Beslutsfattare, ta er tid att förstå oss!

Gästgivardagboken lördag 29 juli – En företagares vardag och verklighet

Vi är halvvägs i vårt maratonpass, nu börjar andra halvleken. Lite tröttare i benen, lite ömmare i kroppen, lite mer längtan efter vila på bänken men ack så segersugna! Segern som jag menar är att gå i mål, med en fantastisk säsong som vi hoppas kunna summera som en äkta vinst. Ingen ska kunna säga att bedriften av vinst är ett resultat av ”bidrag från staten” som de där föraktfulla människorna menar och som är anledningen till att jag delar med mig av vår vardag, vår verklighet och mina tankar till er, på ett ganska närgånget sätt. De som bidrar är företagarna.

Företagarföraktet som jag möter ganska ofta, i och med att jag lyfter frågorna som rör framförallt småföretagarna, måste ju rimligtvis vara ett resultat av fullständig okunskap om vad som bygger ett företags lönsamhet och framgång. Det finns flera faktorer som man missar i föraktskommentarerna. När ett behov uppstår i samhället så finns det entreprenörer, alltså de med idéer och mod, som gör verklighet av behovet. Innan det ens skapats någon affär i verksamheten så kan det gå lång tid, en tid då entreprenören kanske har annat jobb för att få inkomst alternativt lever på ingenting för att så snabbt som möjligt få igång verksamheten. Det kan ju också visa sig att idén inte håller och stannar där, som en idé, men någon har vågat tanken att göra något själv och inte vänta på att någon annan fixar.

När då företaget är startat och premiärdagen kommer så ramlar ju inte inkomsterna in från dag ett, kunderna står inte automatiskt och knackar på dörren. Det kan gå lång tid då personal ska ha lön, hyror ska betalas, marknadsföringspengen skjuter i höjden, felberäkningar kommer i kapp och inkomsterna är blygsamma. Men en sak ska ni veta och det är att det här med att ”ge upp”, ”lägga ner” eller ”stänga igen” är den allra sista utvägen för en sann entreprenör. Vi tar oss igenom dalarna, avgiftshöjningar, skattehöjningar, regeländringar, myndighetskrångel, personaladministrationen, nödvändiga renoveringar och roliga renoveringar, pappershögarna, vi gör det för 42 kr i timmen och vi ser bara segern framför oss. Målet. Likt en elitidrottare som satsar allt så satsar vi våra pengar, vår tid och vår energi för att vi tror att det ska gå att komma i mål. Vi gör det varje år, slutresultatet varierar men ju mer man tränar desto bättre blir det. Vi lär oss vilka kostnader vi inte ska ge oss in på, vi lär oss vilka kunder vi ska satsa på, vi lär oss vad våra kunder har för prioriteringar och önskemål.

Att vi inte räcker till alla gånger är bara en mänsklig faktor, olusten när otillräckligheten infinner sig är en oskön känsla, irriterande. Det är de gångerna jag står bakom kakelväggarna i köket och allt brister, tårarna kommer och i den stunden begriper jag inte var ny kraft ska komma ifrån. Men den kommer alltid någonstans ifrån, tanken på målet och slutresultatet, precis som när jag var ung och idrottade.

Dagens fundering: Om fler beslutsfattare, politiker och myndigheter, skulle ta sig tid att uppleva vår verklighet, lyssna på våra många erfarenheter, förstå hur vi gör och tänker så tror jag att vi skulle komma närmare ett företagsklimat i Sverige som vore mer gynnsamt. Det är väl det klimat som borde få en ordentlig uppvärmning. Jag tror att om myndigheter och politiker i alla läger skulle se värdet av oss när det gäller jobb och tillväxt så skulle företagarföraktet för övrigt svalna, för det är ju de människorna som har makten och besluten som sätter agendan.

Tack för idag, dag 35 av 69 i detta arbetspass.

Annonser

Det är inte lika enkelt att skapa vinst!

