Att driva företag med vinst är tryggare än med förlust

Reepalus vinstutredning stormas för närvarande av remissvar enligt SVD 7 feb från oroliga och förbannade företagare i landet. Jag förstår varför. Reepalus välfärdsutredning är ett hån mot företagsamhetens drivkrafter, mot de som satsar sina timmar, sitt kapital, sin kompetens och bygger upp något som vi alla behöver. Välfärd.

Utredningen anser att dessa människor hellre ska driva sina företag med förlust eller rent av försvinna från jordens yta med sitt företag. För det blir resultatet.

Hur är det då att driva ett företag med förlust? Det vet jag.

För 14 år sedan blev jag och min man ägare av vår gästgivaregård, vi var absolut inte nya i företagarvärlden då vi var resebyråägare sen många år tillbaka. Men vi var nya i hotell- och restaurangbranschen, och även nya på att äga en så stor fastighet. Naturligtvis var tanken att verksamheten skulle gå som på räls från dag ett, det är man ju liksom för mycket entreprenör, eller kanske idiot, för att tro något annat. Men det handlar om viljan, önskan och tron på det man gör, annars skulle man inte starta en verksamhet. Nu är ju inte verkligheten helt enligt dessa parametrar alltid och vårt företag gick med brakförlust de första åren.

Att se siffrorna i fel färg på sista raden är oerhört påfrestande, magontet finns hela tiden, nätterna störs av oroliga mardrömmar och ångest. Hur ska vi lösa våra skulder? Hur ska vi betala löner och arbetsgivaravgifter? Hur ska vi själva klara oss? Många jobbiga frågor som måste få ett snabbt svar. Banken drar åt svångremmen och blir försiktiga, leverantörerna drar öronen åt sig och blir försiktiga, personalen blir ängslig och även kunder kan försvinna då ett företag som går med förlust anses oseriöst. De här åren var de värsta i mitt liv. Jag tror egentligen inte att det är möjligt att göra de arbetsinsatserna som vi, jag och maken, gjorde under de här åren för att rädda verksamheten. Vi, ägarna, är ju den allra, allra billigaste arbetskraften och med underskott på sista raden så är minskade lönekostnader det snabbaste sättet att minska detta underskott.

Det innebär färre arbetstillfällen för andra. Färre jobb.

Det tog oss flera år att vända trenden och första året som vi faktiskt visade vinst, då var känslan av stolthet övermäktig. Vi hade vänt, vi skulle klara detta och nu var det bara att köra framåt och uppåt om än massor med arbete återstod för att bygga upp en stabil verksamhet.

Idag, 14 år efter vårt inträde i branschen, så har vi ett stabilt företag, vi har med våra pengar renoverat, lagat, investerat i maskiner och behöver inte oroligt räkna varje timme personalen jobbar. Vi mår bra, vi jobbar mycket men vi jobbar oss inte sjuka. Därför att vi har vinst. Det är tryggare än förlust.

När vi nu ser en utredning om hur välfärdsföretag i Sverige ska regleras med vinsttak, som är löjligt lågt och kan lika gärna bli förlust, så är det ett hot mot dessa företag. Hur ska deras banker agera? Hur ska deras leverantörer agera? Kommer de att bli lika försiktiga som de blev mot vårt företag? Kommer antalet välfärdsföretag att minska och jobben bli färre? Ja, troligen. Men vinsttaket är även ett hot mot välfärden och dess vidare utveckling, för säg mig, hur ska den offentliga sektorn hantera alla patienter, elever och väntetider när den privata sektorn reduceras?

Varför är det fult att sträva efter ett bra resultat, få företaget att växa, investera och anställa, framför skitresultat, uppsägningar, nedläggningar eller konkurs? Vi borde i stället haft en utredning om hur offentlig verksamhet kan ta lärdom av den privata sektorn och hur de med samma peng kan göra vinst istället för den offentliga sektorns förluster som ska täckas med pengar från någon annans budget. Det är tryggare för skattkistan.

Annonser

Den sk ”feministiska” regeringen motarbetar kvinnors företagande.

