Att driva företag med vinst är tryggare än med förlust

Reepalus vinstutredning stormas för närvarande av remissvar enligt SVD 7 feb från oroliga och förbannade företagare i landet. Jag förstår varför. Reepalus välfärdsutredning är ett hån mot företagsamhetens drivkrafter, mot de som satsar sina timmar, sitt kapital, sin kompetens och bygger upp något som vi alla behöver. Välfärd.

Utredningen anser att dessa människor hellre ska driva sina företag med förlust eller rent av försvinna från jordens yta med sitt företag. För det blir resultatet.

Hur är det då att driva ett företag med förlust? Det vet jag.

För 14 år sedan blev jag och min man ägare av vår gästgivaregård, vi var absolut inte nya i företagarvärlden då vi var resebyråägare sen många år tillbaka. Men vi var nya i hotell- och restaurangbranschen, och även nya på att äga en så stor fastighet. Naturligtvis var tanken att verksamheten skulle gå som på räls från dag ett, det är man ju liksom för mycket entreprenör, eller kanske idiot, för att tro något annat. Men det handlar om viljan, önskan och tron på det man gör, annars skulle man inte starta en verksamhet. Nu är ju inte verkligheten helt enligt dessa parametrar alltid och vårt företag gick med brakförlust de första åren.

Att se siffrorna i fel färg på sista raden är oerhört påfrestande, magontet finns hela tiden, nätterna störs av oroliga mardrömmar och ångest. Hur ska vi lösa våra skulder? Hur ska vi betala löner och arbetsgivaravgifter? Hur ska vi själva klara oss? Många jobbiga frågor som måste få ett snabbt svar. Banken drar åt svångremmen och blir försiktiga, leverantörerna drar öronen åt sig och blir försiktiga, personalen blir ängslig och även kunder kan försvinna då ett företag som går med förlust anses oseriöst. De här åren var de värsta i mitt liv. Jag tror egentligen inte att det är möjligt att göra de arbetsinsatserna som vi, jag och maken, gjorde under de här åren för att rädda verksamheten. Vi, ägarna, är ju den allra, allra billigaste arbetskraften och med underskott på sista raden så är minskade lönekostnader det snabbaste sättet att minska detta underskott.

Det innebär färre arbetstillfällen för andra. Färre jobb.

Det tog oss flera år att vända trenden och första året som vi faktiskt visade vinst, då var känslan av stolthet övermäktig. Vi hade vänt, vi skulle klara detta och nu var det bara att köra framåt och uppåt om än massor med arbete återstod för att bygga upp en stabil verksamhet.

Idag, 14 år efter vårt inträde i branschen, så har vi ett stabilt företag, vi har med våra pengar renoverat, lagat, investerat i maskiner och behöver inte oroligt räkna varje timme personalen jobbar. Vi mår bra, vi jobbar mycket men vi jobbar oss inte sjuka. Därför att vi har vinst. Det är tryggare än förlust.

När vi nu ser en utredning om hur välfärdsföretag i Sverige ska regleras med vinsttak, som är löjligt lågt och kan lika gärna bli förlust, så är det ett hot mot dessa företag. Hur ska deras banker agera? Hur ska deras leverantörer agera? Kommer de att bli lika försiktiga som de blev mot vårt företag? Kommer antalet välfärdsföretag att minska och jobben bli färre? Ja, troligen. Men vinsttaket är även ett hot mot välfärden och dess vidare utveckling, för säg mig, hur ska den offentliga sektorn hantera alla patienter, elever och väntetider när den privata sektorn reduceras?

Varför är det fult att sträva efter ett bra resultat, få företaget att växa, investera och anställa, framför skitresultat, uppsägningar, nedläggningar eller konkurs? Vi borde i stället haft en utredning om hur offentlig verksamhet kan ta lärdom av den privata sektorn och hur de med samma peng kan göra vinst istället för den offentliga sektorns förluster som ska täckas med pengar från någon annans budget. Det är tryggare för skattkistan.

Annonser

Den sk ”feministiska” regeringen motarbetar kvinnors företagande.

Den 8 mars, och åter Internationella kvinnodagen. Det är inte en dag jag firar, jag blir mest irriterad över att den behövs. Vi har i Sverige en regering som säger sig vara feministisk. Feminism handlar om att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som tidigare endast varit tillskrivna män. Det handlar om politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. De reformer och projekt som sjösattes för att bland annat främja kvinnors företagande, öka jämställdhet på arbetsmarknaden och öka förutsättningar för kvinnor att driva företag slår S-regeringen spiken i kistan på och resultatet låter inte vänta på sig.