2017 går jag in på mitt 23:e år som företagare och det har ju varit en fantastisk tid på många sätt. Det val jag gjorde den där dagen när chefen på det stora företaget undervärderade min kompetens och erbjöd mig ett jobb långt under vad min erfarenhet och kompetens kunde erbjuda. För att jag hade småbarn hemma som kunde bli sjuka. Ja, det kunde de ju, men de har ju en pappa också. Det örat lyssnade inte den mannen på. Då startade jag eget företag just för att ingen skulle bedöma min kompetens utifrån hur gamla och ev sjuka mina barn var.

Det finns en frihet med att vara sin egen chef, friheten att själv bestämma riktning och färdsätt, friheten att själv bestämma vem man vill arbeta med, vilka kunder man riktar sig till, vilken kompetens som ska tillföras i företaget. Det är fantastiskt att få möjlighet att bygga upp något från noll till en verksamhet som äntligen kan generera en vettig lön även till mig.

Det finns också en stor osäkerhet med att vara företagare och det handlar inte minst om politiken som ändrar spelregler med kort varsel. Jag minns en vän vi har som köpte en 10-årskalender för att kunna planera många år framåt. Det kan man inte som småföretagare då förutsättningarna gör att jag måste rita om kartan med jämna mellanrum. Som tur är så finns det idag digitala kalendrar där det är enkelt att sudda och skriva nytt, tack vare något innovativt företag ju!

Vadå spelregler? ”Du har ju själv valt att vara företagare” hör jag ofta, men ärligt talat inte lika ofta nu som för ett antal år sedan då ingen pratade om oss. Vi fanns ju liksom bara, drev våra företag, anställde folk, betalade skatter, arbetsgivaravgifter, moms, kontrollavgifter, tillsynsavgifter, exporterade och importerade, tillverkade tjänster och produkter och inte minst tog vara på nya idéer. Vi rullade vårt land framåt, men mycket i det tysta. Något har hänt, vi är inte så tysta längre, vi syns och hörs i debatterna, vi vågar kliva fram och ta ställning för att vi ska få ett företagsklimat som gör det möjligt att utveckla våra företag vilket i sin tur gör att du som inte driver företag har större möjlighet att finna ett jobb och har möjlighet att i flera branscher välja arbetsgivare. För det går liksom hand i hand. Du har väl inte undgått siffran 4 av 5 jobb skapas i småföretagen.

Det har inte vår nuvarande S/Mp styrda regering förstått. Med stort inflytande av vänsterpartiet så stormar de socialistiska värderingarna in över Sverige, där vi företagare inte skall ta plats, vi giriga företagare ska förintas genom att förutsättningar för privat företagande skall göra det mycket svårt att fortsätta att utveckla våra verksamheter. Jag tänker även på dig som är anställd i dessa privata verksamheter, hur känner du dig när regeringen spottar på det jobb du utför för att du själv valt arbetsgivare? Idag vill regeringen strypa välskötta företag som med samma peng som de offentliga verksamheterna får visar på tillväxt, vinst, kundnöjdhet och ett mycket stort antal anställda som själva har valt sin arbetsgivare. Vi har under senare år gått igenom smutskastningskampanjer om bl a restaurangmoms, arbetsgivaravgifter, vinster i välfärd, RUT och ROT där man gör allt för att förvrida sanningen i utredning efter utredning där företagare framstår som lögnare och giriga människor utan empati och kompetens. Det är inte att skapa ett gott företagsklimat, det är att sänka sig till en sandlådenivå där man med mörkröda spadar skyfflar undan innovativa entreprenörers företagsidéer och glädje att skapa lönsamma och växande företag. För som rubriken i dagens SVD  säger ”Vilken klåpare som helst kan göra förlust” så är det verkligen inte lika enkelt att skapa vinst. Det kräver hårt arbete, långsiktig planering och mål!

Vårt land måste bereda plats för ännu fler företagare som satsar sin tid, idérikedom och egna pengar i välskötta, vinstskapande, jobbskapande verksamheter, det är dags att våga satsa!