Den 8 mars, och åter Internationella kvinnodagen. Det är inte en dag jag firar, jag blir mest irriterad över att den behövs. Vi har i Sverige en regering som säger sig vara feministisk. Feminism handlar om att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som tidigare endast varit tillskrivna män. Det handlar om politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. De reformer och projekt som sjösattes för att bland annat främja kvinnors företagande, öka jämställdhet på arbetsmarknaden och öka förutsättningar för kvinnor att driva företag slår S-regeringen spiken i kistan på och resultatet låter inte vänta på sig.

Tillväxtverket satte på uppdrag av Alliansregeringen igång projektet Främja kvinnors företagande med syfte att skapa tillväxt, konkurrenskraft och förnyelse i svenskt näringsliv genom att fler företag drivs och utvecklas av kvinnor. Affärsutvecklingsinsatser har genomförts i vilka 13 000 företagarkvinnor har deltagit. 2000 företagare engagerade sig i projektet Ambassadörer för kvinnors företagande. Ambassadörerna verkade som förebilder då de besökte skolor, föreningar, mässor och evenemang och berättade om sitt företagande. Projektet var det största förebildsprojektet i Europa och väckte stor uppmärksamhet internationellt. 170 000 personer har träffat en ambassadör, inräknat de registrerade möten som gjorts. Kvinnors företagande har ökat med 34 procent mellan 2006 och 2012, medan mäns företagande ökat med 19 procent under samma period. Projektet Främja kvinnors företagande lades ned av den så kallade feministiska S-ledda regeringen för drygt ett år sedan.

Winnet Sverige har under 15 års tid arbetat för att öka kvinnors företagande och öka jämställdheten på arbetsmarknaden, men den så kallade feministiska regeringen har dragit in verksamhetsbidraget.

Att kvinnor i alla tider har varit i majoritet bland de som jobbat inom vård och omsorg är inget nytt. LOV och Rut är reformer som har bidragit till att kvinnor startar och driver företag inom dessa sektorer där de har kunskap och kompetens, de är alltså inte längre knutna till att vara anställda i lågstatusyrken med låg lön och endast ha en arbetsgivare att vända sig till. När företag startas i nya branscher såsom vård, skola och omsorg så skapas tillväxt och inte minst jobb. Som människa så får vi möjligheter att välja vårdgivare, hemtjänst, städtjänst i hemmet och skola, det borde vara en mänsklig rättighet. Den så kallade feministiska S-regeringen halverar rut-avdraget, man har tillsatt utredning för att hitta en möjlighet att förbjuda vinster i välfärdsföretagen och många kommuner tar bort LOV. Detta drabbar kvinnor i allra högsta grad.

På ett år har 5 000 tjänsteföretag försvunnit, många inom rut-sektorn där kvinnor både driver företag och har möjlighet att välja arbetsgivare. På ett år har kvinnors företagande minskat med hela 40 procent. Detta är ju uppenbara resultat av den så kallade feministiska S-regeringens politik då man uppenbarligen hellre ser att företag försvinner och därmed mängder av jobb, där man hellre ser att kvinnor återgår till en arbetsgivare och till lågt betalda yrken, där man hellre ser att kvinnor jobbar i gråzonen utan försäkringar, där man hellre ser att kvinnor inte alls driver företag.

För att fler kvinnor ska starta och driva företag behöver vi fler reformer som främjar tillväxt och privat företagande i nya branscher som traditionellt endast erbjudit statlig och kommunal arbetsgivare. Vi behöver enklare regler för att starta och driva företag, vi behöver förebildsprojekt för att ungdomar ska se företagande som en annan möjlighet än att söka anställning, vi behöver större tillgång till kapital och andra aktörer än traditionella banker som oftast kräver hängslen och livrem. Inte minst behöver företagen en långsiktighet för att kunna växa sig livskraftiga.

Jag skulle nog hävda att den S-ledda regeringen och kommunerna med rödgröna styren behöver läsa på om vad feminism och jämställdhet innebär, det handlar om så mycket mer än höjda löner för undersköterskor. Tänk om ni kan ägna den 8 mars till det. Då kanske ni kommer underfund med att när ni nu slår spiken i kistan för all form av främjandet av kvinnors företagande så minskar även tillväxten och jobben och därmed intäkter till vår gemensamma välfärd. Ett samband som ni liksom inte har förstått.