Tillväxtverket satte på uppdrag av Alliansregeringen igång projektet Främja kvinnors företagande med syfte att skapa tillväxt, konkurrenskraft och förnyelse i svenskt näringsliv genom att fler företag drivs och utvecklas av kvinnor. Affärsutvecklingsinsatser har genomförts i vilka 13 000 företagarkvinnor har deltagit. 2000 företagare engagerade sig i projektet Ambassadörer för kvinnors företagande. Ambassadörerna verkade som förebilder då de besökte skolor, föreningar, mässor och evenemang och berättade om sitt företagande. Projektet var det största förebildsprojektet i Europa och väckte stor uppmärksamhet internationellt. 170 000 personer har träffat en ambassadör, inräknat de registrerade möten som gjorts. Kvinnors företagande har ökat med 34 procent mellan 2006 och 2012, medan mäns företagande ökat med 19 procent under samma period. Projektet Främja kvinnors företagande lades ned av den så kallade feministiska S-ledda regeringen för drygt ett år sedan.

Winnet Sverige har under 15 års tid arbetat för att öka kvinnors företagande och öka jämställdheten på arbetsmarknaden, men den så kallade feministiska regeringen har dragit in verksamhetsbidraget.

Att kvinnor i alla tider har varit i majoritet bland de som jobbat inom vård och omsorg är inget nytt. LOV och Rut är reformer som har bidragit till att kvinnor startar och driver företag inom dessa sektorer där de har kunskap och kompetens, de är alltså inte längre knutna till att vara anställda i lågstatusyrken med låg lön och endast ha en arbetsgivare att vända sig till. När företag startas i nya branscher såsom vård, skola och omsorg så skapas tillväxt och inte minst jobb. Som människa så får vi möjligheter att välja vårdgivare, hemtjänst, städtjänst i hemmet och skola, det borde vara en mänsklig rättighet. Den så kallade feministiska S-regeringen halverar rut-avdraget, man har tillsatt utredning för att hitta en möjlighet att förbjuda vinster i välfärdsföretagen och många kommuner tar bort LOV. Detta drabbar kvinnor i allra högsta grad.

På ett år har 5 000 tjänsteföretag försvunnit, många inom rut-sektorn där kvinnor både driver företag och har möjlighet att välja arbetsgivare. På ett år har kvinnors företagande minskat med hela 40 procent. Detta är ju uppenbara resultat av den så kallade feministiska S-regeringens politik då man uppenbarligen hellre ser att företag försvinner och därmed mängder av jobb, där man hellre ser att kvinnor återgår till en arbetsgivare och till lågt betalda yrken, där man hellre ser att kvinnor jobbar i gråzonen utan försäkringar, där man hellre ser att kvinnor inte alls driver företag.

För att fler kvinnor ska starta och driva företag behöver vi fler reformer som främjar tillväxt och privat företagande i nya branscher som traditionellt endast erbjudit statlig och kommunal arbetsgivare. Vi behöver enklare regler för att starta och driva företag, vi behöver förebildsprojekt för att ungdomar ska se företagande som en annan möjlighet än att söka anställning, vi behöver större tillgång till kapital och andra aktörer än traditionella banker som oftast kräver hängslen och livrem. Inte minst behöver företagen en långsiktighet för att kunna växa sig livskraftiga.

Jag skulle nog hävda att den S-ledda regeringen och kommunerna med rödgröna styren behöver läsa på om vad feminism och jämställdhet innebär, det handlar om så mycket mer än höjda löner för undersköterskor. Tänk om ni kan ägna den 8 mars till det. Då kanske ni kommer underfund med att när ni nu slår spiken i kistan för all form av främjandet av kvinnors företagande så minskar även tillväxten och jobben och därmed intäkter till vår gemensamma välfärd. Ett samband som ni liksom inte har förstått.

Den blomstertid nu kommer – eller ett åsknedslag

Nu sjunger man i skolorna om den blomstertid nu kommer, med lust och färgring stor. Skolbarnen springer ut från skolan, längtar till badstrand med filt, picknick och glass. En varm och solig sommar med barfotaspring i gräset och jordgubbar till mellanmål, lek med kompisarna och tältsemester med familjen. En härlig tid att se fram emot, livet leker och en spännande höst väntar då nya utmaningar väntar i ny årskurs, ny skola eller kanske första jobbet.