Småföretagaren behöver inga fler piskor

Sveriges småföretagare är basen till vår välfärd. Det är här jobben skapas, till företagaren själv först och främst men även till utomstående, de som så småningom ska utgöra personalstyrkan. Det är ett stort steg att gå från att vara anställd till att skapa sin egen försörjning i ett företag. Förändringen förvandlar anställningstryggheten till en ovisshet om ekonomi och arbetsbelastning, men också mängder av lagar och regler man plötsligt förväntas ska kunna innan och utan. Att kasta sig ut i denna otrygga värld är något man kan fundera på om man inte bör vara lite idiot för att göra.

Det är kul när det går bra, när intäkterna överstiger kostnaderna och det blir rätt färg på siffrorna. Det är ju dock inget som kommer av sig självt, gör det det så har man klivit rakt in i en successstory och det kan vi väl vara ense om att de tillhör inte majoriteten. Nej, för att få uppleva den där känslan av att ha fixat det, att ha fått rätt färg på siffrorna trots att man tagit ut en hyfsad lön, så krävs det mycket hårt arbete, Vi pratar här om 12-timmarsdagar, 7-dagarsveckor, 52-veckors arbetsår. Ofta under flera år. Då kommer belöningen och då kanske livet tar fart som arbetsgivare också.

Att anställa en annan person i sitt lilla soloföretag kan vara en än större förändring än att starta företaget. Ansvaret blir enormt och kostnaderna likaså. Det som den anställde finner i lönekuvertet är bara en del av vad det lilla företaget betalar för till lönen kommer arbetsgivaravgifter, försäkringar och pension, kanske arbetskläder. Det som den anställde ser som en rättighet är den ensamma företagarens ansvar att kunna arbetstidslagar, semesterlagar, lönesättning och arbetsmiljö. Här finns ingen avdelning som handhar allt detta. Har du otur så är halva din styrka, din enda anställda sjuk varannan vecka. Småföretagaren är oerhört sårbar på många sätt men har ett trygghetsnät som gjort av betong. Behöver du fångas däri landar du hårt.

Det är fantastiskt kul när du har anställt din första person och det fortfarande går bra, det rullar på, färgen på siffrorna blir än mer gynnsam. Kanske du kan göra den där investeringen du drömt om? Eller utbildningen? Ja, du bestämmer själv, du äger ju företaget och är grunden till att det nu är lönsamt och bidrar till allas vår gemensamma välfärd. Även det allra minsta företaget bidrar.

Det behövs ofta inte så mycket för att sätta krokben för ett småföretags fortsatta tillväxt och lönsamhet. Ökade personalkostnader och ändrade förutsättningar räcker ofta för att siffrorna får fel färg, hamnar på fel sida om strecket och livsgnistan släcks. Småföretagens lador är inte så fulla, de har dukat sina bord själva.

Vänsterregeringen fyller ladorna med piskor och sågar benen av borden istället för att duka med morötter som skapar en aptitligare företagsvärld där småföretagen kan fortsätta att fylla sina lador och duka sina bord som fler kan ta del av. Ökade skatter på arbete och transporter och höjda arbetsgivaravgifter, inskränkningar i RUT, avskaffande av LOV och vinstförbud i privata vård, skola och omsorgsföretag är några av de ökade kostnaderna och ändrade förutsättningarna som tar död på företagsamheten och direkt hotar många företags nuvarande existens.

Som människa får du inte laglig rätt att välja skola, vård och omsorg då man begränsar möjligheten för dessa ofta mindre företagen att verka. Bara tanken att ta bort LOV, Lagen Om Valfrihetssystem är hisnande fast än mer hisnande är att vi har haft nödvändigheten att stifta en lag där vi ges rättigheten att välja.

Nej, att fylla ladorna med piskor är inget småföretagen behöver, de behöver fortsatta reformer för bättre förutsättningar till lönsamhet, tillväxt och jobb. Vi behöver ge fler möjlighet att vara lite idiot och ta risken att starta ett företag, få känna glädjen över att kunna anställa sin första person, ta beslut om sina investeringar, vi behöver fler småföretagen som kan fortsätta vara landets jobbskapare. Men på det här sättet infriar väl Miljöpartiet ett löfte. Nolltillväxten.