Det här kommer Jonas Sjöstedt inte att tala om

I mitt FB-flöde får jag länkat en artikel i ETC som handlar om vad Annie Lööf inte kommer att ta upp i sitt tal. Artikeln gör mig förbannad då den enbart tar upp saker som att anställda i vår bransch inte får gå på toa p g a tidsbrist, att arbetsgivare talar illa om sin sjukskrivna personal, att arbetsplatser utnyttjar personal som skickas från arbetsförmedlingen. Skribenten har uppenbarligen också befunnits sig i samma rum som arbetsgivare då hon återger samtal från denne till arbetsförmedlingen. Ja, detta är ju inget annat än vänsterns och fackets smutskastning av arbetsgivare, som om vi alla vore slavdrivare som inte bryr oss ett skit om vem vi har som jobbar i våra lokaler. Att som företrädare för en facklig part driva en sådan propaganda mot sina medlemmars arbetsgivare, är förvånansvärt vad det fortfarande är ok idag i Sverige. Jag ser dessa beskrivningar hela tiden från den sidan. Vi vet alla att det förekommer saker på arbetsplatser som inte alls är ok, dum vore jag väl annars att påstå att allt är guld och gröna skogar på den sidan.

Jag är dock säker på att merparten av de arbetsgivare som finns i Sverige inte känner igen sig i beskrivningen ovan avseende hantering av personal. Jag är även säker på att de flesta anställda inte heller känner igen sin arbetsgivare beskriven så som ovan.

Men anta att jag skulle skriva en artikel om anställda som inte passar tider, som inte gör sitt jobb, som sätter sig på en stol och sover på arbetstid, som stjäl från köket, som är måndagssjuka en gång i veckan, som maskar, som är elaka med kollegor. Förmodligen skulle jag behöva gå under jorden då. Men ser ni artiklar om detta? Vi vet alla att dessa anställda också finns men jag är även säker på att merparten inte fungerar så, dock så går arbetsgivarens skyldigheter långt liksom en anställds rättigheter, här finns en obalans. Merparten sköter sitt jobb, sprider glädje på jobbet, är hemma bara när man är riktigt sjuk och kan skilja på mitt och ditt och jag är säker på att de flesta arbetsgivare ser sina anställda så och behandlar de därefter.

Men är detta något som Jonas Sjöstedt kommer att tala om under sitt Almedalstal?  Eller kommer han liksom skribenten och partikollegan tala om hur vi företagare söker sinnesfrid och mer pengar i plånboken utan att ta hänsyn till de som driver vårt företag framåt, våra anställda? Kommer han också att dra alla arbetsgivare över en kant och dra skrönan om de subventioner vi arbetsgivare åtnjuter, hur vi låter folk slita för att vi ska se vinst i plånboken och nu vill vi sänka lönerna också? Eller kommer Jonas Sjöstedt att tala om att vi småföretagare som idag står för 4 av 5 jobb behöver bättre förutsättningar och lägre lönekostnader för att kunna möta de människor som behöver jobb istället för bidrag och utanförskap? Det återstår att se men jag tror mig veta vilket Jonas Sjöstedt inte kommer att tala om.

De konstruktiva förslag som Annie Lööf levererar för att möta den mängd människor om ca 1 miljon (regeringens egna siffror) som inom kort kommer att hamna i ett utanförskap förtjänar allt annat än att hånas som subventioner till företagen som företagaren stoppar i egen ficka. De förslagen förtjänar att tas på allvar eftersom det är en allvarlig situation då vi kommer att se fler människor i bidragssnurran än någonsin om vi inte tar krafttag för att fler ska jobba och få bidra till välfärden. Ett lågt bidrag kan du aldrig förhandla om, en ingångslön som är högre än bidraget kan du förhandla om och du hamnar dessutom med en fot in på arbetsmarknaden. Hur kan man håna såna förslag? Hur kan man håna en vilja att få fler i arbete och färre i bidrag?

Att slänga ägg på varandra i ett läge som detta skapar ingen framtid att önska för någon, att smutskasta företagare som dagarna i ända sliter sitt hår för att få verksamheter att hamna på rätt sida om strecket leder inte till något annat än motsättningar när vi i en tid som denna behöver mötas.

Man ropar från regeringen att näringslivet ska ta ansvar. Det gör vi, vi skapar jobben och politiken skapar förutsättningarna. Just nu är inte förutsättningarna gynnsamma, se till att ändra på det! Det tjänar vi alla på!

Men detta kommer inte Jonas Sjöstedt att tala om. Han kommer att tala från sin bubbla.

 

 

 

 

Annonser

Den nakna sjuksköterskan

Flera av mina vänner driver privata välfärdsföretag. Det är kompetenta företagsledare som oftast har ett förflutet inom offentlig sektor. När det blev så möjligt tog de sin kunskap, erfarenhet och driv och startade egna företag. En del väldigt nischade, en del ganska traditionella, men de kan själva vara med och utforma sin verksamhet.