Tänk så fint det vore med ett friår, att bara jobba 30 tim i veckan och få en heltidslön, att inte ha några tillväxtmål att sträva efter, att få löneförhöjning varje år trots 0-tillväxt. Ja, det är en utopi som vi läser om i media, en utopi om ett samhälle där vi springer omkring barfota i gräset och ler åt varandra, för att någon annan tar hand om notan.

För en småföretagare kanske den där blomstertiden uteblir till hösten, om svenska folket väljer en ny regering. Man vill lagstifta om rätt till heltid, sen ska heltiden bli deltid, men med heltidslön. Jodå, visst vore det fint. men någon ska betala den notan. Man vill höja lärarlönerna (som de visst är värda), men samtidigt utan tillväxt. Vi ska inte ha tillväxt, det ska rädda världen från att gå under. Man vill plocka ungdomar från riktiga jobb till fabricerade garantijobb, för att det ska bli riktiga jobb. Även den omvägen ska betalas av någon. Man vill beskatta mat högre för att kocken tillreder den i ett restaurangkök, men inte om det tillreds i ICA-köket. Någon får ta den smällen.

Man tror inte på människans förmåga att fatta egna beslut och välja sin framtid när det gäller skola, vård och omsorg. Fria val är farligt. Det skapas en massa privata inrättningar som konkurrerar med det offentliga.  Det vill man sätta stopp för på ett fint och indirekt sätt genom att göra det omöjligt att driva. Och, den här notan kommer också någon tillhanda då företag läggs ned och jobb försvinner. Att spika golv ska fortsättningsvis ge möjlighet till skattereduktion, men att torka golvet när det är klart ska inte ge samma möjlighet. Den notan, den får många av våra gamla betala och många kvinnor och utlandsfödda får betala med sina företag och jobb. Man vill beskatta landsbygdens företag än mer och därmed påskynda urbaniseringen. Notan gott folk, tillfaller småföretagen och er. Hur allt detta kan beskrivas som ett arbete för fler jobb, feminism och jämställdhet, miljö och välfärd är för mig en gåta.

Företagsvåren är här, den blomstrar sakta men säkert, att så frön som ska växa tar tid, det ska vattnas och gödas. Välfärden rustas upp, jobben blir fler, företagen blir lönsammare, fusket minskar och skatteintäkterna ökar. Våra barn kan välja skola, min mamma kan välja städhjälp, företaget växer och ungdomarna får jobb. Tillväxten skapar möjligheter till bra, och mer miljövänliga, investeringar, fler jobb och mindre fattigdom. Jag vill kunna fortsätta att sjunga den blomstertid nu kommer även till hösten. De mörka orosmolnen på himlen som oppositionen så bestämt planterat där göre sig icke besvär.

När medborgarnas vilja att välja dör, då har demokratin dött

Jag deltog som åhörare i en debatt om välfärdsföretag häromdagen. I panelen fann vi 3 entusiastiska, kreativa företagare som med sina företag skapar jobb och tillväxt. Jag blir glad när jag hör människor som skapar detta för att de har idéer att förbättra, förändra och  tillgodose ett behov på marknaden. Det är det som företagande oftast handlar om.

Inte alls förvånad än mindre imponerad av de politiska anförandena av framförallt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Myterna om den underfinansierade välfärden, välfärdsföretagens medhjälp till segregation i samhället, oligopol och företagarens arbete med att stoppa skattepengar i egen ficka ingår är bara några av de mycket företagarfientliga kommentarer som förs fram. De bekräftar återigen de förutfattade meningarna om företagaren som lever rikt på systemet. Det är sorgligt, tragiskt och obegripligt så mycket okunskap det finns.

Vinst i välfärd är för mig en ickefråga. Det borde vara en fråga om kvalitetssäkring, ett verktyg att säkra att våra skattepengar hanteras varsamt – såväl i privata verksamheter som i de offentliga. Det är en fråga om valfrihet både för kunder och anställda. Jag saknade sannerligen politikernas förståelse och även ett bekräftande att deras företag inbringar stora summor skattepengar till välfärden.

Men ju längre debatten pågår så slår det mig att inget av detta är den egentliga frågan. Det är en principiell fråga. En ideologisk fråga. Enligt vänsterpartiet så kommer inte människan att ha behov av fria val i framtiden, vi har för mycket att välja på. Människan kommer inte att vilja välja vård, skola och omsorg i framtiden. Därför vill vänsterpartiet skrota det fria valet.

