydligande av regler. Frågorna blir ännu fler och jag kan börja med att ställa frågan:

Varför vill inte vare sig regering med Magdalena Andersson i spetsen, som drivit förslaget, eller Skatteverket ta till sig av vår oro eller synpunkter på denna tandlösa lag som man då väljer att utöka? Vi har haft offentlig dialog med Skatteverket, åtskilliga debattartiklar har skrivits från företagare och organisationer, vi har haft Skatteverkets nationella samordnare och chef för södra Sverige här på ett dialogbesök. Men det är som att slå huvudet i betongvägg.

Jag ska försöka utifrån mina egna erfarenheter och verklighet, många andra företagares erfarenheter och verklighet som kontaktat mig grotta ner mig i vad detta kommer att betyda.

Vad är verksam?

Skatteverket:Vid bedömningen av om en person är verksam eller inte ska hänsyn tas till i vilken utsträckning arbetsinsatsen bidrar till näringsverksamhetens bedrivande och är av betydelse för verksamhetens arbetskrafts­behov. Är arbetsinsatsen obetydlig för verksamheten ska personen inte anses vara verksam.

En ytterligare omständighet att ta hänsyn till är var arbetet utförs. En person betraktas som verksam i detta sammanhang till den del arbetsuppgifterna utförs i den verksamhets­lokal där den personalliggarpliktiga verksamheten bedrivs.

Även omständigheter såsom t.ex. klädsel och befogenhet att ta upp beställningar och betalning är av betydelse vid bedömningen av om en person är verksam eller inte.

En samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet måste göras för att avgöra om en person är verksam eller inte”

 Detta innebär till att börja med att allt detta faller på sitt eget grepp då varje enskilt fall ska bedömas av en kontrollant huruvida en person är obetydlig eller betydlig för verksamheten under den korta tid någon gång om året som en kontroll görs? Superkontrollanter med full insikt i företagandets värld alltså. Jag småler, eller i själva verket blir jag skräckslagen.

Nästa omständighet, som det kallas, är var arbetet utförs. Den nya lagen innebär att vi som företagare ska registreras och det var då för att Skatteverket ska bedöma hur många personer som behövs i verksamheten och hur mycket arbete företagsledaren utför. Lite hjälp till oss företagare att planera verksamheten alltså? Men, då ska bara den tid räknas som jag utför i verksamhetslokalen, alltså inte den andra heltiden jag utför i annan lokal t ex hemma vid köksbordet med webblösningar för bokföring, marknadsföring, personalfrågor, skatter och annat? Det är alltså inte viktig för verksamheten?

Som företagsledare så har du ansvar att se till att verksamheten fortlöper som den ska, det innebär att ibland kasta sig i bilen för att inhandla något som personalen behöver. Om jag glömmer skriva ut mig då och det blir kontroll? Ja, då blir det böter. MEN enligt Skatteverket så får jag göra ett kortare ärende, till t ex närmsta affär. Jag ringde Skatteverket igår och frågade hur de definierar ett kortare ärende.

– ”Det måste du själv avgöra, det kan vara en halvtimme, en timme kanske är lite långt. Men i slutändan så är det kontrollanten som vid en kontroll gör en bedömning”

”Skatteverkets bedömning av ett företags arbetskraftsbehov påverkas av i vilken utsträckning näringsidkaren eller företagsledaren själv eller dennes familjemedlemmar deltar i verksamheten.”

 Jag får en ryslig känsla av att här finns det hundar begravda. Är vi på väg in i ett samhälle där man som familjemedlem inte får gå in och stötta och hjälpa sina kära utan att få lön? Tar småföretagaren med sin låga lön och familjemedlemmen som stöttar jobbet från någon annan? Ja, då kan ni själva prova på att driva ett småföretag i Sverige och ge alla inklusive dig själv och familjen marknadsmässig lön för HELA arbetsinsatsen. Sverige skulle då stå utan småföretag helt och hållet.

Hur man är klädd har också betydelse för en bedömning om man är verksam eller inte. Vad blir nästa regel? Alla i branscher med krav på personalliggare ska ha lika uniformer för att kunna urskilja vem som är verksam eller inte? Idag så kan restauranger ha väldigt vardaglig klädsel som sin arbetsklädsel, det kan vara t-shirt, jeans och bekväma gympadojor. Hur tänkte man här? Hur bedömer en kontrollant detta?