Tvångsavveckling av jobbskapande och gullande med jordens mest fruktade terrorister. Fy!

De senaste dagarna så viner galenskaperna från de rödgröna politikerna och jag kan inte låta bli att spekulera i vad för samhälle det är ni vill skapa.

Ni talar om att skapa jämställdhet, det vill ni göra genom att företag som inte kvoterar in kvinnor i sina styrelser ska avvecklas. Kanske det var enbart en tanke som pudlades senare, men en mycket skrämmande tanke som. Tvångsinlösen. Svårt att smaka på, det är bittert i alla fall. Man missar allt här, men inte minst kopplingen mellan att jobb skapas då företag existerar. Sedan 2008 har alliansregeringen jobbat med att främja kvinnors företagande, det har skapats fler företag med kvinnor i ledande positioner vilket i sin tur skapar fler kvinnor i styrelserummen. Det förebildsarbetet la regeringen ner. Ja, det tar tid, för lång tid, men hot om tvångsinlösen gör inte styrelsen effektivare, det skapar inte jämställdhet i näringslivet. Börja med att avhysa tankar om att begränsa välfärdsföretagen, där kvinnor är en majoritet, då kan vi börja tala om att skapa jämställdhet. Fortsätt gärna sen med att röra runt i era egna led, då tänker jag på den fackliga ”folkliga” rörelsen som ska representera de anställda på Sveriges företag. Jämställdhet i de styrelserna? Nej, inte ens i närheten!

Rösterna höjs i Stockholm för att månadskortet blir dyrare. Då kommer nya galenskaperförslag där företagen och arbetsgivaren ska stå för kollektivtrafikkostnaden. Pagrotsky önskar göra företagandet i storstan så kostsamt att ingen till slut behöver lokaltrafiken för att ta sig till jobben, jobben som inte kommer att finnas då företagen försvinner. Så lägg ner lokaltrafiken. M a o som vanligt ska bördorna läggas på företagaren (=människa) och andra ska glida fram gratis då någon annan betalar. Jag har sedan länge förstått att privata företag är något av ondo i den nuvarande regeringens ögon, därför vill man göra det så kostsamt som man bara kan, då lägger företagen ner. Om ni inte har förstått så kan jag berätta att företag har inte obegränsat med pengar att betala skatt med, framförallt inte småföretag, ni vet de där som skapar 4 av 5 jobb i Sverige. Däremot finns en nästintill obegränsad entreprenörsanda och envishet bland dessa människor, men även här finns gränser för vad som ska klaras av. Men ni glömmer det viktigaste – utan företag inga jobb!

Nästa galenskap handlar om att skåningar ska älska Stockholm mer. Jodå, Stockholm är vackert, jag älskar staden och dess puls, jag har massor med vänner och släkt där. Men som minister ska man inte ska berätta vad människor ska älska mer eller mindre. Att Stockholm står på agendan för regeringens politik är ingen direkt nyhet men Sverige är ett land där vi ska kunna verka och bo överallt. Potentialen för Sverige finns i alla  län, att öresundsregionen sneglar till Danmark skapar bara fler möjligheter än om vi ska begränsa vårt flirtande till Stockholm. 

Så, i vår huvudstad ska företagen bort, lokaltrafiken ska betalas av någon annan och skåningar ska älska Stockholm mer. Skåningar. Jag undrar om framtidsministern kopplar att många skåningar har flytt från terror, krig, lemlästning, mord och död. Människor som kommit hit för att söka skydd i ett fredligt land. Hur ska de människorna kunna älska vår huvudstad som blir fristad till deras bödlar? Världen måste verkligen le nu när Stockholm och Sverige tar på sig ansvaret för att ”rehabilitera” jordens mest fruktade terrorister, erbjuda bostad och jobb i en gräddfil som vi sällan skådat! Är tanken att ni ska omvända dessa krigsherrar till att bli mer jämställda m a o sluta våldta, mera empatiska m a o sluta döda och tortera? Stockholm skapar navet för terroristers fortsatta nätverkande och bjuder dessutom på detta från skattepengar medan deras offer placeras i flyktingförläggningar med hot om utvisning.