Det finns redan länder i världen som utövar just det, att frånta folkets egen vilja att välja, staten väljer åt dem. Nordkorea, bara för att ta ett exempel, fler skräckexempel behövs egentligen inte. Det finns länder som har provat. De föll, en efter en, eftersom människan i de länderna reste sig och tog tillbaka sin egen vilja att välja.

Att leva i en demokrati är en självklarhet för oss, vi är vana att våra barn tillsammans med föräldrar får välja både skola och utbildning, vi är vana att ha den möjligheten att välja vilken barnmorska vi vill gå till och för många är det en självklarhet att få välja hemtjänst. För oss är det också en självklarhet att ha demokratiska val då vi väljer de som ska representera vårt land i riksdag och i Europaparlamentet. Det är en självklarhet för oss. Människan, medborgaren, vill välja.

Den dag då medborgarnas vilja att välja dör, då har vi även dödat demokratin.

 

 

Den nakna sjuksköterskan

Flera av mina vänner driver privata välfärdsföretag. Det är kompetenta företagsledare som oftast har ett förflutet inom offentlig sektor. När det blev så möjligt tog de sin kunskap, erfarenhet och driv och startade egna företag. En del väldigt nischade, en del ganska traditionella, men de kan själva vara med och utforma sin verksamhet.

Jag tänker ofta på hur deras verksamheter skulle drabbas om man förbjuder vinst i välfärden, undrar ofta om de själva vågar tänka på hur det skulle bli. Men en sak jag ännu oftare tänker på är hur inkonsekventa de är, de som vill stoppa dessa entreprenörer till att driva sitt företag, med vinstsyfte.

Har du själv tänkt på att även om det är en offentligt driven verksamhet, t ex vårdcentralen, så är huset som verksamheten bedrivs i byggt av en privat byggfirma, likaså målarfärgen på väggarna, golven, dörrar och de som utför tjänsterna kommer från privata näringslivet. Även sjuksängarna, stolar, bord, porslin, rullvagnar, pennor, block, kanyler och mediciner tillverkade i ett annat företag som är vinstdrivande. Glöm sen inte bort råvaror till mat och dryck, filtar, madrasser, skyddspapper och inte minst personalens kläder. Även de tillverkas av det privata näringslivet.

Allt detta inhandlas av skattepengar.

Kravet på vinstförbud handlar alltså enbart om vinstförbud för själva tjänsten som utförs av människor med en fantastisk kunskapsbank, till människor som behöver deras kunskap och erfarenhet. För det är ju så att entreprenörer ser ett behov och skapar en tjänst eller en produkt för att möta dessa, vilket välfärdsentreprenörerna i allra högsta grad har gjort.

Ni som förordar vinstförbud i välfärden borde vara konsekventa i era krav. Era krav borde innefatta att inte något företag som levererar till offentlig sektor får vara vinstdrivande. Det är ju ändå samma plånbok som ska betala, vår skatteplånbok. Hur många byggfirmor, målarfirmor, klädfabriker, köttproducenter eller textilföretag driver sina verksamheter utan vinstsyfte och möjlighet till utveckling och tillväxt? Förmodligen väldigt få.

Konsekvensen skulle då bli att där finns enbart patienten och personen som utför välfärdstjänsten kvar. Inga hus, inga mediciner, inga lakan eller sängar, inga råvaror till mat eftersom detta inhandlas från privata aktörer.

Dessutom skulle sjuksköterskan stå naken utan arbetskläder.

Skitprat att privata aktörer bara tänker på vinst!

Min mamma börjar bli gammal, hon bor i sin lägenhet, en 2:a med vidunderlig utsikt över Malmö där man en klar dag ser över till grannlandet Danmark. Det är kämpigt när ens föräldrar börjar bli gamla, när man ser att hon inte klarar av det som gick som en dans när hon var yngre, allt det hon har lärt oss barn. Hon orkar inte städa själv, knappt så hon orkar diska. Hon tar sin promenad var dag ner till affären och det är för väl att hon har sin fina racerrullator som hon kan packa varorna på.

Jag bor 6 mil från mamma och stundtals så hinner jag inte hälsa på så ofta som jag vill och borde. Mamma får ta färdtjänsten och komma hit och hälsa på istället. Men jag ska berätta hur det kan kännas att besöka mamma, vilka 2 olika scenarier jag har sett.