”Begreppet verksamma omfattar alltså alla personer som på grund av någon form av överenskommelse mellan den som bedriver verksamheten och den verksamma personen deltar i bedrivandet. Detta innebär bl.a. att även personal från bemanningsföretag och personer som arbetar oavlönat ska antecknas.”

Här kommer vi till kapitlet som för vår del handlar om Prao-elever och feriarbetare från kommunen. Den delen är inte ny, men hur det hanterats har blottlagts under den senaste månaden.  Företaget är inte ekonomiskt ansvarig att betala lön, skatter eller arbetsgivaravgifter för dessa personer utan ställer upp med handledning och i många fall första kontakten med arbetslivet. Om Prao-eleven går hem utan att skriva ut sig och det blir kontroll så åker företaget, alltså inte skolan eller dess arbetsgivare kommunen, på böter på minst 15000 kr. Här borde det väl ändå räcka med ett intyg från skola eller anställningsbeviset från kommunen.  Men nej, det räcker inte. Från vår sida innebär det ett omedelbart stopp för att fortsätta med denna tjänst vilket såklart är en stor konsekvens för alla ungdomar då jag är övertygad om att fler företag inte kan ta den risken.

 ”För att omfattas av dokumentationsskyldigheten måste det dock finnas någon höjd på den verksamma personens aktivitet. Det är naturligtvis uteslutet att den person som i en brick­lunchservering efter avslutad måltid ställer ut sin lunchbricka i diskvagnen skulle kunna omfattas. Detsamma gäller en person som på eget initiativ, helt utan överenskommelse – uttrycklig eller tyst – mellan näringsidkaren och personen själv, röjer några bord som använts av andra gäster. Vilka omständigheter som är avgörande för om en person ska anses verksam eller inte får avgöras i det enskilda fallet och blir ytterst en fråga för rättstillämpningen.”

 Så för guds skull, prata inte med mig om du vill hjälpa till! Det gäller bara för mig att bevisa att du stöttar utan att jag är medveten om det.

Vad var det som gällde med verksamma barn då? Likaså här så blir det än mer luddigt. Leo som plockar av ett bord tillfälligt är obetydlig för verksamhetens bedrivande. Men vad händer om Leo vill ta på sig ett förkläde för att leka serveringspersonal? Klädernas betydelse alltså!!

My (15 år i texten) som arbetar varje lördag med att plocka upp varor är då verksam eftersom det är regelbundet och anses då vara av betydelse för företaget. Men om My var 3 år och följde med pappa till jobbet varje lördag och hjälper till att plocka upp varor och dessutom kanske vill ta på sig en kockmössa – då är alltså en 3-åring verksam. Dvs barnarbete utan lön.

Vi går till punkten som handlar om kontrollen:Skatteverket får besluta om kontrollbesök för att kontrollera att den som är eller kan antas vara skyldig att föra en personalliggare fullgör sina eventuella skyldigheter. Kontrollavgift ska tas ut om Skatteverket vid kontrollbesök finner att den som är skyldig att dokumentera identifikationsuppgifter i en personalliggare inte fullgör sin skyldighet. Detsamma gäller om personalliggaren inte hålls tillgänglig för Skatteverket i verksam­hetslokalen.”

 I ett annat stycke står: ”En samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet måste göras för att avgöra om en person är verksam eller inte”.

 Finns det någon som kan se någon annan förklaring i detta än att personalliggaren är en närvarokontroll, som det har varit och kommer att fortsätta att vara? Var finns det något som visar att kontrollavgift tas ut vid misstanke om skattefusk? Ingenstans står att läsa att personalliggaren ska synkas mot utbetalda löner, skatter och arbetsgivaravgifter.

Är det någon som överhuvudtaget har fattat på vilket sätt detta skulle stävja svart arbetskraft?

Inget i det här ställningstagandet har egentligen någon betydelse då vi som jobbar i dessa branscher med kontroller från myndigheter vet att tolkningarna är lika många och godtyckliga som antalet kontrollanter i det här landet.
Politiker och myndighet har olika uppfattning om samma fråga och ger olika svar.

Om inte ni vet, hur ska vi kunna göra rätt?