Så bästa sättet att få bostad i bostadsbristens mecka är att bli terrorist.

Sverige är ett fredligt land, det ska vi fortsätta vara. Terrorister ska dömas i domstol. Människor som flyr med livet som insats från krig och terror ska inte behöva möta sina bödlar i Sverige, i Stockholm, i trappuppgången i huset där de bor. De ska få trygghet i sina liv.

Så ni rödgrönrosa röror, ni missar poängen i allt! Ert skapande handlar om statlig ägo, stäng privat företagande, jobb ska vara bidrag, kvinnor ska tillbaka till sin enda arbetsgivare, någon annan ska betala för det du använder, vi ska älska Stockholm och vi ska älska och vårda jordens mest fruktade terrorister.

Är det ett Sverige vi vill ha?

Den blomstertid nu kommer – eller ett åsknedslag

Nu sjunger man i skolorna om den blomstertid nu kommer, med lust och färgring stor. Skolbarnen springer ut från skolan, längtar till badstrand med filt, picknick och glass. En varm och solig sommar med barfotaspring i gräset och jordgubbar till mellanmål, lek med kompisarna och tältsemester med familjen. En härlig tid att se fram emot, livet leker och en spännande höst väntar då nya utmaningar väntar i ny årskurs, ny skola eller kanske första jobbet.

Tänk så fint det vore med ett friår, att bara jobba 30 tim i veckan och få en heltidslön, att inte ha några tillväxtmål att sträva efter, att få löneförhöjning varje år trots 0-tillväxt. Ja, det är en utopi som vi läser om i media, en utopi om ett samhälle där vi springer omkring barfota i gräset och ler åt varandra, för att någon annan tar hand om notan.

För en småföretagare kanske den där blomstertiden uteblir till hösten, om svenska folket väljer en ny regering. Man vill lagstifta om rätt till heltid, sen ska heltiden bli deltid, men med heltidslön. Jodå, visst vore det fint. men någon ska betala den notan. Man vill höja lärarlönerna (som de visst är värda), men samtidigt utan tillväxt. Vi ska inte ha tillväxt, det ska rädda världen från att gå under. Man vill plocka ungdomar från riktiga jobb till fabricerade garantijobb, för att det ska bli riktiga jobb. Även den omvägen ska betalas av någon. Man vill beskatta mat högre för att kocken tillreder den i ett restaurangkök, men inte om det tillreds i ICA-köket. Någon får ta den smällen.

Man tror inte på människans förmåga att fatta egna beslut och välja sin framtid när det gäller skola, vård och omsorg. Fria val är farligt. Det skapas en massa privata inrättningar som konkurrerar med det offentliga.  Det vill man sätta stopp för på ett fint och indirekt sätt genom att göra det omöjligt att driva. Och, den här notan kommer också någon tillhanda då företag läggs ned och jobb försvinner. Att spika golv ska fortsättningsvis ge möjlighet till skattereduktion, men att torka golvet när det är klart ska inte ge samma möjlighet. Den notan, den får många av våra gamla betala och många kvinnor och utlandsfödda får betala med sina företag och jobb. Man vill beskatta landsbygdens företag än mer och därmed påskynda urbaniseringen. Notan gott folk, tillfaller småföretagen och er. Hur allt detta kan beskrivas som ett arbete för fler jobb, feminism och jämställdhet, miljö och välfärd är för mig en gåta.

Företagsvåren är här, den blomstrar sakta men säkert, att så frön som ska växa tar tid, det ska vattnas och gödas. Välfärden rustas upp, jobben blir fler, företagen blir lönsammare, fusket minskar och skatteintäkterna ökar. Våra barn kan välja skola, min mamma kan välja städhjälp, företaget växer och ungdomarna får jobb. Tillväxten skapar möjligheter till bra, och mer miljövänliga, investeringar, fler jobb och mindre fattigdom. Jag vill kunna fortsätta att sjunga den blomstertid nu kommer även till hösten. De mörka orosmolnen på himlen som oppositionen så bestämt planterat där göre sig icke besvär.