Besöket för 1 år sedan

Jag har nästan daglig kontakt med mamma. Hon är besvärad över att hon svimmar lätt, det har hänt att hon blivit skjutsad med ambulans från affären till sjukhuset. Händer det hemma så kan hon trycka på trygghetslarmet om hon behöver, när hon vaknar. Hon orkar inte ta tag i något hemma. Hon klagar över hemtjänsten. De kommer när de tycker, ibland bara en stund för att dammsuga runt mattorna. Det är alltid olika personer och de stressar bara. Det är dyrt. Mamma betalar 1200 kr i månaden för att få städhjälp varannan vecka. Då räknar de på varje påbörjad timme. Det blir många påbörjade timmar av alla 15-minuterspass. När jag hälsar på mamma blir jag både ledsen och förbannad. 

Ingen har tömt sopor, kylskåpet behöver saneras, det är kladdigt på golvet, mattorna är skräpiga, bänken i köket är inte ren, badrummet är grisigt, halkmattan i badkaret är full av svartmögel, parfymflaskorna som står i badrumshyllan är täckta av ett tjockt lager damm, i sovrummet är dammlagret under sängen centimetertjockt, i hallen står 4 kassar med tidningar, en tavla har ramlat ner. Fönstrena är smutsiga för mamma har inte råd att köpa den extratjänsten vilket hon måste eftersom det inte ingår i avtalet med hemtjänsten. Jag blir ledsen, det är skämmigt att mamma har det så här. Hemtjänsten var där för 6 dagar sedan – och dammsög runt mattorna. Den kommunala hemtjänsten som helt finansieras av skattemedel och brukarens inbetalda avgifter.

Besöket idag

Vi bestämde att ta med oss lunch, fika och försenade julklappar och åka till mamma idag. Nya elektriska ljus och nya förskärare inköpta. Tycker inte om att mamma har levande ljus eftersom hon fortfarande svimmar lite nu och då, ingen direkt utredning på detta.

Mamma har dukat så fint med sina linneservetter och linneduk. Det är så pyssligt och mysigt, precis som när jag var liten. Golven är rena och fina, mattorna rejält dammsugna, fönstrena tvättade, nytvättade gardiner upphängda i köket, diskbänken och alla skåpluckor är rena, badrummet glänser och parfymflaskorna är avtorkade och likaså hyllan de står på, soporna är slängda och inga tidningssamlingar i hallen. Det doftar gott. Mamma är vid gott mod trots värken i ryggen och svimningsanfallen, men hon är betydligt piggare i tankarna än för ett år sedan. Jag ser att kylskåpet skulle behöva sig en omgång, men jag tyckte det var viktigare att sitta och prata med mamma idag för jag vet att om hon vill så får hon hjälp med det. Mamma betalar ca 1000 kr i månaden med RUT-avdrag för att få all den här fina hjälpen.

Den dagen för ett år sedan bestämda jag och min syster att leta reda på en privat aktör som kan hjälpa mamma. I hennes kommun finns inte LOV men kanske att en städfirma kunde vara lika bra. Jag och mamma träffade Anna, en polsk tjej med en städfirma, med ett engagemang och en sund människosyn. Anna kom på hembesök hos mamma och vi bestämde oss ganska snabbt för att prova. Det ångrar ingen av oss idag.

Idag får mamma hjälp av samma personer, de har tid, de kommer samma dag och tid, de hjälper henne att handla om hon vill trots att detta inte ingår i städning, men vad tusan gör det tycker de, är det det hon vill så gör vi det!

Så kom inte med skitprat att privata företag bara tänker på vinst i företaget! Kom inte och säg att privata företag som drivs med vinst per automatik är sämre förvaltare av skattemedlen än de offentliga aktörerna. Jag är tacksam att dessa privata aktörer finns – då kanske också de kommunala får skärpa sig för att behålla kunderna och därmed jobben. 

Vi behöver en mångfald av företagare som ger alla människor ett fritt val av vem som ska komma in i deras hem för att städa och sköta om våra gamla! Skattepengar ska hanteras varsamt vare sig det är privat eller offentlig aktör, vi behöver kontrollsystem för kvalitetssäkring både för offentliga och privata aktörer. Jag vill också kunna välja vem som ska torka mitt badrum, hjälpa mig på med kläderna och hålla mig under armen på väg till affären när jag blir gammal.

Bra vård, omsorg och skola handlar om engagemang, kreativitet och en bra ledning!