Som småföretagare i en bransch där allt kontrolleras, från hur vi diskar knivar, om hotellrummen har belysning (ja, det finns protokoll från 2018 på detta!!), till säkert brandskydd och miljöarbete så ska nu även min tid som företagare kontrolleras, vilka kläder jag, vår personal och familj har på sig, vad som är betydande arbete för verksamheten, vad min familj stöttar med, hur länge jag utför ett ärende. Jag känner hur snaran för den fria företagsamheten dras åt. Den är inte så fri längre. 

 Strategin att jaga ett fåtal fuskande näringsidkare ställer till ett helvete för resten av Företagssverige så jag fortsätter att uppmana att:
– Genast slopa kravet på att företagsledaren och dess familj ska registreras i personalliggare.
– Skapa ett effektivt och träffsäkert verktyg mot svart arbetskraft
– Jaga de kriminella och oseriösa och sluta med häxjakten mot landets småföretagare
– Öka arbetet med regelförenkling och gör det möjligt att göra rätt

Hur man kan välja att utöka en lag som siktar så fel och träffar så snett är obegripligt.

Att driva företag med vinst är tryggare än med förlust

Reepalus vinstutredning stormas för närvarande av remissvar enligt SVD 7 feb från oroliga och förbannade företagare i landet. Jag förstår varför. Reepalus välfärdsutredning är ett hån mot företagsamhetens drivkrafter, mot de som satsar sina timmar, sitt kapital, sin kompetens och bygger upp något som vi alla behöver. Välfärd.

Utredningen anser att dessa människor hellre ska driva sina företag med förlust eller rent av försvinna från jordens yta med sitt företag. För det blir resultatet.

Hur är det då att driva ett företag med förlust? Det vet jag.

För 14 år sedan blev jag och min man ägare av vår gästgivaregård, vi var absolut inte nya i företagarvärlden då vi var resebyråägare sen många år tillbaka. Men vi var nya i hotell- och restaurangbranschen, och även nya på att äga en så stor fastighet. Naturligtvis var tanken att verksamheten skulle gå som på räls från dag ett, det är man ju liksom för mycket entreprenör, eller kanske idiot, för att tro något annat. Men det handlar om viljan, önskan och tron på det man gör, annars skulle man inte starta en verksamhet. Nu är ju inte verkligheten helt enligt dessa parametrar alltid och vårt företag gick med brakförlust de första åren.

Att se siffrorna i fel färg på sista raden är oerhört påfrestande, magontet finns hela tiden, nätterna störs av oroliga mardrömmar och ångest. Hur ska vi lösa våra skulder? Hur ska vi betala löner och arbetsgivaravgifter? Hur ska vi själva klara oss? Många jobbiga frågor som måste få ett snabbt svar. Banken drar åt svångremmen och blir försiktiga, leverantörerna drar öronen åt sig och blir försiktiga, personalen blir ängslig och även kunder kan försvinna då ett företag som går med förlust anses oseriöst. De här åren var de värsta i mitt liv. Jag tror egentligen inte att det är möjligt att göra de arbetsinsatserna som vi, jag och maken, gjorde under de här åren för att rädda verksamheten. Vi, ägarna, är ju den allra, allra billigaste arbetskraften och med underskott på sista raden så är minskade lönekostnader det snabbaste sättet att minska detta underskott.

Det innebär färre arbetstillfällen för andra. Färre jobb.

Det tog oss flera år att vända trenden och första året som vi faktiskt visade vinst, då var känslan av stolthet övermäktig. Vi hade vänt, vi skulle klara detta och nu var det bara att köra framåt och uppåt om än massor med arbete återstod för att bygga upp en stabil verksamhet.

Idag, 14 år efter vårt inträde i branschen, så har vi ett stabilt företag, vi har med våra pengar renoverat, lagat, investerat i maskiner och behöver inte oroligt räkna varje timme personalen jobbar. Vi mår bra, vi jobbar mycket men vi jobbar oss inte sjuka. Därför att vi har vinst. Det är tryggare än förlust.

När vi nu ser en utredning om hur välfärdsföretag i Sverige ska regleras med vinsttak, som är löjligt lågt och kan lika gärna bli förlust, så är det ett hot mot dessa företag. Hur ska deras banker agera? Hur ska deras leverantörer agera? Kommer de att bli lika försiktiga som de blev mot vårt företag? Kommer antalet välfärdsföretag att minska och jobben bli färre? Ja, troligen. Men vinsttaket är även ett hot mot välfärden och dess vidare utveckling, för säg mig, hur ska den offentliga sektorn hantera alla patienter, elever och väntetider när den privata sektorn reduceras?