När medborgarnas vilja att välja dör, då har demokratin dött

Jag deltog som åhörare i en debatt om välfärdsföretag häromdagen. I panelen fann vi 3 entusiastiska, kreativa företagare som med sina företag skapar jobb och tillväxt. Jag blir glad när jag hör människor som skapar detta för att de har idéer att förbättra, förändra och  tillgodose ett behov på marknaden. Det är det som företagande oftast handlar om.

Inte alls förvånad än mindre imponerad av de politiska anförandena av framförallt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Myterna om den underfinansierade välfärden, välfärdsföretagens medhjälp till segregation i samhället, oligopol och företagarens arbete med att stoppa skattepengar i egen ficka ingår är bara några av de mycket företagarfientliga kommentarer som förs fram. De bekräftar återigen de förutfattade meningarna om företagaren som lever rikt på systemet. Det är sorgligt, tragiskt och obegripligt så mycket okunskap det finns.

Vinst i välfärd är för mig en ickefråga. Det borde vara en fråga om kvalitetssäkring, ett verktyg att säkra att våra skattepengar hanteras varsamt – såväl i privata verksamheter som i de offentliga. Det är en fråga om valfrihet både för kunder och anställda. Jag saknade sannerligen politikernas förståelse och även ett bekräftande att deras företag inbringar stora summor skattepengar till välfärden.

Men ju längre debatten pågår så slår det mig att inget av detta är den egentliga frågan. Det är en principiell fråga. En ideologisk fråga. Enligt vänsterpartiet så kommer inte människan att ha behov av fria val i framtiden, vi har för mycket att välja på. Människan kommer inte att vilja välja vård, skola och omsorg i framtiden. Därför vill vänsterpartiet skrota det fria valet.

Det finns redan länder i världen som utövar just det, att frånta folkets egen vilja att välja, staten väljer åt dem. Nordkorea, bara för att ta ett exempel, fler skräckexempel behövs egentligen inte. Det finns länder som har provat. De föll, en efter en, eftersom människan i de länderna reste sig och tog tillbaka sin egen vilja att välja.

Att leva i en demokrati är en självklarhet för oss, vi är vana att våra barn tillsammans med föräldrar får välja både skola och utbildning, vi är vana att ha den möjligheten att välja vilken barnmorska vi vill gå till och för många är det en självklarhet att få välja hemtjänst. För oss är det också en självklarhet att ha demokratiska val då vi väljer de som ska representera vårt land i riksdag och i Europaparlamentet. Det är en självklarhet för oss. Människan, medborgaren, vill välja.

Den dag då medborgarnas vilja att välja dör, då har vi även dödat demokratin.

 

 

Den nakna sjuksköterskan

Flera av mina vänner driver privata välfärdsföretag. Det är kompetenta företagsledare som oftast har ett förflutet inom offentlig sektor. När det blev så möjligt tog de sin kunskap, erfarenhet och driv och startade egna företag. En del väldigt nischade, en del ganska traditionella, men de kan själva vara med och utforma sin verksamhet.

Jag tänker ofta på hur deras verksamheter skulle drabbas om man förbjuder vinst i välfärden, undrar ofta om de själva vågar tänka på hur det skulle bli. Men en sak jag ännu oftare tänker på är hur inkonsekventa de är, de som vill stoppa dessa entreprenörer till att driva sitt företag, med vinstsyfte.

Har du själv tänkt på att även om det är en offentligt driven verksamhet, t ex vårdcentralen, så är huset som verksamheten bedrivs i byggt av en privat byggfirma, likaså målarfärgen på väggarna, golven, dörrar och de som utför tjänsterna kommer från privata näringslivet. Även sjuksängarna, stolar, bord, porslin, rullvagnar, pennor, block, kanyler och mediciner tillverkade i ett annat företag som är vinstdrivande. Glöm sen inte bort råvaror till mat och dryck, filtar, madrasser, skyddspapper och inte minst personalens kläder. Även de tillverkas av det privata näringslivet.

Allt detta inhandlas av skattepengar.