Jag tänker ofta på hur deras verksamheter skulle drabbas om man förbjuder vinst i välfärden, undrar ofta om de själva vågar tänka på hur det skulle bli. Men en sak jag ännu oftare tänker på är hur inkonsekventa de är, de som vill stoppa dessa entreprenörer till att driva sitt företag, med vinstsyfte.

Har du själv tänkt på att även om det är en offentligt driven verksamhet, t ex vårdcentralen, så är huset som verksamheten bedrivs i byggt av en privat byggfirma, likaså målarfärgen på väggarna, golven, dörrar och de som utför tjänsterna kommer från privata näringslivet. Även sjuksängarna, stolar, bord, porslin, rullvagnar, pennor, block, kanyler och mediciner tillverkade i ett annat företag som är vinstdrivande. Glöm sen inte bort råvaror till mat och dryck, filtar, madrasser, skyddspapper och inte minst personalens kläder. Även de tillverkas av det privata näringslivet.

Allt detta inhandlas av skattepengar.

Kravet på vinstförbud handlar alltså enbart om vinstförbud för själva tjänsten som utförs av människor med en fantastisk kunskapsbank, till människor som behöver deras kunskap och erfarenhet. För det är ju så att entreprenörer ser ett behov och skapar en tjänst eller en produkt för att möta dessa, vilket välfärdsentreprenörerna i allra högsta grad har gjort.

Ni som förordar vinstförbud i välfärden borde vara konsekventa i era krav. Era krav borde innefatta att inte något företag som levererar till offentlig sektor får vara vinstdrivande. Det är ju ändå samma plånbok som ska betala, vår skatteplånbok. Hur många byggfirmor, målarfirmor, klädfabriker, köttproducenter eller textilföretag driver sina verksamheter utan vinstsyfte och möjlighet till utveckling och tillväxt? Förmodligen väldigt få.

Konsekvensen skulle då bli att där finns enbart patienten och personen som utför välfärdstjänsten kvar. Inga hus, inga mediciner, inga lakan eller sängar, inga råvaror till mat eftersom detta inhandlas från privata aktörer.

Dessutom skulle sjuksköterskan stå naken utan arbetskläder.

Frihet under ansvar

När jag var liten så tjatade min mamma jämt om ”frihet under ansvar”, det var som ett mantra för henne. Jag tyckte hon var jobbig och fattade inte riktigt vad som var poängen, speciellt inte när jag var i tonåren.

Jag älskar frihet, det är varje människas rättighet att leva i frihet. Rättigheter kräver också ansvar och en skyldighet att förvalta sin rättighet så att inte andra människor tar skada av ditt handlande.

Jag är en stor förespråkare för att människor ska ha rättigheten att driva företag och då menar jag också vårdcentraler, äldreboende, RUT-företag, skolor och förskolor. Jag tycker även att arbetsförmedlingar ska drivas i privat regi. Jag tror verkligen på att det är människan med entreprenörskap som drivkraft är den rätta att driva verksamheter som dessa.

Jag känner en hel del driftiga personer som driver de sk välfärdsföretagen och det är människor, de flesta kvinnor, med en målmedvetenhet och driftighet, med engagemang för andra människor och deras välbefinnande och utbildning. Det är människor som satsar sitt liv, hus och hem på att bygga lönsamma verksamheter som kan växa och ge jobb till andra människor. Gemensamt med dessa är att deras företag är relativt små, men de är många och de utgör ett komplement till de offentliga verksamheterna, de ger människor en möjlighet att välja vem som ska torka deras golv, vem som ska hjälp dem att klä på sig, vem som ska lära deras barn att läsa. De driver företag i ett fritt land och de tar ansvar för sina verksamheter. Ur jämställdhetsperspektiv är denna valfrihet en stor vinst.

Det gör mig oerhört ledsen och förbannad när företag smutsar ner hela branscher för att de inte tar ansvar, de fuskar, beter sig som svin med idiotuttalanden, de behandlar inte människor med värdighet. Det är inte att ta ansvar. Det är att sänka möjligheter för de övriga som verkligen gör ett bra jobb och det är inte oppositionen och media sena att ta fasta på.

Men var det bättre förr? När valfriheten var obefintlig? Ingen kunde välja skola, eller ens klass att gå i. Skola och klass valdes utifrån din adress. Ingen kunde välja äldreboende. Det valdes också utifrån adress. De kommuner som idag fortfarande har monopol på hemtjänsten – är det bra? Är det värdigt att betala 1000 kr i månaden för att få golven torkade runt mattan, badkarskanten torkad och möglet kvar under halkmattan? Är det värdigt att bli lämnad hemma i 24 tim nyss hemkommen från sjukhuset och inte kunna ta sig till toan? Detta hände min mor i en kommun där LOV inte existerar 2012 och 2013. Idag sköter ett privat städföretag med RUT-avdrag hennes hemtjänst. Billigare, bättre och med engagemang och ansvar.

Problemet är inte att man tillåts att driva vinstdrivande företag, problemet är att det finns människor som å ena sidan utnyttjar systemen  å andra sidan saknar engagemang.  Problemet är också att de kontrollfunktioner som finns inte fungerar. Se över det, åtgärda det men låt entreprenörskapet leva och valfriheten likaså. Det tjänar hela samhället på.