Varför är det fult att sträva efter ett bra resultat, få företaget att växa, investera och anställa, framför skitresultat, uppsägningar, nedläggningar eller konkurs? Vi borde i stället haft en utredning om hur offentlig verksamhet kan ta lärdom av den privata sektorn och hur de med samma peng kan göra vinst istället för den offentliga sektorns förluster som ska täckas med pengar från någon annans budget. Det är tryggare för skattkistan.

Det är inte lika enkelt att skapa vinst!

2017 går jag in på mitt 23:e år som företagare och det har ju varit en fantastisk tid på många sätt. Det val jag gjorde den där dagen när chefen på det stora företaget undervärderade min kompetens och erbjöd mig ett jobb långt under vad min erfarenhet och kompetens kunde erbjuda. För att jag hade småbarn hemma som kunde bli sjuka. Ja, det kunde de ju, men de har ju en pappa också. Det örat lyssnade inte den mannen på. Då startade jag eget företag just för att ingen skulle bedöma min kompetens utifrån hur gamla och ev sjuka mina barn var.

Det finns en frihet med att vara sin egen chef, friheten att själv bestämma riktning och färdsätt, friheten att själv bestämma vem man vill arbeta med, vilka kunder man riktar sig till, vilken kompetens som ska tillföras i företaget. Det är fantastiskt att få möjlighet att bygga upp något från noll till en verksamhet som äntligen kan generera en vettig lön även till mig.

Det finns också en stor osäkerhet med att vara företagare och det handlar inte minst om politiken som ändrar spelregler med kort varsel. Jag minns en vän vi har som köpte en 10-årskalender för att kunna planera många år framåt. Det kan man inte som småföretagare då förutsättningarna gör att jag måste rita om kartan med jämna mellanrum. Som tur är så finns det idag digitala kalendrar där det är enkelt att sudda och skriva nytt, tack vare något innovativt företag ju!

Vadå spelregler? ”Du har ju själv valt att vara företagare” hör jag ofta, men ärligt talat inte lika ofta nu som för ett antal år sedan då ingen pratade om oss. Vi fanns ju liksom bara, drev våra företag, anställde folk, betalade skatter, arbetsgivaravgifter, moms, kontrollavgifter, tillsynsavgifter, exporterade och importerade, tillverkade tjänster och produkter och inte minst tog vara på nya idéer. Vi rullade vårt land framåt, men mycket i det tysta. Något har hänt, vi är inte så tysta längre, vi syns och hörs i debatterna, vi vågar kliva fram och ta ställning för att vi ska få ett företagsklimat som gör det möjligt att utveckla våra företag vilket i sin tur gör att du som inte driver företag har större möjlighet att finna ett jobb och har möjlighet att i flera branscher välja arbetsgivare. För det går liksom hand i hand. Du har väl inte undgått siffran 4 av 5 jobb skapas i småföretagen.

Det har inte vår nuvarande S/Mp styrda regering förstått. Med stort inflytande av vänsterpartiet så stormar de socialistiska värderingarna in över Sverige, där vi företagare inte skall ta plats, vi giriga företagare ska förintas genom att förutsättningar för privat företagande skall göra det mycket svårt att fortsätta att utveckla våra verksamheter. Jag tänker även på dig som är anställd i dessa privata verksamheter, hur känner du dig när regeringen spottar på det jobb du utför för att du själv valt arbetsgivare? Idag vill regeringen strypa välskötta företag som med samma peng som de offentliga verksamheterna får visar på tillväxt, vinst, kundnöjdhet och ett mycket stort antal anställda som själva har valt sin arbetsgivare. Vi har under senare år gått igenom smutskastningskampanjer om bl a restaurangmoms, arbetsgivaravgifter, vinster i välfärd, RUT och ROT där man gör allt för att förvrida sanningen i utredning efter utredning där företagare framstår som lögnare och giriga människor utan empati och kompetens. Det är inte att skapa ett gott företagsklimat, det är att sänka sig till en sandlådenivå där man med mörkröda spadar skyfflar undan innovativa entreprenörers företagsidéer och glädje att skapa lönsamma och växande företag. För som rubriken i dagens SVD  säger ”Vilken klåpare som helst kan göra förlust” så är det verkligen inte lika enkelt att skapa vinst. Det kräver hårt arbete, långsiktig planering och mål!