Kravet på vinstförbud handlar alltså enbart om vinstförbud för själva tjänsten som utförs av människor med en fantastisk kunskapsbank, till människor som behöver deras kunskap och erfarenhet. För det är ju så att entreprenörer ser ett behov och skapar en tjänst eller en produkt för att möta dessa, vilket välfärdsentreprenörerna i allra högsta grad har gjort.

Ni som förordar vinstförbud i välfärden borde vara konsekventa i era krav. Era krav borde innefatta att inte något företag som levererar till offentlig sektor får vara vinstdrivande. Det är ju ändå samma plånbok som ska betala, vår skatteplånbok. Hur många byggfirmor, målarfirmor, klädfabriker, köttproducenter eller textilföretag driver sina verksamheter utan vinstsyfte och möjlighet till utveckling och tillväxt? Förmodligen väldigt få.

Konsekvensen skulle då bli att där finns enbart patienten och personen som utför välfärdstjänsten kvar. Inga hus, inga mediciner, inga lakan eller sängar, inga råvaror till mat eftersom detta inhandlas från privata aktörer.

Dessutom skulle sjuksköterskan stå naken utan arbetskläder.

Frihet under ansvar

När jag var liten så tjatade min mamma jämt om ”frihet under ansvar”, det var som ett mantra för henne. Jag tyckte hon var jobbig och fattade inte riktigt vad som var poängen, speciellt inte när jag var i tonåren.

Jag älskar frihet, det är varje människas rättighet att leva i frihet. Rättigheter kräver också ansvar och en skyldighet att förvalta sin rättighet så att inte andra människor tar skada av ditt handlande.

Jag är en stor förespråkare för att människor ska ha rättigheten att driva företag och då menar jag också vårdcentraler, äldreboende, RUT-företag, skolor och förskolor. Jag tycker även att arbetsförmedlingar ska drivas i privat regi. Jag tror verkligen på att det är människan med entreprenörskap som drivkraft är den rätta att driva verksamheter som dessa.

Jag känner en hel del driftiga personer som driver de sk välfärdsföretagen och det är människor, de flesta kvinnor, med en målmedvetenhet och driftighet, med engagemang för andra människor och deras välbefinnande och utbildning. Det är människor som satsar sitt liv, hus och hem på att bygga lönsamma verksamheter som kan växa och ge jobb till andra människor. Gemensamt med dessa är att deras företag är relativt små, men de är många och de utgör ett komplement till de offentliga verksamheterna, de ger människor en möjlighet att välja vem som ska torka deras golv, vem som ska hjälp dem att klä på sig, vem som ska lära deras barn att läsa. De driver företag i ett fritt land och de tar ansvar för sina verksamheter. Ur jämställdhetsperspektiv är denna valfrihet en stor vinst.

Det gör mig oerhört ledsen och förbannad när företag smutsar ner hela branscher för att de inte tar ansvar, de fuskar, beter sig som svin med idiotuttalanden, de behandlar inte människor med värdighet. Det är inte att ta ansvar. Det är att sänka möjligheter för de övriga som verkligen gör ett bra jobb och det är inte oppositionen och media sena att ta fasta på.

Men var det bättre förr? När valfriheten var obefintlig? Ingen kunde välja skola, eller ens klass att gå i. Skola och klass valdes utifrån din adress. Ingen kunde välja äldreboende. Det valdes också utifrån adress. De kommuner som idag fortfarande har monopol på hemtjänsten – är det bra? Är det värdigt att betala 1000 kr i månaden för att få golven torkade runt mattan, badkarskanten torkad och möglet kvar under halkmattan? Är det värdigt att bli lämnad hemma i 24 tim nyss hemkommen från sjukhuset och inte kunna ta sig till toan? Detta hände min mor i en kommun där LOV inte existerar 2012 och 2013. Idag sköter ett privat städföretag med RUT-avdrag hennes hemtjänst. Billigare, bättre och med engagemang och ansvar.

Problemet är inte att man tillåts att driva vinstdrivande företag, problemet är att det finns människor som å ena sidan utnyttjar systemen  å andra sidan saknar engagemang.  Problemet är också att de kontrollfunktioner som finns inte fungerar. Se över det, åtgärda det men låt entreprenörskapet leva och valfriheten likaså. Det tjänar hela samhället på.