Vårt land måste bereda plats för ännu fler företagare som satsar sin tid, idérikedom och egna pengar i välskötta, vinstskapande, jobbskapande verksamheter, det är dags att våga satsa!

LO – se företagarna som har modet att skapa jobb.

LO borde städa i sina egna skåp. Istället så utför man kampanjen ”smutskasta näringslivet så mycket vi kan”. Vad Lemne har i lön påverkar inte hur mycket min kallskänk får i lön, lika lite som att Thorwaldssons lön skulle påverka min lön som småföretagare.

Vi kunde igår läsa Rebecca Uvells artikel ”LO-sluta vilseleda om VD-lönerna” där hon beskriver verkligheten utifrån ett annat perspektiv. Att majoriteten av Sveriges VD:ar tjänar mindre än den högst betalda industriarbetaren. Det säger en del om LO:s felaktiga fokus. Jag tycker det är så ledsamt, när man inte kan se fakta utan att sprida vilseledande argument.

Näringslivets VD:ar, ja, vad är det för ena figurer egentligen? Man kan om man läser LO:s rapporter tro att det är ett kollektiv av människor som alla är likadana, tjänar ofantliga summor med pengar medans deras anställda knappt klarar hyran. Jag ska berätta en annan version.

I 22 år har jag drivit företag, småföretag, oftast med anställda på olika poster, med olika villkor och med olika löner. De som för det mesta står längst ned på lönelistan, dvs de som har den lägsta lönen, ja det är jag och min man. Vi har under många år gett många ungdomar en första fot in på arbetsmarknaden med sommarjobb och säsongsjobb, de har fått lära sig ett yrke, ja även servitör och servitris är ett yrke i mina ögon, ett viktigt serviceyrke som kan utföras på samma sätt nästan var du än kommer i världen. För dagens globala ungdomar är det en fantastisk möjlighet. Är du t ex 20 år, har ingen utbildning eller erfarenhet från restaurangjobb så är ingångslönen  20 220 kr.

”Härmed avses arbete där förkunskaper inte är något krav och introduktion och utbildning normalt sker på arbetsplatsen. Någon formell utbildning är i sig inte en förutsättning för att klara arbetsuppgifterna.” Så står det i avtalet. Det innebär naturligtvis att jag som arbetsgivare har ett stort ansvar i att utbilda och introducera den nyanställde oerfarne på sin arbetsplats. Det tar tid och kostar pengar. Om du har gymnasial yrkesutbildning och 6 års yrkesvana så kan din lön hamna på 22 839 kr, lönespannet är alltså mycket snävt. Min egen lön har under mina 22 år inte överstigit någon av dessa.

”Skyll dig själv”, ”har du inte bättre lönsamhet så du inte kan ta ut eller betala ”riktiga” löner så har ditt företag inget existensberättigande” osv, osv. Det är mycket vanliga argument från bl a fackliga företrädare, socialdemokratiska politiker, vänsterpolitiker överhuvudtaget till oss småföretagare som dag efter dag jobbar dubbelskift, skapar jobb till andra, betalar löner, skatt, arbetsgivaravgifter och försäkringar och ska samtidigt skapa lönsamhet. Småföretagens lönsamhet är inte sällan beroende av vilka skatter och andra pålagor våra beslutsfattare skickar som ett brev på posten, ofta med kort varsel på förändringar. Någon långsiktighet anses kanske inte att det behövs i näringslivet. Att vi står upp och kämpar för bättre förutsättningar bemöts inte sällan från fackligt håll med ”giriga företagare som ska tjäna pengar på lågavlönade”, ”vi har massor av medlemmar som kan gå in och trascha dig och dina arbetsgivarkollegor”. Det är en skrämmande  attityd och argument som generaliserar företagsamhetens entreprenörer som ett kollektiv som utnyttjar. Men så är ju er bild av världen i stort. Att vi har kollektivavtal med organisationer med attityder som dessa är beklagligt.

Jobben tar inte slut, däremot så blir trösklarna så höga så de jobb som finns utförs av färre människor, inte sällan vi som själva driver företagen. 

Att för mig anställa en person som idag befinner sig i utanförskap, en ungdom som får sitt första jobb eller nyanländ, är inte främmande. Men då jag ska betala lön som långt överstiger min egen till en person som inte har erfarenhet, kompetens eller språket så kan väl vem som helst förstå att det blir konstigt när debatten om lägre ingångslöner bemöts med apartheidargument, ”sänk inte alla löner” och jämförelser med Sveriges mest betalda VD:ar.

Skulle inte alla tjäna på om LO lägger ner den här barnsliga debatten och tar verkligheten på allvar. Många människor behöver ett jobb, en lön framför ett utanförskap och bidrag och vi har ett land där entreprenörskap och företagare har modet att skapa jobb till andra. Se det, och sluta larva er med oväsentliga jämförelser. Jag skiter fullständigt i vad Thorwaldsson har i lön, det jag bryr mig om är att vårt företag är lönsamt, att det växer och att de som jobbar här trivs, får en lön och framförallt mer kunskap. Jag bryr mig om vilka förutsättningar som ges för detta och jag och många fler småföretagare kommer att fortsätta kämpa för den saken!

 

Otrygga företag kan inte skapa högre sysselsättning

Fredagen den 26 juni går vi in i bubblan, arbetsbubblan. Vi kommer ut någon gång i slutet på augusti, bleka, trötta och förhoppningsvis nöjda efter en bra säsong. Ett 60-dagarspass med 15-timmarsdagar, något som är vardag för en småföretagare. Säsong 13 som ägare av en 300-årig gästgivaregård har verkligen varit en berg- och dalbana, inte minst när det gäller vilka förutsättningar man ska förhålla sig till. Det gäller att upprätthålla sin envisa entreprenörsanda och vara uppfinnare på sin egen gård.

Vi är på väg in i en avtalsrörelse och redan nu skallar kraven på att de otrygga anställningarna ska bort, taket på A-kassan ska höjas, och skatterna på jobb och företag når en nivå som är förödande. Naturligtvis vill ingen leva i otrygghet, vi vill alla kunna ha någon slags ekonomisk täckning för våra utgifter även då vi inte har jobbinkomst, men alla reformer man skallar om handlar om de anställda i vårt samhälle, det är så allting är uppbyggt en gång i tiden, och så fortsätter det.

En tillvaro som småföretagare innebär inte sällan att jobba för två, eller fler då man ofta får kliva in och göra jobbet själv när någon blir sjuk. Om du själv blir långvarigt sjuk och behöver ta det lugnt får du väga detta mot både privat inkomstbortfall som företagets verksamhet. Vikarie för dina många arbetstimmar till marknadsmässig lön är inte att tänka på. Då småföretagaren ofta har en lön som ligger långt under de anställdas kollektivavtal så blir även sjukpenningen därefter samtidigt som verksamheten riskerar att tappa farten. En enorm otrygghet.

I min bransch, hotell- och restaurangbranschen jobbar vi med säsonger. Inte minst alla vi som driver verksamhet på landsbygden. En högsäsong då vi ska tjäna ihop pengar för att överleva lågsäsong.Att som företagare bli sjuk under högsäsong kan verkligen vara förödande för verksamheten. Kniven på strupen med andra ord för det är ju inte så att du som småföretagare kan stämpla de dagar som företaget inte har några inkomster, vilket är grunden för att företaget ska betala ut lön. Nu skallar ropen om att visstidsanställningar ska bort, det är otryggt. Ja, kanske det, men nödvändigt för att vår bransch överhuvudtaget ska finnas. Som småföretagare i vår bransch bestäms ditt liv och din verksamhet utifrån så många yttre faktorer såsom väder, valutor, konjunkturer, turistströmmar och inte minst skatter, avgifter och tillstånd. Det svänger, kraftigt, från månad till månad, från vecka till vecka, från den ena dagen till den andra. Då är det nödvändigt att också ha en flexibel personalstab. För det är väl inte så att alla ni som har semester i juli vill byta till januari, eller ni som äter lunch kl 12 vill äta kl 15 för att vi skulle få ett jämt flöde av gäster hela året dygnet runt? Nej, ni vill ha er trygghet.

Som småföretagare med en hotell- och restaurangrörelse så känner du av varje svängning i omsättning men det är inte det som räknas egentligen utan det är bara ett mått. Ett annat ännu viktigare mått är vad siffran längst ned säger efter att kostnaderna dragits av. Den sk vinsten eller förlusten. Politikers dribblande med momsen, arbetsgivaravgifter, bolagskatter, tillståndsavgifter, energiskatter ger direkta effekter både till viljan, modet och inte minst möjligheten att skapa tillväxt och jobb. Svängningar och otrygghet som detta skapar skulle ingen anställd i vårt land acceptera, men när det drabbar småföretagen så skiter man fullständigt i det från regeringens håll. Vi är inte viktiga. Att hävda att det är fel på affärsidén, som många vänsteranhängare hävdar när en småföretagare har synpunkter på den jobbdödande politiken, är tunna argument då i sådana fall större delen av restaurangbranschen, handeln och inte minst samtliga landsbygdsföretagare skulle drivas med felaktig affärsidé. Men så är ju inte naturligtvis inte fallet, företagarna är inget kollektiv med samma förutsättningar utan istället envisa entreprenörer som vill förverkliga idéer, skapa tillväxt och jobb till sig själv och till andra. Se det istället.

Regeringens vilja att stänga ute småföretagen är synnerligen uppenbar inte minst när det gäller upphandlingsprocesser. På flera ställen kräver man nu kollektivavtal för att få delta i en upphandling. Många småföretag har inte det då det kan röra sig om familjeföretag. De blir alltså utestängda även om man skulle tänka sig att flera småföretag går ihop om en upphandling. Senaste nytt är att man ska anställa en långtidsarbetslös eller erbjuda praktik. En restaurang som vill vara med i en upphandling faller då direkt eftersom det inte är tillåtet att ha praktikanter under vissa förutbestämda tider som facket bestämt. Hur får vi ihop det här då? Och bara för att man upphandlar betyder väl inte att man behöver mer personal? Och vart tog företagets rätt att bestämma vem man vill anställa och med vilken kompetens vägen? Några exempel på okunskap som skapar både omöjliga förutsättningar och stor otrygghet hos småföretagaren.

Jag har ställt frågorna till flera av regeringens och socialdemokraternas politiker på twitter. men de svarar ALDRIG när man kommer till frågan om hur deras politik främjar småföretagens tillväxt och jobbskapande. ALDRIG ett svar på den frågan. Det måste ju betyda att regeringen anser att 4 av 5 jobb är totalt oviktiga i vårt land och bättre är att gömma arbetslösheten i statliga åtgärder än att skapa förutsättningar för småföretagen att skapa fler jobb och öka sysselsättningen.

Politiker i Sveriges regering, våga släppa kontorssolen och debattpodiet och ta möjligheten i kragen för att ta er ut i verkligheten bland småföretagarna under era semestrar för så länge ni inte förstår vad som skapar jobb i ett småföretag så kommer ni att fortsätta fatta förödande beslut för jobben och tillväxten. Så länge som politikens beslut enbart handlar om anställda, industri och ams-åtgärder så kommer inte sysselsättningen i Sverige att öka! Så länge som företagaren och dess verksamhet svävar i otrygghet med ständigt nya förödande beslut så kan ingen planera för tillväxt och jobb, det gynnar ingen.

Löfven – här får du ditt sanningstal inför 1:a maj!

1:a maj, dagen då Socialdemokraternas partiledare håller tal om hur landet ska byggas i sann socialdemokratisk anda. Att landet i den andan ska byggas utan företagen och landsbygden kan vi väl vara överens om. Jag minns förra årets tal som gjorde mig klart kränkt då jag som företagare och jobbskapare varit med och byggt detta landet i över 20 år, men företagen finns inte med i dåvarande statsministerkandidatens tal. Jag skrev ett eget tal ”En kränkt företagare talar”, som bara lästes, delades och diskuterades av drygt en kvarts miljon människor. Men nu tänkte jag hjälpa statsministern på traven med 1:a maj talet. Ett sanningstal. Typ så här:

”Ärade medborgare, vårt land Sverige står inför många utmaningar och vi ska göra allt för att landet ska drivas i en sann socialdemokratisk anda, tillsammans med framförallt Vänsterpartiet. Jag kommer här att lista en rad åtgärder som alla syftar till att tömma ladorna, skapa arbetslöshet, sänka företagen, avveckla landsbygden och överföra all makt till staten.

1. Ungdomar behöver ingen egen lön. Vår avsikt är att de snabbt ska in i bidragssnurran i något av de statliga åtgärdsprogrogrammen som vi skapar, lagliga eller olagliga, det spelar mindre roll då vi får statlig kontroll över var de befinner sig. Därför höjer vi arbetsgivaravgiften för unga, med andra ord gör det dyrare för företagen att anställa och eftersom de blir utan jobb så räddar vi dem med a-kassa.

2. Vi avser att strypa hela småföretagsamheten, inte minst de som skulle kunna tänka sig att delta i en offentlig upphandling. Det gör vi genom att facket ska vara våra kontrollanter av att kollektivavtal finns. Hehe, där får vi bort familjeföretagen och soloföretagen på ett smidigt sätt.

3. Våra skattechocker kommer att slå hårt mot landsbygdens företag och service, precis som vi vill. Avveckla landsbygden, den kostar bara pengar och vi kan ju inte bygga tunnelbana till varenda håla. Vår politik riktar sig främst till de som bor i storstan och där finns ju kollektivtrafiken som vi alla är med och betalar, då kan ju alla flytta dit istället för att vi skapar förutsättningar för landsbygden. Därför har vi indexreglerat skatten på bensin, en säker dödsstöt mot verksamheterna på den onödiga lansbygden.

4. Eftersom vi avser att snabbt avveckla landsbygden så drar vi bort alla arbetstillfällen på de statliga myndigheterna och centraliserar dessa till storstadsregionerna, dit ändå alla ska flytta.

5. Vinst. Ett förbannat ord som enbart hör hemma i de statliga lotterierna. Vår utredning om vinster i välfärden kommer att fokusera på att visa på att vinst och vård inte hör ihop. Vi kommer att ta fram de värsta exemplen på missburk av våra gemensamma skattemedel, för varför ska vi lära av de som lyckats med sin verksamhet, fått ett överskott och nöjda kunder fast med samma peng som den offentliga som går med förlust. Det verkar onödig kunskap att ta till sig, jag är svetsare i grunden och någon kunskap om hur man driver företag behövs inte för att styra landet. Det har liksom inte med varandra att göra. Mitt mål är att dessa privata företag i välfärd, skola och omsorg ska beläggas med så usla förutsättningar så att de lägger ner. Det ger oss en större mängd arbetslösa att ge a-kassa och överfulla offentliga vårdinrättningar. DET kallar vi utmaningar som heter duga!

6. Valfrihet är en styggelse och ett förbannat påfund. Det ställer till det för människor då de måste fatta svåra beslut, som vilken vårdcentral de ska gå till, vilken skola deras barn ska gå i eller ännu värre vilken hemtjänst de ska välja. Vi vill förenkla för våra medborgare, vi, staten står för besluten, vi avvecklar alla svåra beslut för våra medborgare. Det beslutar vi.

7. Vi bedriver en jobblinje, den är svartfärgad. Eftersom vi idag har många arbetslösa människor i landet så gör vi det än mer svårt för företagen att skapa sk vita jobb. Att Beda 80 år som vill ha städhjälp betalar till en svartarbetande städerska utan försäkringar och kollektivavtal istället till ett RUT-företag med dessa förmåner ser vi som en naturlig utveckling med vår politik. Att det är mest kvinnor som driver dessa företag kan vi även med glädje meddela att då går vi framåt med vår sk feministiska politik. Varför ska byggfirman som finns på landsbygden finnas när vi kan flytta de jobben till storstan för att bygga bostäder till alla som nu ska urbaniseras? Vi kallar det subventioner till företag, andra kallar det jobbskapande men varför ska vi politiker skapa jobbförutsättningar hos de privata aktörerna. De ska ju ändå avvecklas.

Vi må vara färgblinda men vägen till att släcka ljuset för Sverige har bara börjat. För visst, kära medborgare, känner ni vänstervinden och återgången till det fagra 80-talet, tiden då vi slapp tänka själv, då staten drev restaurang och AMS-jobben var det man strävade efter. Det är dit vi är på väg! // Statsministern ”

Vassego, det var så lite!